All the member states of the United Nations adopted the 2030 Agenda unanimously in September of 2015, with the aim of transforming our planet into a sustainable place by 2030. The Agenda includes 17 Sustainable Development Goals (SDGs), spanning over ecological, economic, and social sustainability, which are necessary for the transformation of the planet, and all member states should strive to achieve them. In the Agenda, it is stated several times that local authorities are important for achieving the goals and implementing them in society. The Government of Sweden has begun working on the implementation of the Agenda nationally, and believes, like the UN, that it is at the local level, implementation of the Agenda should take place. In this regard, municipalities play a central role, as their areas of activity span over many of the SDGs and are responsible for a sustainable development of land and water areas within its boundaries. The 2030 Agenda could, in this regard, strengthen the municipal spatial planning. This paper aims at investigating how municipalities implement the Agenda in their organization, how urban planners and plan architects address sustainability in their projects, and how the Agenda could support that. The results of this thesis show that the implementation of the Agenda in the examined municipalities is weak. Urban planners and plan architects have not received information or training on how to apply the Agenda to their work, and the SDGs are not usually used in projects. Several barriers are in the way of a smooth implementation, from lack of knowledge, conflict of interest, unspecific sustainability goals, to ambiguities in how to define sustainable development within the municipality. One way to overcome these barriers is to address the Agenda in the comprehensive plan of the municipality. On the other hand, the results show that there is a clear way of working with sustainability in large spatial planning project. By defining, early in the process, what sustainability means in the context of the project, setting ambitious goals and the general structure before involving developers in the process, the municipality could create a common understanding of what sustainable development means for the project, ensure that developers meet the sustainability requirements, and improve the conditions for a continued sustainable development of the project. Implementing the Agenda and SDGs early in this process, will assist the municipality to set relevant goals, and be a first step in concretizing the SDGs to tangible, local goals. / I september 2015 antogs Agenda 2030 unisont av FN:s medlemsländer med syfte att omvandla vår planet till en hållbar plats till år 2030. Den innehåller bland annat de 17 globala målen, inom ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet, som är nödvändiga för att denna omvandling ska ske och som alla medlemsländer bör eftersträva. I Agendan står det flera gånger att lokala myndigheter är viktiga för att nå målen och för att implementera dem i samhället. Sveriges regering har börjat arbeta med implementeringen av Agenda 2030 nationellt och menar, likt FN, att det är på lokal nivå som genomförandet av Agendan bör ske. Kommunerna har i detta hänseende en central roll i implementeringsarbetet, då deras verksamhetsområden spänner över många av de globala målen, och är ansvariga för att utveckla mark-och vattenområden inom sitt område på ett hållbart sätt. Agendan skulle i detta hänseende kunna stärka den fysiska planeringen. Denna uppsats har därför som syfte att undersöka hur kommunerna implementerar Agendan i sin organisation, hur stadsplanerare och planarkitekter adresserar hållbarhet i sina projekt och hur Agendan kan stödja det arbetet. Resultaten visar att implementeringen av Agendan i de undersökta kommunerna är svag. Stadsplanerare och planarkitekter har inte fått någon utbildning eller träning för hur de ska applicera Agendan i sitt arbete och de globala målen används då inte vanligen inom projekt. Resultaten visar att flera barriärer är i vägen för en smidig implementering, från kunskapsbrist, intressekonflikter, ospecifika hållbarhetsmål, till otydligheter i hur man generellt definierar hållbar utveckling inom kommunen. Att ha ett tydligt kapitel om Agendan i kommunens översiktsplan är en lösning på dessa problem. Däremot visar resultaten att det finns ett tydligt sätt att jobba med hållbarhet inom stora stadsplaneringsprojekt. Genom att tidigt i processen definiera vad hållbarhet betyder, sätta ambitiösa mål och den generella strukturen på området innan markanvisning för byggaktörer, kan kommunen skapa en gemensam förståelse för vad hållbar utveckling betyder för projektet, se till att byggaktörerna lever upp till satta hållbarhetskrav och förbättra förutsättningarna för en fortsatt hållbar utveckling av projektet. Agendan och de globala målen kan i denna process med fördel implementeras i ett tidigt stadie, för att bistå kommunen med relevant målsättning och vara ett första steg i att konkretisera de globala målen till konkreta, lokala mål.

