Geografin, kartan och vårt samhälle blir alltmer digitaliserade. Vi lever i en globaliserad värld och kan ta del av stora delar av världen genom våra olika digitala hjälpmedel hemma från soffan. Regeringen tog år 2017 fram en digitaliseringsstrategi som även innefattar skolan och i läroplanen går att läsa att undervisningen i skolan ska ha olika digitala inslag. Det digitala är oftast en självklarhet för många yngre barn idag och genom olika digitala spel möter de digitala kartor i sin vardag redan i tidig ålder jämfört med tidigare generationer. Samtidigt tyder samhällets utveckling på att barn rör sig allt mindre självständigt i sin närmiljö vilket kan påverka deras förmåga till rumslig uppfattning och därmed att förstå kartan. Genom tiderna har mycket olika forskning gjorts för att undersöka barns relation till kartan och förmåga för det abstrakta tänkandet. Forskning som görs kring barn och deras förhållande utgår vanligen från Piagets stadieteori eller det sociokulturella perspektivet som bottnar i Vygotskijs tankar kring hur lärande sker i det sociala samspelet med hjälp av olika redskap. Dock saknas det i stor utsträckning forskning kring digitaliseringen och geografiämnet.   Syftet med studien har varit att undersöka hur lärare för årskurs 1–3 i Falköpings kommun undervisar kring kartan och rumslig uppfattning samt vilka digitala verktyg som används i denna undervisning. Ytterligare ett mål med undersökningen har varit att ta reda på hur lärarna ser på sina egna geografiska ämneskunskaper, pedagogiska kunskaper inom geografi samt digitala kunskaper i förhållande till geografiämnet med utgångspunkt i ramverket TPACK.   Resultatet visar att lärare i de lägre åldrarna i denna studie i mycket stor utsträckning jobbar främst med fysiska kartor och jordglober i sin geografiundervisning kring kartan. Det framgår även att i jämförelse med området kartan tycker lärarna att området rumslig uppfattning är ett mer komplext och utmanande undervisningsområde. De digitala verktyg som används i geografiundervisningen används främst under lärarledda genomgångar och resultatet visar att lärarna önskar och anser sig behöva fortbildning för att kunna arbeta mer digitalt på bästa sätt i geografiundervisningen. / Geography, the map, and our society are becoming increasingly digital. We live in a globalized world and can participate in large parts of the world through our various digital appliances, from the couch at home. In 2017, the government of Sweden, developed a strategy for digitalization that includes the school system, and the national curriculum also stipulate that teaching in schools must include different digital elements. For many younger children today, the digitalization is part of their everyday life and through various digital games they encounter digital maps from an early age. At the same time, the development of society indicates that children are more limited and move around much less independently in their immediate environment than previous generations. This can affect their spatial perception ability and thus also affect their understanding of the map. Historically the research examining children's relationship to the map and their ability for abstract thinking is extensive. Research in this field, children and their relationship and understanding of maps, is usually based on Piaget's stage theory or the socio-cultural perspective that is rooted in Vygotsky's theory of learning through social interaction with the help of mediating tools. However, there is a lack of research on digitization and the subject of geography. The purpose of this study has been to investigate how primary school teachers in grade 1-3 in Falköping municipality teach about the map and spatial perception. In addition to this what digital tools are used in this. Another goal of the study has been to explore teachers' own view of their subject knowledge concerning the areas of geography previously mentioned, pedagogical knowledge and technical knowledge based on the TPACK. The results show that the primary school teachers in this study to a very large extent work mainly with physical maps and globes in their geography teaching concerning the map. It also appears that the teachers in the study perceive the area of spatial awareness abilities to be particularly complex and challenging to teach. Another finding of the study is that the digital tools used in geography teaching are mainly used during teacher-led reviews. The results also show that teachers identify both a wish and need for further training to be able to integrate digital tools in the best way in geography teaching.

Syftet med denna studie är att få mer kunskap om vilka egenskaper lärare anser att en blockprogrammeringsmiljö bör ha för att elever ska utveckla sina generella matematiska kunskaper. I denna studie har vi först gjort en induktiv tematisk analys för att hitta teman och sedan en deduktiv analys med hjälp av TPACK och konstruktivism. Studiens data har samlats via semistrukturerade kvalitativa intervjuer över Zoom och Microsoft Teams. Resultatet baseras på sju intervjuer med behöriga lärare som undervisar i grundskolans årskurs fyra till sex i Sverige. Resultaten visade att lärare använder blockprogrammeringsmiljöer i sin undervisning för att eleverna ska konstruera ny kunskap utifrån redan befintlig kunskap, antingen via tidigare matematiska kunskaper eller tidigare programmeringskunskaper. Blockprogrammeringsmiljöer behöver vara visuellt motiverande för eleverna och gärna ha en tydlig koppling till verkligheten. Dessutom vill flera lärare se att blockprogrammeringsmiljön erbjuder elever möjligheten att arbeta kreativt med variabler och algoritmer. Blockprogrammeringsmiljöer kan utveckla elevers generella matematiska kunskaper genom att beröra innehåll som relaterar till traditionell matematik. / The purpose of this study is to acquire more knowledge of what characteristics teachers find necessary for block programming environments so that students can develop general mathematical knowledge. We used an inductive thematic analysis in this study to find themes followed by a deductive analysis with the help of TPACK and constructivism. The data of the study has been gathered by semi-structured qualitative interviews over Zoom and Microsoft Teams. The findings are based on seven interviews with licenced teachers that teach in primary school year four till six in Sweden. The findings show that teachers use block programming environments in their education so that students can construct new knowledge out of prior knowledge, either by using prior mathematical knowledge or prior knowledge of programming. Block programming environments need to be visually pleasing for pupils and have a clear connection to reality as well. In addition, more teachers are demanding that block programming environments offer the students the possibility to work creatively with variables and algorithms. Block programming environments have the possibility of developing students’ general mathematical knowledge by touching on content that relate to traditional mathematics.

