Barn i förskolan ställs inför en mängd olika relationer. Forskning visar att barn med förmågan att skapa goda relationer redan i förskolan har större möjligheter till akademisk framgång. Det ligger på förskollärarnas ansvar att skapa en relationsfrämjande verksamhet. Syftet med studien är att undersöka hur verksamma förskollärare arbetar relationsfrämjande samt att fördjupa våra kunskaper inom området. Studien genomfördes med en kvalitativ ansats och empirin samlades in genom semistrukturerade intervjuer med 8 förskollärare. Resultatet visade en samstämmig syn på vikten av ett relationsfrämjande arbete, samtidigt som en osäkerhet på innebörden av vetenskaplig grund i förskolan framträdde. Slutsatsen är att förskollärarna har liknande arbetssätt men behöver stöttning och kompetensutveckling kring vikten av en vetenskaplig grund. Faktorer för att lyckas med att skapa ett relationsfrämjande klimat handlar om anknytning, trygghet och kommunikation.

Studiens syfte var att synliggöra vilka uppskattningsstrategier som används på lågstadiet, utifrån de fyra uppskattningskategorierna mängder, tallinje, överslagsberäkning och storheter. Detta eftersom uppskattning enligt forskning inte uppmärksammas tillräckligt, vilket ofta härleds till det skrala innehållet i läroböckerna, samt lärares syn på uppskattning. Dessutom ingår uppskattning i taluppfattning och är avhängig för elevers kommande matematikinlärning, främst inom aritmetik och problemlösning. Studiens centrala frågor var (1) Vilka strategier använder elever i årskurs 3 vid uppskattningsuppgifter? (2) Hur ser lågstadielärarnas inställning till uppskattning ut? samt (3) Hur uppmärksammas uppskattning och dess strategier i matematikböckerna enligt lågstadielärare? Metoderna för datainsamling var fokusgrupper med elva elever och semistrukturerade intervjuer med tre lågstadielärare. Resultaten visade två grunddrag (1) att eleverna använde uppskattningsstrategier, dock var dessa något begränsade i förhållande till undersökningens uppgifter samt (2) att lärarna inte medvetet beaktade uppskattningsstrategier i sin undervisning, de ansåg dock att uppskattning var en kunskap för livet. Det vill säga att mer sofistikerade uppskattningsstrategier, såsom del/helhet, spann och referenspunktsjämförelse, kan behöva uppmärksammas mer på lågstadiet, för att ge eleverna en bred repertoar och därmed utveckla deras taluppfattning. Utifrån det skulle studien kunna vägleda lärarna om vilka uppskattningsuppgifter och strategier de kan undervisa tydligare. Studien är därtill signifikant för lärares professionella uppdrag, då de enligt Lgr11 ska undervisa elever om uppskattning och tillika lämpliga strategier. Den skulle även kunna ha betydelse för vidare forskning på området, exempelvis vad gäller granskning av lärarhandledningars innehåll avseende uppskattningsuppgifter och uppskattningsstrategier.

Bakgrund: Fibromyalgi är ett svårdiagnotiserat kroniskt smärtsyndrom som kan ge olika symtom vilka i sin tur kan leda till svårigheter i vardagen. Svårigheterna som kan följa sjukdomens symtom är svårigheten att leva som innan sjukdomen kom, det sociala livet kan minska och personerna kan behöva minska arbetstiden vilket i sin tur kan leda till ekonomiska svårigheter. Syfte: Undersöka hur personer med fibromyalgi hanterar de svårigheter som uppstår i vardagen på grund av sjukdomssymtomen. Metod: Studien gjordes som en kvalitativ systematisk litteraturstudie baserat på tio vetenskapliga originalartiklar som alla var intervjustudier. Artiklarna analyserades enligt Evans (2002) metodbeskrivning av kvalitativa litteraturstudier. Resultat: Personer med fibromyalgi behöver lära känna sina symtom, planera sin vardag, förändra sina attityder och söka kunskap och information för att kunna hantera svårigheterna. Det var även viktigt att möta andra i liknande situation och det fanns även strategier för att bemöta de som inte förstod sjukdomen. Fysisk aktivitet och avslappning var också en strategi som användes, likaså förändrat fokus och att fortsätta leva aktivt trots sjukdom. Slutsats: Personer med fibromyalgi behöver utveckla individuella strategier för att hantera svårigheter och sjukvården behöver få kunskap om dessa för att kunna stödja personen i processen och för att kunna visa personen förståelse.

