No description available.

Sammanfattning/Abstract Ekeberg, Ulla (2020). Specialpedagoger och arbetsterapeuter uppfattningar om sina uppdrag i skolan. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag Arbetsterapeuter är en ny yrkesgrupp inom skolan i Sverige, men internationellt sett är gruppen väl etablerad sedan länge. Varför är det så? På flera platser i landet arbetar specialpedagoger och arbetsterapeuter tillsammans för att göra skillnad för elever och få dem att lyckas i sina studier. Vad är skillnaden respektive likheten i specialpedagogers och arbetsterapeuters uppdrag i skolan? Det finns oklarheter och det är det jag vill beskriva utifrån att har intervjuat de båda yrkeskategorierna tillsammans om hur de uppfattar sina uppdrag.  Genom att jämföra deras uppfattningar kan det bli tydligt om vad som förenar och vad som skiljer professionerna åt och på vilket sätt de förstärker varandra så att en ökad förståelse för arbetsterapeuters kompetens i skolan kan komplettera elevhälsan med ytterligare perspektiv för att alla elever ska lyckas i sina studier. Syfte och frågeställningar Synliggöra skillnader och likheter mellan hur specialpedagoger och arbetsterapeuter uppfattar sina uppdrag och yrkesspecifika kompetens de har och använder i skolan för att skapa förutsättningar för elevers lärande och måluppfyllelse i en inkluderande skola. Frågeställning  1.     Hur uppfattar specialpedagogen respektive arbetsterapeuten sina respektive uppdrag i skolan? 2.     Vad uppfattar specialpedagoger respektive arbetsterapeuter är skillnaden respektive likheten mellan sina och varandras yrkesspecifika kompetens så som utbildning, yrkeserfarenheter, teoretiska referensramar, synsätt och perspektiv, samt kartläggningsinstrument och metoder.  3.     Hur uppfattar specialpedagoger och arbetsterapeuter att de berikar varandra genom sitt samarbete? 4.     Hur uppfattar specialpedagoger och arbetsterapeuter att de kan bidra till elevernas måluppfyllelse i skolan?  Teori Denna kvalitativa studies resultat bygger på beskrivning och berättande från specialpedagoger och arbetsterapeuter som arbetar tillsammans. Studien är inspirerad av den kvalitativa empiriska forskningsansatsen fenomenografi som utgår ifrån ett bestämt sätt att se människan i världen, det vill säga beskrivningar av hur människor uppfattar avgränsade delar av, fenomen, i sin omvärld. Att uppfatta innebär enligt Uljens (1989) att skapa mening.  När det gäller teoretiska perspektiv inom specialpedagogik är det omöjligt att endast utgå från ett, menar Jakobsson och Nilsson (2019). Det beror på att specialpedagogiken hämtar teorier från flera områden; pedagogik, medicin, psykologi, sociologi och filosofi. Det relationella perspektivet dominerar för informanterna men andra perspektiv kan även skönjas därför beskrivs även andra perspektiv så som det kategoriska, kompensatoriska och kritiska perspektivet men också dilemmaperspektivet och det salutogena perspektivet samt inkludering. Eftersom tre av arbetsterapeuterna uttryckligen berättar att deras grundutbildning bygger på den teoretiska modellen The Model of Human Occupation (MOHO) beskrivs även denna (Kielhofner, 2012). Indirekt berättar arbetsterapeuterna även att de använder sig av modellen P-E-O i sitt kliniska tänkande och handlande. P E O står för Person – Environment – Occupation, och modellen illustrerar samspelet individ, miljö och aktivitet. Läggs de specialpedagogiska perspektiven tillsammans med PEO-modellen utvidgas perspektiven med aktivitetsdimensionen, det vill säga utförandet av en uppgift eller handling, då lärmiljön planeras för att möta alla elevers olikheter på olika nivåer.  Metod Som metod valdes fokusgruppintervju med fem specialpedagoger och fem arbetsterapeuter som arbetar inom olika utbildningsverksamheter, från förskola upp till vuxenutbildning på gymnasienivå, inklusive särskola inom både grundskolan och gymnasiet, samt resursskola på gymnasienivå. De intervjuade har fått berätta om sitt arbete inom den skolverksamhet de är anställda inom. Informanterna har bland annat fått beskriva skillnader respektive likheter i sina uppdrag och yrkesroller. Resultat Specialpedagogerna och arbetsterapeuterna som intervjuats berättar att de kan se samma utmaningar hos elever men har olika förklaringar till varför och olika förslag på åtgärder som kompenserar eller eliminerar hinder som existerar i lärmiljön. I samverkande former konsulterar och diskuterar de med varandra även när de inte arbetar med samma elevärenden. Annat exempel då yrkesprofessionerna berikar varandra är när en av dem gjort kartläggning kan den andra ta vid, det vill säga gå in med insatser. Det finns ett ömsesidigt förhållande i detta och därför kompletterar och berikar de varandra i sitt arbete. Specialpedagogen är specialiserad på pedagogik och specialpedagogik och kan och förstår skolan. Skolan är en ny yrkesarena för arbetsterapeuterna. De har medicinsk kompetens med fokus på att skapa förutsättningar för aktivitet och delaktighet och har ett helhetsperspektiv över hela dygnet i alla de miljöer eleven eller eleverna befinner sig. Det skiljer sig från specialpedagogerna som har skoldagen och elevgruppens lärande i fokus där förutsättningarna finns utifrån hur miljön anpassas, så att eleverna kan gå vidare till nästa kunskapsnivå och steg i livet. Specialpedagogens fokus ligger till övervägande del på gruppnivå medans arbetsterapeuterna på individnivå. Då de båda yrkesgrupperna arbetar tillsammans med ett gemensamt uppdrag ligger fokus på gruppnivå.  Uppdrag på organisationsnivå är det endast en av specialpedagogerna som uttrycker. Specialpedagogiska implikationer Den relevans studien har är att få ökad förståelse för specialpedagogers och arbetsterapeuters arbetsinsatser i skolan och hur de tillsammans kan göra skillnad i skolan på alla nivåer, individ-, grupp- och organisationsnivå. Genom samverkan arbetar de med hälsofrämjande och förebyggande insatser. Tillsammans kan yrkesgrupperna bidra med utökad helhetssyn där även påverkansfaktorer utanför skoldagen tas i beaktande i större utsträckning.

