Magister Public Health - MPH / Introduction: The Universal Safety Precautions (USP) are a set of principles including practices and protocols, which is meant to reduce or prevent occupational exposures to blood borne pathogens among health care workers (HCWs), during the course of their duties in health care settings. Globally and in Nigeria, significant number of HCWs are currently being exposed to blood and other body fluids while working in the hospital setting (Amoran, 2013; Samuel et al., 2008; Akinboro et al., 2012; Ajibola et al., 1994; Okechukwu et al., 2012). These exposures contribute annually to about 16,000 HCV infections and 66,000 HBV infections among HCWs worldwide (Prüss-Üstün et al., 2003) and about 1000 cases of HIV per annum in Nigeria since the first recorded case in 1984 (Okechukwu et al., 2012; Patricia et al., 2007). The objectives of the study were to describe the awareness of the USP among HCWs in Kogi State Specialist Hospital (KSSH), Lokoja and to describe the adherence to the USP among HCWs at KSSH. Methods: A descriptive cross-sectional study was conducted among HCWs working in departments where contacts with patients' blood and other body fluids are possible in KSSH. An anonymous self-administered questionnaire was used for data collection. Analysis of the data collected was with Software Package for Social Sciences (SPSS) V23.0.0 for Mac. Results: Of the 125 participants that returned their questionnaires, 37.6% were nurses, 17.6% were doctors and the remainder were laboratory staff, dentists and hospital attendants. Sixty four percent (64%) of them were females, 49.6% had tertiary education while their average age was 38.5 years. Awareness of and adherence to the USP were observed to be 5.6% and 2.4% respectively. Statistically, complete awareness of the USP was not significantly associated with complete adherence to the USP. More so, 3% and 2.2% of the participants with the number of years in services within the ranges of 5-9 years and 1-4 years respectively had complete adherence to the USP. Statistically significant association was only noted between participants' age and complete adherence to the USP. Post-exposure prophylaxis (PEP) and use of personal protective equipment (PPE) were the two USP principles with the lowest levels of awareness and adherence, with 46% and 47.6% on awareness respectively and, 43.8% and 44.6% on adherence respectively. Conclusion: The levels of awareness of and adherence to the USP among the HCWs in KSSH were observed to be very low. There is an urgent need for capacity building of the HCWs on the USP in the form of trainings, and in the long term, there is need to conduct a study to assess possible reasons for the observed outcome.

Bakgrund: Tidigare forskning visar på en förändring inom intensivvården och att fler patienter vårdas lättsederade i mekanisk ventilation. Sederingsnivån ska vara tillräcklig för att patienter ska tolerera endotrakealtuben och fortsatt behandling trots obehaget det ger. Detta leder till att patienter blir mer delaktiga i sin egen vård men ställer även högre krav på intensivvårdssjuksköterskor som ska vårda dessa patienter. Syfte: Att belysa patienters upplevelse av att vara lättsederad och vårdas vaken med mekanisk ventilation. Metod: För att besvara examensarbetets syfte användes en allmän litteraturöversikt. Tjugo vetenskapliga artiklar som bestod av både kvalitativ, kvantitativ och mixed method design användes. Analysen skedde genom att identifiera likheter och skillnader i syfte, metod och resultat. Resultat: I resultatet framkom det både fördelar och nackdelar med att vårdas lättsederad i mekanisk ventilation. Tre teman framkom i analysarbetet: upplevelser av sitt tillstånd, upplevelsen av att bli sedd och hörd samt upplevelsen av samspel och delaktighet. Slutsats: Patientupplevelsen visade på både psykiskt och fysisk påfrestning. Patienter uttrycker hinder gällande kommunikation, existentiella faktorer och relationer med anhöriga och sjuksköterskor. Trots detta uttrycks önskemål om att få vårdas lättsederade i mekanisk ventilation under ett vårdtillfälle på intensivvårdsavdelningen.

