Background: Since Human immunodeficiency virus (HIV) was first identified, it has been associated with stigmatization in society. Receiving an HIV diagnosis has been perceived as challenging for both the individual and their relatives. Therefore, support from healthcare professionals is essential to promote health and alleviate suffering. Nurses are currently the largest professional group that encounters people living with HIV, as they work closest to the patient.  Aim: To highlight how people living with HIV experience the treatment by healthcare professionals in the healthcare system. Method: A qualitative literature review where 11 articles were included and analyzed using a manifest thematic analysis approach by Braun and Clarke (2006). Results: Two themes and four sub-themes were identified. The first theme was Stigma and discrimination against patients, with sub-themes being Patients' experiences of healthcare professionals' negative attitudes and the Staff's reluctance to care for patients. The second identified theme was Patients' experiences of healthcare professionals' incompetence and competence, with sub-themes being Inadequate knowledge and information provided to patients and Positive experiences of healthcare professionals' treatment. Conclusions: People living with HIV are subjected to violations and stigmatization within healthcare related to healthcare professionals' lack of knowledge. Further research is needed on how healthcare professionals' education can improve healthcare and how patients experience nurses' treatment within healthcare.

Bakgrund: Personer som lider av psykisk sjukdom lever upp till 20 år kortare än den allmänna befolkningen, detta till följd av fysiska sjukdomar som kan förebyggas. Det är känt att vårdpersonal stigmatiserar och diskriminerar patienter med psykisk sjukdom, vilket kan yttra sig i sämre vård. Syfte: Syftet med studien var att beskriva erfarenheter och upplevelser som patienter med psykisk sjukdom och deras närstående har av den somatiska vården. Metod: Litteraturstudie baserad på 9 kvalitativa studier. Databassökning genomfördes i Cinahl och APA PsycInfo. Analysprocessen genomfördes utifrån Fribergs femstegsmodell. Resultat: Analysen resulterade i fyra teman och sju subteman. Temana var: Stigmatisering och diskriminering; Diagnostisk överskuggning; Faktorer som försvårar tillgängligheten till somatisk vård; Faktorer som underlättar tillgängligheten till somatisk vård. Konklusion: Patienter med psykisk sjukdom och deras närstående har erfarenheter och upplevelser av stigmatisering från vårdpersonalen. Detta leder till diskriminering såsom diagnostisk överskuggning och en sämre vård, vilket skulle kunna vara en orsak till den förkortade livslängden. Mer forskning behövs om hur utbildnings- och samarbetsfrämjande interventioner kan minska stigmatiseringen och leda till en mer jämlik vård.

Bakgrund: HIV är en kronisk allmänfarlig sjukdom vilket patienten lever med resten av livet. Sjuksköterskor har en betydande roll i mötet med patienterna och är huvudansvariga för omvårdnadsarbetet. Att tillämpa personcentrerad vård är grundläggande för att möta patienterna med respekt samt uppnå delaktighet och säkerhet. Sjuksköterskors okunskap om HIV är vanligt förekommande i hälso- och sjukvård vilket har inverkan på omvårdnaden.   Syfte: Att beskriva HIV-positiva patienters upplevelser i mötet med sjuksköterskan i slutenvården.  Metod: Litteraturöversikt med induktiv ansats baserat på kvalitativa artiklar.  Resultat: Litteraturöversikten visade på att sjuksköterskors bemötande påverkar patienternas upplevelse av vårdmötet samt den personcentrerade vården. Två huvudteman identifierades med tillhörande subteman. Första temat var att känna sig orättvist behandlad med tillhörande subteman, att uppleva oprofessionellt bemötande samt att uppleva sjuksköterskors okunskap. Andra huvudtemat var relation till sjuksköterskor med tillhörande subteman positiva upplevelser av interaktioner med sjuksköterskan och negativa upplevelser av interaktioner med sjuksköterskan.  Slutsats: Litteraturöversikten lyfte fram betydande faktorer för HIV-positiva patienters upplevelser i mötet med sjuksköterskan. Faktorer såsom sjuksköterskans behov av ytterligare kunskap och vikten av bemötande för att öka kompetensen och kliniskt handlande.  Nyckelord: HIV, stigmatisering, diskriminering, sjuksköterska, bemötande, vårdmöte, blodsmitta