Specialpedagogernas roll över tid har varit föränderlig och genom denna studie vill vi se vilka likheter och skillnader det finns mellan de olika stadierna F-6, 7-9 och gymnasiet. Även få en bild av vilka arbetsuppgifter som ingår regelbundet i specialpedagogens uppdrag samt se om och i så fall vilka arbetsuppgifter som specialpedagogen har som inte är specificerat i examensordningen. För att komma fram till ett resultat har vi genomfört en kvantitativ studie med online-enkäter ur ett slumpmässigt urval med den teoretiska förankringen i systemteorin. I studien framkommer det att specialpedagogerna oavsett stadie har likvärdiga arbetsuppgifter där alla uttrycker att de deltar i elevhälsan och dess arbete och en del specialpedagoger uttrycker att de skulle vilja vara mer delaktiga i utvecklingsarbetet. Det visar sig även att många av specialpedagogerna har arbetsuppgifter som inte överensstämmer med examensordningen såsom rastvakt och vikarie och detta är inte generellt för ett stadie utan återfinns i alla stadierna. / The special educators role has been changeable over time and in this study we want to see which similarities and differences we can see between the stages F-6, 7-9 and upper secondary school. We also want to get a picture of which assignment's that the special educator does regularly and if the special educator has assignments that is not specified in the education ordinance. To reach our result we have done a quantitative study with online- questionnaire with a random selection with a theoretical support in systems theory. In the study it reveals that the special educators irrespective of which stage they are working in have similar assignments, all of the special educators express that they are a part of the student health and the work they do together. Some special educators also expressed that they want to be more involved in the development of the school. In the result it also shows that many of the special educators has assignments that is not included in the education ordinance as break guard and substitute and we can not only see it in one stage, we can see this emerge in all stages.

Currently there is extensive literature on evidence-based practices (EBP) for students with autism spectrum disorder (ASD). However, there is limited research on whether or not these practices are implemented in the classroom by teachers serving students with ASD. Special education teachers are responsible for the learning outcomes of students across a range of ages and disabilities. This study investigated teachers' self-reported use of EBP and what factors influence implementation. Participants included 129 special education teachers in Texas public schools. Data utilizing descriptive statistics and logistic regression was conducted to determine what factors (i.e., education, employment, teaching experience and training methods) predicted implementation of a particular practice. Although 67% of teachers reported using EBPs, teachers' employment and training experiences did not predict the implementation of a particular practice. Information from this study can be used to enhance professional development for teachers serving students with ASD.

