Könsnormen styr hur vi beter oss i mötet med andra människor och kan förhindra jämställdheten. Dessutom fostras barn in i könsroller i tidiga åldrar och därför blir det viktigt att redan i förskolan uppmärksamma och arbeta med ämnet genus. I den här studien undersöks det hur könsnormer problematiseras i boksamtal med förskolebarn genom en observation av hur barn och en vuxen samtalar om genus utifrån barnböcker. Därmed lyder forskningsfrågan: Hur samtalar barnen och den vuxne med varandra om genus utifrån barnböcker? Studien har utgångspunkt i ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Undersökningen genomfördes på en förskola i södra Sverige, i den valdes tre grupper ut som läste och samtalade om två böckers innehåll och budskap i relation till genus. Boksamtalen ljudinspelades och transkriberades, samt analyserades utifrån en innehållsanalys. I resultatet framgår det att barnens tolkning av könsnormen skiljer sig åt eftersom de har olika föreställningar om vad som är stereotypt för flickor och pojkar. Slutsatsen är att barnen och den vuxne samtalar om genus utifrån de kunskaper som redan är befästa, det vill säga sin egen förståelse av genus. I boksamtalen problematiseras könsnormer genom att den vuxne ställer utmanande frågor om normerna till barnen som de sedan fortsätter att diskutera i interaktion med varandra.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur förskollärare talar om inkludering av flerspråkiga barn i förskolans verksamhet. Studien utgår från följande frågeställningar: Vilka tolkningsrepertoarer blir synliga i förskollärares samtal om inkludering av flerspråkiga barn? Vilka strategier talar förskollärare om för att möjliggöra så att flerspråkiga barn blir inkluderade i förskolans verksamhet? Studien har socialkonstruktionism som vetenskapsteorisk utgångspunkt där analysmetoden diskurspsykologi tillsammans med analysverktygen tolkningsrepertoar, retorik och kategorisering har använts. I studien har sju stycken förskollärare intervjuats under två stycken fokusgruppssamtal på två olika förskolor. I resultatet framkommer det att förskollärare lägger ansvaret på sig själva att anpassa verksamheten för alla barn och att de anser att icke-verbal kommunikation är en betydelsefull strategi för att inkludera de flerspråkiga barnen. I resultat går det att utläsa att det finns en viss osäkerhet i hur förskollärare ska kommunicera med barn då språket brister. Med vår studie vill vi synliggöra hur förskollärare talar om inkludering och därmed möjliggöra för diskussioner om ämnet runt om på andra förskolor.

Syftet med denna studie är att belysa kvinnliga socialarbetares erfarenheter av sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Studiens empiriska material består av citat från ett tjugotal vittnesmål skrivna av kvinnliga socialarbetare och publicerade på metoo-orosanmalan.nu. Genom att studera vittnesmålen uppmärksammade vi synen och responsen på sexuella trakasserier och dess påverkan på skam och andra känslor. Studiens utgångspunkt har ett socialkonstruktionistiskt perspektiv med fokus på Judith Butlers genusteori samt Michel Foucaults maktbegrepp. I analysen har vi implementerat Norman Faircloughs kritiskt diskursanalytiska, tredimensionella modell i vilken vi tillämpat alla tre dimensioner för att analysera våra tre frågeställningar utifrån resultatet. De lyder; 1) Hur konstruerar och reproducerar kvinnorna diskurser om sexuella trakasserier på olika myndighetsorganisationer inom socialt arbete?, 2) Hur framställs responser från chefer samt kollegor i olika situationer av sexuella trakasserier och vilken inverkan har dessa på den diskursiva och sociala praktiken? samt 3) Vilka känslor skildras i de kvinnliga socialarbetarnas vittnesmål och vilka potentiella konsekvenser medför de diskursiva praktikerna för den sociala praktiken? Samtliga frågor besvarades genom identifierade diskurser i det empiriska materialet som vi framförde i en resultatpresentation och en genomgående analys. Resultatet vi fått fram visar exempelvis att trakasserier av sexuell form som de kvinnliga socialarbetarna utsätts för på arbetsplatsen ofta objektifierar deras kroppar och förminskar deras kompetens. I de flesta fall är meningsskiljaktigheter kring gängse arbetsförhållanden den framkallande faktorn för denna typ av trakasserier. Kvinnorna förmodas vara intresserade av männen utanför arbetet vilket även kan identifieras i den respons som beskrivs. Chefer och kollegor reagerar antingen med förminskning och misstro eller inte alls. De utsatta kvinnorna svarar då med tystnad som i kombination med trakasserierna medför skam och andra känslor som hotar sociala band och kvinnornas självbilder. Resultatet synliggör likaledes sambandet mellan maktrelationer och kön och vem som får säga vad. Tidigare studier visar bland annat att tystnaden tvingar kvinnorna att ta på sig ansvaret för att inte riskera att förstöra stämningen och för att inte bli exkluderade av sina medarbetare.

