Bankruptcy is a problem for the society in form of high costs for including suppliers, customers, employees, investors, banks, insurance companies etc. The purpose of this study is to confirm or dismiss a bankruptcy prediction model that has been developed in a previous Swedish study, in order to predict bankruptcy with help of specific key figures. The model has only been tested in a larger perspective where the population consisted of all small firms in Sweden, in this study the model´s reliability is tested by that it instead been applied to a minor perspective, where the population only includes Stockholm. With a quantitative approach of 12 different key figures from a total of 60 Swedish smaller registered companies in Stockholm between the years 2005-2007, has been studied. The companies are divided into two groups, companies with good financial health and companies that have ended up in bankruptcy. The results shows that the model is applicable in a smaller population, but some of the key figures do not generate essential or any type of information about bankruptcy, but the majority of the key figures in the model did. The key figures that were most significant in our study are; debt, capital structure and return of equity / Konkurs utgör ett problem för samhället i form utav av stora kostnader för bland annat leverantörer, kunder anställda, investerare, banker, försäkringsbolag etc. Syftet med denna uppsats är att bekräfta eller avfärda en konkursprognostiseringsmodell som framtagits i en tidigare svensk studie, för att kunna förutsäga konkurser med hjälp utav specifika nyckeltal. Modellen har endast testats i ett större perspektiv, det vill säga alla småföretag i Sverige och från populationen har ett urval gjorts, i denna uppsats ska modellens tillförlitlighet testas genom att den istället appliceras på en mindre population, där populationen endast innefattar Stockholms län. Med en kvantitativ ansats har 12 stycken olika nyckeltal från sammanlagt 60 svenska mindre aktiebolag inom Stockholms län mellan åren 2005-2007 undersökts. Där företagen delats upp i två grupper, företag med god finansiell hälsa och företag som har hamnat i obestånd. Resultatet visar att modellen är applicerbar i en mindre population, men vissa av nyckeltalen generar inte väsentlig eller någon typ av information om konkurser, men majoriteten av nyckeltalen i modellen gjorde det. Nyckeltal inom skuldsättning, kapitalstruktur och räntabilitet är de som är mest betydelsefulla för att motverka konkurser.

Det här arbetet ämnar att studera kommunikationspolicyn och -programmet för Stockholms stad. Mot bakgrund att kommunen har tagit fram det nya kommunikationsprogrammet som ersätter den gamla kommunikationspolicyn undersöker jag följande; vilka deltagare som realiseras i texterna och vilka av de som utgör påverkan samt hur kommunen framställer på sig själv och sin kommunikation. Jag undersöker även huruvida det i samband med framställandet av det nya dokumentet och övergången till en strategisk kommunikation har synen på kommunikationenoch på sig själv förändrats och vilka kommunikationskriterier som realiseras i dokumenten. Som metod för min analys använder jag ett verktyg såsom den systemisk-funktionellagrammatiken (SFG) har att tillämpa. Inom SFG har jag tillämpat den ideationellametafunktionen till min analys däri jag har tagit del av transitivitetsystemet och ergativitetssystemet samt satskomplex. Jag har även tillämpat en del av den interpersonellameta funktionen däri analys av modalitetsmarkörer har stått i fokus. Med hjälp av den språkvetenskapliga metoden har jag kommit fram till följande: samtliga deltagare i texterna har rollen agent som utgör påverkan. Agenterna har blivit mer preciserade iprogrammet, där till exempel kommunikation har preciserats med intern och extern samtidigt som agenterna har blivit färre i kommunikationsprogrammet. Dessa agenter skiljer sig åt i policyn och programmet och det finns passiva satser där ansvariga deltagare undandöljs. Analysen har påvisat att kommunens syn på sig själv har förändrats och har gått mer åt att framställa sig själv som ett varumärke i kommunikationsprogrammet. Benämningen ”vi” och ”vår” relaterade till sig själv och kommunikationen har blivit ”Stockholms” och ”Stockholmsstads varumärke” samtidigt som kommunen uttrycker sig alltmer i form av förpliktelser. Kommunikationskriterierna kan genomsyras av attribut som uttrycker gemensamma värderingar. Kommunikationsprogrammet innehåller även mer den vägledande prepositionen ”genom” som utrymmer kommunens generella riktlinjer för kommunikationen. De kommunikationskanaler som ska användas är inte preciserade, varken i kommunikationsprogrammet eller i kommunikationspolicyn. På grund av det föga antal studier om kommunikationspolicyer i svenska kommuner har mitt arbete baserats mest på den teoretiska grunden snarare än den empiriska. Som tillägg till de studier som finns om styrdokument för kommunikation redogör jag för en granskning av kommunikationspolicyn som Stockholms stad genomförde innan det nya styrdokumentet togs fram år 2012.