The purpose of this research was to investigate special educators’ problem solving approaches through the lens of adaptive expertise. An explanatory sequential mixed methods design was used with participants of varying experience levels and teaching contexts from one Mid-Atlantic state. Participants responded to a researcher-developed survey about their orientations to problem solving (N = 162), then a purposive sample completed semi-structured interviews (N = 8). Following survey measure refinement and validation, quantitative data were analyzed through descriptive statistics, z-scores, correlation, and chi-square test of independence. Subsequently, qualitative data were analyzed through iterative cycles of hypothesis and open coding. Finally, quantitative and qualitative data were linked through mixed methods analysis. Results of exploratory factor analysis identified an 18-item, two-factor structure within the survey measure. Survey results indicated most special educators had more adaptive than routine expertise orientations to problem solving; for some these orientations were balanced, while others had a much stronger orientation to adaptive expertise. Though no statistical relationship was found between teaching experience and participants’ degree of adaptive or routine tendencies when problem solving, teachers interviewed spoke of the role of experience in shaping their problem solving approaches. Many also noted that the application of particular approaches were dependent upon characteristics of their teaching contexts. Literature-based indicators of adaptive expertise were evident across examples of problem solving in special educators’ narrative data. Together, survey and interview data captured a more comprehensive and nuanced picture of special educators’ problem solving in practice than either approach could have alone.

Bakalauro baigiamajame darbe nagrinėjami teoriniai informacinių komunikacinių technologijų aspektai, ugdant specialiųjų ugdymosi poreikių turinčius vaikus, ir analizuojamos jų panaudos galimybės specialiojo pedagogo darbe, ugdant specialiųjų poreikių turinčius vaikus Panevėžio bendrojo lavinimo mokyklose. Suformuluotos hipotezės, kad 1) ugdant specialiųjų ugdymosi poreikių moksleivius bendrojo lavinimo mokykloje, informacinių komunikacinių technologijų teikiamos galimybės nėra pilnai išnaudojamos; 2) informacinių komunikacinių technologijų naudojimą specialiojo pedagogo darbe įtakoja ne tik turimos priemonės, tačiau ir ugdymo specialistų kompetencija ir noras jas naudoti. Tyrime dalyvavo 61 respondentas: 24 bendrojo lavinimo mokyklų pedagogų, ugdančių specialiųjų poreikių turinčius vaikus (spec. pedagogai, logopedai, psichologai, socialiniai pedagogai, mokytojų padėjėjai). Tyrimas atliktas Panevėžio bendrojo lavinimo mokyklose 2011 metais kovo-balandžio mėnesiais. Anketinės apklausos metodu tirta, kokios informacinių ir komunikacinių technologijų priemonės ir kokių ugdymo tikslų siekiant yra dažniausiai respondentų naudojamos, lavinant specialiųjų ugdymosi poreikių turinčius vaikus. Analizuojant tyrimo duomenis, ieškota ryšio tarp šių priemonių panaudos galimybių bei specialiojo ugdymo specialistų kompetencijos ir noro jas naudoti. Tyrimu nustatyta, kad ugdymo procese dažniausiai naudojamos įprastos informacinių ir komunikacinių technologijų priemonės. Nors dauguma... [toliau žr. visą tekstą] / Bachelor’s paper analyses theoretical aspects of use of information and communication technologies in education pupils with special needs in secondary schools and possibilities of using information technologies in a special educator’s work. It was hypothesized that: 1) information and communication technologies when educating pupils with special needs in secondary schools haven’t been fully exploited yet; 2) the use of information and communication technologies does not only depend on the tools available, but also on the specialists’ competence as well. 61 respondent was involved in the research: 24 special educators from secondary school working with special needs pupils (special teachers, logopedists, psychologists, social teachers, assistant teachers). The research was carried out in secondary schools of Panevėžys city in March - April, 2011. The survey was carried out to find out what information and communication technologies and for what purposes are most frequently used by the respondents in the education process of pupils with special needs. When analysing the data of the survey, there was an attempt to find out the relations between the possibilities of using these tools and the specialists’ competence. The research has proved that conventional tools of information technologies are generally used in the process of education. Although most of the respondents recognise positive influence of information and communication technologies in the... [to full text]