Syftet med studien är att kartlägga hur interaktion mellan barn och förskollärare tar sig uttryck i förskollärares beskrivning av kommunikation i förskolan. Följande frågeställning har använts för att uppfylla studiens syfte: Hur beskriver förskollärare att de kommunicerar och interagerar med barn i förskolan? Studiens vetenskapsteoretiska utgångspunkt är socialkonstruktionismen med ett diskurspsykologiskt angreppssätt som analysmetod med tolkningsrepertoar, retorik och kategorisering som analysverktyg. Studien har sin grund i sex semistrukturerade intervjuer med verksamma förskollärare i förskolans kontext. Studiens resultat presenteras i fem teman: Vara lyhörd och möta barnen i stunden, Inte ta genvägar i språket med de yngre barnen, Barns behov av kommunikation, Mimiken stärker det verbala och Förskolläraren har det yttersta ansvaret. Resultatet visar att förskollärarna är medvetna om hur de ska arbeta för att interaktioner ska ske i förskolan genom att vara närvarande och släppa allt som händer runtomkring. Resultatet visar även att användning av mimik som ett komplement till den verbala kommunikationen gör att barnen får en helhet. De känslor förskollärarna uttrycker via mimiken behöver stämma överens med det som de uttrycker verbalt. Slutsatsen är att förskollärarna behöver använda den verbala och den icke verbala kommunikationen som varandras komplement och att den ena inte ska utesluta den andra.

Studien granskar LVM-domar från Norrbottens län under år 2018 med hjälp av kvalitativ metod. Urvalet består av 26 LVM-domar om beredande av vård enligt 4 § LVM. Utifrån ett åldersperpektiv undersöks om det finns skillnader mellan hur personerna och missbruksproblematiken framställs i domarna. Fokus för studien är äldre personer med missbruk. Studien består av ett omfattande empiriskt material. Domarna har fördelats i tre ålderskategorier för att en jämförelse ska kunna ske. Domarna har analyserats med hjälp av konventionell kvalitativ innehållsanalys och analysen har resulterat i tre teman. De identifierade temana är hälsofaktorer, sociala faktorer samt individen och samhällets tidigare och framtida ansvar för vården. Ett antal domar med avvikande argumentation presenteras. Resultatet av studien visar att skillnader i beskrivningar beroende på ålder förekommer. Skillnaderna i studien förklaras utifrån socialkonstruktionism. Unga personer konstrueras genomgående som en grupp i behov av skydd och prevention. Äldre personer tillskrivs självbestämmande och autonomi i högre utsträckning i argumentationen än unga. Utmärkande skillnader och tydliga markörer för ålder förekommer i den yngsta och den äldsta gruppen. Det empiriska materialet påvisar inslag av terapeutisk nihilism, det vill säga antaganden om att äldre personer inte är mottagliga för behandling. Resultatet tyder på att sociala konstruktioner av ålder institutionaliseras genom tillämpningen av LVM-lagstiftningen. Resultatet visar att det finns anledning för socialtjänst och förvaltningsrätt att ifrågasätta vedertagna föreställningar om ålder om LVM ska vara en tvångsvårdslagstiftning anpassad för alla åldersgrupper.