As the population in the Stockholm region continues to increase problems arise regarding how these new inhabitants are to travel across the region in a sustainable way, this at the same time as making sure that municipalities are planning for sustainable land use. Solving the problem with mobility has historically been done through guaranteeing a set number of parking spaces in direct connection to new development through the use of parking norms. These norms has slowly become more and more criticized and are seen to contribute to unsustainable land use through excess parking spaces, something that in the end lead to increased car use. This study is based on the hypothesis that the municipal way of planning for parking is outdated and not sustainable in the long term when it comes to environmental sustainability. The study investigates the long term effects of parking norms in the Swedish municipality of Vaxholms stad located in the outskirts of Stockholm County and also analyses how more complex spatial analyses can contribute to more sustainable parking planning. The results of the study are that current method of planning for parking in the municipality is outdated not environmentally sustainable long term. One of the reasons is the lack of geographical precision in combination with the fact that mobility measures are not be able to affect the outcome of the number of parking spaces planned for. The parking norm is in need of an update as well as more detailed spatial analyses, otherwise the municipality is at risk of planning for the wrong amount of parking in the wrong places. The combination of binding parking norms, parking spaces in direct proximity to new development and bad proximity analysis regarding public transport the municipality will make the car stay as the main mode of transport even in the future. / I och med Stockholmsregionen allt mer v.xande befolkning i tillkommer stora problem g.llande hur inv.narna ska f.rflytta sig i det geografiska rummet samt hur kommunernas mark ska kunna anv.ndas p. ett h.llbart s.tt. Historiskt sett har mobilitetsproblematiken l.st genom att kommuner f.rsett inv.narna med bilparkering kopplad till bostaden genom anv.ndandet av bindande parkeringsnormer. D.remot b.rjar dessa normer bli allt mer kritiserade och anses bidra till ett .verskott av m.ngden parkeringsplatser och i sin tur bidragit till fortsatt h.g bilanv.ndning och ineffektiv markanv.ndning. Denna studie grundar sig d.rf.r i hypotesen att kommunernas l.ngsiktiga planeringsarbete f.r parkering .r inaktuell och inte l.ngsiktigt h.llbar ur ett ekologiskt perspektiv. Studien unders.ker de l.ngsiktiga effekterna av parkeringsnormer i det specifika fallet Vaxholms stad samt analyserar .ven hur mer komplexa rumsliga analyser kan ligga till grund f.r en mer l.ngsiktigt h.llbar parkeringsplanering. Resultatet av studien .r att den nuvarande metoden f.r parkeringsplanering i kommunen .r utdaterad och inte l.ngsiktigt h.llbar ur ett ekologiskt perspektiv. En av anledningarna .r avsaknaden av geografisk precision samt att mobilitets.tg.rder som kommunen kan anv.nda sig av inte har m.jlighet att p.verka m.ngden parkeringsplatser. Normen .r i behov av att uppdateras och vid skapandet av en ny norm beh.ver ytterligare rumsliga analyser utf.ras f.r att undvika felaktiga slutsatser om parkeringsbehovet idag och i framtiden. Genom att anv.nda sig av bindande parkeringsnormer tillsammans med parkeringsplatser i direkt koppling till bostaden och med d.lig koppling till de nuvarande kollektivtrafiknoderna kommer bilen att forts.tta vara de prioriterade reses.ttet f.r kommunens inv.nare .ven i framtiden.

Klimatförändringarna kommer med flera utmaningar. Det handlar inte enbart om att försöka minimera utsläppen av växthusgaser utan också om att anpassa samhället till ett nytt klimat och nya förutsättningar som kommer med det. Sverige kommer påverkas på flera sätt, och frågan om klimatanpassning av svenska samhällen är därmed högst aktuell. Som ansvariga för den fysiska planeringen ligger en stor del av klimatanpassningsarbetet hos kommunerna, med stöd från andra myndigheter såsom länsstyrelser, SMHI, MSB och Boverket.   En viktig del i klimatanpassningsarbetet i Sverige handlar om att hantera en ökad översvämningsrisk. I slutet av seklet väntas en ökning av nederbörden med upp till 40% i Sverige, och med den ökar även flödena i de svenska vattendragen. Arbetet med klimatanpassning i svenska kommuner kan försvåras av intressekonflikter, exempelvis mellan attraktiva bostäder nära vatten och hotet om ökad översvämningsrisk. Dessutom har forskning visat att det finns kunskapsluckor när det kommer till hur översvämningsrisken ska hanteras. För att hantera den ökade översvämningsrisken som klimatförändringarna medför finns riktlinjer på nationell, regional och lokal nivå att tillgå. Dessa riktlinjer kan dels vara till hjälp för kommunerna, men även något som de måste förhålla sig till i sin fysiska planering. Trots ett stort utbud av riktlinjer finns en efterfrågan hos många kommuner på ytterligare vägledning.   Detta arbete har till syfte att undersöka vilka riktlinjer som existerar idag som hjälpmedel för hantering av de framtida utmaningar som kommer med klimatförändringarna, med fokus på översvämningsrisker. Genom en fallstudie undersöks vilka riktlinjer som används i ett urval av svenska kommuner. Riktlinjerna och dess praktiska användning granskas därefter. Då översvämningar från sjöar och vattendrag varit mest vanligt förekommande i Sverige historiskt har arbetet avgränsats till att fokusera enbart på dessa. Resultatet visar att det stora utbudet av riktlinjer inte alltid är till hjälp för kommunerna. De kan skilja sig åt eller säga emot varandra vilket medför missförstånd eller förvirring. För mindre kommuner kan dock ett stort utbud av riktlinjer vara till hjälp då de har sämre möjligheter att ta fram egna och utreda riskerna på egen hand.   