This essay researches how newspapers created fictional reader identities through their content. Three newspapers have been studied from the week first to eight of February 1890, Nya Dagligt Allehanda, Dagens Nyheter and Stockholms Nyheter. The question that the essay is attempting to answer is which fictional readers were created. This is done through both a content analysis and a deeper language analysis of the newspapers. The text is seen as an active agent, creating the identity of the reader that they imagine when they write, an ideal reader. The content analysis compares the three newspapers with each other and studies the type of news that were reported. The differences between which occurrences and what kind of news are being reported shows the differences between the fictional readers that were created. The deep analysis studies one article from each newspaper more closely to see which words were used and how the newspapers used language to create a fictional reader. Criticism were often used to shows which group and opinions the fictional reader were identified with and which were the opponents. The fictional readers were quite political since a lot of the content was about politics or held political views. The newspapers transferred their political views to the fictional reader through the content. NDAs fictional reader was politically right-wing, interested in the other European countries and against socialism. DNs fictional reader was liberal and interested in political debates, the tariff issue and the rights for freedom of speech. Their opponent was the conservative and protectionist. SNs fictional reader had political opinions, but little interest in how the government worked and more in the doings of ordinary people. The fictional reader often criticized the authority and voiced it's opinion strongly.

Förevarande studie tar sin utgångspunkt i ett Stockholm satt i förändring. Som allt mer inbäddat i en global och post-industriell ordning skapas nya konfigurationer i gruppers sociala och kulturella mönster – i studien begreppsliggjort och analyserat genom livsstilar - och hur dessa sammanbinds med specifika platser. Särskilt intressant är det att få insikt i hur de i Stockholms socioekonomiskt svaga ytterstadsområden upplever, deltar i och tillägnar sig innerstaden, som en plats där processer av gentrifikation och stegrande kulturkonsumtion gradvis omförhandlar villkoren för vad ett besök kan och bör bestå i. För studiens räkning har en rad livsvärldsintervjuer skett med unga vuxna boende eller med härkomst i miljonprogramsområdena i Järva (Kista, Akalla, Rinkeby, Tensta och Rissne) i västra Stockholm, där deras berättelser ger uttryck för deras unika förhållanden till kvaliteterna i stadens socialt skiktade rum. Redan under ungdomsåren kommer innerstaden att representera något sublimt i en stadsmiljö diametralt annorlunda Järva, och genom betingelserna av den blå tunnelbanelinjen beskriver flera informanter hur ett utforskande tog vid av den nyupptäckta platsen. I vuxen ålder tonar innerstaden till stora delar upp som tydligt kopplat till selektiva nyttjanden i form av konsumtionen av varor och nöjen – där i synnerhet krog- och klubbscenen visar sig vara föremål för besök - men inbjuder för merparten av informanterna sällan till ett mer villkorslöst, icke-konsumerande fördröjande i de offentliga rummens gator, torg och parker. I själva erfarenheten av Stockholm är dikotomin förort - innerstad tydlig och genererar en diskursiv schematik mina informanter på olika sätt förhåller sig till.

Uppsatsen berör detaljplaneprocessen i Stockholms stad. Syftet är att undersöka hur detaljplaneprocessen är utformad, identifiera problem som fördröjer processen samt diskutera eventuella effektiviseringsåtgärder. För att besvara syftet har fallstudier genomförts av byggprojekten Lövholmsvägen i Gröndal, kvarter Kolbottnen i Hagsätra samt Pepparvägen i Hökarängen. Byggprojekten har studerats kvalitativt i form av arkivstudier och intervjuer. Uppsatsen tillämpar processteori som analysmodell med fokus på effektivisering. I slutsatsen redovisas sju faktorer som kan bidra till längre detaljplaneprocesser: resursbrist, konjunkturläge, grönområden, praktiska utmaningar, motstridiga intressen, förändrade omständigheter samt involvering av rätts- och beslutsinstanser. Vidare har nio förslag tagits fram som syftar till att motverka problem kopplade till nämnda faktorer.  Följande förslag ämnar effektivisera detaljplaneprocessen: minskad möjlighet att påverka under samråd, standardiserade procedurer för att lösa praktiska utmaningar, tydligare förhållningsregler, svårare för sakägare och närboende att överklaga, ett minskat antal rättsinstanser, större andel av byggprojekt finansieras med offentliga medel, ökad makt åt stadsbyggnadsnämnden, helhetstänkande av politiker, nära samarbete med remissinstanser samt tydliga ramar för att kunna hantera förändrade omständigheter. Rapporten når konklusionen att effektivisering av detaljplaneprocessen är fullt möjlig. Dock måste effektiviseringsåtgärder vägas mot risk för ett utelämnat helhets- och långsiktigt perspektiv.