Vi lever idag i en värld där jämställdhetsfrågan är omtalad, och där brister inom detta upptäcks redan i hur det arbetas i förskolan. Pojkar och flickor får olika förutsättningar redan från att de är barn i förskolan på grund av förväntningar och föreställningar som finns på kön. Syftet med studien är att genom samtal ta reda på hur förskollärare konstruerar sin förståelse och kunskap om det läroplansmål i läroplanen som behandlar motverkan av traditionella könsmönster och könsroller. Resultatet av vår studie kan uppmärksamma vilka konsekvenser som uppstår av konstruktionerna både för barnen och verksamheten i stort. Våra forskningsfrågor är; Hur talar förskollärare om läroplansmålet? och Vilka tolkningsrepertoarer framträder när förskollärare talar om läroplansmålet? Studien utgår från socialkonstruktionismen, där centrala begrepp som tolkningsrepertoar, konstruktion och retorik behandlas. Det har gjorts kvalitativa intervjuer med fokus på samtalsteman på sju förskollärare från södra och mellersta Sverige. Förskollärarnas uttalanden har analyserats genom diskursanalys. Studiens resultat resulterade i fem tolkningsrepertoarer: Könsneutralt material, Erbjud allt, Fler män i förskolan, Förändring och Vid behov. Slutsatsen är att det finns en otydlighet kring hur förskollärare ska arbeta med läroplansmålet, vilket bidrar till ett olikt arbete där förskollärare i vissa falla avstår att arbeta med det, samt en osäkerhet i hur de talar om läroplansmålet. Konsekvensen av vårt resultat är att barn inte får en likvärdig utbildning när det gäller könsmönster och könsroller. Barn får då olika möjligheter och erfarenheter till att möta olikheter och utveckla sin identitet.

Syftet med denna studie var att studera vilka känslor barn ger uttryck för i förskolan och hur förskollärare konstruerar genus utifrån deras bemötande av barns sätt att uttrycka känslor. Den teoretiska utgångspunkten för studien har varit det socialkonstruktionistiska perspektivet och observation har använts som datainsamlingsmetod. Observationerna genomfördes under tre förmiddagar på en avdelning vid en förskola som bestod av två förskollärare, en barnskötare och 16 barn i åldrarna två till fem år. Resultatet visar att det finns likheter men framförallt skillnader i hur förskollärare konstruerar genus. Flickors och pojkars sätt att uttrycka känslor bemöts olika samt att flickor och pojkar erbjuds olika möjligheter till att visa och prata om känslor. Resultatet visar vidare att språket har en central roll i konstruktionen av genus, framförallt i hur förskollärarnas föreställningar om kön förmedlas till barnen om hur en flicka och pojke bör vara.

Prostitution som fenomen och prostituerade kvinnor har både i en historisk och nutida kontext konstruerats som ett problem. Under och i efterdyningarna av #MeToo-uppropet 2017 har internetplattformen Instagram fyllt en funktion för kvinnor där de ges möjlighet att föra sociala upprop. Särskilda konton har skapats av prostituerade där deras upplevelser av och åsikter kring prostitution delas öppet. Syftet med vår studie är att genom en narrativ visuell textanalys av berättelser som delas på Instagram undersöka hur svenska kvinnor som lever i eller har lämnat prostitution konstruerar sig själva som prostituerad kvinna. Med en socialkonstruktionistisk ansats och feministisk teori undersöks hur kvinnorna skildrar prostitution som fenomen samt sin situation som prostituerad kvinna i relation till välfärdssystemet. Som komplement används också Goffmans begrepp stigma. Analysen av det empiriska materialet visar att två olika perspektiv på prostitution utmärker sig. Dels synen på prostitution som övergrepp i en utsatt, tvingande situation och dels synen på prostitution som yrke och resultat av ett fritt val. Det som har blivit tydligt genom analysen av vårt empiriska material är hur komplex situationen är för en kvinna som lever i prostitution. En och samma kvinna innehar mängder av olika erfarenheter, olika sätt att framställa sin situation på och olika perspektiv på prostitution som fenomen. Vad som också framkommer är att de kvinnor vars historier skildrar en positiv inställning till prostitution och som ser det som ett fritt val i större utsträckning tas bort från Instagram, deras berättelser är därför svårare att ta del av. Detta menar vi leder till att dessa kvinnor i större utsträckning tystas. Det framgår genom kvinnornas berättelser att kontakten med sjukvård såväl som socialtjänst är vanligt förekommande. Ett visst missnöje gentemot dessa myndighetskontakter avspeglas i texterna vilket också bekräftas av tidigare forskning. Den tidigare forskningen visar att prostituerade upplevt sämst bemötande vid kontakt med socialtjänst, detta i form av fördomar och respektlöshet. Dessa kvinnors situation är mycket komplex och innefattar vårdkontakter i form av socialtjänst såväl som psykiatri och sjukvård. Därför är vår förhoppning att denna studie bidrar till att fler yrkesverksamma inom socialt arbete ges ökad förståelse för situationen inom prostitution samt av vikten att samverka i arbetet med prostituerade kvinnor.

