Majoriteten av våldsbrotten i dagens samhälle begås av unga män. Detta faktum har kommit att blivit ett problem på samhällsnivå. Syftet med denna studie är att undersöka skapandet av klass och maskulinitet i unga mäns samtal om fysiskt våld. Studiens kvalitativa material samlades in genom två fokusgruppsintervjuer med unga män från socioekonomiskt olika bostadsområden. Resultatet i studien visar att klass har en avgörande betydelse för hur normer om maskulinitet skapas i relation till fysiskt våld i de båda grupperna. Fortsättningsvis kan en förståelse för detta komma att motverka främlingsfientliga föreställningar. / <p>2016-06-03</p>

Syftet med denna studie är att undersöka hur HVB-hem med ensamkommande flyktingungdomar och dess personal interagerar med varandra med fokus på genus och etnicitet. Detta undersöktes genom sex semistrukturerade intervjuer, tre med personal på HVB-hem med ensamkommande pojkar mellan 14-19 år, samt tre av pojkarna på de olika boendena. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Detta kompletterades sedan med deltagande observationer på ett HVB hem med ensamkommande pojkar. Materialet analyserades utifrån socialkonstruktivistisk och organisatorisk teori. Resultatet av undersökningen visar hur personalen och pojkarna påverkar varandra i varje stund de socialiserar med varandra i det dagliga arbetet.  Verbalt talar de inte ofta om etnicitet eller genus men i sitt görande finns det ständigt närvarande. Arbetsplatsen är jämlik i regelverket men inte alltid i det praktiska arbetet, något man även ser i statistiken för samhället i stort. Organisatorisk makt kan slå ut både etnicitet och genuspåverkan men beroende på situationen kan den ibland inte göra skillnad alls.

Denna studie handlar om hur olika föreställningar om manlighet och kvinnlighet framställs i läseböcker som används i skolan. Den bakomliggande teorin för denna studie är socialkonstruktivism samt Yvonne Hirdmans genussystem/genusordning med fokus på den dikotomiska uppdelningen av vad som anses vara manligt och kvinnligt. Syftet med studien är att bidra med en förståelse för hur manlighet och kvinnlighet kan framställas i läseböcker som används i grundskolans tidigare år. Den frågeställning som vägleder arbetet är: Vilka olika typer av karaktärer går att identifiera med hjälp av de egenskaper och beteenden som beskriver män/pojkar och kvinnor/flickor i läseböckerna? För att kunna genomföra denna studie och besvara den frågeställning vi ställt har kvalitativa samt komparativa analyser av text och bild i fyra stycken läseböcker som används i grundskolans tidigare år gjorts. Fem olika karaktärstyper kunde identifieras. Vi har valt att kalla dem Den vackra flickan/kvinnan (kvinnliga karaktärer som är omtänksamma, snälla och bryr sig om sitt utseende), Den aggressiva pojken/mannen (manliga karaktärer som är våldsamma, aggressiva och hotfulla), Det mångsidiga barnet (pojkar och flickor som visar på en kombination av manliga och kvinnliga egenskaper), Den mångsidiga vuxna (kvinnor och män som visar på en kombination av manliga och kvinnliga egenskaper) samt Den brytande karaktären (karaktärer som endast visar upp egenskaper från det motsatta könet).  Slutsatsen vi kunde dra var att böckerna visade upp en variation av hur manlighet och kvinnlighet framställs i läseböcker som används i grundskolans tidigare år.

BAKGRUND: Vi har i vår bakgrund tagit upp aktuell forskning kring attbedriva undervisning i utomhusmiljö. Vi har valt att se på dettaur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv när det gäller eleverslärande.SYFTE: Vårt syfte med studien är att försöka belysa hur ett antal lärarebeskriver sina tankar kring och sitt arbete med utomhusmiljönsom en plats för att utmana elevers lärande.METOD: Vi har använt oss av kvalitativ forskningsmetod, där vi gjortvår datainsamling genom skriftliga intervjuer, s.k. self report,med elva verksamma lärare på två olika skolor.RESULTAT: Vi kan se ett flertal gemensamma drag i våra respondenterstexter gällande utomhusundervisning. Samtliga lärare i vårstudie är positivt inställda till utomhusundervisning. Vi fannockså tecken på variationer när det gäller hur och varför lärarnaanvänder utomhusmiljön i sin undervisning. Några av demanvänder denna miljö som ett pedagogiskt redskap medanandra använder utomhusmiljön som ett extra klassrum. / Uppsatsnivå: C