Bakgrund: Självskadebeteende kan anses vara ett globalt, växande problem bland tonåringar och unga vuxna. Individerna beskriver självskadebeteende som ett sätt att fly sina negativa känslor, straffa sig själv eller bara för att känna någonting. En förälder lever ofta nära sitt barn i den utsatta åldern, således påverkas föräldern av sitt barns mående och vice versa. Syfte: Att beskriva föräldrars upplevelse av att ha ett barn som självskadar. Metod: Författarna har genomfört en litteraturstudie. Ansatsen var induktiv och kvalitativ manifest innehållsanalys användes som metod för dataanalys. Resultat: Fem kategorier sammanställdes: ”Att uppleva känslomässigt kaos och vilsenhet när beteendet upptäcks”, ”Att känna skuld och skam över ett misslyckat föräldraskap”, ”Att själv drabbas av psykisk eller fysisk ohälsa”, ”Att vårdens bemötande inte möter föräldrarnas behov”, ”Att finna sätt att stödja sig själv och sitt barn”. Slutsats: Det visas att föräldrar drabbas av fysiskt, psykiskt, socialt och emotionellt lidande i samband med sitt barns självskadebeteende. De är i behov av kunskap, stöd, involvering och trygghet från både vård och samhälle. Sjuksköterskor har ett stort ansvar i att bemöta föräldrarna inom olika vårdkontexter på ett bra sätt för att motverka detta lidande.

Denna studies syfte och mål är att få en inblick och nå en djup förståelse för hur unga män med icke nordeuropeisk kulturell tillhörighet handskas med sina utmaningar. Syftet är att förstå hur kulturell stigmatisering, förväntningar och maskulina normer påverkar deras kamp med den egna psykiska ohälsan. I och med att denna studie fokuserar på människors upplevelse av ett fenomen så är den valda metodansatsen den hermeneutiska metodansatsen. För att nå studiens syfte insamlades material genom semistrukturerade intervjuer med deltagare om deras psykiska ohälsa i relation till deras kulturella bakgrund och känslan av skam över den egna psykiska ohälsan. Den valda teorin för studien utspelar sig inom tre aspekter, känslan av skam, det sociala samspelet samt beteendemönster påverkat av omgivningen. Studiens resultat är framtaget med hjälp av insamlade data från de semistrukturerade intervjuerna och det teoretiska ramverket, som sammanflätats med varandra. Resultatet i denna studien påvisar att unga män som har en kulturell bakgrund där psykisk ohälsa är stigmatiserat upplever förväntningar från två håll. Delvis den kulturella stigmatiseringen som förväntar sig att de inte ska väcka skam hos de själva eller familjen, därav förväntas de vara tysta. Vidare så upplever dessa mäns förväntningar från resten av samhället i hur de ska hantera sin psykiska ohälsa genom att visa sig icke sårbara, detta påvisas bero på maskulinitetens förväntningar som genomsyrar samhället oavsett kulturell dominans. Resultatet ger även en tydlig inblick i vikten av studiens ämne och att män som urvalsgrupp i relation till fenomenet psykisk ohälsa är ett viktigt ämne att forska vidare om. / <p>.</p>

Syftet med uppsatsen är att belysa och beskriva olika perspektiv på special-pedagogiskt stöd i ett arbetslag för skolår 8. Jag intervjuade elever, föräldrar, lärare och rektor för att se om jag kunde hitta några mönster som kan bidra till förbättring av arbetet med elever i behov av särskilt stöd. Jag fann tre nyckelbegrepp utifrån intervjuerna nämligen: syn på yrkesroll, syn på avskiljning och stigmatisering. / The purpose of this essay is to shed light on and describe different perspectives on special education in an eighth class in order to see if I through a discussion out of the results could improve the work with special education. I found three main ideas from the interviews with students, parents, teachers and headmaster, namely: different ways of looking at your profession, different ways of looking at dividing children in groups and stigmatization.

