Bakgrund Smärta hos äldre personer är utmanande att upptäcka särskilt när det gäller personer med demens. Deras smärta är ofta underbehandlad. Kommunikationssvårigheter hos personer med demens är den främsta orsaken till felbedömning av smärtan. Demenssjukdomen orsakar nedsatt kognitiva förmågan som i sin tur påverkar själv rapporteringen av smärtan som personer med demens upplever. Inom särskilt boende har sjuksköterskan en annan roll och detta leder till att sjuksköterskan inte kan delta aktivt i smärtbedömning av personer med demens som i sin tur orsakar onödigt lidande. Sjuksköterskor delegerar vissa arbetsuppgifter till vårdpersonal. Därför utgår sjuksköterskor utifrån vårdpersonalens rapportering av smärta hos personer med demens Syfte Syftet var att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av att identifiera smärta hos personer med demens på särskilt boende. Metod Kvalitativ design är vald som metod för denna studie och data samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Nio undersköterskor intervjuades enskilt inom tre olika särskilda boenden. Analys av data gjordes med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Resultaten visar att vårdpersonalens anser att smärtskattning av personer med demens är viktigt och ett sätt att kunna lindra lidande hos dessa personer. Vårdpersonal upplever svårigheter att upptäcka smärta hos personer med demens på grund av deras kognitivt nedsatta förmågor. Det visade sig att det saknas smärtskattnings rutiner på särskilda boende och det saknas även kunskap om smärtskattningsinstrument hos vårdpersonal Slutsats Resultat i denna studie visar att vårdpersonal har begränsat med kunskap om validerad smärtskattning. Det visar sig även att delegeringen av smärtskattning är bristfällig för att samtliga vårdpersonal inte hade fått tillräckligt med information av ansvariga sjuksköterskan på de särskilda boenden där deltagarna arbetade. Vårdpersonal i studien önskade att få utbildning om smärtskattningsinstrument. Kunskap om validerad smärtskattning kan hjälpa vårdpersonal att upptäcka smärta hos personer med demens samt att följa upp behandlingens effekt. Detta i sin tur kan leda till minskat lidande hos personer med demens som lider av smärta.

Bakgrund: Långvarig smärta kan vara en individuell och subjektiv upplevelse som kan vara en obehaglig, sensorisk och känslomässig upplevelse. För många av de drabbade påverkade smärtan deras livsvärld. Personer med långvarig smärta upplevde att sjukvården bemötte deras smärta med misstro och missförstånd. Sjuksköterskors inställning, bemötande och kunskap av smärtupplevelser hade en avgörande skillnad för personers smärtupplevelser. Syfte: Syftet var att beskriva vuxna personers upplevelser av att leva med långvarig smärta. Metod: En litteraturstudie grundad på tio kvalitativa, vetenskapliga artiklar inhämtade från databaserna Cinahl och PubMed. Artiklarna var kvalitetsgranskade. Resultat: I resultatet utformades följande tre kategorier: Upplevelser av smärtans inverkan på tillvaron; här beskrevs det hur den långvarig smärtan påverkade personers dagliga tillvaro. Upplevelser av olika smärtbehandlingsformer; här beskrev det hur det med långvarig smärta kunde behövas olika läkemedel, behandlingar, hanteringsstrategier och sätt för att finna motivation. Upplevelser av bemötandet från sjukvårdspersonal; här beskrevs det hur smärtan påverkade personernas självkänsla och hur personerna behövde stålsätta sig inför besök med sjukvårdspersonal. Slutsatser: Smärtans negativa påverkan på livsvärlden var den generella upplevelsen hos personerna. De upplevde att deras smärtupplevelser inte togs på allvar av sjukvårdspersonalen. Detta kunde bero på bristande kunskap om smärtbehandling och lidande hos personer med långvarig smärta.