Bakgrund: Diabetes är ett växande problem i Sverige liksom i övriga världen. Sjukdomen och dess komplikationer orsakar mycket lidande och stora kostnader för samhället. Inom diabetesvården arbetar personalen för att patienter med diabetes ska leva ett gott liv med så lite lidande och komplikationer som möjligt. För att säkra kvalitén och utveckla vården behöver vårdpersonalen systematiskt och kontinuerligt identifiera förbättringsområden och genomföra små som stora förbättringsarbeten. Syfte: Denna studie syftar till att beskriva diabetessjuksköterskans arbete med förbättringar inom primärvården samt att beskriva faktorer som främjar respektive hindrar arbetet med förbättringar. Metod: Metoden som användes var en enkätbaserad kvantitativ tvärsnittsstudie. Totalt 84 diabetessjuksköterskor inom primärvården i Västra Götalandsregionen besvarade enkäten. Data analyserades statistiskt och redovisades deskriptivt. Öppna frågor analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att 92% tyckte att det är mycket viktigt att bedriva förbättringsarbete och 56% angav att de hade ganska stora möjligheter att utföra förbättringsarbete. Av diabetessjuksköterskorna som besvarade enkäten så hade 63% ganska ofta idéer om förbättringsarbete och 73 % hade kunnat bedriva förbättringsarbete. Det som tydligast angavs som viktigt för att bedriva förbättringsarbete var stöd från ledningen, ett fungerande samarbete med övrig personal och tid för reflektion kring förbättringsområde. Slutsats: Diabetessjuksköterskan tycker det är viktigt med förbättringsarbete och har ofta idéer om förbättringsområden. Om försättningar ges vad gäller stöd från ledning, samarbete med övrig personal och tid för att kunna bedriva förbättringsarbete så ökar möjligheterna för att utvecklingen och kvaliteten av diabetesomvårdnaden drivs framåt. / Diabetes is a growing problem in Sweden as well as in the rest of the world. The disease and its complications cause a great deal of suffering and great costs to society. In diabetes care, health care personnel work to ensure that patients with diabetes live a good life with as little suffering and complications as possible. To ensure quality and develop care, healthcare personnel need to systematically and continuously identify areas of improvement and carry out small and large improvement work. Objective: The aim of the study was to explore the diabetes specialist nurse's work with improvements in primary care and to describe factors that promote and hinder the improvement work. Method: The method used was a survey-based quantitative cross-sectional study. A total of 84 diabetes specialist nurses in the Västra Götaland region answered the questionnaire. Data were analyzed statistically and presented descriptively. Open-ended questions were analyzed by qualitative content analysis. Results: The results of the study showed that 92% of the participants thought it was very important to do improvement work, 80% felt that they had very large or quite large opportunities to do improvement work and 86% indicated that they very often or quite often had ideas about improvement work. 73% of the participants had the opportunity to participate in improvement work. What was most clearly stated as important for being able to carry out improvement work was that they had support from management and time to be able to carry out improvement work. Conclusion: The diabetes specialist nurse's thinks it is important and often has ideas for improvement work. If the diabetes specialist nurse is given the conditions for conducting improvement work such as support from management, a working collaboration with other staff and time for reflection on improvement areas, it can lead to increased quality in diabetes care and better care for patients with diabetes.