Många av riktlinjerna är formulerade på ett flexibelt och övergripande sätt för att vara anpassningsbara, men detta gör dem ofta svåra att implementera och många kommuner efterfrågar mer specifika riktlinjer. Det är dock tydligt att översvämningsrisken ser mycket olika ut i olika svenska kommuner idag, och klimatförändringarna kan komma att förstärka dessa skillnader. Det är därför mycket svårt att ta fram specifika riktlinjer som på nationell nivå ska fungera för alla kommuners olika förutsättningar och det kan vara mer lämpligt att ta fram dessa på regional eller lokal nivå. Resultatet har även visat att översiktsplanen är ett viktigt verktyg för implementering av riktlinjer i svenska kommuner idag. / A challenge that arises with climate change is the adaption of society to the new climate. In Sweden an important part of this work is about handling an increased flood risk due to increased precipitation. The municipalities are responsible for the spatial planning and therefore also in many ways responsible for this adaption, with help from other national authorities. In the climate adaption work various conflicts of interest can emerge, for instance when it comes to buildings in attractive areas by the water, and there are inadequacies of knowledge among the municipality officials. To deal with these issues multiple guidelines on climate adaption exists on national, regional and local level to assist the municipalities in their task. This thesis investigates what guidelines are available today and how they are used by the municipality officials by conducting a field study on six municipalities. The results show that there is a wide selection of guidelines available from several different authorities and that this sometimes generates confusion rather than guidance. The large variety of guidelines can however be helpful for smaller municipalities with inadequate resources to assess the risks on their own. The guidelines are often phrased in an inexplicit way to enable flexibility, which can make them hard to implement and many officials ask for more specific guidelines. Due to different needs and conditions in the municipalities there are difficulties in developing specific guidelines on a national level and these might be more suitable on a regional level. The results also shows that the comprehensive plan is an important tool for implementation of guidelines in the municipalities.

Abstract With increased urbanization and a larger number of people choosing to move into cities, the importance of a good urban environment also increases. Along with this, the use of public space for social purposes has achieved an increased relevance. This essay is a study that deals with and analyses how the physical urban design of public places and perceived space affect social interactions and how these are applied to two different public places. This study is focused on the urban design of the physical environment for public usage and the perceived space by the users. Previous studies suggest that the perception of space will affect social interactions and use of the space. The study has been carried out in two different public places in the newly built residential area Vallastaden in the municipality of Linköping. The two public spaces that were selected for the study was; (1) the square named Nobeltorget, and (2) the green area Paradiset. The purpose of the study was to study people's interaction with urban design and how the design can contribute to the residents' social life. The purpose of this study was also to analyze which qualities are important to increase and promote the use of public places.Theoretically, the study is based on three theories that describe in different ways the importance of public places and how public places are created so that people want to stay there. This study is based on theories by, eg Matthew Carmona ́s theory about the physical environments role on social life, David Madden ́s thinking about social exclusion and Ali Madanipour ́s theory about public spaces availability. The study departs from the perspective of an urban planner, therefore, the relationship between the user and the city structure plays a key role. In order to try to discern in what way public places contribute to social meetings and interactions and which qualities can be assumed to be important for the planning of a public place. To answer the essay's purpose, different methods have been used. These are a document study, a literature study, observations and interviews. The essay shows that the public places in a city district have great importance for social life and that different public places have different functions in the city. This is a prerequisite for people to meet, which is a necessity for a community and a social life in the city. / Sammanfattning Med ökad urbanisering och ett större antal människor som väljer att flytta in i städer ökar också betydelsen av en god stadsmiljö. Tillsammans med detta har användningen av det offentliga rummet för sociala ändamål uppnått en ökad relevans. Denna uppsats är en studie som behandlar och analyserar hur den fysiska stadsutformningen av offentliga platser och upplevt rum påverkar sociala interaktioner och hur dessa appliceras på två olika offentliga platser. Denna studie fokuserar på den urbana utformningen av den fysiska miljön för allmänt bruk och det upplevda utrymmet av användarna. Tidigare studier tyder på att uppfattningen av rummet kommer att påverka sociala interaktioner och användningen av rummet. Studien har genomförts på två olika offentliga platser i det nybyggda bostadsområdet Vallastaden i Linköpings kommun. Två offentliga utrymmen valdes