Förespråkare för åldersblandade klasser menar att det finns pedagogiska fördelar med denna klassform, såsom till exempel att elevernas inlärning och sociala utveckling främjas (Nandrup & Renberg, 1992; Sandqvist, 1994). Syftet med föreliggande studie är att undersöka om det förekommer sådana fördelar i åldersblandade klasser och om de kan visas över tid. Detta görs genom att jämföra elever i årskurs 8 som under låg- och mellanstadiet hela tiden gått i åldersindelade klasser (n=423), elever som gått i åldersblandade klasser i lågstadiet men inte på mellanstadiet (n=22), samt elever som gått i åldersblandade klasser både under låg- och mellanstadiet (n=30). Elevernas prestationer, normbrytande beteende, samt sociala situation undersöks med hjälp av en enkät. I linje med tidigare jämförande studier är huvudresultatet av föreliggande undersökning att ålderssammansättningen inte har någon effekt på elevers inlärning eller sociala utveckling.

Syftet var att synliggöra förskollärares erfarenheter av att stödja barns sociala utveckling i förskolan. Mer specifikt syftade studien till att beskriva förskollärarnas tankar kring användningen av olika strategier och arbetssätt för att möta varje barn och stödja varje barns utveckling av samvarokompetens som här ses som en del av barns sociala utveckling. Begreppet samvarokompetens innefattar sociala förmågor som att kunna vara delaktig i förskolans vardag, kunna ta och ge plats i lek och samspel med andra samt kunna ge uttryck för sin egen vilja och samtidigt vara lyhörd för andra (Sommer, 2005a). I bakgrunden belystes även teorier och forskning kring lek och samspel samt enligt forskning lyckade strategier för att främja social utveckling hos barn. Samspelsvårigheter kan enligt Kadesjö (2010) ses som en riskfaktor hos barn och verka negativt på barnets fortsatta utveckling och skapa problem och svårigheter senare i livet. Därför är det viktigt att uppmärksamma samspelsproblem redan i förskolan och arbeta med att främja god social utveckling hos alla barn. För att genomföra undersökningen gjordes kvalitativa intervjuer med sex olika förskollärare på olika förskolor. I resultatet beskrev förskollärarna att en bra värdegrund och ett bra förhållningssätt hos pedagogen där den vuxne är engagerad och närvarande både mentalt och fysiskt är betydelsefullt i arbetet med barns samvarokompetens. Informanterna betonade även att tydliga regler, en struktur i vardagen och att dela in barnen i mindre grupper är a och o i arbetet med att skapa ett gott socialt klimat i barngruppen där varje barns sociala utveckling får ta plats.

Syftet med vårt arbete är att beskriva, analysera och förstå pedagogers arbete med förskolebarn som har svårigheter i leksituationer med andra barn. Barnen finns i alla barngrupper och det är barn som pedagogerna tidigt upplever har problem att leka. De står ofta utanför leken och kan inte de sociala koderna för att kunna bli en omtyckt kamrat. Vi har valt att fokusera på barnens lek och varför de inte kan komma in i leken. I dag vet man hur viktig leken är för ett barns utveckling, inte minst för den sociala utvecklingen och att kunna fungera i samspel med andra. Då förskolan är barnets första arena att utvecklas ihop med andra är det extra viktigt att pedagogerna uppmärksammar de barn som inte fungerar i leken och samspelet. Studien omfattar tretton kvalitativa intervjuer i en mindre stad i Norrland. De slutsatser som vi fått fram genom intervjuerna är att de flesta av pedagogerna anser att de stora barngrupperna kan spela roll för barnets sociala beteende. Pedagogerna ser också att hela samhället ser annorlunda ut idag och att det kan ha en bidragande orsak till att barnen har koncentrationssvårigheter i förskolan.

Läroplanen för förskolan (Lpfö:98) uppmuntrar pedagoger att ha ett temainriktat arbetssätt. Vi har valt att undersöka vad pedagoger och barn på en förskola anser om att arbeta temainriktat. Vidare vill undersöka och ta reda på vilka kvalitéer som främjar och utvecklar barnens sociala utveckling i temaarbetet enligt pedagogerna och se vilka faktorer som är viktiga för att pedagogerna och barnen ska kunna arbeta framgångsrikt med tema på en förskola. För att undersöka detta har vi gjort en kvalitativ undersökning, genom att intervjua barn och pedagoger på en förskola. Vi har kommit fram till att barnen och pedagogerna tycker om att arbeta temainriktat. De uttrycker att deras sociala utveckling främjas genom att de arbetar vilket sker genom att pedagoger och barnen tillsammans kommunicerar i temaarbetet och att barnen sinsemellan lär av varandra. Detta kan kopplas till teorin om det sociokulturella lärandet, som innebär att barn genom ett socialt samspel och kommunikation lär sig nya saker hela tiden (Säljö 2003). En viktig faktor som vi kom fram till var att alla avdelningarna på förskolan bygger sina temaarbeten utefter barnens intresse, vilket kan kopplas till Hatties forskning där han betonar vikten av att pedagoger ska utgå från elevers perspektiv i undervisningen.

