Detaljplaner som upprättas efter 2021 måste vara i digitalt format och den ansvariga myndigheten Boverket vill framöver digitalisera samtliga befintliga detaljplaner. Det innebär att nya arbetsprocesser behöver implementeras i samtliga svenska kommuner, något som leder till utmaningar. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur införandet av digitala detaljplaner genomförs för att förstå hur denna övergång kan påverka samhällsbyggnadsprocessen. Uppsatsen bygger på intervjustudier med representanter från fyra kommuner och dokumentanalyser och utgår från teorierna governance, E-governance, policy transfer och tjänstemannens roll. Vi diskuterar vilka följder EU-direktivet INSPIRE får för den fysiska planeringen samt problematik kopplat till utförande och nyttor för digitala detaljplaner. I vår slutsats presenteras tre faktorer som har inverkan för digitaliseringen av detaljplaner, engagemang från enskilda tjänstemän, ekonomiska möjligheter och om det enligt nuvarande förutsättningar är möjligt att utföra en digitalisering av detaljplanerna. / Swedish detailed development plans that get created after 2021 must be in a digitized format and eventually, Boverket (The Swedish National Board of Housing, Building, and Planning) wants to digitize all existing detailed development plans. This means that the municipalities must develop new work processes which is a challenge for Swedish authorities. This thesis aims to study the consequences of how requirements to digitize changes the planning process for detailed development plans. We further aim to strengthen a deeper understanding of how digitized work processes affect Swedish planning and municipalities. The thesis is based on interviews with representatives from four different municipalities and analysis of documents together with the theoretical frameworks, governance, e-governance, policy transfer, and the official's role. We discuss what consequences the EU-directive INSPIRE has on Swedish spatial planning, further problems, and benefits related to digitized detailed development plans. We present three factors that substantially impact the digitization of detailed development plans: engagement from individual officials, economic opportunities, and if it is possible to digitize the detailed development plans.

Together with a steadily increasing urban population, South Africa and the city of Cape Town is facing continuously expanding informal settlements and communities with no access to basic human services or adequate housing. There’s an urgent need to design, plan and implement alternative and creative approaches to help stimulate an equal, inclusive and sustainable urban development and strategic spatial planning. Integrating methods and processes that includes participation, communication and collaboration by incorporating civil society and local community members in urban planning practices is one way of promoting sustainable and equal spatial growth. Co-production is a concept used in urban development theory that embraces this in and can be described as a communicative form of spatial planning where state, planners and citizens mutually interact in the planning process. In consideration of these challenges, this thesis aims to apprehend how marginalized, local communities in Cape Town can be included in matters regarding urban development and spatial planning practically and if co-production can be used to define and explain this form of approach. Therefore, this thesis is based on a case study research of the Better Living Challenge (BLC) incubator, a two-week long project in Cape Town, which supported 15 informal builders in improving and developing their designing, building and marketing skills. The practical implementation of this incubator and its process has been examined to determine if the theory of co-production can be used to outline the project and understand the results emerging from it. The incubator proved to be successful in several ways and was met with impressive feedback from the stakeholders. It was also followed with difficulties and restrictions like power dynamics and tension. The conclusions that were made highlights that the incubator can be defined as an alternative and unorthodox co-productive approach based on the aim and lay-out of the process.