<p>Syftet med studien var att genom att beskriva och diskutera tre teoretiska perspektiv på jaget och människan, samt genom att jämföra och integrera dessa perspektiv med varandra, öka förståelsen för människans identitet. Syftet var också att undersöka på vilket sätt en sådan förståelse har relevans för mötet med klienten inom ramen för socialt arbete. Frågeställningarna var: 1. Hur beskrivs och diskuteras människans identitet i existentialistiskt, socialkonstruktionistiskt respektive psykodynamiskt perspektiv? 2. På vilket sätt är perspektiven relevanta vid analysen av en klient med social multiproblematik inom ramen för socialt arbete? För att behandla frågeställningarna gjordes ett urval av litteratur på området utifrån vilken perspektiven beskrevs med en fenomenologisk ansats. Dessa tolkades hermeneutiskt för att sedan tillämpas i en analys av klienten Anna: en kvinna med social multiproblematik. Den tillämpade analysen utgick från Annas egen berättelse om sitt liv. Ett centralt resultat i beskrivningen och tolkningen av perspektiven var den andres avgörande roll för jagets utveckling. En slutsats var att det är i relationen som människan förändrar sig själv. Den tillämpade analysen visade att relationen mellan socialarbetare och klient möjliggör klientens förändring av sig själv. Det ställer krav på socialarbetaren att utifrån kunskap om människan lyssna på den enskilda individen.</p>

<p>Mina erfarenheter av utvecklingsarbete kring media och IT i skolan har fått mig att undra hur undervisningen kan utvecklas genom att lärare sprider sina kunskaper och lär av varandra. Detta har väckt mitt intresse för pedagogisk handledning som verktyg för utveckling av lärares yrkessamtal det vill säga kollegiesamtal. Denna studie syftar till att beskriva och ge en förståelse för huruvida handledning av kollegiesamtal kan vara ett led för pedagogen att förändra sina strategier och handlingar när det gäller användning av datorn som verktyg för elevers tidiga läs- och skrivinlärning. I studien utgår jag från teorier om kunskap som socialt konstruerad och att den sociala världen är av narrativ natur. Studien genomfördes under läsåret 2006-07 inom projektet Att skriva sig till läsning med datorn där 24 pedagoger och tio klasser från sju olika skolor i Piteå kommun deltog. Projektets syfte var att implementera och pröva en metod där eleverna använde datorn istället för pennan för att lära sig att skriva sig till läning. Lärarna deltog under projektåret i handledda kollegiesamtal där man delade erfarenheter och reflektioner utifrån klassrumspraktiken. Både handledare och lärare har efter kollegiesamtalen skrivit loggbok. För att söka svar på frågorna i syftet samt intervjuade jag nio lärare som deltagit i projektet. I analysarbetet har jag använt mig av narrativ analys.</p><p>I resultatet framträder tre mönster Motstånd, Tvekan och Acceptans i lärarnas uppfattning av kollegiesamtalen. En slutsats av studien är att om läraren accepterar kollegiesamtalen ger detta ett gott stöd för att föra utvecklingsarbetet framåt där vinsterna för de deltagande lärarna blir personlig utveckling, gruppens utveckling och processuell utveckling.</p>