<p>Smärta är både en sensorisk och en känslomässig subjektiv upplevelse. Barn har ett välutvecklat</p><p>smärtsinne och är mer emotionella än vuxna. Man bör sträva efter att lindra smärta, där har</p><p>sjuksköterskan en viktig roll, hon kan se till så barnet får behandling för sin smärta. Det finns</p><p>många olika icke-farmakologiska smärtlindringsmetoder som hjälper barn att hantera smärtsamma</p><p>upplevelser, de ska reducera stress, bearbeta rädslor och stärka barnets copingmekanismer. Syftet</p><p>med denna studie var att belysa icke-farmakologiska smärtlindringsmetoder (IFSM) inom</p><p>pediatriken. Metoden som användes var litteraturstudie av femton vetenskapliga studier.</p><p>Kategorierna som framkom var, IFSMs effekt, sjuksköterskans attityd till användande av IFSM,</p><p>barns attityd till användande av IFSM och föräldrars attityd till användande av IFSM. IFSM</p><p>används som ett komplement till farmakologiska medel för att lindra smärta. IFSM används av</p><p>sjuksköterskor men tidsbrist, för stor arbetsbörda och kunskapsbrist minskar användandet.</p><p>Sjuksköterskorna använde sig även ofta av distraktion men också förberedande information som</p><p>var viktigt för barnens copingförmåga. Barn använder nästan alltid IFSM självständigt exempel på</p><p>detta kan vara ställningsbyte, tankekontroll och vila. Föräldrarnas närvaro har en smärtlindrande</p><p>effekt för barnen och tros vara den viktigaste IFSM. Slutsatser som kan dras är att IFSM används</p><p>men att det behövs mer utbildning och tydligare rutiner för att öka användandet av IFSM samt mer</p><p>forskning för att öka kunskapen inom området.</p>

<p>Abstrakt</p><p>Bakgrund: Smärta är ett vanligt problem hos tonåringar och ett stort antal tvingas leva med långvarig smärta. Smärtan kan ha negativa effekter på hela deras vardagssituation. Smärtan kan vara relaterad till sjukdom eller psykologiska faktorer, där stress är vanligast. Smärtupplevelsen är unik för varje tonåring och toleransen för smärta varierar från person till person.</p><p>Syfte: Syftet med studien var att belysa tonåringars upplevelser och erfarenheter av att leva med långvarig smärta.</p><p>Metod: Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie. En litteratursökning gjordes i databaserna PubMed och Cinahl och studiernas resultat sammanställdes och analyserades med stöd av innehållsanalys. Av 21 granskade artiklar motsvarade 12 artiklar vår litteraturstudies syfte.</p><p>Resultat: Resultatet av litteraturstudien visade att den långvariga smärtan uttryckte sig på flera olika sätt och bidrog till olika problem i tonåringarnas vardagsliv. Tonåringarna drog sig undan och isolerade sig och relationerna till familjen och kompisarna ändrades till följd av smärtan. Smärtan påverkade tonåringarna känslomässigt vilket bidrog till funktionella besvär. Det var viktigt för tonåringarna att lära sig att ha kontroll över sin smärta. Smärtan hade även en negativ inverkan i skolmiljön och skolfrånvaro ökade vid tilltagande psykosomatiska symtom. Tonåringarna upplevde det viktigt att få stöd från familj, kamrater och lärare.</p><p>Diskussion: Skolan spelar en stor roll i tonåringens vardagsliv. Skolpersonalen har därför en nyckelroll kring deras hälsa.</p><p>Slutsats: Tonåringarna behöver få stöd från sin omgivning för att lättare kunna interagera i vardagslivet. Kunskap och utbildning om den långvariga smärtan behövs för de drabbade tonåringarna och även för familj och vänner. Skolhälsovården och övriga vårdinstanser har en nyckelroll i att nå ut med denna information.</p><p>Nyckelord: erfarenhet, långvarig smärta, systematisk litteraturstudie, tonåringar, upplevelse</p>

