Bakgrund: Syftet med studien var att undersöka svenska fotbollsspelaresrörelsemönster och kravprofil för att analysera betydelsen av explosivitets- ochsnabbhetsträning och dessutom analysera prioriteten och värdet av den här träningen iden vetenskapliga litteraturen, i tränarutbildningen och i praktiken.Metod: Begreppet snabbhetsträning har analyserats utifrån tre perspektiv;Forskningens, Utbildningens och det Praktiska utförandets perspektiv.Forskningsperspektivet har analyserats genom relevanta forskningsresultat inomområdet. Utbildningsperspektivet har analyserats utifrån Svenska Fotbollförbundetstränarutbildning och det Praktiska utförandet har analyserats genom en intervjustudiemed representativa tränare i svensk elitfotboll. Dessa perspektiv har ställts mot varandrai en modell som skall ses som en kunskapsstege där information och kunskap skapasgenom forskning, där utbildningen fungerar som länk och där det praktiska utförandetspeglar den kunskapsinhämtning och kompetensutveckling som skett över tid.Resultat: Explosiviteten kan bevisligen ökas väsentligt genom funktionell träning. Bådeforskningen och kurslitteraturen till tränarutbildningen visar att förbättringar kan nåsgenom isolerad snabbhetsträning i t.ex. sprintövningar eller genom relevantstyrketräning men att det mest optimala är att träna snabbhetsförmågan ifotbollsspecifika situationer med boll. Ändå verkar det fortfarande vara underprioriterati praktiken Tränarna i studien genomför främst isolerade snabbhetsövningar utan boll.Trots att den explosiva förmågan är en färskvara som kontinuerligt behöver stimuleras,förklarar tränarna att de inte genomför någon form av snabbhetsträning underförsäsongen. / Aim: The objective of the study is to examine the Swedish soccer players movementpatterns to justify the importance of high-intensity and sprint training, and further toanalyse the priority and the value of this training in the scientific literature, in trainerseducation and in practice.Method: The concept of high-intensity and sprint training is analyzed from threeangles; Research, Education and the Practical execution perspective. The researchperspective has been analyzed through the relevant results in the field. The educationperspective has been analyzed according to the Swedish Football Federation trainereducation and the practical performance has been analyzed by a interview study onrelevant coaches in Swedish professional soccer teams. These perspectives have beendiscussed against each other in a model that can be viewed as a ladder of knowledge,where information and knowledge is generated by research, where education serves as alink and where the practical performance reflects the knowledge and competencydevelopment that has taken place over time.Conclusion: High-intensity sprints can be shown to be substantially increased byfunctional training. Both the research and the literature in coach education shows thatimprovements can be achieved by isolated sprint training or through relevant resistanttraining, but that the most optimal is to train this aspect in soccerspecific situations withthe ball. Yet it seems that this still has a low priority in practice. The coaches in thestudy carries out mainly isolated sprint exercises without the ball. Although theexplosive capacity is a fresh product that continuously needs to be stimulated, thetrainers explains that they do not implement form of training at all during pre-season.