Bakgrund: Kroniskt obstruktiv lungsjukdom är en grupp av lungsjukdomar som långsamt progredierar. Tobaksrökning är vanligaste orsaken till sjukdomens uppkomst, men 20% av alla som drabbas är icke rökare. Det är inte alltid som patienter med sjukdomen känner fysisk smärta, men smärta i form av psykisk, social och existentiell. Ökad dyspné vid återkommande luftvägsinfektioner tyder på att sjukdomen övergått till en kronisk form. Det kan vara svårt för sjukvårdspersonal att avgöra när patienter befinner sig nära döden, då patienterna kan bli bättre under en tid för att sedan avlida oväntat.   Syfte: Syftet med studien är att undersöka upplevelser av dyspné hos patienter med kroniskt obstruktiv lungsjukdom.  Metod: Studien bygger på den teoretiska referensramen “total pain” och är en litteraturstudie med en integrerad analysmetod för uppsatsen genom att använda sig av forskning från sju vetenskapliga artiklar.  Resultat: Resultatet visade att patienter påverkas negativt av dyspnén, vilket resulterade i att de isolerade sig. Detta ledde till social, psykisk och existentiell smärta. Patienterna upplevde att om de som vårdade dem saktade ned sitt tempo i arbetet, så blev de mindre stressade, vilket hjälpte lite med deras dyspné. Vissa patienter var rädda för döden, medan andra var beredda på det och hade börjat planera sina begravningar.  Sammanfattning: Resultaten kan tänkas påverka sättet sjuksköterskor vårdar patienterna som lever med kroniskt obstruktiv lungsjukdom och har dessa symtom. Det kan resultera i att kvalitén på vårdandet förbättras och patienterna får en bättre livskvalité. Att använda sig av skattningsskala CAT kan hjälpa sjuksköterskan att identifiera patienters smärta i tidigt skede och på så sätt minska lidande hos patienterna.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Ett spädbarn som vårdas på sjukhus riskerar under vårdtiden att utsättas för flera olika procedurer som kan orsaka smärta. En av dessa procedurer är blodprovstagning, med venös eller kapillär provtagningsteknik. Det finns idag forskning med tydliga riktlinjer för vilken provtagningsteknik samt vilka smärtlindringsmetoder som bör användas för att åsamka barnet så lite lidande som möjligt och ändå väljer sjuksköterskor fortfarande att frångå eller inte tillämpa vetenskaplig evidens fullt ut. Syfte: Studiens syfte var att undersöka sjuksköterskors upplevelser av blodprovstagning på spädbarn. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ metod och semistrukturerad intervjuteknik. Sjuksköterskor som jobbar med barn på två olika sjukhus i Sverige intervjuades och resultatet analyserades med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Analysen av intervjuerna resulterade i tre övergripande kategorier: provtagningssituationen, sjuksköterskans roll samt föräldrars ansvar och delaktighet. Blodprovstagning på spädbarn kan skapa stress hos sjuksköterskan och upplevas utmanande och skrämmande. Valet av provtagningsteknik påverkades av arbetsplatsens kultur och rutiner samtvad de lärt sig som nya i sin yrkesroll. Även kollegornas arbetssätt kunde influera sjuksköterskornas eget val av provtagningsteknik. Föräldrarna upplevdes spela en stor roll och deras delaktighet kunde påverka både provtagningssituationen och barnet. Resultatet visade på sjuksköterskornas rädsla och oro i samband med blodprovstagning på spädbarn, sjuksköterskornas val av provtagningsteknik och dess bakomliggande faktorer såsom arbetsplatsens kultur och kollegor samt föräldrarnas ansvar och delaktighet i proceduren.   Slutsats: Sjuksköterskans upplevelse i samband med provtagning på spädbarn präglas av flera olika faktorer. Implementering av tydliga rutiner baserat på vetenskaplig evidens skulle kunna leda till minskad stress för sjuksköterskan, men också minskat lidande för barnet. Nyckelord: Spädbarn, smärta, blodprovstagning, upplevelse, sjuksköterska