<p>Syfte: Syftet med studien var att undersöka reklamvärldens konstruktion av lycka samt att undersöka om det finns eventuella skillnader i den manliga respektive kvinnliga "lyckokonstruktionen"</p>

<p>Syftet med uppsatsen är att undersöka hur den kulturpolitiska debatten, våren 2009, konstrueras i dagstidningar. Studien undersöker vilka betydelser man där kämpar om att definiera, och vilka betydelser som är relativt fixerade och oemotsagda. Hur kulturpolitik och begrepp tillhörande debatten motiveras och ges innehåll undersöks, och frågan om vilka sociala konsekvenser det förmodas få ställs.</p><p>            Uppsatsen bygger på en socialkonstruktivistisk ansats. Som teori och metod används det diskursanalytiska angreppssättet diskursteori, med inslag av kritisk diskursanalys samt kulturspecifika teorier hämtade från tidigare forskning. En diskurs kan i korthet förklaras som ett bestämt sätt att tala om och förstå världen. Diskursanalys handlar om att analysera de genom språket givna mönster som konstruerar vår sociala (om)värld.</p><p>            Empirin behandlar temat kulturpolitisk debatt, mer specifikt behandlas den kulturpolitiska debatt som uppstod i kölvattnet av kulturutredningens betänkande på ny kulturpolitik (2009-02-12).</p><p>            Empirin för uppsatsen hämtas ur Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Göteborgs Posten, Sydsvenskan, Östgöta Correspondenten samt Aftonbladet. Tidningsartiklarna är publicerade mellan tolfte februari och nittonde maj 2009.</p><p>            I uppsatsens empiriska material identifieras två diskurser som strider mot varandra, vilket indikerar att vi lämnat tiden präglad av en övervägande kulturpolitisk konsensus, där det var fråga om en<em> </em>kulturpolitisk diskurs, till att handla om en kulturpolitisk diskursordning. Diskursordning står här för betydelsen att två eller fler diskurser strävar efter hegemoni inom en social domän (<em>här </em>den kulturpolitiska). Diskursordning innebär alltså ett faktiskt eller aktuellt område för diskursiv kamp (konflikt).</p><p>            De två diskurser som i den kulturpolitiska diskursordningen kan urskiljas får i uppsatsen beteckningen <em>den gamla</em> och <em>den nya</em> diskursen. Den gamla diskursen inbegriper ett vidhållande av och försök till rekonstruktion av 1974 års kulturpolitiskt diskursivt övergripande nivå (modifierad 1996), det vill säga den kvarhåller de motiv som 1974 års kulturpolitik bottnar i, som gällt fram till våren 2009.</p><p>            Den nya diskursen är utmanaren till den kulturpolitiska diskurs som det hittills rått relativ konsensus om. För bildningen av den nya diskursen är den gamla diskursen central, då den nya diskursen primärt skapats utifrån tidsmetaforerna <em>ny</em> och <em>gammal</em>. Den nya diskursen framställer nämligen 1974 års kulturpolitik som ett förlegat (gammalt) alternativ, och står istället bakom kulturutredningens nya förslag på kulturpolitik som ett (post)modernt och anpassat alternativ (därmed det önskvärda alternativet).</p><p>            Den gamla diskursen kallar kulturutredningens nya betänkande för ett ideologiskt perspektivskifte, medan den nya diskursen avfärdar att utredningen skulle vara ideologiskt präglad/färgad, och lika gärna kunde vara utförd av en socialdemokratisk regering.</p><p>            I den nya diskursen artikuleras nya betydelser. Den gamla diskursen menar att mycket av de gamla målen och begreppen är tidlösa och försöker därför återskapa betydelser i den diskursivt övergripande nivån (ideologin vari de kulturpolitiska dokumenten bottnar).</p><p>            De betydelser, vilka diskurserna framför allt kämpar om att fixera är vad som tillskrivs begreppen frihet och kultur, och vilken roll samhället och kulturen har i relation till varandra. Debatt om vad som ska inrymma statens roll i relation till kulturpolitiken är därför centralt, likaså hur kulturpolitikens struktur ska se ut framöver. Den gamla diskursen erkänner och försvarar nuvarande sektoriella politik, medan den nya diskursen vill utveckla kulturpolitiken mot en mer integrerande och gränsöverskridande aspektpolitik - vilket i sin tur artikulerar om kulturpolitikens förbindelselänkar mellan stat, ekonomi/marknad och det civila samhället. Övriga tecken som är särdeles omtvistade i debatten är: ”marknaden”, ”kulturens egenvärde” och ”kvalitetsmålet”. Alla omtvistade tecken i debatten är att förstås utifrån sina ekvivalenskedjor, det vill säga tillsammans med fler tecken, för att möjligt förstå vad det är för ideologier (diskursivt övergripande nivåer) som diskurserna bottnar i.</p><p>             </p><p> </p>