För att få reda på hur pedagoger i olika förskolor arbetar med musik, undersöker vi i detta arbete vad olika pedagoger har för uppfattning om musikens betydelse för barns språkliga och sociala utveckling. Genom att besöka fem olika förskolor som arbetar på olika sätt och där träffa pedagoger som arbetar i verksamheten, vill vi undersöka skillnader och likheter mellan de olika arbetssätten genom att ställa frågor kring ämnet. Förskolorna skiljer sig ifrån varandra genom olika profiler och sätt att arbeta. Två av de undersökta förskolorna ligger i mångkulturella områden, en förskola arbetar Reggio Emiliainspirerat, en förskola är allmän kommunal och en förskola jobbar med musik som profil. Frågorna ställer vi i en intervju som vi spelar in på band, inspelningen transkriberar vi sedan för att kunna se att vi förstått frågorna på ett korrekt sätt och inte missat någon information. Vi använder oss av intervjuer med hög grad av strukturering samt låg grad av standardisering, för att sedan kunna göra en kvalitativ analys av resultaten vi får. För att få en förförståelse kring ämnet skriver vi om tidigare forskning som gjorts i ämnet. Där fokuserar vi på pedagogiska filosofer som vi stött på tidigare i vår lärarutbildning och som har tankar kring barns utveckling. Det är en viktig grund i vårt arbete. De filosofer vi refererar till är Lev Vygotskij, Loris Malaguzzi och Howard Gardner. Vygotskij ser den sociala miljön som en viktig del i barns utveckling. Likaså gör Malaguzzi, men han ser språket som det allra viktigaste ett barn äger. Gardner talar om människans åtta olika intelligenser, som är i behov av varandra för att utvecklas själv. Vår samlade uppfattning av det vi undersökt är att pedagoger i de olika förskolorna anser att musiken har stor betydelse för barns språkliga och sociala utveckling. Arbetet med musik finns i verksamheterna mer eller mindre dagligen, däremot är man olika mycket medveten om hur och varför man verkligen arbetar med musiken för att barn ska utvecklas genom den. Vi har sett att man arbetar rutinmässigt i flera verksamheter och om man skulle reflektera mer och göra tydliga målbeskrivningar så skulle arbetet med musik i förskolan kunna betyda mer och man skulle se ett tydligare resultat av arbetets syfte.

Syftet med vår kvalitativa studie har varit att belysa hur social utveckling och kunskapsutveckling kommer till uttryck i grundsärskolan och gymnasiesärskolan. Vi har samlat in 24 individuella utvecklingsplaner för att analysera dessa uttryck. Vi har använt olika metoder vid analys av de individuella utvecklingsplanerna. De är koncentrering, kategorisering, berättelse, tolkning, ad hoc samt metoden modellering. Vi gjorde en tabell förutsättningslöst där vi strukturerade upp innehållet i varje elevs utvecklingsplan, som bedömdes utgöra uttryck för social utveckling respektive kunskapsutveckling. Därefter sorterade vi grundsärskolans IUP:er för sig och gymnasiesärskolans IUP:er för sig och analyserade elevens uttryck med avseende på social utveckling respektive kunskapsutveckling. Av studien att döma, har vi kommit fram till att de skriftliga uttrycken med avseende på kunskapsutveckling är övervägande för elever på grundsärskolan och gymnasiesärskolan. Men att uttryck med avseende på social utveckling är nästan lika mycket förekommande som kunskapsutveckling för de elever som går på gymnasiesärskolan. I studien framkommer att vissa inte har med Skolverkets riktlinjer i sin dokumentation och att de individuella utvecklingsplanerna är väldigt olika utformade.

Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka förskolepedagogers tankar om och erfarenheter av barn som leker ensamma i barngruppen, vilka orsaker de anser ligga bakom barns ensamlek samt vilka metoder förskolepedagogerna beskriver att de använder för att få in ensamlekande barn i det sociala samspelet i barngruppen. Studiens problemställning innefattar hur man som förskolepedagog kan tänka när det kommer till barn som leker ensamma då samspelets betydelse för barns sociala utveckling ofta ses som mycket viktigt. Teoretisk utgångspunkt är den sociokulturella teorin som belyser både samspelets och ensamtidens betydelse för social utveckling och lärande. I studien har åtta förskolepedagoger intervjuats och studiens resultat visar att förskolepedagogerna resonerar på ett liknande sätt kring barns ensamlek, varför barn leker ensamma samt vilka metoder de använder för att stödja ensamlekande barn. En viktig slutsats är att förskolepedagogerna menar att ensamleken inte bör pågå under en längre tid eftersom de anser att detta inte är bra för barns sociala utveckling och lärande. Mot bakgrund av förskolepedagogernas utsagor har vi även fått en förståelse för att ensamleken kan beskrivas som positiv för barns utveckling på olika sätt beroende på om ensamleken upplevs som konstruktiv eller ej. / Självständingt arbete - Förskolepedagogisk område

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare, genom leken, arbetar för att stödja barns sociala utveckling. Detta för att jag anser att social utveckling är ett viktigt område som jag utifrån egna erfarenheter upplevt att olika förskolor och olika pedagoger haft olika förhållnings-, och arbetssätt. För att specificera detta har jag använt mig av tre frågeställningar: Hur interagerar förskollärare med barn under den fria leken? Vad är förskollärares syn på uttrycket ”Alla får vara med”? Hur förhåller sig förskollärare till barns sociala utveckling/delaktighet? För att få svar på detta har jag observerat och intervjuat fyra förskollärare: två från ålderblandade avdelningar och två från storbarnsavdelningar. Resultatet visar att pedagogerna har både olika och liknade förhållningssätt och tankar kring detta område vilket i sin tur påverkar hur de agerar. Fri lek och lek var något som pedagogerna ansåg mycket viktigt för barnens utveckling. De menade även att inget barn ska bli utstött eller utfryst även om barnet inte alltid kan vara med just där barnet vill. Många beslut menade pedagogerna tas av utifrån hur den specifika situationen ser ut och det finns inga konsekventa arbetssätt om t.ex. ett barn utesluts. Detta anser jag kräver att de är närvarande och har uppsikt över barnens lek, vilket observationerna visar att det inte alltid finns tid till. Jag anser även att det kräver en god utbildning om barns sociala utveckling och hur pedagogernas handlingar kan påverka den.

BakgrundUtifrån den forskning som finns belyser flera lekforskare att leken kan vara betydelsefull för barnens utveckling, sociala kompetens och identitet. Forskningen visar också att rolleken ger barnen möjlighet att testa på olika roller och detta främjar barnens identitetsutveckling då de så småningom hittar sig själva med hjälp av den här leken.SyfteSyftet är att undersöka pedagogers resonemang kring rollek och dess betydelse för barns identitetsutvecklingMetodJag har utfört en intervjustudie, där nio intervjuer genomfördes med respondenter på två förskolor i Halland och två förskolor i Småland. Alla respondenter var kvinnor med varierande erfarenhet mellan 2 år och 30 år.ResultatResultatet visar att pedagogerna anser att barns lek har en påverkan på deras liv. Det påverkar hur de blir som medmänniskor, det hjälper barnen att bearbeta erfarenheter och upplevelser och därigenom hittar barnen sig själva. Det framkom också att pedagogerna anser att genom att testa olika roller får barnen möjligheten att hitta sig själva och bli medvetna om vem dem är. Resultatet visar att de vanligaste rollekarna som förekommer utifrån pedagogernas uppfattningar är familjeleken andra lekar där barnen imiterar och identifierar sig med djur eller fiktiva roller så som Spiderman och Batman är också vanligt förekommande. / Program: Lärarutbildningen

Syftet med studien är att undersöka hur lärare uppfattar och hanterar konflikter mellan elever i årskurs F-3. Studien fokuserar kring frågor om hur lärare uppfattar konflikter, vilka mål de har i sin konflikthantering samt hur de hanterar konflikter. Den teoretiska utgångspunkten som används är om konflikter ska undvikas eller om de används som lärandetillfällen i social kompetens; konsensusperspektivet eller konfliktperspektivet. Datainsamlingen består av kvalitativa intervjuer med fem lärare i årskurs F-3. Studiens resultat visar att respondenterna uppfattar konflikter utifrån meningsskiljaktigheter, synliga konfliktuttryck och hjälpbehov. Målet för deras konflikthantering är att eleverna ska lära sig att hantera sina konflikter själva. Respondenternas konflikthantering består av förebyggande arbete, konfliktsamtal och eventuellt efterarbete.