ut för studien; (1) Nobeltorget, och (2) parken Paradiset. Syftet med studien var att studera människors interaktion med stadsdesign och hur gestaltningen kan bidra till de boendes sociala liv. Syftet med denna studie var också att analysera vilka kvaliteter som är viktiga för att öka och främja användningen av offentliga platser. Teoretiskt utgår undersökningen från tre teorier som på olika sätt beskriver vikten av offentliga platser och hur offentliga platser skapas för att folk ska vilja stanna där. Denna studie är baserad på teorier av t.ex. Matthew Carmonas teori om den fysiska miljöns roll i det sociala livet, David Maddens tänkande om socialt utanförskap och Ali Madanipours teori om tillgången till offentliga rum. Studien utgår från en stadsplanerares perspektiv, därför spelar relationen mellan användare och stadsstrukturen en nyckelroll. Uppsatsens syfte är att försöka urskilja på vilket sätt offentliga platser bidrar till sociala möten och interaktioner och vilka egenskaper och kvaliteter som kan antas ha betydelse för planeringen av en offentlig plats. För att svara på uppsatsens syfte har olika metoder använts. Dessa metoder är en dokumentstudie, en litteraturstudie, observationer och intervjuer.Uppsatsen visar att de offentliga platserna i en stadsdel har stor betydelse för det sociala livet och att olika offentliga platser har olika funktioner i staden. Detta är en förutsättning för att människor ska mötas, vilket är en nödvändighet för en gemenskap och ett socialt liv i staden.

Travelling and moving within urban areas in a sustainable way acquires a transition toward sustainable commuting modes. An approach to reaching the transition is recognised as sustainable mobility. According to smart mobility research, autonomous shuttle buses could contribute to achieve sustainable mobility in urban areas. This study therefore aims to evaluate to what extent autonomous shuttle buses are contributing to achieve sustainable mobility in Lindholmen and Barkarbystaden, by analysing the enabling and challenging factors of integrating autonomous shuttle buses from a spatial planning perspective. Based on a thematic analysis, three themes: integration into transport networks, urban policy integration, and spatial planning and urban design integration, emerged from a multiple-case study and an in-depth interview study. It is revealed that the buses are bringing forth a multi-modal transportation network with an extension of sustainable travel opportunities beyond the privately owned car. Nonetheless, it is evident that the autonomous shuttle buses are not eligible to cover the first-last mile accessibility gap in Lindholmen nor Barkarbystaden. Practitioners should therefore consider evaluating what autonomous shuttle buses should be used for, how and where before they decide to go any further with the integration of autonomous shuttle buses in other urban areas.

Green terms to bring the greenery back to cities have frequently begun to be coined as a result of rapid urbanization. To emphasize the benefits of urban greenery, terms such as nature-based solutions (NbS) and green infrastructure (GI) have been raised in planning circles. This study aims to present municipal stories about how municipalities understand, integrate and apply NbS and GI in their planning documents and practices, and what challenges they face along the different levels of the Swedish planning system, which limit their application. The study is based on individual focus group discussions with five municipalities: Haninge, Nynäshamn, Sollentuna, Solna and Värmdö. The discussions are based on the same questionnaire, where GI and NbS application, understanding and integration from Swedish spatial planning are discussed. The study shows that knowledge and application of GI and NbS varies between the municipalities. The municipalities are also in unison that they need support and further guidance to increase application and understanding, as the Swedish planning system currently does not provide this. The municipalities that contributed to the study also talk about their different conditions for a wider application of green terms and working methods, as these are governed by economics and politics. For further research on municipal application, conversations with politicians can be initiated for their point of view on how greening concepts are received by them in the municipalities, as well as conversations with organizations and authorities that distribute information, municipal legislation and guidance. / Denna studie syftar till att presentera kommunala berättelser om hur kommuner förstår, integrerar och tillämpar NbS och GI i sina planeringsdokument och praxis, och vilka utmaningar de står inför längs de olika nivåerna i det svenska planeringssystemet, som begränsar deras tillämpning. Studien baseras på enskilda fokusgruppsdiskussioner med fem kommuner; Haninge, Nynäshamn, Sollentuna, Solna och Värmdö. Diskussionerna grundas på samma frågeformulär, där GI och NbS tillämpning, förståelse och stöd av svensk planering diskuteras. Studien visar att kunskapen och appliceringen av GI och NbS varierar mellan kommunerna. Kommunerna är också unisona i att de behöver stöd och vidare vägledning för att öka appliceringen och förståelse, då det svenska planeringssystemet i dagsläget inte tillhandahåller det. Kommunerna som bidrog i studien berättar också om deras olika förutsättningar för en vidare tillämpning av gröna termer och arbetssätt, då dessa styrs av ekonomi och politik. För vidare forskning om kommunal tillämpning kan förslagsvis samtal med politiker inledas för deras synpunkt på hur gröna planeringskoncept mottas av dem i kommunerna samt samtal med organisationer och myndigheter som distribuerar information, kommunal lagstiftning och vägledning.