Bakgrund: Endometrios är en kronisk östrogenberoende sjukdom som innebär att livmodervävnad tillväxer utanför livmodern och karakteriseras av symtom såsom smärta, trötthet och infertilitet. Mål vid behandling är god funktionalitet och ökad livskvalitet. Behandlingsalternativ inkluderar icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAIDs), kombinerade orala preventivmedel, gonadotropinfrisättande hormonanaloger (GnRHa) och progestiner. Progestinet dienogest aktiverar progesteronreceptorn medan GnRH-antagonisten elagolix blockerar GnRH-receptorn. Båda läkemedlen minskar därmed frisättningen av follikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH), varvid frisättningen av könshormonet östrogen minskar. Syfte: Syftet med arbetet var att utvärdera och jämföra effekten av läkemedlen dienogest och elagolix vid behandling av endometriosassocierad bäckensmärta. Metod: Denna litteraturstudie är baserad på sju randomiserade kontrollerade vetenskapliga studier (RCT) som hämtats från den medicinska databasen PubMed. De sökord som använts är ”endometriosis”, ”pain”, ”elagolix” och ”dienogest”. Resultat: Dienogest i dosen 2mg gav upphov till statistiskt signifikant större förbättringar avseende endometriosassocierad bäckensmärta jämfört med placebo. I de studier där 2mg dienogest var den enda interventionen, d.v.s. inga jämförelser med placebo utfördes, uppvisades förbättringar avseende endometriosassocierad bäckensmärta. De studier som utvärderade elagolix var inte helt entydiga. I en studie gav elagolix i doserna 150mg och 250mg en gång dagligen inte upphov till statistiskt signifikanta förbättringar avseende endometriosassocierad bäckensmärta jämfört med placebo. I en annan studie där elagolix i doserna 150mg en gång dagligen respektive 200mg 2 gånger dagligen undersöktes uppkom statistiskt signifikant större förbättringar jämfört med placebo avseende endometriosassocierad bäckensmärta. I en förlängningsstudie där endast elagolix undersöktes (d.v.s. inga jämförelser med placebo utfördes) uppkom numeriska förbättringar avseende endometriosassocierad bäckensmärta. Slutsats: Denna litteraturstudie visar att 2mg dienogest en gång dagligen och 150mg elagolix en gång dagligen  har god effekt avseende endometriosassocierad bäckensmärta samt att 200mg elagolix 2 gånger dagligen har god effekt vid medelsvår till svår endometriosassocierad bäckensmärta. Det går dock inte att med säkerhet fastslå att ett läkemedel är bättre än det andra för att minska endometriosassocierad bäckensmärta. / Background: Endometriosis is a chronic oestrogen-dependent disease where endometrial tissue grows outside the uterus and is characterised by symptoms such as pain, fatigue, and infertility. The purpose of treatment is achieving functionality as well as increasing quality of life. Treatment options include non-steroidal anti-inflammatory drugs (NSAIDs), combined oral contraceptives, gonadotropin-releasing hormone analogues (GnRHa) and progestins. The progesterone dienogest activate the progesterone receptor while the GnRH-antagonist elagolix blocks the GnRH-receptor. Both drugs result in decreased release of follicle-stimulating hormone (FSH) and luteinizing hormone (LH). Thereby the release of the sex hormone oestrogen decreases. Purpose: The aim of this study was to evaluate and compare the effects of dienogest and elagolix for the treatment of endometriosis-associated pelvic-pain (EAPP).  Method: This work is a literary review based on seven randomized controlled trials (RCT) that were retrieved from the medical database PubMed.gov using the keywords ("Endometriosis"[Mesh]) AND ("Pain") AND ("Dienogest" OR "Elagolix").  Results: Dienogest in the dose of 2mg resulted in statistically significant improvement compared to placebo with regards to EAPP. In studies solely evaluating 2mg dienogest, i.e. when no comparison with placebo was performed, improvements of EAPP arose. The studies evaluating the effects of elagolix were not fully conclusive. One study showed that elagolix in the doses 150mg and 250mg once daily did not show statistically significant improvements with respect to EAPP compared to placebo. Another study showed 150mg elagolix once daily respectively 200mg elagolix twice daily to be statistically significant better at reducing EAPP than placebo. A third study showed numerical improvement with respect to EAPP when elagolix was the sole study treatment, i.e. when the effect of elagolix was not compared to the effect of placebo. Conclusion: This literature study shows that 2mg dienogest onca daily and 150mg elagolix once daily has a favourable effect in decreasing endometriosis-associated pelvic-pain. Furthermore, 200mg elagolix twice daily offers favourable effects in terms of treating moderate to severe endometriosis-associated pelvic-pain. However, establishing the superiority of one drug over the other based on the results generated in this study is not possible.