All the member states of the United Nations adopted the 2030 Agenda unanimously in September of 2015, with the aim of transforming our planet into a sustainable place by 2030. The Agenda includes 17 Sustainable Development Goals (SDGs), spanning over ecological, economic, and social sustainability, which are necessary for the transformation of the planet, and all member states should strive to achieve them. In the Agenda, it is stated several times that local authorities are important for achieving the goals and implementing them in society. The Government of Sweden has begun working on the implementation of the Agenda nationally, and believes, like the UN, that it is at the local level, implementation of the Agenda should take place. In this regard, municipalities play a central role, as their areas of activity span over many of the SDGs and are responsible for a sustainable development of land and water areas within its boundaries. The 2030 Agenda could, in this regard, strengthen the municipal spatial planning. This paper aims at investigating how municipalities implement the Agenda in their organization, how urban planners and plan architects address sustainability in their projects, and how the Agenda could support that. The results of this thesis show that the implementation of the Agenda in the examined municipalities is weak. Urban planners and plan architects have not received information or training on how to apply the Agenda to their work, and the SDGs are not usually used in projects. Several barriers are in the way of a smooth implementation, from lack of knowledge, conflict of interest, unspecific sustainability goals, to ambiguities in how to define sustainable development within the municipality. One way to overcome these barriers is to address the Agenda in the comprehensive plan of the municipality. On the other hand, the results show that there is a clear way of working with sustainability in large spatial planning project. By defining, early in the process, what sustainability means in the context of the project, setting ambitious goals and the general structure before involving developers in the process, the municipality could create a common understanding of what sustainable development means for the project, ensure that developers meet the sustainability requirements, and improve the conditions for a continued sustainable development of the project. Implementing the Agenda and SDGs early in this process, will assist the municipality to set relevant goals, and be a first step in concretizing the SDGs to tangible, local goals. / I september 2015 antogs Agenda 2030 unisont av FN:s medlemsländer med syfte att omvandla vår planet till en hållbar plats till år 2030. Den innehåller bland annat de 17 globala målen, inom ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet, som är nödvändiga för att denna omvandling ska ske och som alla medlemsländer bör eftersträva. I Agendan står det flera gånger att lokala myndigheter är viktiga för att nå målen och för att implementera dem i samhället. Sveriges regering har börjat arbeta med implementeringen av Agenda 2030 nationellt och menar, likt FN, att det är på lokal nivå som genomförandet av Agendan bör ske. Kommunerna har i detta hänseende en central roll i implementeringsarbetet, då deras verksamhetsområden spänner över många av de globala målen, och är ansvariga för att utveckla mark-och vattenområden inom sitt område på ett hållbart sätt. Agendan skulle i detta hänseende kunna stärka den fysiska planeringen. Denna uppsats har därför som syfte att undersöka hur kommunerna implementerar Agendan i sin organisation, hur stadsplanerare och planarkitekter adresserar hållbarhet i sina projekt och hur Agendan kan stödja det arbetet. Resultaten visar att implementeringen av Agendan i de undersökta kommunerna är svag. Stadsplanerare och planarkitekter har inte fått någon utbildning eller träning för hur de ska applicera Agendan i sitt arbete och de globala målen används då inte vanligen inom projekt. Resultaten visar att flera barriärer är i vägen för en smidig implementering, från kunskapsbrist, intressekonflikter, ospecifika hållbarhetsmål, till otydligheter i hur man generellt definierar hållbar utveckling inom kommunen. Att ha ett tydligt kapitel om Agendan i kommunens översiktsplan är en lösning på dessa problem. Däremot visar resultaten att det finns ett tydligt sätt att jobba med hållbarhet inom stora stadsplaneringsprojekt. Genom att tidigt i processen definiera vad hållbarhet betyder, sätta ambitiösa mål och den generella strukturen på området innan markanvisning för byggaktörer, kan kommunen skapa en gemensam förståelse för vad hållbar utveckling betyder för projektet, se till att byggaktörerna lever upp till satta hållbarhetskrav och förbättra förutsättningarna för en fortsatt hållbar utveckling av projektet. Agendan och de globala målen kan i denna process med fördel implementeras i ett tidigt stadie, för att bistå kommunen med relevant målsättning och vara ett första steg i att konkretisera de globala målen till konkreta, lokala mål.