Självexponering (self-disclosure) är en process där man delar med sigav sina tankar, känslor och berättar saker om sig själv till en annanperson av egen vilja. Syftet med studien var att undersöka vadungdomar berättar och inte berättar till sina föräldrar och undersökavilka strategier de använder. Ungdomar i årskurs åtta i en stadbelägen i Mellansverige blev intervjuade i grupp. Totalt 53respondenter ställde upp på intervjuerna, varav 26 var flickor och 27pojkar. En tematisk analys genomfördes och materialet struktureradesin i fem olika teman: positiva upplevelser, negativa upplevelser, närarelationer, fritidsaktiviteter och filtreringsstrategier. Ungdomar valdeoftast att strategiskt dölja information då de kände att föräldrarnakunde bli upprörda, vilket var något de ville undvika. Undanhållandetav information kunde även kopplas till rädsla och ängslan över attbehöva ha djupa samtal med föräldrarna. Utlämnandet av informationberodde på hur bra relationen var mellan förälder och barn. / Self-disclosure is a process of sharing your thoughts, feelings andsharing information about yourself to another person. The purpose ofthis study was to examine what adolescents disclose and what theydon't disclose to their parents as well as how they withholdinformation from their parents. A total of 53 adolescents consisting of26 females and 27 males in the 8th grade participated in groupinterviewsin this study. In a thematic analysis of interviews, it wasfound five different themes: positive experiences, negativeexperiences, close relationships, leisure activities and strategies forwithholding information. The results showed that adolescents chose towithhold information from their parents when they felt that theirparents could get upset. Adolescents feared the consequences andwanted to avoid conversations with their parents where they had toexplain themselves. Disclosure of information depended often on howstrong the relationship was between parent and child.

The introduction of the law about sustainability reporting has made it necessary for larger companies to report on sustainability. This contributes to companies now having to restructure their annual reports to include areas such as the environment and human rights. When companies start to report sustainability, different types of tension are likely to arise, depending on how much the company has worked with sustainability in the past. Tensions meaning different interests or goals that clash between areas of social conditions, the environment and the economy. The purpose of this paper is to identify tensions that may arise and how they are handled when a company is required to include sustainability in their annual reports. With this paper, we want to increase the understanding of the challenges that may arise in the preparation of sustainability reports, which can facilitate other companies that are in a similar situation to handle them better. To answer the purpose, a case study has been carried out. Furthermore, a qualitative method is used to investigate the company Martinson, a large timber company in Västerbotten. The company's sustainability report has been analyzed and four people have been interviewed, three of whom work with Martinson's sustainability report. The interview was based on a framework that deals with tensions and how they are handled using different strategies (Hahn et al., 2014). In the analysis we were able to identify that tensions were often limited to the short-term orientation rather than long-term. We could also see that the company often adopted an acceptance strategy to combat these tensions.

Syftet med följande studie var att ta fasta på pedagogers strategier för att skapa en gynnsam verksamhet för de barn i förskolan som uppfattas vara tystlåtna. Metoden som användes vid datainsamlingen var kvalitativa intervjustudier med verksamma pedagoger. De teoretiska perspektiven som användes var de specialpedagogiska perspektiven, relationellt perspektiv och kategoriskt perspektiv. Tystlåtna barn blir enligt ett relationellt perspektiv tystlåtna i förhållande till miljön och förutsättningar i miljön. Med miljö menas både den fysiska miljön samt människor i barnets närhet. Inom det kategoriska perspektivet menas det att tystlåtna barn är tystlåtna utifrån biologiska förutsättningar. Resultatet visade att majoriteten av pedagogerna var samstämmiga om hur de upplevde och beskrev ett tystlåtet barn. Begreppen som av pedagogerna användes mest för att konstruera ett tystlåtet barn var följsam, blyg och tillbakadragen. Resultatet visade även att tystlåtna barn ter sig olika och är som mest tystlåtna i större sammanhang, alltså framkom det att tystlåtenhet är individuellt och situationsbundet. Majoriteten av pedagogerna ansåg att en närvarande pedagog var en viktig faktor för att i olika situationer kunna stödja tystlåtna barn i verksamheten. Resultatet visade att strategier som ansågs gynnsamma för tystlåtna var uppdelning i mindre grupper, en god och trygg relation till barnet samt ett aktivt stödjande arbete. Resultatet indikerade även att tystlåtna barn riskerar att förbises i verksamheten och att detta kan kopplas till de stora barngrupperna och ett mindre antal pedagoger i dagens förskola.