Bakgrund: Den vanligaste orsaken till kontakt med hälso- och sjukvården är smärta. När något i kroppen är fel kan smärta uppstå som ett symtom, om smärtan är kvar längre än tre månader kallas den långvarig smärta. Cirka 50 procent av vuxna patienter som söker vård lider av smärta, varav 40 procent haft smärta längre än tre månader. Långvarig smärta kan orsakas av olika sjukdomstillstånd, dock lider många patienter av daglig smärta utan känd orsak. Vid vårdandet av patienter med smärta krävs det att vårdpersonalen är uppmärksam och tror på patientens smärtupplevelse. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av vårdpersonalens bemötande vid långvarig smärta. Metod: En beskrivande litteraturstudie som innefattade elva artiklar med kvalitativ och mixad ansats. Databasen MEDLINE via PubMed användes för att söka fram artiklarna. En tematisk metod användes för att analysera artiklarna. Huvudresultat: Fem teman redogjordes i resultatet som sammanfattar patienternas positiva och negativa upplevelser av vårdpersonalens bemötande. Temana var Att bli lyssnad på, Att bli trodd, Respekt, Delaktighet samt Stöd och kommunikation. Slutsats: Denna studie visade att patienterna upplevde vårdpersonalens bemötande både positivt och negativt. Det framkom att när vårdpersonalen involverade patienterna, visade intresse och lyssnade på dem var de nöjda med bemötandet. Utifrån detta kan vårdpersonal i klinisk praxis få en ökad förståelse i hur patienter med långvarig smärta vill bli bemötta.

En viktig del av det behov vårdpersonalen möter i sitt arbete handlar om smärtlindring, detta då flertalet patienter som söker vård lider av just smärta. Trots att detta är en utbredd problematik för patienter upplever författarna att det finns brister i vårdandet vid smärttillstånd. Flera faktorer spelar in i patientens upplevelse av smärta och meningsbärande begrepp i denna studie innefattar delaktighet, förförståelse och bemötande. Att sjuksköterskan har en medvetenhet om hur dessa faktorer påverkar patienten vid akut smärta anser författarna är betydelsefullt för att skapa god upplevelse för patienten. Syftet med studien var att beskriva patienters upplevelser av bemötandet från vårdpersonal vid akut smärta. Metoden som användes var en kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats. Resultatet av studien beskrivs i fyra kategorier, kommunikation, förväntningar, förtroende och delaktighet, med två subkategorier vardera. Dessa kategorier visar att det finns flera faktorer som spelar in och att flera olika delar av bemötandet från vårdpersonalen påverkar upplevelsen av smärta. Vissa oväntade resultat framkom under studien exempelvis hur mycket information spelar in för upplevelsen av smärta och att patienter kan uppleva delaktighet genom att endast lyssna på en överlämning mellan vårdpersonal. Studien påvisar även vikten av att patienten får möjlighet att vara delaktig i behandling och utvärdering av den egna smärtupplevelsen. Patienter som upplevt att de är delaktiga i smärtlindringen tillbringar mindre tid i akut smärttillstånd.