As the population in the Stockholm region continues to increase problems arise regarding how these new inhabitants are to travel across the region in a sustainable way, this at the same time as making sure that municipalities are planning for sustainable land use. Solving the problem with mobility has historically been done through guaranteeing a set number of parking spaces in direct connection to new development through the use of parking norms. These norms has slowly become more and more criticized and are seen to contribute to unsustainable land use through excess parking spaces, something that in the end lead to increased car use. This study is based on the hypothesis that the municipal way of planning for parking is outdated and not sustainable in the long term when it comes to environmental sustainability. The study investigates the long term effects of parking norms in the Swedish municipality of Vaxholms stad located in the outskirts of Stockholm County and also analyses how more complex spatial analyses can contribute to more sustainable parking planning. The results of the study are that current method of planning for parking in the municipality is outdated not environmentally sustainable long term. One of the reasons is the lack of geographical precision in combination with the fact that mobility measures are not be able to affect the outcome of the number of parking spaces planned for. The parking norm is in need of an update as well as more detailed spatial analyses, otherwise the municipality is at risk of planning for the wrong amount of parking in the wrong places. The combination of binding parking norms, parking spaces in direct proximity to new development and bad proximity analysis regarding public transport the municipality will make the car stay as the main mode of transport even in the future. / I och med Stockholmsregionen allt mer v.xande befolkning i tillkommer stora problem g.llande hur inv.narna ska f.rflytta sig i det geografiska rummet samt hur kommunernas mark ska kunna anv.ndas p. ett h.llbart s.tt. Historiskt sett har mobilitetsproblematiken l.st genom att kommuner f.rsett inv.narna med bilparkering kopplad till bostaden genom anv.ndandet av bindande parkeringsnormer. D.remot b.rjar dessa normer bli allt mer kritiserade och anses bidra till ett .verskott av m.ngden parkeringsplatser och i sin tur bidragit till fortsatt h.g bilanv.ndning och ineffektiv markanv.ndning. Denna studie grundar sig d.rf.r i hypotesen att kommunernas l.ngsiktiga planeringsarbete f.r parkering .r inaktuell och inte l.ngsiktigt h.llbar ur ett ekologiskt perspektiv. Studien unders.ker de l.ngsiktiga effekterna av parkeringsnormer i det specifika fallet Vaxholms stad samt analyserar .ven hur mer komplexa rumsliga analyser kan ligga till grund f.r en mer l.ngsiktigt h.llbar parkeringsplanering. Resultatet av studien .r att den nuvarande metoden f.r parkeringsplanering i kommunen .r utdaterad och inte l.ngsiktigt h.llbar ur ett ekologiskt perspektiv. En av anledningarna .r avsaknaden av geografisk precision samt att mobilitets.tg.rder som kommunen kan anv.nda sig av inte har m.jlighet att p.verka m.ngden parkeringsplatser. Normen .r i behov av att uppdateras och vid skapandet av en ny norm beh.ver ytterligare rumsliga analyser utf.ras f.r att undvika felaktiga slutsatser om parkeringsbehovet idag och i framtiden. Genom att anv.nda sig av bindande parkeringsnormer tillsammans med parkeringsplatser i direkt koppling till bostaden och med d.lig koppling till de nuvarande kollektivtrafiknoderna kommer bilen att forts.tta vara de prioriterade reses.ttet f.r kommunens inv.nare .ven i framtiden.

Klimatförändringarna kommer med flera utmaningar. Det handlar inte enbart om att försöka minimera utsläppen av växthusgaser utan också om att anpassa samhället till ett nytt klimat och nya förutsättningar som kommer med det. Sverige kommer påverkas på flera sätt, och frågan om klimatanpassning av svenska samhällen är därmed högst aktuell. Som ansvariga för den fysiska planeringen ligger en stor del av klimatanpassningsarbetet hos kommunerna, med stöd från andra myndigheter såsom länsstyrelser, SMHI, MSB och Boverket.   En viktig del i klimatanpassningsarbetet i Sverige handlar om att hantera en ökad översvämningsrisk. I slutet av seklet väntas en ökning av nederbörden med upp till 40% i Sverige, och med den ökar även flödena i de svenska vattendragen. Arbetet med klimatanpassning i svenska kommuner kan försvåras av intressekonflikter, exempelvis mellan attraktiva bostäder nära vatten och hotet om ökad översvämningsrisk. Dessutom har forskning visat att det finns kunskapsluckor när det kommer till hur översvämningsrisken ska hanteras. För att hantera den ökade översvämningsrisken som klimatförändringarna medför finns riktlinjer på nationell, regional och lokal nivå att tillgå. Dessa riktlinjer kan dels vara till hjälp för kommunerna, men även något som de måste förhålla sig till i sin fysiska planering. Trots ett stort utbud av riktlinjer finns en efterfrågan hos många kommuner på ytterligare vägledning.   