Psykisk ohälsa ökar bland unga vuxna och därtill behovet av att olika aktörer samverkar. Barn- och ungdomspsykiatrin arbetar med barn- och ungdomar som har psykisk ohälsa. Ungdomar som är i behov av fortsatt psykiatrisk vård överlämnas till vuxenpsykiatrin efter 18års ålder. Överlämningen från barn- och ungdomspsykiatrin tenderar att bli särskilt svår för ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskors uppfattningar om överlämning från barn- och ungdomspsykiatrin till vuxenpsykiatrin. Metod: En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer genomfördes. Totalt intervjuades åtta sjuksköterskor yrkesverksamma inom barn-och ungdomspsykiatrin eller vuxenpsykiatrin. Intervjuerna analyserades med konventionell innehållsanalys och manifest ansats. Resultat: Tre kategorier som svarade på syftet identifierades, nämligen oklara direktiv, vuxen på en dag och en god process. Slutsats: Bristande överlämning var en återkommande uppfattning bland sjuksköterskorna men också en oro över att ungdomarna inte var redo för överlämningen vid 18års ålder. Ökat samarbete från barn- och ungdomspsykiatrin till vuxenpsykiatrin var önskvärt av samtliga sjuksköterskor för att säkerställa patientsäkerheten. / Mental illness is increasing among young adults and the need for different actors working together. Child and adolescent psychiatry work with children and adolescents who have mental illness. Young people who need continued psychiatric care are transmitted to adult psychiatry after 18 years of age. The transition from child and adolescent psychiatry to adult psychiatry tends to be particularly difficult for adolescents with neuropsychiatric disabilities. Aim: The aim was to examine nurse’s perceptions of the transition from child- and adolescent psychiatry to general adult psychiatry. Method: A qualitative interview study with semi-structured interviews was conducted. In total, eight nurses working in child and adolescent psychiatry or adult psychiatry were interviewed. The interviews were inductively analysed with conventional content analysis and a manifest approach. Result: Three categories that responded to the aim were identified; unclear directives, adult in one day and a good process. Conclusion: Deficient transition was a recurring opinion among nurses, but also a concern that young people were not ready for transition at the age of 18. Increased collaboration from child- and adolescent psychiatry to adult psychiatry was desired by all nurses in order to ensure patient safety

Bakgrund: Mötet med vårdens företrädare är en väsentlig del i hur patienten kommer att uppleva vården och sin självskattade hälsa. Så ledes har utformningen av mötet en central roll i vårdens standard. Det första mötet är viktigt då det lägger grunden för en tillförlitlig och hållbar relation. När mötet mellan specialistsjuksköterskan och den äldre patienten brister, finns det risk att förtroendet för vården avtar och det blir sämre förutsättningar för att kunna skapa en god relation. Syfte: Studiens syfte är att belysa specialistsjuksköterskans möte med den äldre patienten i hemmet.   Metod: Studien genomfördes genom en kvalitativ intervjustudie. I studien medverkade tio specialistsjuksköterskor som arbetade inom primärvård och hemsjukvård. Analysen gjordes med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier: Tillitsfull relation i personens hem, Ömsesidigare dialog, Mötet i hemmet ger helhetssyn och Utmaning i hemmet som mötesplats. Specialistsjuksköterskorna beskrev att det var av stor vikt att ha en tillitsfull relation genom att skapa ett förtroende till den äldre patienten i hemmet. En viktig del som kom fram var hur betydelsefull den ömsesidiga dialogen var i mötet i hemmet med den äldre patienten. Genom mötet i hemmet kunde specialistsjuksköterskorna göra en avstämning för att planera den äldres framtida vård. En av utmaningarna för specialistsjukskötskorna vid mötet i hemmet var arbetsmiljön. Slutsats: Specialistsjuksköterskornas önskan var att kunna ha ett nätverk kring patienten för att få helhetssynen och därigenom kunna skapa ett bra möte. Detta för att kunna underlätta för både den äldre patienten och för specialistsjuksköterskan. / Background: The meeting with the care representative is an essential part of how the patient will experience the care and their self-rated health. Thus, the design of the meeting has a central role in the standard of care. The first meeting is important as it lays the foundation for a reliable and lasting relationship. When the meeting between the specialist nurse and the elderly patientis lacking, there is a risk that confidence in the care will diminish and there will be worse conditions for being able to create a good relationship.  Aim: The aim of the study is to highlight the specialist nurse's meeting with the elderly patientat home. Method: The study was conducted through a qualitative interview study. The study involved ten specialist nurses who worked in primary care and home care. The analysis was done with the help of qualitative content analysis. Results: The result revealed four categories: Trusting relationship in the person's home, Mutual dialogue, Meeting in the home provides a holistic view and Challenge in the home as a meeting place. The specialist nurses described that it was of great importance to have a trusting relationship by creating trust in the elderly patient at home. An important part that emerged was how important the mutual dialogue was in the meeting at home with the elderly patient. Through the meeting at home, the specialist nurses were able to make a reconciliation to plan the elderly's future care. One of the challenges for the specialist nurses at the meeting at home was the work environment. Conclusion: The specialist nurses' wish was to be able to have a network around the patient in order to get a holistic view and thereby be able to create a good meeting. This is to make it easier for both the elderly patient and the specialist nurse.

