Syftet med denna uppsats är att utifrån en socialkonstruktionistisk ansats förstå hur professionella som arbetar med unga som varken arbetar eller studerar definierar gruppens problematik. Vidare ämnar uppsatsen att öka kunskapen för vilka riskfaktorer professionella anser föreligga för att bli utan arbete eller studier och vilka arbetssätt samt utvecklingsbehov de identifierar. För att besvara syftet har nio semistrukturerade intervjuer genomförts med professionella som arbetar med målgruppen. Förutom socialkonstruktionismen använder sig uppsatsen av Losekes teorier om anspråksformulerande och ramkonstruktioner. I Losekes ramkonstruktion ingår diagnostiska, motiverande och prognostiska ramar vilka tillsammans hjälper anspråksformulerare att konstruera sociala problem. Uppsatsens huvudsakliga fynd är att komplexiteten i problematiken hos UVAS innebär att målgruppen inte har en enkel diagnostisk ram vilket i sin tur innebär att UVAS därmed inte har ett “social problem ownership”. Detta betyder att det inte finns någon allmängiltig definition av gruppen och dess problembild. Utöver detta identifieras i empirin en rad riskfaktorer vilka stämmer överens med vad tidigare forskning identifierat. De mest framstående riskfaktorerna är bristande individanpassningar i skola och på arbetsmarknaden. Till följd av riskfaktorerna formulerades även lösningar för hur skolan och arbetsmarknaden ska bli mer inkluderande och anpassningsbara. Till sist visar resultatet olika faktorer som uppfattas av professionella som framgångsrika i det dagliga arbetet med de unga. Uppsatsen lyfter även behovet av fortsatt forskning inom området på grund av den komplexa problembilden och knapphändig forskning i en svensk kontext.

Syftet med studien är att undersöka och analysera hur förskollärare konstruerar sitt undervisningsansvar i förskolan i relation till övrig personal. Studien utgår från en socialkonstruktionistisk teori och en kvalitativ metod med gruppintervju som datainsamlingsmetod. Gruppintervjun genomfördes med tre förskollärare i Norrbotten där svaren från gruppintervjun har legat till grund för studiens resultat. I resultatet framträder det att förskollärare konstruerar sitt undervisningsansvar i relation till övrig personal i enighet med förskolans styrdokument. Förskollärarna uttrycker en vilja att ta sitt undervisningsansvar och att detta skapar möjligheter för barnen i förskolans utbildning. Undervisningsansvaret möts dock av utmaningar på grund av att förskolan historiskt sett fördelat arbetet i arbetslaget på ett jämlikt sätt samtidigt som övrig personal gör ett motstånd gentemot förskollärarnas ansvar. Detta har i sin tur resulterat i att förskollärarna är rädda för att ta undervisningsansvaret och uttrycker begränsande tillvägagångssätt för att kommunicera sitt ansvar i relation till övrig personal i arbetslaget.

Syftet med föreliggande studie är att bidra med kunskap kring hur förskollärare i verksamheten berättar om dokumentation samt vad de beskriver att de arbetat med dokumentationsarbetet i relation till förskolans läroplan från början av deras arbetskarriär till idag. Vi vill även ta reda på vilka utmaningar förskollärarna berättar kring detta. Följande frågeställningar ligger till grund för studien: Vad beskriver förskollärare om sitt arbete med dokumentation i relation till förskolans läroplan under sitt yrkesverksamma liv? Vilka verktyg berättar förskollärarna att de använt i dokumentationsarbetet? Vilka möjligheter och/eller hinder berättar förskollärare gällande dokumentationsarbetet i förskolan? Studien tar avstamp i socialkonstruktionism och implementeringsteorin samt analyseras med hjälp av tematisk analys. Med utgångspunkt i semistrukturerade intervjuer med fyra förskollärare samlades empiri in genom videosamtal via teams. Ljudinspelning användes vid intervjuerna, därefter transkriberades materialet. Resultatet presenteras med följande teman: förskollärarens dokumentationsarbete, förskollärarens arbetssätt, förskollärarens positiva aspekter av dokumentationsarbetet. Resultatet visar att förskollärarna ser positivt på dokumentationsarbetet utifrån flera aspekter. De anser även att läroplanen har spelat och spelar en stor roll för arbetet och dokumentationen har förändrats under förskollärarnas yrkessamma liv, både arbetssättet och verktygen för arbetet. Resultatet visar även att förskollärarna upplever vissa begränsningar med dokumentationsarbetet i förskolan.