Detta arbete har till syfte att undersöka vilka riktlinjer som existerar idag som hjälpmedel för hantering av de framtida utmaningar som kommer med klimatförändringarna, med fokus på översvämningsrisker. Genom en fallstudie undersöks vilka riktlinjer som används i ett urval av svenska kommuner. Riktlinjerna och dess praktiska användning granskas därefter. Då översvämningar från sjöar och vattendrag varit mest vanligt förekommande i Sverige historiskt har arbetet avgränsats till att fokusera enbart på dessa. Resultatet visar att det stora utbudet av riktlinjer inte alltid är till hjälp för kommunerna. De kan skilja sig åt eller säga emot varandra vilket medför missförstånd eller förvirring. För mindre kommuner kan dock ett stort utbud av riktlinjer vara till hjälp då de har sämre möjligheter att ta fram egna och utreda riskerna på egen hand.   Många av riktlinjerna är formulerade på ett flexibelt och övergripande sätt för att vara anpassningsbara, men detta gör dem ofta svåra att implementera och många kommuner efterfrågar mer specifika riktlinjer. Det är dock tydligt att översvämningsrisken ser mycket olika ut i olika svenska kommuner idag, och klimatförändringarna kan komma att förstärka dessa skillnader. Det är därför mycket svårt att ta fram specifika riktlinjer som på nationell nivå ska fungera för alla kommuners olika förutsättningar och det kan vara mer lämpligt att ta fram dessa på regional eller lokal nivå. Resultatet har även visat att översiktsplanen är ett viktigt verktyg för implementering av riktlinjer i svenska kommuner idag. / A challenge that arises with climate change is the adaption of society to the new climate. In Sweden an important part of this work is about handling an increased flood risk due to increased precipitation. The municipalities are responsible for the spatial planning and therefore also in many ways responsible for this adaption, with help from other national authorities. In the climate adaption work various conflicts of interest can emerge, for instance when it comes to buildings in attractive areas by the water, and there are inadequacies of knowledge among the municipality officials. To deal with these issues multiple guidelines on climate adaption exists on national, regional and local level to assist the municipalities in their task. This thesis investigates what guidelines are available today and how they are used by the municipality officials by conducting a field study on six municipalities. The results show that there is a wide selection of guidelines available from several different authorities and that this sometimes generates confusion rather than guidance. The large variety of guidelines can however be helpful for smaller municipalities with inadequate resources to assess the risks on their own. The guidelines are often phrased in an inexplicit way to enable flexibility, which can make them hard to implement and many officials ask for more specific guidelines. Due to different needs and conditions in the municipalities there are difficulties in developing specific guidelines on a national level and these might be more suitable on a regional level. The results also shows that the comprehensive plan is an important tool for implementation of guidelines in the municipalities.

Abstract With increased urbanization and a larger number of people choosing to move into cities, the importance of a good urban environment also increases. Along with this, the use of public space for social purposes has achieved an increased relevance. This essay is a study that deals with and analyses how the physical urban design of public places and perceived space affect social interactions and how these are applied to two different public places. This study is focused on the urban design of the physical environment for public usage and the perceived space by the users. Previous studies suggest that the perception of space will affect social interactions and use of the space. The study has been carried out in two different public places in the newly built residential area Vallastaden in the municipality of Linköping. The two public spaces that were selected for the study was; (1) the square named Nobeltorget, and (2) the green area Paradiset. The purpose of the study was to study people's interaction with urban design and how the design can contribute to the residents' social life. The purpose of this study was also to analyze which qualities are important to increase and promote the use of public places.Theoretically, the study is based on three theories that describe in different ways the importance of