Denna undersökning handlar om individuellt alternativ som gymnasieprogram och elever med ADHD. Syftet med undersökningen är att få kunskap om vad ett individuellt alternativ för elever med neuropsykiatriska funktionshinder på gymnasiet innebär samt hur vägledare och elever upplever programmet utifrån begreppen känsla av sammanhang och stigmatisering. Våra frågeställningar är: 1)Vad kan ett individuellt alternativ för elever med neuropsykiatriska funktionshinder innebära? 2) På vilket sätt kan skolgången anpassas för eleverna som går på individuellt alternativ för elever med neuropsykiatriska funktionshinder? 3) Hur kan vägledare arbeta med elever på ett individuellt alternativ? 4) Hur kan elever uppleva det att gå på programmet utifrån begreppen stigmatisering och känsla av sammanhang? Vi använder oss av Goffmans teori om stigmatisering och Antonovskys teori om KASAM; känsla av sammanhang. Vi har valt dessa teorier för att vi tycker att begreppen stigmatisering och KASAM är viktiga för personer med ADHD. Vi gör en kvalitativ undersökning med intervju som metod där vi utgår ifrån en standardiserad intervjuguide. Huvudresultatet i undersökningen är att ett individuellt alternativ för elever med neuropsykiatriska funktionshinder innebär ett program där möjligheten finns att individanpassa skolgången i så stor utsträckning att eleverna upplever sin skolgång som meningsfull.

Bakgrund: Allt fler blir äldre och vårdbehovet ökar. Med åldrandet förloras roller i snabbare takt än nya fås. Att förlora en partner och nedsatt förmåga till fysisk aktivitet är riskfaktorer för ensamhet. Forskning visar på hur ensamhet ger ökad risk för både fysisk och psykisk ohälsa. Två av tre inom äldreomsorgen upplever ensamhet.Syfte: Att beskriva hur äldre personer upplever och hanterar ensamhet.Metod: Litteraturstudie med tematisk analys av tolv vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Resultat: Ensamhet upplevdes av äldre personer som ett lidande som var svårt att prata om, som frånvaro av andra, som passiviserande men också som en känsla av frihet. Ensamheten hanterades genom att umgås med sig själv, ha positiv inställning och tro, anpassade förväntningar på sin omgivning, känna samhörighet med sin omgivning, underhålla gamla relationer, använda strategier för att komma i kontakt med andra samt hitta situationer där personen var behövd. Konklusion: Ensamhet var primärt en negativ upplevelse men kunde även ha positiva sidor. Ensamheten var stigmatiserad och detta innebar att äldre personer var mindre villiga att prata om den och ensamheten blev då svårare att hantera. Som sjuksköterska är det viktigt att vara medveten om detta och lyfta frågan i vårdmötet. / Background: More and more are getting older and the need for care increases. With aging, roles are lost faster than the new ones are gained. Losing a partner and a reduced capacity for physical activity are risk factors for loneliness. Research shows how loneliness increases the risk of both physical and mental illness. Two out of three elderly in geriatric care experience loneliness.Aim: To describe how older people experience and manage loneliness.Method: Literature study with thematic analysis of twelve scientific articles with qualitative approach.Results: Loneliness was experienced by older people as a suffering that was difficult to talk about, as the absence of others, as passivity but also a sense of freedom. Loneliness was managed by spending time with yourself, having positive attitudes and faith, adapted expectations, feeling connected to their surroundings, maintain old friendships, using strategies to get in touch with others and find situations where they felt needed.Conclusion: Loneliness was primarily a negative experience but may also have positive sides. Loneliness was stigmatized and this means that older people were less willing to talk about it and loneliness became more difficult to manage. As a nurse, it is important to be aware of this and to raise the issue when meeting the elderly patient.