I en tid där hållbar utveckling nått stor genomslagskraft världen över samtidigt som en allt större kritik växt fram mot hållbarhetsbegreppets potential har syftet med den här uppsatsen varit att försöka utmana den kritiken. Forskare menar att begreppet är vagt och saknar innebörd (Davidson 2010), att de tre dimensionerna av hållbarhet tenderar att resultera i ekologi och miljötekniska lösningar (Vallance m fl. 2012), samt att begreppet gett upphov till en allmän definition som är svår att ifrågasätta (Swyngedouw 2010). För att besvara studiens syfte och frågeställningar har Norra Djurgårdsstaden valts som fall och kvalitativa intervjuer har genomförts med tjänstemän på Stockholms stad, byggherrar och boende i området. Undersökningen har kunnat konstatera att projektet Norra Djurgårdsstaden både kunnat bekräfta och utmana kritiken mot hållbarhetsbegreppet. Resultaten visar att det inte finns en enhetlig definition av hållbarhet i Norra Djurgårdstaden men att en samsyn kunnat skapas genom en särskild organisation och ett integrerat arbetssätt mellan medverkande aktörer. Trots att arbetet hittills handlat mycket om ekologi och teknik har de boende inte helt glömts bort. Slutligen har uppsatsen även visat på flera utmaningar med att arbeta för hållbarhet inom ramarna för dagens samhällsstruktur vilket de intervjuade är medvetna om men saknar rådighet över.

Studiens syfte är att undersöka om det förekommer etnisk diskriminering vid bedömningar av salstentamina. Vi frågar om studenters prestationer bedöms olika på grund av etnisk tillhörighet och om graden av etnisk diskriminering skiljer sig mellan kvinnor och män. Stockholms universitet införde anonyma salstentamina höstterminen 2009 med undantag för juridiska fakulteten som tillämpat anonyma tentamina sedan 1999. Vi använder data bestående av betygslistor från tre stora delkurser inom ämnena juridik, nationalekonomi och statsvetenskap vid Stockholms universitet som sträcker sig från höstterminen 2007 till och med vårterminen 2013 (N=12014). Etnicitet har klassificerats utifrån studenternas efternamn. Vår empiriska strategi för att mäta diskriminering baseras på en design som kallas difference-in-difference-in-difference där vi jämför den genomsnittliga förändringen i sannolikheten att antingen bli minst godkänd eller erhålla ett högre betyg före och efter anonymiseringen mellan studenter med skandinaviska och utomskandinaviska efternamn. Vi inkluderar jurister som kontrollgrupp i syfte att kontrollera för betygstrender som sker oberoende av anonymiseringen. I genomsnitt sjönk betygsmedelvärdena i samband med anonymiseringen, framförallt blir det svårare att erhålla ett högt betyg. En tänkbar förklaring till resultaten är att relationen mellan examinator och student distanseras ytterligare vid en anonymisering vilket leder till en mer strikt bedömning. Mot förväntan indikerar resultaten att anonymiseringen har en negativ effekt för manliga studenter med utomskandinaviska efternamn omvänd diskriminering utövas mot manliga studenter med utomskandinaviska efternamn vid en icke-anonym bedömning. Detta förklarades till stor del av att män inom kontrollgruppen med utomskandinaviska efternamn förbättrade sina resultat i samma tidsperiod. Vi finner även att kvinnor med skandinaviska namn i genomsnitt minskar sin sannolikhet att bli väl godkända. Den negativa effekten av anonymiseringen är dock inte signifikant skild mellan kvinnor och män. Resultaten antyder att diskriminering är ett kontextbaserat fenomen.

Diss. Linköping : Univ.