Barnvaccination har varit en av de mest betydelsefulla åtgärderna för att främja folkhälsan och förebygga sjukdomsrelaterade dödsfall hos barn. Barnvaccinationstäckningen har emellertid minskat globalt med anledning av en ökad tveksamhet kring vaccinationer. Studiens syfte var att undersöka hur specialistsjuksköterskor främjar vårdnadshavares följsamhet till det allmänna barnvaccinationsprogrammet. Studien var empirisk med kvalitativ studiedesign. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med elva specialistsjuksköterskor inom barnhälsovården och analyserades med kvalitativ innehållsanalys, i enlighet med   Lundman och Hällgren Granheim (2017).   I resultatet framkom lokala riktlinjer och nationella riktlinjer för att främja följsamhet till barnvaccinationsprogrammet. Att ge vårdnadshavare generell information om barnvaccinationer var den viktigaste åtgärden för att främja vaccinationstäckningen. Vid tveksamheter till barnvaccination var det avgörande för specialistsjuksköterskan att ha ett personcentrerat förhållningssätt mot vårdnadshavare. Att ge kunskap samt använda ett tvärprofessionellt samarbete var också betydelsefullt. Vidare forskning kan fokusera på vårdnadshavares perspektiv på barnvaccination för att få ytterligare vägledning i hur barnvaccinationstäckningen kan främjas. Det kan också vara betydelsefullt med ytterligare forskning kring hur specialistsjuksköterskor kan bemöta vårdnadshavare som avstår vaccination för sitt barn. / Childhood immunizations have proven to be one of the most beneficial interventions to promote public health and prevent death among children, caused by diseases. The global coverage of childhood immunization has however decreased globally due to an increased hesitancy towards immunizations. The aim of this study was to examine how specialist nurses promote legal guardians’ adherence to the national childhood immunization program. This study was empirical with a qualitative study design. Semi-structured interviews with eleven specialist nurses in pediatric primary care were conducted. The interviews were analyzed using a qualitative content analysis.    The results showed both local guidelines and national guidelines to promote adherence to the childhood immunizations program. The main nursing intervention to promote childhood immunization coverage was to give legal guardians general information about the program. If hesitation, it was essential to have a person-centered approach towards the legal guardian. Educating guardians and using a multidisciplinary approach was also beneficial. Further research suggests focusing on the guardians’ perspective regarding childhood immunization as it may generate further guidance in how to promote immunization coverage. It may also be beneficial to conduct further research on how specialist nurses can respond to guardians who decline immunization for their child.

No description available.