Fetma är en sjukdom som ökar i Europa och världen. Sjukdomen utgör en riskfaktor för att utveckla andra hälsoproblem och ökar mortaliteten för patienten. Vårdpersonal kommer vid flera tillfällen möta denna patientgrupp i olika hälso- och sjukvårdsmiljöer och ska verka för att ge en god vård av hög kvalitet. Vårdpersonal har stor möjlighet att påverka om patienten kommer söka hjälp från hälso- och sjukvården vid framtida hälsoproblem. Det är därför av yttersta vikt för sjuksköterskan att vara omsorgsfull vid möten och göra ett gott intryck på denna patientgrupp. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva hur patienter som lever med fetma upplever stigmatisering inom hälso- och sjukvården. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. I analysen har 12 vetenskapliga artiklar inkluderats. Resultat: Efter analysen framkom fem kategorier; att inte bli lyssnad på, att känna sig avvisad och avvikande, att bemötas med förakt, att uppleva avsaknad av stöd, att känna sig sårbar. Slutsats: Resultatet visar att personer som lever med fetma utsätts för många situationer vid möten med hälso- och sjukvårdspersonal där de känner sig utsatta för förakt och avvisande bemötanden som resulterar i en ökad sårbarhet och sämre livskvalitet. Kunskap om sjukdomen och vad stigmatisering gör med patienter är viktigt för sjuksköterskans arbete för att kunna ge en personcentrerad vård där patientens hälsa förbättras och inte försämras.

Background: Research shows that stigmatizing attitudes towards persons with mental illness are sometimes harbored by the public and by health care personnel, and that this can sometimes lead to persons with mental illness being treated by others in stigmatizing ways. Aim: The aim of this study was to describe the experiences of persons with mental illness of stigmatization. Method: A literature review of descriptive design. The result is based on 12 scientific articles with qualitative approaches. Main Result: Persons with mental illness often experience stigmatizing attitudes in relation to health care personnel. Persons with mental illnesses often experience that mental illnesses are not considered to be as serious as somatic illnesses. Persons with mental illness make use of various strategies in order to handle stigmatization. Conclusion: Because of the stigmatization they experience and the strategies they employ to handle stigmatization, persons with mental illness risk being alienated from society. The relations between persons’ with mental illness and health care organizations risk being damaged through the stigmatizing attitudes they experience in relations with health care organizations. The experiences of persons with mental illnesses of health care personnels’ attitudes towards them could be improved by nurses treating them in a professional and emphatic manner. / Bakgrund: Forskning visar att allmänheten och sjukvårdspersonal kan hysa stigmatiserande attityder gentemot personer med psykisk ohälsa och att detta kan leda till att personer med psykisk ohälsa bemöts på stigmatiserande vis. Syfte: Studiens syfte var att beskriva personer med psykisk ohälsas erfarenheter av stigmatisering. Metod: En litteraturstudie av deskriptiv design. Resultatet baseras på 12 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Artiklarna söktes i databasen Pubmed. Huvudresultat: Personer med psykisk ohälsa upplever ofta att de i möten med sjukvården bemöts på stigmatiserande vis. Personer med psykisk ohälsa upplever att psykisk ohälsa ej tas på lika stort allvar som somatisk ohälsa. Olika strategier används av personer med psykisk ohälsa för att hantera stigmatisering. Slutsats: Personer med psykisk ohälsa riskerar att hamna i ett utanförskap på grund av den stigmatisering de upplever och strategierna de använder för att hantera stigmatisering. Det stigmatiserande bemötande personerna kan uppleva i kontakterna med sjukvården riskerar att skada relationen mellan dem själva och sjukvården. Personers med psykisk ohälsas upplevelse av bemötande inom sjukvården skulle kunna förbättras genom att sjuksköterskan behandlar dem på ett professionellt och empatiskt sätt.