Syfte och frågeställningar: Syftet med studien var att undersöka hos vältränade om det fanns något samband mellan maximal styrka, effektutveckling och snabbhet, dvs tester som till stor del speglar anaerob kapacitet. Syftet var också att undersöka om det här fanns någon skillnad och/eller likhet mellan kvinnor och män. (1) Hur ser det eventuella sambandet ut mellan effektutveckling och maximal styrka? (2) Hur ser det eventuella sambandet ut mellan effektutveckling och snabbhet? (3) Hur ser det eventuella sambandet ut mellan maximal styrka och snabbhet? (4) Hur ser det eventuella sambandet ut, på ovanstående frågeställningar, hos kvinnor och män? Metod: Metoden var kvantitativ och laborativ, utformad för att undersöka det eventuella sambandet mellan snabbhet, maximal styrka och effektutveckling – Detta testades genom tre olika fysiologiska tester. Testerna genomfördes på en grupp bestående av 10 män (ålder 24,4±2,8 år, kroppsvikt 78,9±9,7 kg och längd 175,6±7,5 cm) och 10 kvinnor (ålder 24,1±1,7 år, kroppsvikt 65±8,0 kg och längd 167±5,7 cm) som var vältränade men hade olika idrottsbakgrund. Målet var att, utifrån den undersökta gruppen, kunna göra uttalanden om en större population. Testerna som genomfördes var 1 RM knäböj (maximal styrka), sprint 5 m, 10 m och 30 m (snabbhet) samt ett Wingate-test (effektutveckling). Med hjälp av statistikprogrammet Statistica 12.0 och beräkningsmetoden Pearson korrelationskoefficient, har rådata från testerna beräknats för att redovisa det eventuella sambandet. Resultat: Resultatet visade att det fanns, antingen ett medelstarkt samband eller ett starkt samband mellan alla tre testerna, för hela gruppen. Majoriteten av testerna visade ett starkt samband, endast mellan effektutveckling och snabbhet 5 m och 30 m var det ett medelstarkt samband, inga svaga samband hittades. De starkaste sambanden som hittades, för hela gruppen, var mellan effektutveckling och maximal styrka (r 0,90 i absoluta tal och r 0,78 i relativa tal). Män hade, totalt sett, många fler starka samband mellan de olika testerna än kvinnor, kvinnor hade endast ett enda starkt samband, vilket var mellan effektutveckling och maximal styrka. Män å andra sidan hade, med majoritet (8 av 14), ett starkt samband mellan de olika testerna, de starkaste sambanden hittades mellan effektutveckling och övriga tester. Slutsats: Det fanns ett tydligt samband mellan de olika anaeroba kapaciteterna, för hela gruppen. När resultatet redovisas för kvinnor och män enskilt, så var slutsatsen inte densamma – Kvinnor visade både svagare och färre förekommande samband mellan alla kapaciteter än män. / <p>Ämneslärarprogrammet, Specialidrott</p>

<p>Uppsatsen, Kriskommunikation i ett förändrat medielandskap, är en fallstudie på webbplatsen www.krisinformation.se. Utgångspunkten för uppsatsen är det förändrade medielandskapet och vad det innebär för kommunikation i kris. Uppsatsen berör flera olika hörnstenar som är viktiga för framgångsrik kriskommunikation. Hörnstenarna rör bland annat vilken tillit och vilket förtroende användarna har för Krisinformation.se, dess innehåll samt Internet som medium i den förändring som skett i medielandskapet när det gäller kriskommunikation.</p><p>Fallstudien undersöker även om det är privatpersoner eller yrkesverksamma som besöker Krisinformation.se. Den undersöker även vad användarna anser är viktigast när de ska ta del av information i en krissituation gällande om informationen är snabb, kortfattad, relevant eller tydlig. Vi har i fallstudien också studerat vilket medium de använder i olika situationer samt hur de agerar på webbplatsen när det gäller att följa hyperlänkar till vidare information.</p><p>Teoretiska utgångspunkter är teorierna om kriskommunikation och teorin global village. Forskning inom andra områden berörs också, då de är relevanta för uppsatsen och dess syfte. Dessa områden är gatekeeping-teorins förändring, fördelar och nackdelar med Internet, vilka medievanor människor har haft i tidigare kriser, samt forskning om vilket medium människor föredrar i kris.