The climate is in a state of perpetual flux and we, the public, are constantly reminded of this fact via the latest environmental reports which are wholeheartedly discussed in the media. Communities experience 50-year-rainfalls more frequently than ever, leading to recurring flooding of streets and homes. And yet, progress on adapting to this ever-changing climate has been slow. When discussing climate adaptation, a widely accepted fact is that there exists an intrinsic inertia in the Swedish planning system which largely stems from a governmental path dependance, a general lack of willingness to focus on adaptation measures in favor of societal and economic growth, and inadequate knowledge and communication of climate-related issues within the governing body. The aim of this study is to identify what kind of climate adaption measures are implemented in two Swedish municipalities, and to ascertain whether there is any merit to the use of the term adaptive barriers, which supposedly hinder the implementation of other climate adaptation measures. With respect to climate adaptation, theories regarding contextual vulnerability and adaptive capacity, among others, will be applied to the Swedish planning system with a focus on municipal planning documents via a qualitative research approach. To answer questions regarding barriers to adaptation within the municipal organization, and to strengthen the validity of the study, two semi-structured interviews with relevant authorities on climate adaptation have been conducted. This study finds that there has been some progress in later years regarding the implementation of climate adaptation measures in municipal planning, but that organizational barriers still fundamentally impede efficient implementation of some adaptation measures.

During recent years green energy has been spoken about a lot, especially whether we have access to it or not and how we should solve the accessibility problem if so. One thing is for sure, whether we aim to rely on green energy or energy production through fossil fuels we are soon running low, at least according to the predictions.    Sweden have had an increasing electricity production from wind energy during the last decade and it is not seeming to slow down. However, if one looks at the energy needed until the year of 2040 one can quite fast realize that the development of energy production facilities must speed up even more. On the other hand, we need to do it in a sustainable way, not compromising other national and public interests. To facilitate this, Energimyndigheten in cooperation with Naturvårdsverket have published a strategy called Nationell strategi för en hållbar vindkraft (National strategy for a sustainable wind power) in which they suggest further regionalization to be carried out by the county administrative board.    Against this background, this analysis investigates the municipalites of Skellefteå, Lycksele and Robertsfors in the county of Västerbotten to find opposing interests to the establishment of windfarms. The analysis is carried out using Geographical information systems (GIS) in which second-hand data is being analyzed through an overlay analysis.  The results indicate that environmental values such as biodiversity etc. and national interests regarding reindeers and Sami are most common in all the municipalities. Also, all the municipalities are considered to have quite good conditions to meet the regional development needs of wind power in the county of Västerbotten. However, further examination of the conditions must be done to determine this. Many interests have a claim on the land use in all the municipalities.   This analysis is a first step to regionalize (municipality level) the national strategy and from my point of view a helpful basis for the municipalities to update their comprehensive plan regarding wind energy. This is necessary to get a sustainable development and to meet the regional development needs of wind energy in Västerbotten county.