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur den kulturpolitiska debatten, våren 2009, konstrueras i dagstidningar. Studien undersöker vilka betydelser man där kämpar om att definiera, och vilka betydelser som är relativt fixerade och oemotsagda. Hur kulturpolitik och begrepp tillhörande debatten motiveras och ges innehåll undersöks, och frågan om vilka sociala konsekvenser det förmodas få ställs.             Uppsatsen bygger på en socialkonstruktivistisk ansats. Som teori och metod används det diskursanalytiska angreppssättet diskursteori, med inslag av kritisk diskursanalys samt kulturspecifika teorier hämtade från tidigare forskning. En diskurs kan i korthet förklaras som ett bestämt sätt att tala om och förstå världen. Diskursanalys handlar om att analysera de genom språket givna mönster som konstruerar vår sociala (om)värld.             Empirin behandlar temat kulturpolitisk debatt, mer specifikt behandlas den kulturpolitiska debatt som uppstod i kölvattnet av kulturutredningens betänkande på ny kulturpolitik (2009-02-12).             Empirin för uppsatsen hämtas ur Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Göteborgs Posten, Sydsvenskan, Östgöta Correspondenten samt Aftonbladet. Tidningsartiklarna är publicerade mellan tolfte februari och nittonde maj 2009.             I uppsatsens empiriska material identifieras två diskurser som strider mot varandra, vilket indikerar att vi lämnat tiden präglad av en övervägande kulturpolitisk konsensus, där det var fråga om en kulturpolitisk diskurs, till att handla om en kulturpolitisk diskursordning. Diskursordning står här för betydelsen att två eller fler diskurser strävar efter hegemoni inom en social domän (här den kulturpolitiska). Diskursordning innebär alltså ett faktiskt eller aktuellt område för diskursiv kamp (konflikt).             De två diskurser som i den kulturpolitiska diskursordningen kan urskiljas får i uppsatsen beteckningen den gamla och den nya diskursen. Den gamla diskursen inbegriper ett vidhållande av och försök till rekonstruktion av 1974 års kulturpolitiskt diskursivt övergripande nivå (modifierad 1996), det vill säga den kvarhåller de motiv som 1974 års kulturpolitik bottnar i, som gällt fram till våren 2009.             Den nya diskursen är utmanaren till den kulturpolitiska diskurs som det hittills rått relativ konsensus om. För bildningen av den nya diskursen är den gamla diskursen central, då den nya diskursen primärt skapats utifrån tidsmetaforerna ny och gammal. Den nya diskursen framställer nämligen 1974 års kulturpolitik som ett förlegat (gammalt) alternativ, och står istället bakom kulturutredningens nya förslag på kulturpolitik som ett (post)modernt och anpassat alternativ (därmed det önskvärda alternativet).             Den gamla diskursen kallar kulturutredningens nya betänkande för ett ideologiskt perspektivskifte, medan den nya diskursen avfärdar att utredningen skulle vara ideologiskt präglad/färgad, och lika gärna kunde vara utförd av en socialdemokratisk regering.             I den nya diskursen artikuleras nya betydelser. Den gamla diskursen menar att mycket av de gamla målen och begreppen är tidlösa och försöker därför återskapa betydelser i den diskursivt övergripande nivån (ideologin vari de kulturpolitiska dokumenten bottnar).             De betydelser, vilka diskurserna framför allt kämpar om att fixera är vad som tillskrivs begreppen frihet och kultur, och vilken roll samhället och kulturen har i relation till varandra. Debatt om vad som ska inrymma statens roll i relation till kulturpolitiken är därför centralt, likaså hur kulturpolitikens struktur ska se ut framöver. Den gamla diskursen erkänner och försvarar nuvarande sektoriella politik, medan den nya diskursen vill utveckla kulturpolitiken mot en mer integrerande och gränsöverskridande aspektpolitik - vilket i sin tur artikulerar om kulturpolitikens förbindelselänkar mellan stat, ekonomi/marknad och det civila samhället. Övriga tecken som är särdeles omtvistade i debatten är: ”marknaden”, ”kulturens egenvärde” och ”kvalitetsmålet”. Alla omtvistade tecken i debatten är att förstås utifrån sina ekvivalenskedjor, det vill säga tillsammans med fler tecken, för att möjligt förstå vad det är för ideologier (diskursivt övergripande nivåer) som diskurserna bottnar i.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka reklamvärldens konstruktion av lycka samt att undersöka om det finns eventuella skillnader i den manliga respektive kvinnliga "lyckokonstruktionen"