<p>Bakgrund: Studier visade att ett varmt klimat påverkade symtombilden av ledsjukdomen Reumatoid Artrit. Dock saknades studier som mätbart bevisade detta, då det finns motsägelser av klimatets betydelse.</p><p>Syftet var att belysa personalens erfarenheter och uppfattningar om klimatets inverkan samt andra faktorers betydelse i vård av personer med Reumatoid Artrit.</p><p>Metod: En informell intervjuteknik användes vid intervjuer med åtta av personalen som arbetade på Clinica Vintersol, Teneriffa.</p><p>Resultat: Merparten av informanterna ansåg att ett varmt jämt klimat i kombination med effektiv träning hade en positiv effekt på sjukdomen och symtomen. Gemenskap, minskad stress och positiv sjukvård var också faktorer som påverkade sjukdomen och även välbefinnandet.</p><p>Diskussion: Klimatet hade en positiv inverkan på de drabbade. I en miljö avskalad från jobbiga moment där den drabbade bara behövde tänka på sig själv och där atmosfären kring sjukvården var positiv, bidrog till att patienterna slappnade av och kunde fokusera både på kropp och själ.</p><p>Slutsats: Tidigare studier har inte beskrivit några faktorer förutom klimatet som kunde påverka sjukdomen. Vår studie visade att faktorer såsom varm och jämt klimat, rehabilitering, smärtlindring och god omvårdnad i kombination, innebar minskad symtombild, ett ökat välbefinnande och att den drabbade ej blev sin sjukdom.</p>

<p><strong>Bakgrund.<em> </em></strong>Omvårdnadsarbetet handlar om kommunikation och bemötande. Kommunikation innehåller så mycket mer än bara de ord som sägs. I relationen mellan sjuksköterska och patient är ord och kroppsspråk integrerat. Smärta är ett komplicerat fenomen och ingen annan än den drabbade vet hur smärtan känns. <strong>Syftet</strong> var att belysa hur sjuksköterskor kommunicerar med och smärtbedömer patienter.<strong> Metoden </strong>var en litteraturstudie med en kvalitativ innehållsanalys.<strong> </strong><strong>Resultatet</strong> mynnade ut i kategorierna relation och smärta. En förutsättning för en fungerande kommunikation var en god relation. Sjuksköterskor uppmärksammade patienternas signaler på smärta olika. Sjuksköterskor använde sig både av vetenskaplighet och beprövade erfarenheter och såg smärtbedömningen som en del av en större process. <strong>Diskussion.</strong> En tydlig kommunikation och adekvat information var en förutsättning för att patienterna skulle uppfatta omvårdnaden tillfredsställande.<strong> Slutsatsen </strong>Det fanns skillnader visade studien att kommunikation och bedömning gick hand i hand vid hanteringen av patienternas smärta.</p>

<p>Propofol är ett intravenöst, hypnotiskt och kortverkande läkemedel. En vanlig biverkan (>1:10) och därmed en nackdel med propofol är lokal smärta, som kan uppstå vid den initiala injektionen. Varför smärta uppstår är inte helt klarlagt. Flertalet olika farmakologiska behandlingar, olika doser och kombinationer, alternativa administrationsmetoder och fysiska interventioner har provats för att minska smärtan vid propofolinjektionen. En viktig uppgift för sjuksköterskan är att lindra smärta för patienter. Det är betydelsefullt för alla patienter att inte uppleva smärta och obehag orsakat av vårdrelaterade procedurer. Syftet med studien var att undersöka om administrering av lidokain och/eller remifentanil i samband med propofolinjektion kunde minska incidens och intensitet av smärta vid injektionen. En litteraturstudie baserad på tjugoåtta vetenskapliga artiklar genomfördes. Resultatet visar att lidokain i </p><p>kombination med remifentanil ger bäst smärtlindring. Dock ses ingen skillnad i injektionssmärta då enbart lidokain eller remifentanil jämförs. Andra faktorer som påverkar injektionssmärtan är anläggande av stas, vilket förstärker den smärtlindrande effekten, men tiden som stasen är applicerad är inte avgörande. Perifer venkateter bör vara placerad i ett så stort kärl som möjligt. Genom användande av dessa kunskaper skulle smärtincidens och -intensitet kunna minskas med idag vanligt förekommande läkemedel inom svensk anestesisjukvård. Därmed kan patienters lidande också lindras.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Syftet med denna studie var att beskriva hur sjuksköterskor kan förebygga och lindra smärta i samband med smärtsamma procedurer hos skolbarn 7-12 år. Metoden som användes var en beskrivande litteraturstudie. Litteratur har sökts i databaserna Medline via PubMed, Academic Search Elite och Blackwell Synergy. Materialet i litteraturstudien begränsades till 14 artiklar. I resultatet presenteras de faktorer som påverkar barns upplevelser av smärtlindring i två kategorier: ”Förberedelser inför smärtsamma procedurer” och ”Lindring av smärta under proceduren”. I kategorin ”Förberedelser inför smärtsamma procedurer” framkom det att sjuksköterskor bör skapa en trygg och pålitlig relation till barn och föräldrar, informera och att göra barn och föräldrar delaktiga i både förberedelser inför procedurer och även i smärtlindringen. Midazolam® nässpray och EMLA® har visat god smärtförebyggande effekt. I kategorin ”Lindring av smärta under proceduren” framkom det att under smärtsamma procedurer behövs en öppen och god kommunikation mellan sjuksköterska, barn och föräldrar för att öka förståelsen av behandlingen, samt att en vänlig och lugn inställning kan upplevas som mycket positivt. Sjuksköterskor kan använda sig av farmakologiska smärtlindrings-metoder men också icke-farmakologiska metoder, såsom anpassning av miljön, vila och sömn, distraktion i form av t.ex. tv-tittande, att läsa och spela spel.</p><p>Resultatet belyser även att föräldramedverkan har en stor del i barnets sjukhusvistelse och smärtbehandling, då det hade en lugnande effekt på barnet.</p>