Endometrios är en vanlig sjukdom som drabbar kvinnor i fertil ålder. Sjukdomen har en stor påverkan på kvinnors vardagliga liv då symtomen ofta kantas av svåra smärtor. Symtomen normaliseras ofta av sjukvårdspersonal då det råder en stor kunskapsbrist kring sjukdomen. Normaliseringen av symtomen bidrar till en försening av diagnosen, vilket kan påverka kvinnornas livskvalitet negativt samt bidra till ett onödigt lidande. Syftet med denna studie var att beskriva kvinnors upplevelser av att leva med endometrios. Metoden som användes till studien var en litteraturöversikt där nio kvalitativa samt två kvantitativa artiklar användes i resultatet. Under dataanalysen skapades två huvudteman och därtill bildades tre underteman vardera. Resultatet visade att kvinnorna hade ett stort behov av att bli bekräftade och sedda men möttes ofta av okunskap samt misstro. Kvinnorna uttryckte även att det var viktigt att återfå kontroll över sitt liv. Livet beskrev kvinnorna som smärtsamt, vilket medförde begränsningar i vardagen. Upplevelsen av endometrios tycks påverka kvinnors arbetsliv, familjeliv samt fritidsaktiviteter, vilket fick dem att känna sig isolerade. Utifrån denna problematik diskuterades det kring om att vården idag borde bli mer personcentrerad och vårdarens förförståelse bör läggas åt sidan. Kunskapen om endometrios måste öka, både hos vårdpersonal och kvinnorna själva samt deras närstående för att kunna förbättra kvinnornas livskvalitet. Vi hade även önskat att vården blivit mer öppen så personal vågar ställa de tuffa men behövliga frågor som måste ställas för att kunna ge en diagnos samt rätt hjälp.

Bakgrund   Knäledsartros drabbar personer i alla åldrar, där både incidens och prevalens ökar med stigande ålder. Det är en kronisk och progressiv sjukdom där vävnaden i leden succesivt bryts ned samtidigt som återuppbyggnaden inte sker i samma takt. Huvudproblemet vid knäledsartros är smärta samt nedsatt rörelseförmåga vilket ofta leder till minskad aktivitet och fysisk rörelse. Riskfaktorer är ålder, kön, hereditet, övervikt, fetma, livsstil och tidigare ledskada. Generella riktlinjer för behandling av knäledsartros bör syfta till att förbättra funktionen, lindra smärta och begränsa funktionsnedsättningar genom icke-kirurgiska hälsofrämjande åtgärder. Syfte Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa patienters upplevelser och erfarenheter av hälsofrämjande åtgärder vid knäledsartros. Metod En litteraturöversikt har genomförts där 15 vetenskapliga artiklar togs fram och har legat till grund för resultatet. Artiklarna har sökts fram i databaserna PubMed och Cinahl och därefter kvalitetsgranskats och slutligen analyserats enligt Kristenssons (2014) modell av integrerad dataanalys. Resultat Utifrån de valda artiklarna utkristalliserades fyra huvudkategorier. Smärtreducerande åtgärder handlade om smärtreducering relaterat till fysisk aktivitet, viktnedgång och smärtmodulerande verktyg. Ökad kunskap och förståelse lyfte ämnena information och utbildning samt kommunikation. Åtgärder för ökad följsamhet till hälsofrämjande åtgärder handlade om webbaserade verktyg, deltagande på plats tillsammans med instruktör, individuellt eller i grupp samt träning på egen hand. Påverkan på livskvalitet delades slutligen in i rörlighet och funktion i vardagen samt psykisk hälsa. Slutsats Hälsofrämjande åtgärder leder till positiva effekter hos personer med knäledsartros. Smärtreduktion kan ses som resultat vid ett flertal interventioner vilket leder till ökad livskvalitet i form av fysisk funktion, bättre psykisk hälsa samt en bättre fungerande vardag. Det finns ett samband mellan följsamhet och motivation där såväl den drabbades personlighet som behandlingsform är av betydelse för att uppnå positiva resultat. / Background  Knee osteoarthritis affects people of all ages, where both incidence and prevalence increase with age. It is a chronic and progressive disease, where the tissue in the joint gradually breaks down whilst the reconstruction unfolds slower. The main problem with knee osteoarthritis is pain and impaired mobility, which often leads to reduced activity and physical movement. Risk factors include age, gender, heredity, overweight, obesity, lifestyle and previous joint injury. General guidelines for treatment of knee osteoarthritis should aim to improve functionality, relieve pain, and limit disability through non-surgical measures. Purpose  The aim of this literature review