Det har länge debatterats om barngruppsstorlekar i såväl förskolan som i samhället. I förskolan är det förskollärare som ansvarar över att barns utveckling, lärande och omsorg bildar en helhet. Å ena sidan visar en stor del av tidigare forskning och samhällsdebatter att stora barngrupper bidrar till att förskollärare upplever svårigheter med att hinna se och tillgodose alla barn. Å andra sidan visar tidigare forskning att små barngrupper kan bidra till att barns kamratskapande hämmas. Syftet med föreliggande studie är att undersöka och problematisera hur förskollärare talar om barngruppsstorlekar i förskolan, och vilka möjligheter och hinder som framträder. Studiens frågeställningar är: Hur beskriver och resonerar förskollärare om sitt arbete med olika barngruppsstorlekar? och Vilka tolkningsrepertoarer framträder när förskollärare talar om barngruppsstorlekar? Studiens empiri har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med sju verksamma förskollärare i förskolan. Det talande språket är centralt i studien, vilket resulterat till att socialkonstruktionism och diskurspsykologi är teoretiska och metodologiska utgångspunkter. Det insamlade materialet har sedan analyserats utifrån diskurspsykologins analysverktyg: tolkningsrepertoar, kategorisering och retorik. Resultatet visar att förskollärarnas verklighet skiljer sig från Skolverkets riktmärken. Det som framträder i resultaten är att förskollärarna talar om att barngrupperna inte ska vara för små men samtidigt inte för stora. Däremot tyder resultatet på att det inte enbart är barngruppens storlek som är en bidragande faktor till att barngrupper upplevs som stora, utan även organisatoriska faktorer och ålder på barnen. Dessa olika faktorer påverkar om vissa barn hamnar i skymundan eller inte. Resultatet visar även att samtliga förskollärare talar om sin aktuella barngruppsstorlek som lagom, men det framkommer skilda tolkningsrepertoarer om vilka faktorer som är bidragande. Slutligen indikerar studiens slutsats att det råder skilda tolkningsrepertoarer kring om en barngrupp ska vara stor, liten eller lagom i förskolan.

Pedagogisk dokumentation är idag ett centralt begrepp inom förskolan och något som många pedagoger arbetar med i verksamheten. Forskning visar att pedagogisk dokumentation är ett dokumentationsverktyg som främjar barns lärande och som kan leda till en utveckling av verksamheten. Det finns stort intresse inom förskolevärlden för pedagogisk dokumentation. Därför har studiens syfte varit att undersöka hur olika pedagoger använder sig av pedagogisk dokumentation i sin verksamhet. Studien är kvalitativ och det empiriska materialet har samlats in med hjälp av fyra intervjuer där frågorna utgått från ett didaktiskt perspektiv. Den valda teorin är socialkonstruktionismen, en teori där grundtanken är att kunskap uppstår genom sociala processer. I studiens resultat diskuteras frågeställningarna utifrån samtliga pedagogers intervjuer och svar. Pedagogerna gav uttryck för deras tankar kring vad pedagogisk dokumentation är och hur de arbetar med den. Resultatet visar att dessa förskolor använder sig av liknande dokumentationsformer och arbetssätt men att det även finns skillnader gällande hur de delar upp arbetet kring den pedagogiska dokumentationen. Nyckelord: Förskola, kommunikation, pedagogisk dokumentation, socialkonstruktionism.

Studiens avsikt var att få fördjupad kunskap i hur förskollärare implementerar de nya skrivningarna i läroplan och barnkonventionen som handlar om undervisning och integritet. Studien baserades på en kvalitativ ansats i form av en fallstudie där en förskollärare följdes i den egna planeringen, undervisningen och reflektionen i syfte att synliggöra konstruktioner som framträder vid undervisning av integritet. Barnen som deltog i förskollärarens undervisning var två och tre år. Efter förskollärarens undervisningstillfällen analyserades observationer, intervjuer och dokument för att synliggöra konstruktioner, konsekvenser samt möjligheter och svårigheter med undervisning av integritet i förskolan. Slutligen visade resultatet att undervisning av integritet i förskolan är ett komplext ämne pendlar mellan att konstrueras responsivt, varsamt, undvikande och kollegialt.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur förskollärare konstruerar sitt arbete med språkutveckling, modersmål, barns lärande och utveckling i förskolans verksamhet. Studien har socialkonstruktionism som vetenskapsteoretisk utgångspunkt. Diskurspsykologi utgör tillsammans med analysverktygen konstruktion, funktion, effekt, retorik och extremisering redskap för vår analys. Studien utgår från följande frågeställningar: Hur konstruerar sex förskollärare sitt arbete med flerspråkighet och modersmål i förskolan? Hur konstrueras möjligheter och hinder i förskollärares beskrivningar av arbetet med flerspråkighet i förskolan? I studien har sex förskollärare på tre olika förskolor intervjuats. Utifrån förskollärarnas konstruktioner går det i resultatdelen att utläsa modersmålets betydelse för barns språkutveckling. Flera förskollärare delade liknande tankar ommodersmålet som en betydelsefull del vid inlärning av ett nytt språk. Dock framkom även svårigheter som kan påverka arbetet med barns språkutveckling. Med vår studie vill vi synliggöra hur förskollärare konstruerar arbetet med modersmål och språkutveckling i förskolan och med detta möjliggöra för diskussioner för att förbättra detta arbete.