<p>Studiens syfte var att beskriva om ett rehabiliteringsprogram påverkade patienter med långvarig smärta. Data insamlad från patienter analyserades. Beskrivande och jämförande analys av kvantitativ design har använts. Patienterna som deltog i rehabiliteringsprogrammet bestod av 43 personer alla i arbetsför ålder (18- 65 år) helt/delvis sjukskrivna eller var i fullt arbete där risk för sjukskrivning förelåg. Deltagarna besvarade enkäter före rehabiliteringsprogrammet och tre veckor efter avslutat program. Instrument som användes för att bedöma hur smärtan påverkade patienten handlade om depression och ångest, hur smärtan påverkar det dagliga livet psykiskt, fysiskt och socialt. Data bearbetades statistiskt. Resultatet visade en statistisk signifikant skillnad i (1) smärta som avsåg graden av smärtintensiteten och inverkan på patientens liv, (2) fysisk funktionsinskränkning som gällde motion/sport och tunga lyft och (3) livstillfredställelse som gällde den kroppsliga hälsan och ekonomin. Detta visade att rehabiliteringsprogrammet hade påverkat till en förbättring inom dessa områden, förutom ekonomin som hade försämrats.</p>

<p>Abstrakt All around the world there are a lots of people that suffers from chronic pain. One great factor for the devolopment of chronic pain is the phenomen fear-avoidance/kinesophobia that appear to have negative effects on rehabilitation of chronic painproblems. The aim of the present study was to describe and identify how patient that took part in a rehabilitationprogram in year 2004 and 2005 with focus on behaviourchanges estimate their fear-avoidance/kinesophobia and examine if there was any changes estimate fear-avoidance/kinesophobia respectivly before and after and respecivly before and 12 month after the rehabilitationcourse. The study had a describing prospecitive design. Data was collected by the Swedish version of Tampascale for kinesophobia. The results shows that 25 % of the participant prove a high grade of kinesophobia before the rehabilitationcourse. After the rehabilitationcourse 21,1 % of the participant prove a high grade of kinesophobia and at the follw-up 12 month after the course 26,3 % of the participants prove a high grade of kinesophobia. The medianvalue of the estimate fear-avoidance/kinesophobia was 30,0 points before, 29,0 points after and 28,5 points at the Tampascale for kinesophobia 12 month after the rehabiliationcourse. There was no statistcal significant difference between the estimate fear-avoidance/kinesophobia over time.</p> / <p>Långvarig smärta är ett stort problem för människor världen över. En central faktor för utvecklandet av långvarig smärta är fenomenet rörelserädsla/kinesofobi som visat sig ha negativa effekter på rehabilitering av långvariga smärttillstånd. Syftet med den här studien var att beskriva och identifiera hur patienter som genomgått beteendemedicinsk rehabiliteringskurs åren 2004 och 2005 skattar sin rörelserädsla samt att undersöka om det hos dessa patienter finns någon skillnad i skattad rörelserädsla före respektive efter samt före respektive 12 månader efter beteendemedicinsk rehabiliteringskurs. Studien hade en prospektiv beskrivande design. Data har samlats in med hjälp av den svenska versionen av självskattningsformuläret Tampaskalan för Kinesofobi. Resultatet visar att 25 % av de patienter som deltog påvisar en hög grad av kinesofobi före kursstart. Efter kursen påvisade 21,1 % hög grad av kinesofobi och på uppföljningen av kursen 12 månader efter avslutad kurs påvisade 26,3 % en hög grad av kinesofobi. Medianvärdet av den skattade rörelserädslan var 30.0 poäng före, 29,0 poäng efter och 28,5 poäng på Tampaskalan för kinesofobi 12 månader efter rehabiliteringskursen. Det påvisades ingen statistisk signifikant skillnad mellan den skattade rörelserädslan över tid.</p>