Vad är egentligen hållbar stadsutveckling och kommer vi i framtiden att kunna planerastadsmiljöer som har en positiv inverkan, på både natur och människa, i stället för en negativ?En av de grundläggande principerna för designteorin Cradle to Cradle är att vi skaagera hållbart i stället för mindre ohållbart. Dock är teorin ännu relativt outforskad inomfysisk planering.Utöver att undersöka Cradle to Cradle som designteori för hållbar stadsutveckling är syftetmed uppsatsen att dess resultat och slutsatser ska kunna utgöra verktyg för hållbarfysisk planering. Uppsatsen syftar också till att inspirera med innovativa idéer och lösningari den byggda miljön.Uppsatsen inleds med en teoretiskt grundad diskussion kring vad som kan utgöra normativaprinciper för hållbar stadsutveckling. Efter en grundlig objektiv översikt av Cradle toCradle ställs designteorin i relation till de normer som ställts upp.Intentionerna med Cradle to Cradle är goda men designteorin är i dag främst inriktadmot ekologisk och ekonomisk hållbarhet och den viktiga sociala aspekten är inte utvecklad.För ett förverkligande av teorins visioner skulle en övergång till Cradle to Cradle,som står för det vi kallar ekologisk modernisering, behöva ske parallellt med beteendeförändringgenom ett ifrågasättande av de normer, för till exempel produktion och konsumtion,som vi lever efter i dag. Ekologisk modernisering i kombination med normativaprinciper för beteendeförändring kan således vara en väg till hållbar stadsutveckling.Uppsatsens analysresultat överförs sedan från teori till praktik i utvecklingsområdet Kileni Ronneby, Sverige. Den övergripande konceptuella gestaltning som uppsatsen presenterar,ger exempel på hur det är möjligt att fysiskt planera inom Ronneby kommuns olikafokusområden energi, vatten, biologisk mångfald i utemiljön och social mångfald.Samtidigt som det planeras hållbart är det essentiellt att också göra det enkelt och självklartför medborgaren att leva hållbart. Medborgardeltagande i planeringsprocessen är enviktig komponent för att ett område som Kilen ska ge det mervärde som kommunenönskar och spegla de goda intentioner som ligger till grund för utvecklingen. Att planeraett område enligt principerna för Cradle to Cradle kan vid rätt tillvägagångssätt utgöra ettviktigt steg i den hållbara stadsutvecklingen. Inte minst som en manifestation av godaintentioner, en plattform för innovation inom ekologisk modernisering, ett pedagogisktexempel samt en uppmaning till brukaren och betraktaren att också leva hållbart. / What is sustainable urban development and will it in the future be possible to plan urbanenvironments which have a positive impact on both nature and people, instead of negative?One of the basic principles of the design theory Cradle to Cradle is for us to actsustainable, rather than less unsustainable, but the theory is still relatively unexplored inspatial planning.In addition to examining Cradle to Cradle as a design theory for sustainable urban development,the purpose of this paper is that its findings and conclusions should serve astools for sustainable spatial planning. The paper also aims to inspire with innovative ideasand solutions in the built environment. The essay begins with a theoretically baseddiscussion of what may constitute normative principles for sustainable urban development.After an objective review of Cradle to Cradle Design, the theory is set in relationto these standards.The intentions of Cradle to Cradle are good but the main focus of the design theory todayis on ecological and economic sustainability and the important social aspect is notdeveloped. For realization of the visions of the theory, transferring to Cradle to Cradle,which stands for what we call ecological modernization, need to be accompanied by behavioralchange. A comprehensive behavior change requires a questioning of the standards,regarding for example production and consumption, that we live by today. Ecologicalmodernization in combination with normative principles of behavior change can thusbe a path to sustainable urban development.The analytical results of the essay are then transferred from theory to practice in the developmentarea Kilen in Ronneby, Sweden. The overall conceptual design the essay presents,gives examples of how it is possible to physically plan within the municipality ofRonneby's various focus areas - energy, water, biodiversity in the outdoor environmentand social diversity.While planning sustainable, it is also essential to make it easy and natural for people tolive sustainable. Civic participation in the planning process is an important component tomake an area like Kilen provide the added value that the municipality wishes, and to let itreflect the good intentions underlying the development. Designing an area using theprinciples of Cradle to Cradle may, at the right approach, represent an important step inthe sustainable urban development. Not least as a manifestation of good intentions, aplatform for innovation in ecological modernization, a pedagogical example, and a call tothe user and the viewer to also live sustainable.