Flera elever upplever problemlösning som ett svårt område inom matematiken. Problemlösning är en stor del av vår skolgång och vardag. Den upplevs både i sociala och teoretiska sammanhang som vi utsätts för och lär oss hantera redan i tidig ålder. Men varför upplever elever det svårt inom matematiken? Syftet med denna litteraturstudie är att exemplifiera och åskådliggöra hur lärares stöttning kan hjälpa elever vid problemlösningsuppgifter i matematik. Vi har utgått från forskning hämtat från tio olika artiklar och avhandlingar som har varit tillgängliga på Educational Resources Information Center (ERIC) Proquest interface och SwePub samt via manuella sökningar. I denna studie har vi kunnat se att det vardagliga och matematiska språket inte skiljer sig mycket från varandra men elever har svårt att uppfatta den implicita informationen i matematiska problemlösningsuppgifter. Resultatet visade även att lärarens val av stöttning avgör om eleven kommer bli bättre på problemlösning eller inte. Stöttningen ska vara vägledande för att eleven själv ska kunna resonera sig fram till rätt val avstrategier i lösningsprocessen och inte förklarande så eleven enbart tar till sig metoden läraren framhåller. Det som de flesta forskningskällorna hade gemensamt var att låta elever muntligt kommunicera med varandra, samt med läraren, för att hitta strategier att använda vidproblemlösningsuppgifter inom matematik. Slutsatsen av denna litteraturstudie visade att läraren kan stötta eleven med hjälp av en kommunikativ stöttning innehållande ledande frågor. Dessa skall vägleda eleven till att själv komma fram till rätt strategier och metoder för att lösa uppgiften.

Studiens syfte är att analysera hur förskollärare, i en mångkulturell förskola, arbetar med barns modersmålsutveckling. I studien har jag utgått ifrån frågeställningarna: vilka utmaningar och möjligheter stöter förskollärare på i arbetet med barns modersmålsutveckling? Vilka strategier använder förskollärare sig av i arbetet med barns modersmålsutveckling? Hur arbetar förskollärare med likvärdighetsuppdraget i relation till barns modersmålsutveckling?   Studien utgår ifrån en kvalitativ metod med hjälp av semi-strukturerade intervjuer med ljudupptagning. Det empiriska materialet har transkriberats och redogörs under tre teman: utmaningar med modersmålsutveckling, utmaningar med att uppnå likvärdighet och förskollärares strategier med modersmålsutveckling. Den teoretiska referensramen för studiens analysarbete är det sociokulturella perspektivet då förskollärares språkande är en viktig faktor för studien. Perspektivet framhåller sätt som människor använder för att tolka såväl förstå omgivningen i kommunikativa samspel. Studiens resultat visar att förskollärare upplever utmaningar i arbetet med barns modersmål. Men även strategier såsom digitala verktyg och samverkan med vårdnadshavare som förskollärarna använder sig av i arbetet med barns modersmålsutveckling. Studien visar också på att förskollärarna upplever utmaningar i likvärdighetsuppdraget då vissa språk inte finns tillgängliga i arbetet med modersmålsutveckling. Slutsatser som jag har gjort är att förskollärares tolkningsutrymme ter sig olika. Samt att förskollärares förhållningssätt till barns modersmålsutveckling är betydelsefullt.

No description available.

No description available.