<p>Syftet med denna studie var att belysa metoder som vårdpersonal kan använda sig av för att bedöma smärta hos personer med demens och vilka konsekvenser som detta medför. En litteraturstudie gjordes där 16 vetenskapliga artiklar analyserades. Resultatet visade att det finns smärtbedömningsinstrument tillgängliga som kan identifiera smärta hos personer med demens som inte själva verbalt kan beskriva sin smärta. Instrumenten innehöll beskrivningar av beteenden som kunde vara tecken på smärta. En del instrument innehöll förslag till interventioner som kunde utföras och utvärderas. Konsekvenser av användandet av ett smärtbedömningsinstrument visade signifikant minskade smärtbeteenden och ökade farmakologiska och ickefarmakologiska åtgärder.</p><p>Sammanfattningsvis finns det smärtbedömningsverktyg tillgängliga för att identifiera smärta hos personer med demens.</p> / <p>The aim of this study was to illuminate methods healthcare workers can utilize assessing pain among persons with dementia and what consequences it would bring. A literature review was made by analyzing sixteen scientific articles. The result showed that there are pain assessment tools available to identify pain among persons with dementia, who cannot verbally describe their pain. The instruments contained descriptions of behaviours that could be signs of pain. Some of the instruments contained suggestions of interventions that could be performed and evaluated. Consequences of using a pain assessment tool showed significant decrease in discomfort and increased pharmacological and non-pharmacological interventions. In conclusion there are pain assessment tools available to identify pain among persons with dementia.</p>

<p>The aim of this study was to describe nurses’ knowledge of pain. The method used was a systematic literature study. Information was gathered from the databases Blackwell Synergy, Academic Search Elite and Medline, and the keywords used in the search were: pain, knowledge, nurses and nurses.</p><p>The result was divided into three subgroups; Insignificant documentation and evaluation. More education is necessary. Knowledge and attitudes.</p><p>Nurses need to improve their documentation and do it more continuously, not only at the end of their workday, but also make documentation about changes in the patient’s condition. The result showed lack in nurse’s basic traing regarding pain and pain management. Nurses that had gone to further education regarding pain and pain management had more knowledge in the subject. Concerning how knowledge and attitudes played a role in the interpretation of pain in patients from other cultures , the result showed how important it is that the nurses are culturally congruent, meaning that they must support, promote and amplify actions and decisions that goes along the lines of other cultures values and life styles.</p><p>The educating of pain advisers seems very worth wile since workplaces with pain-advisers have improved their pain management considerable.</p> / <p>Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskors kunskap om smärta.</p><p>Metoden som använts var en systematisk litteraturstudie. Data samlades in via databaserna Blackwell Synergy, Academic Search Elite och Medline. Sökorden som användes var pain, knowledge, nurses och nursing. Resultatet delades in i tre huvudrubriker: Brist i dokumentation och utvärdering. Mera utbildning behövs. Kunskap och attityder.</p><p>Sjuksköterskorna måste bli bättre på att dokumentera och att göra det mer kontinuerligt, inte bara i slutet av deras arbetspass utan även dokumentera efter patienternas förändrade tillstånd.</p><p>Resultatet visade att det fanns brister i grundutbildningen när det gällde kunskap om smärta och smärthantering. Vidareutbildade sjuksköterskor har mer kunskap om smärta och smärthantering.</p><p>När det gällde kunskap och attityder vid tolkning av smärta hos patienter från en annan kultur framkom vikten att sjuksköterskan var kulturkongruent, vilket innebär att hjälpa, stödja, främja och förstärka handlingar och beslut som passar andra kulturers värderingar och livsstilar. Utbildning av smärtrådgivare tycks vara något att satsa på, eftersom arbetsplatser där smärtrådgivare införts visat att hanteringen av smärta blivit avsevärt bättre.</p>