</p><p>Resultatet som framkommit bekräftar tidigare forskning och indikerar på att Internet kan ses som en framgångsrik kanal vid kommunikation i kris. Respondenterna har ett högt förtroende för Krisinformation.se som avsändare och ett ännu högre förtroende för innehållet. De har även högt förtroende för Internet som medium när de ska ta del av information i kris. De prioriterar att informationen förmedlas snabbt, oavsett informationens form i det läget. Något anmärkningsvärt är att respondenterna föredrar att ta del av krisinformation via myndigheters webbsidor. De väljer dock först att hämta informationen på nyhetssidor på Internet, vilket ytterst få har störst förtroende för. Det paradoxala i detta, är att majoriteten av respondenterna föredrar att informationen ska vara sann. De agerar alltså inte som de säger att de vill göra.</p><p>Resultatet som avviker från tidigare forskning, är att det finns fler aktörer än traditionell media som fungerar som guider i det förändrade medielandskapet. Vilka dessa aktörer är och hur de agerar, är värt att undersöka vidare.</p><p><em> </em></p>

Uppsatsen, Kriskommunikation i ett förändrat medielandskap, är en fallstudie på webbplatsen www.krisinformation.se. Utgångspunkten för uppsatsen är det förändrade medielandskapet och vad det innebär för kommunikation i kris. Uppsatsen berör flera olika hörnstenar som är viktiga för framgångsrik kriskommunikation. Hörnstenarna rör bland annat vilken tillit och vilket förtroende användarna har för Krisinformation.se, dess innehåll samt Internet som medium i den förändring som skett i medielandskapet när det gäller kriskommunikation. Fallstudien undersöker även om det är privatpersoner eller yrkesverksamma som besöker Krisinformation.se. Den undersöker även vad användarna anser är viktigast när de ska ta del av information i en krissituation gällande om informationen är snabb, kortfattad, relevant eller tydlig. Vi har i fallstudien också studerat vilket medium de använder i olika situationer samt hur de agerar på webbplatsen när det gäller att följa hyperlänkar till vidare information. Teoretiska utgångspunkter är teorierna om kriskommunikation och teorin global village. Forskning inom andra områden berörs också, då de är relevanta för uppsatsen och dess syfte. Dessa områden är gatekeeping-teorins förändring, fördelar och nackdelar med Internet, vilka medievanor människor har haft i tidigare kriser, samt forskning om vilket medium människor föredrar i kris. Resultatet som framkommit bekräftar tidigare forskning och indikerar på att Internet kan ses som en framgångsrik kanal vid kommunikation i kris. Respondenterna har ett högt förtroende för Krisinformation.se som avsändare och ett ännu högre förtroende för innehållet. De har även högt förtroende för Internet som medium när de ska ta del av information i kris. De prioriterar att informationen förmedlas snabbt, oavsett informationens form i det läget. Något anmärkningsvärt är att respondenterna föredrar att ta del av krisinformation via myndigheters webbsidor. De väljer dock först att hämta informationen på nyhetssidor på Internet, vilket ytterst få har störst förtroende för. Det paradoxala i detta, är att majoriteten av respondenterna föredrar att informationen ska vara sann. De agerar alltså inte som de säger att de vill göra. Resultatet som avviker från tidigare forskning, är att det finns fler aktörer än traditionell media som fungerar som guider i det förändrade medielandskapet. Vilka dessa aktörer är och hur de agerar, är värt att undersöka vidare.

Abstract Aim The main purpose of this study was to investigate and compare the effects of a very heavy resisted sprint training regimen and a unresisted sprint training regimen on sprint, acceleration and jump performance in late pubertal adolescent football (soccer) players at mid- to post-PHV and &gt;95% PAH. Method In total 27 male football players were recruited as volunteer participants. The participants had no previous experience with resisted sprint training. The participants were randomly assigned to either the resisted sprint (RST) (n=9) or unresisted sprint (UST) (n=10) training group. However, the grouping was matched based on the force-velocity (F-v) profiling. A control group (i.e. TAU group n=8) was matched with the experimental groups based on age and anthropometrics. The training was done twice a week for four weeks, consisting of either resisted or unresisted sprints. 