Having lived through experiences that generated anxieties and concerns during my training and practice in Special Education, I wanted this work to analyze, through narratives of Special Educators, different sets of knowledge and power used in the process of subjectivity in order to understand how they Special Educators are and how to undertake a self-care in order to relate better with each other and improve their professional practice. I conducted this research using a Foucault reading which used the mechanisms of subjectivity and self-care as key tools to weave this dissertation. Through this work, I realize that we are constituted through relations of power and knowledge, truth games subjectivate us and cause us to act and we relate with others, with the world and ourselves in certain ways. We subjectified through binaries of right/wrong, normal/abnormal, among others that cause us to look at the subjects in certain ways. This work was composed in order to allow some resistance strengthened through self-care as a possibility to think about these games, in which we invariably inserted and, from these plots, can act in other ways about the world, on the other (that can be our disabled students) and especially about ourselves, enabling us to be a free subject and desiring to be under certain conditions. / Tendo passado por experiências que geraram angústias e inquietações durante minha formação e prática profissional em Educação Especial, pretendi com este trabalho analisar através de narrativas de Educadoras Especiais, os diferentes jogos de saber e poder utilizados nos processos de subjetivação a fim de compreender como elas se constituem Educadoras Especiais e como empreendem um cuidado de si no intuito de relacionar-se melhor com o outro e melhorar sua prática profissional. Realizei esta pesquisa utilizando-me de uma leitura foucaultiana a partir da qual utilizei os mecanismos de subjetivação e o cuidado de si como principais ferramentas para tecer esta dissertação. Através deste trabalho, pude perceber que nos constituímos através de relações de poder e saber, jogos de verdade que nos subjetivam e fazem com que ajamos e nos relacionemos com os outros, com o mundo e com nós mesmos de determinadas formas. Somos produzidos através de binarismos de certo/errado, normal/anormal; entre outros que fazem com que olhemos para os sujeitos de determinadas formas. Este trabalho constituiu-se no intuito de possibilitar algumas resistências fortalecidas através do cuidado de si como possibilidade de pensarmos sobre esses jogos, nos quais estamos invariavelmente inseridos e, a partir destas tramas, conseguir agir de outras formas sobre o mundo, sobre o outro (que pode ser nosso aluno com deficiência) e principalmente sobre nós mesmos, possibilitando-nos ser um sujeito livre e desejante de estar em certas condições.

This session will address the importance of training pre-service teachers to inform parents about RTI-based assessment of LD. A synthesis of research will examine issues in assessment and placement processes, timelines, and parental communication. Attendees will be enabled to identified essential RTI information that should be provided by schools districts.

The purpose of this study was to investigate the differences between general and special educators regarding the implementation of research-based strategies that target the needs of students with LD in mathematics, as well as general and special educators' perceptions of their preparedness to use instructional strategies in mathematics. A sample of general and special educators who taught mathematics to students with learning disabilities (LD) at the middle school level responded to an online survey. The survey examined teacher self-reported classroom use of instructional practices specifically aligned with NCTM standards, direct instruction, graduated instruction, grouping practices, and self-monitoring. Additionally, educators responded to perceptions of their preparedness to use the aforementioned instructional practices. From the survey results, several strategies exhibited statistically significant differences between general and special educators. Special educators showed significantly greater use of two instructional strategies, as well as significantly greater perceptions of preparedness to use two instructional strategies. Overall, significantly more special educators reported using the research-based strategies aligned with all instructional practices. Additional results, limitations, implications for practice, and recommendations for future research are provided.

The thesis deals with problems of burnout among special educators working in special primary schools with students with multiple disabilities. There are defined basic concepts in the theoretical part of the work - burn-out syndrome, its symptoms, causes and stages of development. Separate chapters are devoted to the diagnosis of burn-out syndrome and prevention. Furthermore, the concept of a special educator and a multiple disability is explained in the theoretical section and a special primary school is described here. The practical part focuses on quantitative research into burn-out syndrome in two selected groups - special educators in special primary schools and teachers in ordinary primary schools. The results of the investigation are then compared with each other.