Den här uppsatsen undersöker den kurdiska diasporan i Sverige, utifrån intervjuer med studenter vidStockholms universitet som engagerar sig i den kurdiska diasporan genom medlemskap i kurdiskaföreningar och genom online-nätverk. Syftet är att undersöka transnationella aktiviteter ochgränsöverskridande relationer i diasporan utifrån en intressant väl avgränsad grupp och hur deförmedlar positiva och negativa implikationer, samt känslor utifrån Irakiska Kurdistan som referens.Frågeställningen och utgångspunkten för uppsatsen är: Hur förhåller sig studenter vid Stockholmsuniversitet som engagerar sig i den kurdiska diasporan till Irakiska Kurdistangenom transnationella aktiviter och gränsöverskridande relationer?Metoden som används är semistrukturerade intervjuer, analyserade med diasporabegreppet somett teoretiskt ramverk. Genom att se hur respondenterna förhåller sig till Irakiska Kurdistan genomaktiviteter och relationer undersöks den kurdiska diasporan. Studien redovisas med citat frånintervjuerna och det framgår tydligt att det finns ett engagemang för Irakiska Kurdistan hosrespondenterna. Resultatet visar att flera respondenter är medlemmar i kurdiska föreningar och allarespondenter är engagerade i den kurdiska diasporan via online-nätverk. Alla respondenter svarar attde följer politiska och ekonomiska händelser i området. Flera av respondenterna har röstat i Irakiskaval, en transnationell aktivitet som visar ett starkt kollektivt engagemang och hur viktig relationenmellan Sverige och Irakiska Kurdistan är.Att Irakiska Kurdistan är viktigt för den Kurdiska diasporan i Sverige tydliggörs också genomresor till området och genom en uttryckt återvändarrörelse där människor flyttar till eller tillbaks.Det uttrycks även att Irakiska Kurdistan är en fristad för människor och en arena för kurdisk kultur.Kritik som framgår är relationerna till grannländerna som ett nödvändigt ont och kritik omkorruption, något som bidragit till ökade klyftor i samhället. Den kurdiska flaggan som symbolbehandlas utifrån respondenternas olika perspektiv. En respondent nämner drömmen om Kurdistansom ett arv. Tydligt för studiens resultat är att Irakiska Kurdistan utgör en referens där varje individi diasporan upprättar sin egen kontext. Något som innefattar gränsöverskridande relationer,transnationella aktiviteter och en ständigt föränderlig identitet.

Uppsatsens syfte är att undersöka vilka kännetecken fyra kommuner i Stockholmsområdet har i sina handlingsplaner som handlar om våld i nära relationer. Uppsatsen kommer även att undersöka vilka likheter och skillnader handlingsplanerna har utifrån en genusteoretisk synvinkel. Urvalet har baserats på könsmajoriteten i socialnämnderna samt kommunernas politiska tillhörighet. Med utgångspunkt i närvarons politik kommer uppsatsen att undersöka om handlingsplanerna är utformade av relevanta representanter. Handlingsplanerna kommer att analyseras för att kunna studera skillnaderna och likheterna som kan finnas beroende på könsuppdelningen i de båda nämnderna. Uppsatsen har två teorier, genusteori och närvarons politik. Dessa används för att kunna tyda kommunernas program och deras utformning. Genusteorin används som analysverktyg i uppsatsen som kommer att analyseras utifrån fyra olika delar. Resultatet visar att det finns tydliga skillnader mellan de mansdominerade och kvinnodominerande handlingsplanernas utformning och vad de fokuserar på gällande våld i nära relationer samt deras syn på genus. Den politiska tillhörigheten visar ingen relevans för forskningen. / <p></p><p></p><p></p><p></p><p></p><p></p><p>Det materialet som har använts för att besvara uppsatsens frågeställningar är respektive kommuns</p><p>handlingsplaner mot våld i nära relationer och den metod som har använts är kvalitativ</p><p>innehållsanalys. Uppsatsen har två teorier, genusteori och närvarons politik. Dessa används</p><p>för att kunna tyda kommunernas program och deras utformning. Genusteorin används som</p><p>analysverktyg i uppsatsen som kommer att analyseras utifrån fyra olika delar. Resultatet visar</p><p>att det finns tydliga skillnader mellan de mansdominerade och kvinnodominerande handlingsplanernas</p><p>utformning och vad de fokuserar på gällande våld i nära relationer samt deras syn</p><p>på genus. Den politiska tillhörigheten visar ingen relevans för forskningen.</p>