Uppsatsen är en diskursanalytisk undersökning av representation av nationell kultur och identitet i två läroböcker i italienska som används på gymnasienivå. Uppsatsens syfte är att analysera hur nationell kultur och identitet representeras, mot bakgrund av ett intresse att synliggöra diskursiva och samhälleliga strukturer som avspeglas i representationen. I analysen läggs särskild vikt vid att visa hur sociala maktrelationer mellan och inom nationella kulturer återspeglas i läroböckerna.Uppsatsens teoretiska utgångspunkter är inspirerade av den brittiske sociolingvistenNorman Faircloughs kritiska diskursanalys och av socialkonstruktionistisk kulturteori som till stor del utgår från kulturforskaren Stuart Halls resonemang.I uppsatsen används Faircloughs tredimensionella modell för kritisk diskursanalys som metodologisk utgångspunkt.I analysen klarläggs att läroböckerna avspeglar och reproducerar diskurser som speglar ojämlika maktförhållanden inom nationella kulturer och i viss mån även mellan nationella kulturer. I läroböckernas representation av italiensk, nationell identitet förekommer stereotyper om syditaliensk identitet som återger en ojämn maktbalans inom det italienska samhället mellan norra och södra Italien. Läroböckernas representation av italiensk kultur utgår stundtals från ett etnocentriskt svenskt perspektiv där diskurser som kan förbindas med turistpropaganda accentueras.I avslutningen diskuteras även tänkbara konsekvenser av resultaten och exempel ges påvidare forskning inom området.

Syftet med denna studie är att undersöka och analysera pedagogernas och barnens dokumentation under samma utedag. Problemet vi har funnit är det förgivettagna gällande att det är pedagogerna som sköter all dokumentation, detta vill vi nu i denna studie ifrågasätta. Vi vill därmed lyfta barnens spontana dokumentation som sker i stunden. Vi lutar oss på den socialkonstruktionistiska teorin i denna studie, där utgångspunkten ligger i att sammanfläta mänskliga och icke-mänskliga ting. Då vi gjort en fallstudie har vi valt att utgå från de kvalitativa forskningsmetoderna och använt oss av redskap som observation, intervju och walk-and-talk intervjuer för att samla in vårt material. Vårt slutliga resultat är uppdelat i kapitel där vi analyserar och skriver fram slutsatsen kring pedagogernas dokumentation. Det handlar även om slutsatsen kring barnens dokumentation. Varje kapitel är i sin tur strukturerat i underrubriker för att vi skulle kunna bryta ner och analysera varje del för sig. / The purpose of this study is to investigate and analyse how pedagogues and children each document a day of outside activity. A problem we have identified, which we want to question, is that it is taken for granted that the pedagogues are the ones doing all the documentation. We want to highlight the spontaneous documentation that the children create which occur in the moment. The study is founded on the social constructive theory with the goal of summarizing human and non-human things. As this is a case study, the qualitative research method has been used. Research tools such as observation, interviews and walk-and-talk interviews have been utilized for gathering research data. Our final conclusions on pedagogues and children’s way of documenting have been divided into chapters were the result is first analysed and then presented. Each chapter is also structured in sub headers to enable break downs and analysis of each of these individually.

Internationella mätningar utförda av Programme for International Student Assessment (PISA) 2012, visar att svenska elevers matematikresultat, är betydligt lägre än genomsnittet. I skolan finns därför ett stort intresse att lyfta de sjunkande matematik-resultaten genom att exempelvis utveckla matematikundervisningen. Matematiksatsningen i skolorna har delvis handlat om att utveckla undervisningen genom att använda sig av utomhusmatematik (Orre 2009). Men vad innebär utomhusmatematik? Det övergripande syftet med denna uppsats är att synliggöra matematikdidaktiska antaganden i utomhusmatematik. Detta görs genom en diskursanalys av litteratur som används på kurser i utomhusmatematik, för att synliggöra hur utomhusmatematiken konstitueras. Arbetet har ett socialkonstruktionistiskt och diskursanalytiskt angreppssätt, som delar antagandet att verkligheten och sanningar är något vi människor konstituerar med vårt språk och våra handlingar.Resultatet visar att i litteraturen, i utomhusmatematik, konstitueras tre diskurser, samarbetets diskurs, den kroppsliga diskursen och naturens diskurs. Diskurserna innesluter handlanden som legitimeras utifrån diskursen, men de utesluter också därmed implicit andra handlingar. Samarbetets diskurs innesluter att arbetet sker i grupp och är lustfyllt, det utesluter samarbete vid enskilt arbete. Den kroppsliga diskursen innesluter att förståelse kan nås kroppsligt, och utesluter därmed att matematisk förståelse endast är en kognitiv kunskap. I naturens diskurs innesluts att naturen är en lämplig plats att verklighetsförankra undervisningen. Andra platser utesluts implicit i naturens diskurs. Resultatet visar också att de tre diskurserna som konstituerar utomhusmatematiken, är inomhusundervisningens motsats.