[ES] Constituye el objeto de esta tesis establecer un proceso de reflexión sobre determinados conceptos naturalizados históricamente por la ciencia urbanística y ambiental, de tal manera que pueda llevarse a cabo una revisión de los mismos -y, consecuentemente, de la legislación que los adopta filosóficamente- en el sentido de, frente a la situación de cambio climático y depredación territorial, permitirnos proceder a cuestionar un sistema que establece el desarrollo como un elemento de progreso económico en términos de crecimiento ilimitado, y proponer la posibilidad real de establecer un desarrollo en equilibrio con el medio. Para ello, se define el contexto evolutivo de la formación del concepto Ordenación Territorial, llegándose a la conclusión de que el significante tradicionalmente aceptado resulta más propio de un modelo basado en la generación de plusvalías, que en la determinación de su propia ordenación, derivada ésta de sus determinaciones intrínsecas, para poder, posteriormente, generar la planificación de los usos y actividades que sobre éste deben o pueden llevarse a cabo. Se trata de reflexionar en cómo considerar el territorio como un recurso ya ordenado en sí mismo, constituido por lo que denominamos sus invariantes, el cual va a ser utilizado por la sociedad -desordenándolo necesariamente-, para poder extraer respetuosamente de él los beneficios que precisa para el propio desarrollo social, todo ello alternativamente al modelo de explotación económica -corregida en base a criterios de «sostenibilidad»- tratado como un mero tablero de actuación, sobre el que planificar usos y actividades. Esta mencionada «sostenibilidad» viene instrumentalizada por el denominado Desarrollo Sostenible, término al que calificamos de oxímoron, por cuanto «desarrollo» -obviamente, en nuestro contexto, desarrollo económico- es un término que se contrapone a «límite», indicador que se debe considerar inherente al concepto de sostenibilidad. Entenderemos, por tanto, que la Ordenación Territorial vinculada a criterios de Desarrollo Sostenible implica la incapacidad, en la evolución territorial, de considerar el equilibrio necesario para poder recuperar y mantener aquellos elementos territoriales, sus recursos, para considerar unos niveles de bienestar aceptables. Consecuentemente, cualquier evolución hacia el límite, que no implique recuperación de lo agostado, con mayor o menor celeridad -desarrollo en «sostenibilidad» -, implicará, indefectiblemente, aproximación a la depleción definitiva. Revisar un sistema basado en el crecer por crecer, implementando un sistema de Estabilidad Continuada, que, en la situación de exaltación de políticas expansivas, sólo será alcanzable mediante un proceso de decrecimiento, senda de reversión hacia posiciones intralímite. Es así, por tanto, como se proponen nuevas figuras territoriales previas a la planificación urbanística basadas en lo que denominamos Capacidades Funcionales de Acogida, figura que vinculamos a la naturaleza intrínseca del territorio y su capacidad para mantenerse en un cierto equilibrio. Capacidades que vienen vinculadas para su activación a la real y verificable Necesidad Social, sin la cual carece de sentido la transformación del patrimonio común. Ello implica, por otro lado, instrumentos básicos limitativos a implementar en la legislación, de manera que el criterio vire hacia posiciones no expansionistas: desterrar la clase de suelo urbanizable; considerar el suelo rural, con sus diferentes aptitudes desarrollables, como alternativa; desclasificación, descalificación e, incluso, desurbanización, ante el expansionismo; determinaciones como ciudad cuidadora, ciudad mediterránea, compacta, mixta, cohesionada, localizabilidad de los recursos; el derecho al aprovechamiento, con recuperación social de plusvalías reales; renaturalización, revegetación y desmovilidad -movilidad no motorizada, proximidad- como ítem proyectual, serían incorporados como proceso cultural de decrecimiento. / [CA] Constitueix l'objecte d'aquesta tesi establir un procés de reflexió al voltant de determinats conceptes naturalitzats històricament per la ciència urbanística i ambiental, de tal manera que puga dur-se a terme una revisió dels mateixos -i, conseqüentment, de la legislació que els adopta filosòficament- en el sentit de, enfront de la situació de canvi climàtic i depredació territorial, permetre'ns procedir a qüestionar un sistema que estableix el desenvolupament com un element de progrés econòmic en termes de creixement il·limitat, i proposar la possibilitat real d'establir un desenvolupament en equilibri amb el medi. Per a això, es defineix el context evolutiu de la formació del concepte Ordenació Territorial, arribant-se a la conclusió que el significant tradicionalment acceptat resulta més propi d'un model basat en la generació de plusvàlues, que en la determinació de la seua pròpia ordenació, derivada esta de les seues determinacions intrínseques, per a poder, posteriorment, generar la planificació dels usos i activitats que sobre aquell deuen o poden dur-se a terme. Es tracta de reflexionar en com considerar el territori com un recurs ja ordenat en si mateix, constituït pel que denominem les seues invariants, el qual serà utilitzat per la societat -desordenant-ho necessàriament-, per a poder extreure respectuosament d'ell els beneficis que precisa per al propi desenvolupament social, tot això alternativament al model d'explotació econòmica -corregida sobre la base de criteris de «sostenibilitat»- tractat com un simple tauler d'actuació, sobre el qual planificar usos i activitats. Esta esmentada «sostenibilitat» ve instrumentalitzada pel denominat Desenvolupament Sostenible, terme al qual qualifiquem d'oxímoron, doncs que «desenvolupament» -òbviament, en el nostre context, desenvolupament econòmic- és un terme que es contraposa a «límit», indicador que s'ha de considerar inherent al concepte de sostenibilitat. Entendrem, per tant, que l'Ordenació Territorial vinculada a criteris