was to illuminate patients’ experiences of healthpromoting measures during knee osteoarthritis. Method  A literature review has been carried out, where 15 scientific papers were selected, which have acted as the foundation for the result. The articles have been searched for through the databases PubMed and Cinahl, and thereafter quality checked and analyzed with Kristensson’s (2014) model of integrated data analysis. Results  From the selected articles, four main categories were identified. Pain reducing measures dealt with pain reduction related to physical activity, weight loss and pain modulating tools. Increased knowledge and understanding raised the subjects of information, education, and communication. Measures for increased compliance with health-promoting measures was about web-based tools, on-site participation with an instructor, individually or in group, as well as on your own. Impact on life quality was finally divided into mobility and function in everyday life as well as psychological health. Conclusions  Health-promoting measures leads to positive outcomes for people that suffer from knee osteoarthritis. Pain reduction can be viewed as a result of repeated interventions, which leads to improved life quality considering physical functionality, better psychological health, and a better functioning everyday life. There is a connection between compliance and motivation, where both the affected person’s personality and form of treatment is significant to achieve positive outcomes.

Gustavsson, S och Hamilton, L. Sjuksköterskors erfarenheter av förberedelser inför lumbalpunktion på barnakutmottagning. En kvalitativ intervjustudie. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, Institutionen för vårdvetenskap, 2018. Bakgrund: Tidigare forskning har visat att lumbalpunktion är en vanligt förekommande procedur som barn och ungdomar kan utsättas för på en barnakutmottagning. Sjuksköterskans förberedelser inför en smärtsam procedur är av stor vikt för att kunna säkerställa vården och erbjuda en optimal omvårdnad med syfte att främja och stötta barns välbefinnande vilket är extra viktigt under smärtsamma procedurer som en lumbalpunktion. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av förberedelser inför lumbalpunktion på barnakutmottagning. Metod: Tio semistrukturerade intervjuer genomfördes på sjuksköterskor verksamma inom barnakutmottagning. Innehållsanalys utifrån Burnard m. fl. har använts för att analysera, tolka och sammanställa materialet. Resultat: Två slutgiltiga kategorier framkom i dataanalysen, vikten av att vara förberedd och faktorer att ta i beräkning. Slutsats: Mycket görs idag för att ge barn god omvårdnad vid förberedelser inför LP samtidigt som många områden är eftersatta. Sjuksköterskor är i behov av ytterligare kunskap om förberedelser och användandet av farmakologiska- och ickefarmakologiska metoder. Det är svårt att dra några slutsatser då studien är begränsad och deltagarantalet lågt. / Gustavsson, S and Hamilton, L. Nurses ́ experiences of preparation for lumbar puncture in children emergency. A qualitative interview study. Degree project in nursing 15 Credits. Malmö University. Faculty of Health and Society, Department of Care Science, 2018.Introduction: Previous research has shown that lumbar puncture is a common procedure that children and adolescents can be exposed to at the children’s emergency. Preparing for a painful procedure is vital for ensuring nursing care and providing optimal care for the purpose of promoting and supporting children’s well-being, which is particularly important during painful procedures such as a lumbar puncture. Aim: The purpose of the study was to highlight nurses’ experiences of preparation for lumbar puncture in the children’s emergency. Method: Ten semi-structured interviews were conducted on nurses’ active in children emergency. Content analysis based on Burnard et al. has been used to analyse, interpret and compile the data. Results: Two final categories emerged from the data analysis, the importance of being prepared and factors to be taken into account. Conclusion: Today much is being done to give children good care when preparing for LP while many areas are in demand. Nurses’ are in need of further knowledge about the preparation and use of pharmacological- and non- pharmacological methods. It is hard to draw any firm conclusions as the study is limited and the number of participants is low.