public places and how public places are created so that people want to stay there. This study is based on theories by, eg Matthew Carmona ́s theory about the physical environments role on social life, David Madden ́s thinking about social exclusion and Ali Madanipour ́s theory about public spaces availability. The study departs from the perspective of an urban planner, therefore, the relationship between the user and the city structure plays a key role. In order to try to discern in what way public places contribute to social meetings and interactions and which qualities can be assumed to be important for the planning of a public place. To answer the essay's purpose, different methods have been used. These are a document study, a literature study, observations and interviews. The essay shows that the public places in a city district have great importance for social life and that different public places have different functions in the city. This is a prerequisite for people to meet, which is a necessity for a community and a social life in the city. / Sammanfattning Med ökad urbanisering och ett större antal människor som väljer att flytta in i städer ökar också betydelsen av en god stadsmiljö. Tillsammans med detta har användningen av det offentliga rummet för sociala ändamål uppnått en ökad relevans. Denna uppsats är en studie som behandlar och analyserar hur den fysiska stadsutformningen av offentliga platser och upplevt rum påverkar sociala interaktioner och hur dessa appliceras på två olika offentliga platser. Denna studie fokuserar på den urbana utformningen av den fysiska miljön för allmänt bruk och det upplevda utrymmet av användarna. Tidigare studier tyder på att uppfattningen av rummet kommer att påverka sociala interaktioner och användningen av rummet. Studien har genomförts på två olika offentliga platser i det nybyggda bostadsområdet Vallastaden i Linköpings kommun. Två offentliga utrymmen valdes ut för studien; (1) Nobeltorget, och (2) parken Paradiset. Syftet med studien var att studera människors interaktion med stadsdesign och hur gestaltningen kan bidra till de boendes sociala liv. Syftet med denna studie var också att analysera vilka kvaliteter som är viktiga för att öka och främja användningen av offentliga platser. Teoretiskt utgår undersökningen från tre teorier som på olika sätt beskriver vikten av offentliga platser och hur offentliga platser skapas för att folk ska vilja stanna där. Denna studie är baserad på teorier av t.ex. Matthew Carmonas teori om den fysiska miljöns roll i det sociala livet, David Maddens tänkande om socialt utanförskap och Ali Madanipours teori om tillgången till offentliga rum. Studien utgår från en stadsplanerares perspektiv, därför spelar relationen mellan användare och stadsstrukturen en nyckelroll. Uppsatsens syfte är att försöka urskilja på vilket sätt offentliga platser bidrar till sociala möten och interaktioner och vilka egenskaper och kvaliteter som kan antas ha betydelse för planeringen av en offentlig plats. För att svara på uppsatsens syfte har olika metoder använts. Dessa metoder är en dokumentstudie, en litteraturstudie, observationer och intervjuer.Uppsatsen visar att de offentliga platserna i en stadsdel har stor betydelse för det sociala livet och att olika offentliga platser har olika funktioner i staden. Detta är en förutsättning för att människor ska mötas, vilket är en nödvändighet för en gemenskap och ett socialt liv i staden.

Travelling and moving within urban areas in a sustainable way acquires a transition toward sustainable commuting modes. An approach to reaching the transition is recognised as sustainable mobility. According to smart mobility research, autonomous shuttle buses could contribute to achieve sustainable mobility in urban areas. This study therefore aims to evaluate to what extent autonomous shuttle buses are contributing to achieve sustainable mobility in Lindholmen and Barkarbystaden, by analysing the enabling and challenging factors of integrating autonomous shuttle buses from a spatial planning perspective. Based on a thematic analysis, three themes: integration into transport networks, urban policy integration, and spatial planning and urban design integration, emerged from a multiple-case study and an in-depth interview study. It is revealed that the buses are bringing forth a multi-modal transportation network with an extension of sustainable travel opportunities beyond the privately owned car. Nonetheless, it is evident that the autonomous shuttle buses are not eligible to cover the first-last mile accessibility gap in Lindholmen nor Barkarbystaden. Practitioners should therefore consider evaluating what autonomous shuttle buses should be used for, how and where before they decide to go any further with the integration of autonomous shuttle buses in other urban areas.