24 of the original 27 participants could later be included for statistical analysis. During intervention the TAU group performed the regular team training with no additional stimuli from the researchers. Anthropometrics, sprint, acceleration and jump performance testing was tested pre- and post-training intervention. Results The four-week training intervention resulted in significant improvements of sprint- and acceleration for the RST-group. The improvements were 3,8% (±0.05) in T30, 4,2% (±0.06) in T20, 5,7% (±0.06) in T10, and 7,9% (±0.06) in the T5. The RST and UST groups also had significant improvements in both vertical and horizontal jump performance. Further there were several significant between group changes in both sprint and jump performance favoring the RST group over both the UST and TAU groups. Conclusion The conclusions are that in this population a very heavy RST regimen elicits improvements in sprint and acceleration performance whilst a UST regimen does not. Further, both the RST- and UST- training regimens elicit improvements in both vertical and horizontal jump performance. The improvements of the present study follow the pattern of previous studies in the field indicating a greater horizontal force generating ability. However, the improvements in the present study are larger than previously seen, indicating that this type of training might be extra beneficial to enhance sprint and jump performance in late pubertal adolescent athletes. The findings of the present study also contradict the typical recommendations of using light resistance loads (i.e. the 10% rule) when it comes to RST. Heavier loads, as in this case 103,5% of body weight on average, can indeed be used to produce sprint and acceleration gains in a late pubertal adolescent athlete population. The improvement in these short sprints (5-30m) versus the eventual performance decrease in longer sprints 40-70m (e.g. due to less effective maximal velocity phase) is a trade off which logically should be worthwhile for team sport athletes. / Abstrakt Syfte Det huvudsakliga syftet med denna studie var att undersöka och jämföra effekterna av väldigt tungt belastad sprintträning och obelastad sprintträning på sprint-, acceleration och hopprestation hos unga fotbollsspelare i sena tonåren som ligger på en mognadsgrad av ”mid- post-PHV” samt &gt;95% PAH. Metod Totalt 27 fotbollsspelare rekryterades som frivilliga deltagare. Deltagarna hade ingen tidigare erfarenhet av belastad sprintträning. Deltagarna blev slumpmässigt indelade till antingen den belastade (RST) eller den obelastade (UST) träningsgruppen. Dock skedde grupperingen med deltagarnas kraft- hastighetsprofilering som bas, då grupperna blev matchade efter denna. Kontrollgruppen (TAU n=8) matchades med experimentgrupperna efter ålder och antropometri. Träningen bestod av väldigt tungt belastad eller obelastad sprintträning och utfördes två gånger i veckan under fyra veckor. 24 av de initialt 27 deltagarna kunde inkluderas för vidare analys. Under interventionen genomförde TAU den vanliga lagträningen utan ytterligare träningsstimuli från forskarna. Antropometri, sprint, acceleration och hopprestation testades före respektive efter interventionen. Resultat Den fyra veckor långa träningsinterventionen resulterade i signifikanta förbättringar i sprint och acceleration för RST-gruppen. Förbättringarna var 3,8% (±0.05) i T30, 4,2% (±0.06) i T20, 5,7% (±0.06) i T10, och 7,9% (±0.06) i T5. RST och UST grupperna hade också signifikanta förbättringar i både vertikal och horisontell hopprestation. Vidare fanns det flera signifikanta mellangruppsskillnader i både sprint- och hopprestation till fördel för RST gruppen över både UST och TAU grupperna. Konklusion Konklusionen är att ett väldigt tungt RST-träningsprogram framkallar signifikanta förbättringar i både sprint, acceleration och hopprestation medan ett UST-träningsprogram inte gör det. Vidare kan konkluderas att både ett RST- och ett UST-träningsprogram signifikant förbättrar både vertikal och horisontell hopprestationen. Förbättringarna följer mönstret från tidigare studier på området och indikerar en större horisontell kraftproduktion. Dock är förbättringarna större än vad som tidigare observerats vilket indikerar att denna typ av träning kan vara extra förtjänstfull för denna population. Resultaten motsäger även den typiska rekommendationen kring lätta vikter (dvs. 10% regeln) vid belastad sprintträning. Tyngre belastning, som i detta fall i genomsnitt 103,5% av kroppsvikten, kan användas för att producera sprint- och accelerationsförbättringar i denna population. Förbättringen av denna typ av korta sprinter (5-30m) gentemot den eventuella prestationsförsämringen i längre sprinter (40-70m) torde vara ett byte som är värt att göra för lagidrottare.