Bakgrund: I mitten av 1900-talet började vaccin ges på rutin till barn för att förebygga sjukdom, vilket ses som den främsta medicinska insatsen som gjorts för folkhälsan. I Sverige är vaccinationstäckningen hög, men vissa föräldrar väljer att avstå från vaccinationer som det svenska barnvaccinationsprogrammet erbjuder. I tidigare forskning uppmärksammas det att mötet med föräldrar som avstår upplevs som svårt för sjuksköterskan. För att förstå varför föräldrar tackar nej samt hur sjuksköterskor kan bemöta dessa föräldrar behövs mer kunskap. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans uppfattning om varför föräldrar tackar nej till att vaccinera sina barn samt hur sjuksköterskan bemöter dessa föräldrar. Metod: Webbaserad enkät med 15 frågor skickades ut till sjuksköterskor inom barnhälsovården samt elevhälsan. Enkäten som innehöll både öppna och slutna frågor har sammanställts med beskrivande statistik samt analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom tre huvudkategorier: Påverkan på barnet, Misstro till vaccination och Sjuksköterskans strategier, vilka är uppbyggda av totalt 10 underkategorier. Slutsats: Resultatet visar att sjuksköterskan känner sig osäker vid dessa möten. För att minska osäkerhet belyser sjuksköterskorna vikten av att fråga om orsaken till föräldrarnas beslut och ta sig tid för samtal. Vikten av att hitta en struktur för samtalet belystes där motiverande samtal lyftes fram. Genom individanpassade samtal utifrån varje förälder kan en trygg miljö skapas och vården blir personcentrerad. / Background: In the mid-20th century, vaccines began to be routinely administered to children in order to prevent illness. This is seen as the foremost medical effort made for public health. The vaccination coverage in Sweden is high, but some parents choose to refuse the Swedish childhood vaccination program. Previous research shows that meeting with parents who refuse vaccination is perceived as difficult for nurses. In order to understand why parent´s refuse and how nurses best can meet them more knowledge is needed. Aim: To describe the nurse's idea of why parents refuse to vaccinate their children and how the nurse responds to these parents. Method: Web-based questionnaire with 15 questions, both open-ended and closed, was used and sent to nurses working in the child health care sector and in primary school. The questionnaire was analyzed with qualitative content analysis and descriptive statistics. Results: In the result, three main categories emerged: Influence on the child, Mistrust of vaccination and The specialist nurse's strategies. The main categories are made up of a total 10 subcategories. Conclusion: The result showed that nurses felt insecure meeting parents who refuse vaccinations. In order to reduce insecurity, nurses highlighted the importance of asking about the cause of the parents' decision and make time for these conversations. Finding a structure for the conversation was important and one example was motivational conversations. Individualizing the conversation and the questions after each parent created a safe environment and an approach of a person-centered care.

In order for special educators and specialist teachers to be able to support multilingual students, a mapping system is needed in the student’s mother tongue. It’s needed because special educators and specialist teachers should, in the best possible way, be able to assess and offer the support that a multilingual student need. The purpose of the study is to analyze in detail how special educators and specialist teachers work to support multilingual students who have dyslexia. The study has the socio-cultural perspective as a theoretical starting point and the reason for that is that the socio-cultural perspective focuses on learning and the learning of individuals in social contexts. The scientific approach that becomes current and applied in the study is qualitative research method and the applicable method is semi- structured qualitative interview, where four special educators and two specialist teachers are interviewed regarding their work to support multilingual students with dyslexia. The result of the study is that screening tests can determine if a student has dyslexia and therefore assess the support that is required. If a student has dyslexia in Swedish, the student will also have it in their mother tongue. Since the tests are performed in Swedish, in order to be able to process dyslexia in the best possible way, you have to map the difficulty in both the students mother tongue and Swedish.

This study investigated selective pressures associated with encephalization in mammals and discussed broader implications. Relative brain size as measured by EQ (Encephalization Quotient) was compared between ecological categories. Omnivores had higher average EQ than ecological specialists. Since specialists are disproportionately affected by extinction events, selection for ecological generalism is proposed as encephalization mechanism. This mechanism may reinforce the more widely known Cognitive Buffer Hypothesis (CBH)—the idea that possessing relatively large brains has buffered lineages against environmental change. CBH is tested here by comparing EQs in Procyon lotor (raccoon) in urban and rural environments. CBH predicts that raccoons in the most radically altered environment, the city, experience the strongest selection for encephalization. Urban raccoons studied here exhibit a higher EQ. Although results are preliminary, data suggest that encephalization is accelerated during abrupt periods of environmental change. Finally, implications for the evolution of biological complexity more generally are discussed.