Syftet med studien är att undersöka transsexuellas upplevelser av att vara just transsexuell i dagens samhälle samt hur detta påverkas av rådande normer som berör avvikande könsidentiteter. Syftet var vidare att studera hur de upplever sig bli bemötta av professionella hjälpare samt vad professionella bör tänka på i möten med transsexuella. Studien utgår från sju transsexuella intervjupersoner som är i olika stadier av sin transformeringsprocess, alla intervjupersoner lever dock som sitt psykologiska/mentala/upplevda kön. För att få en relevant analys av resultatet har vi antagit en socialkonstruktivistisk teori, samt teorin om ”könsgörandet” och heteronormen. För att det skall framgå hur de upplever bemötandet från professionella har vi även valt att använda oss av olika teorier kring bemötande i vår tolkningsram. Studien påvisar att transsexuella lever i en mycket komplex verklighet med heteronormen som en central punkt i deras varande och att detta vidare ställer särskilda krav på en professionell hjälpare. Dessa krav påvisas framförallt handla om ett icke kränkande eller diskriminerande förhållningssätt och att detta är något som upplevs bör prägla den professionelles bemötande. / The purpose of this study is to investigate the transsexuals' experiences of being just a transsexual in today's society and how this is influenced by prevailing norms concerning different gender identities. Purpose was furthermore to study how they perceive themselves to be treated by professional helpers, and what professionals should consider in meetings with transsexuals. The study is based on seven interviews with transsexual persons who are in various stages of their transformation process. All interviewees are living life as their psychological / mental / perceived gender. To get an appropriate analysis of the results, we have adopted a social constructivist theory and the theory of "gender performance" and heteronormativity. In order to show how they experience the hospitality of the professional, we have chosen to use the various theories of attitude in our interpretive framework. The study shows that transsexuals live in a very complex reality with heterosexual norm as a central point of their being and that this also places special demands on a professional helper. The demands detected in the study are a non-invasive or discriminatory attitude and that this is something that is felt should govern the professional's attitude in meeting with transsexuals.

Rörelsehinder i undervisningen är ett fenomen som ställer vissa krav på en lärare i Idrott och hälsa, eftersom ämnet har en fysisk prägel. Faktum är att undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov, men hur tänker lärarna kring detta? Syftet med examensarbetet är att undersökaidrottslärares åsikter kring undervisning med rörelsehindrade elever i grundskolan. För att få svar på frågeställningar kring detta intervjuades fem lärare med yrkeserfarenhet mellan 3-12 år. Resultatet av deras utsagor tillhandahåller hur de anser att man bör arbeta med rörelsehinder i undervisningen, samt vilka svårigheter och möjligheter de kan se. Detta diskuteras i sin tur utifrån olika omständigheter. Dessa är medverkan, anpassning, delaktighet, assistent samt omgivning. De slutsatser som dras är att lärarnas åsikterstämmer överens med en inkluderande undervisning, och att ett relationellt synsätt på svårigheter i skolan kan urskiljas. Lärarnas enighet kan även kopplas till ett socialkonstruktivistiskt perspektiv.