Green terms to bring the greenery back to cities have frequently begun to be coined as a result of rapid urbanization. To emphasize the benefits of urban greenery, terms such as nature-based solutions (NbS) and green infrastructure (GI) have been raised in planning circles. This study aims to present municipal stories about how municipalities understand, integrate and apply NbS and GI in their planning documents and practices, and what challenges they face along the different levels of the Swedish planning system, which limit their application. The study is based on individual focus group discussions with five municipalities: Haninge, Nynäshamn, Sollentuna, Solna and Värmdö. The discussions are based on the same questionnaire, where GI and NbS application, understanding and integration from Swedish spatial planning are discussed. The study shows that knowledge and application of GI and NbS varies between the municipalities. The municipalities are also in unison that they need support and further guidance to increase application and understanding, as the Swedish planning system currently does not provide this. The municipalities that contributed to the study also talk about their different conditions for a wider application of green terms and working methods, as these are governed by economics and politics. For further research on municipal application, conversations with politicians can be initiated for their point of view on how greening concepts are received by them in the municipalities, as well as conversations with organizations and authorities that distribute information, municipal legislation and guidance. / Denna studie syftar till att presentera kommunala berättelser om hur kommuner förstår, integrerar och tillämpar NbS och GI i sina planeringsdokument och praxis, och vilka utmaningar de står inför längs de olika nivåerna i det svenska planeringssystemet, som begränsar deras tillämpning. Studien baseras på enskilda fokusgruppsdiskussioner med fem kommuner; Haninge, Nynäshamn, Sollentuna, Solna och Värmdö. Diskussionerna grundas på samma frågeformulär, där GI och NbS tillämpning, förståelse och stöd av svensk planering diskuteras. Studien visar att kunskapen och appliceringen av GI och NbS varierar mellan kommunerna. Kommunerna är också unisona i att de behöver stöd och vidare vägledning för att öka appliceringen och förståelse, då det svenska planeringssystemet i dagsläget inte tillhandahåller det. Kommunerna som bidrog i studien berättar också om deras olika förutsättningar för en vidare tillämpning av gröna termer och arbetssätt, då dessa styrs av ekonomi och politik. För vidare forskning om kommunal tillämpning kan förslagsvis samtal med politiker inledas för deras synpunkt på hur gröna planeringskoncept mottas av dem i kommunerna samt samtal med organisationer och myndigheter som distribuerar information, kommunal lagstiftning och vägledning.

The climate is in a state of perpetual flux and we, the public, are constantly reminded of this fact via the latest environmental reports which are wholeheartedly discussed in the media. Communities experience 50-year-rainfalls more frequently than ever, leading to recurring flooding of streets and homes. And yet, progress on adapting to this ever-changing climate has been slow. When discussing climate adaptation, a widely accepted fact is that there exists an intrinsic inertia in the Swedish planning system which largely stems from a governmental path dependance, a general lack of willingness to focus on adaptation measures in favor of societal and economic growth, and inadequate knowledge and communication of climate-related issues within the governing body. The aim of this study is to identify what kind of climate adaption measures are implemented in two Swedish municipalities, and to ascertain whether there is any merit to the use of the term adaptive barriers, which supposedly hinder the implementation of other climate adaptation measures. With respect to climate adaptation, theories regarding contextual vulnerability and adaptive capacity, among others, will be applied to the Swedish planning system with a focus on municipal planning documents via a qualitative research approach. To answer questions regarding barriers to adaptation within the municipal organization, and to strengthen the validity of the study, two semi-structured interviews with relevant authorities on climate adaptation have been conducted. This study finds that there has been some progress in later years regarding the implementation of climate adaptation measures in municipal planning, but that organizational barriers still fundamentally impede efficient implementation of some adaptation measures.

During recent years green energy has been spoken about a lot, especially whether we have access to it or not and how we should solve the accessibility problem if so. One thing is for sure, whether we aim to rely on green energy or energy production through fossil fuels we are soon running low, at least according to the predictions.    Sweden have had an increasing electricity production from wind energy during the last decade and it is not seeming to slow down. However, if one looks at the energy needed until the year of 2040 one can quite fast realize that the development of energy production facilities must speed up even more. On the other hand, we need to do it in a sustainable way, not compromising other national and public interests. To facilitate this, Energimyndigheten in cooperation with Naturvårdsverket have published a strategy called Nationell strategi för en hållbar vindkraft (National strategy for a sustainable wind power) in which they suggest further regionalization to be carried out by the county administrative board.    Against this background, this analysis investigates the municipalites of Skellefteå, Lycksele and Robertsfors in the county of Västerbotten to find opposing interests to the establishment of windfarms. The analysis is carried out using Geographical information systems (GIS) in which second-hand data is being analyzed through an overlay analysis.  The results indicate that environmental values such as biodiversity etc. and national interests regarding reindeers and Sami are most common in all the municipalities. Also, all the municipalities are considered to have quite good conditions to meet the regional development needs of wind power in the county of Västerbotten. However, further examination of the conditions must be done to determine this. Many interests have a claim on the land use in all the municipalities.   This analysis is a first step to regionalize (municipality level) the national strategy and from my point of view a helpful basis for the municipalities to update their comprehensive plan regarding wind energy. This is necessary to get a sustainable development and to meet the regional development needs of wind energy in Västerbotten county.