de Desenvolupament Sostenible implica la incapacitat, en l'evolució territorial, de considerar l'equilibri necessari per a poder recuperar i mantenir aquells elements territorials, els seus recursos, per a considerar uns nivells de benestar acceptables. Conseqüentment, qualsevol evolució cap al límit, que no implique recuperació d'allò ja agostat, amb major o menor celeritat -desenvolupament en «sostenibilitat» -, implicarà, indefectiblement, aproximació a la depleció definitiva. Revisar un sistema basat en el créixer pel créixer, implementant un sistema d'Estabilitat Continuada, que, en la situació d'exaltació de polítiques expansives, només serà assolible mitjançant un procés de decreixement, senda de reversió cap a posicions intralímit. És així, per tant, com es proposen noves figures territorials prèvies a la planificació urbanística basades en allò que denominem Capacitats Funcionals d'Acolliment, figura que vinculem a la naturalesa intrínseca del territori i la seua capacitat per a mantenir-se en un cert equilibri. Capacitats que venen vinculades per a la seua activació a la real i verificable Necessitat Social, sense la qual manca de sentit la transformació del patrimoni comú. Això implica, d'altra banda, instruments bàsics limitatius a implementar en la legislació, de manera que el criteri vire cap a posicions no expansionistes: bandejar la classe de sòl urbanitzable; considerar el sòl rural, amb les seues diferents aptituds desenvolupables, com a alternativa; desclassificació, desqualificació i, fins i tot, desurbanización, davant l'expansionisme; determinacions com a ciutat cuidadora, ciutat mediterrània, compacta, mixta, cohesionada, localizabilitat dels recursos; el dret a l'aprofitament, amb recuperació social de plusvàlues reals; renaturalització, revegetació i desmovilidad -mobilitat no motoritzada, proximitat- com a ítem projectual, serien incorporats com a procés cultural de decreixement. / [EN] The object of this thesis is to establish a process of reflection on certain concepts historically naturalized by urban and environmental science, in such a way that a review of them can be carried out -and, consequently, of the legislation that adopts them philosophically- in the sense of, in the face of the situation of climate change and territorial predation, allowing us to proceed to question a system that establishes development as an element of economic progress in terms of unlimited growth, and to propose the real possibility of establishing development in balance with the territorial environment. To get this, the evolutionary context of the formation of the Territorial Planning concept is defined, reaching the conclusion that the traditionally accepted signifier is more typical of a model based on the generation of capital gains, than on the determination of its own planning, derived from this of its intrinsic determinations, in order to subsequently generate the planning of the uses and activities that must or can be carried out on it. It is about reflecting on how to consider the territory as a resource already ordered in itself, made up of what we call its invariants, which will be used by society -necessarily disordering it-, in order to respectfully extract from it the benefits it needs. for social development itself, all of this alternatively to the economic exploitation model -corrected based on "sustainability" criteria- treated as a mere action board, on which to plan uses and activities. This aforementioned "sustainability" is instrumentalized by the so-called Sustainable Development, a term that we describe as oxymoron, since "development" -obviously, in our context, economic development- is a term that is opposed to "limit", an indicator that must be considered inherent to the concept of sustainability. We will understand, therefore, that Territorial Planning linked to Sustainable Development criteria implies the inability, in territorial evolution, to consider the necessary balance to be able to recover and maintain those territorial elements, their resources, to consider acceptable levels of well-being. Consequently, any evolution towards the limit, which does not imply recovery of what has been exhausted, with greater or lesser speed -development in "sustainability"- will inevitably imply an approach to definitive depletion. Review a system based on growth by growth, implementing a system of Permanent Stability, which, in the situation of exaltation of expansive policies, will only be achievable through a process of decrease, a path of reversion towards intra-limit positions. This is, therefore, how new territorial figures are proposed prior to urban planning based on what we call Functional Acceptance Capabilities, a figure that we link to the intrinsic nature of the territory and its capacity to maintain a certain balance. Capacities that are linked for their activation to the real and verifiable Social Need, without which the transformation of the common heritage is meaningless. This implies, on the other hand, basic limiting instruments to be implemented in the legislation, so that the criterion turns towards non-expansionist positions: banishing the type of developable land; consider rural land, with its different developable abilities, as an alternative; disclassification, disqualification and even disurbanization, in front of expansionism; determinations such as caring city, mediterranean city, compact, mixed, cohesive, localizability of resources; the right to get urban benefits, with social recovery of real capital gains; renaturalization, revegetation and demobility -non-motorized mobility, proximity- as a project item would be incorporated as a cultural process of degrowth. / Pérez Lores, LD. (2024). Ordenación del territorio y sostenibilidad. Análisis del concepto en el ámbito cultural occidental interpelación legislativa para un nuevo modelo en el caso valenciano [Tesis doctoral]. Universitat Politècnica de València. https://doi.org/10.4995/Thesis/10251/203401