An Examination of Teachers' Integration of Web 2.0 Technologies in Secondary Classrooms: A Phenomenological Research Study By Barbara A. Boksz © November 8, 2012 This study examined the process teachers used to change their pedagogy to deliver effective instruction using Web 2.0 tools. A phenomenological approach examined the "lived experiences" of seven secondary teachers through in-depth interviews giving this study an in-depth qualitative analysis of teachers and technology. The widening digital divide between teachers and students causes a barrier for educators trying to reach their students. Students are raised with pervasive technology, while teachers are using Web 2.0 tools on a personal basis, but may not yet be successful in adapting their pedagogy to effectively use the tools for instruction. The ease of use and user friendly interface of Web 2.0 tools makes them a possible catalyst to help teachers change their pedagogy. Past teacher professional development focused on providing teachers with the technical knowledge to bridge the gap, but has fallen short of causing the paradigm shift needed to change pedagogy to use current tools effectively. The Technological Pedagogical and Content Knowledge (TPACK) framework has been used in professional development and proven to lead to an effective change in teachers' pedagogy. Most current research has examined both the TPACK framework and Web 2.0 tools, but few researchers have looked at the teacher perspective on the issue. The findings of this study indicated the types of Web 2.0 tools and how they are being utilized, the reasons why teachers are using the tools for instruction, and the technological factors influencing their use. Lastly, the impact their TPACK had on their success in adapting pedagogy points to the need for support either through professional development or support from colleagues. The "lived experiences" of the teachers provided implications for professional development assisting in making the change process easier for teachers, administrators, and students. This study provided an in-depth look at the relationship between in-service teachers, their TPACK, and how it relates to educational technology. In addition, this study demonstrated the rigorousness of phenomenology as a primary research method for educational technology.

Skolan förändras i takt med att samhället förändras och under hösten 2018 reviderades läroplanen, Lgr11 med programmering som nytt inslag i ämnena matematik och teknik. I studien analyseras hur programmering används i matematikundervisningen och lärarnas inställning till programmering. Syftet är att undersöka användning av programmering i ämnet matematik i mellanstadiet. Följande frågeställningar används för att besvara syftet: • Hur använder lärare i årskurs 4-6 programmering i matematikundervisning? • Vad anser lärarna om deras egna kompetenser inom programmering? • Vad har lärare i årskurs 4-6 för inställning till programmering i matematikundervisningen. • Har implementeringen av programmering påverkat matematikundervisningen? Data insamlades med en webbaserad enkät som distribuerades digitalt till 41 lärare som undervisar i matematik på mellanstadiet. 16 olika skolor från två kommuner har deltagit i undersökningen. Empirin har samlats in med hjälp av enkäter och sedan analyserats. Resultatet presenteras med hjälp av tabeller och figurer. Det teoretiska ramverk som ligger till grund för studien är TPACK (Technological, Pedagogical & Content knowledge). Resultatet visar att både pedagoger och elever har positiva inställningar till programmering i matematikundervisningen. I undervisningen används digitala verktyg som datorer, smartboard och iPads. Det digitala verktyg som används av nästan alla respondenter är datorer och majoriteten av respondenterna använder sig av programmeringsverktyget Scratch i sin undervisning. De flesta respondenterna anser att de är tillräckligt kunniga i de kompetenser (teknologiska-, pedagogiska- och ämneskunskaper) som krävs för att undervisa med hjälp av programmering men resultatet visar också att det finns en vilja att utvecklas mer och få mer kompetensutveckling. Slutligen anser respondenterna att matematikundervisningen inte har påverkats något nämnvärt i och med införandet av programmering i Lgr11 då inslaget är så pass litet.

<div> <div> <div> <p>In the last two decades, higher education researchers have reported numerous benefits of integrating technology tools in course instruction and their subsequent impact on the students’ learning process. In spite of the accumulation of the large amount of evidence and multiple calls to adopt technology tools in instruction, traditional lecturing is observed to dominate and continue being the preferred mode of instruction in STEM courses. One of the major reasons for the shortage of large-scale adoption of technology-based instruction is attributed to the lack of knowledge and skills of STEM instructors on how to effectively integrate technology tools into their courses. Most faculty development programs that are organized to help instructors build the necessary knowledge and skills end up introducing different technology tools to the instructors without truly helping them understand how to contextualize the tools based on the course requirements and learning needs of the study. This study aimed to understand the experiences of how engineering faculty in India learn to integrate technology tools as part of a 6-week faculty development program. </p> <p>Seven engineering faculty from a single institution attended the 6-week program to redesign a course of their choice by integrating educational technology tools. A conceptual framework called Technological Pedagogical Content Knowledge (TPACK) was used to understand how the instructors learned to integrate technology tools into their respective courses. TPACK is a widely used framework that depicts an instructor’s knowledge of educational technology as a multifaceted construct that is combined with their knowledge of the course content and pedagogy. A qualitative case study approach was used in this study to understand how the engineering faculty developed TPACK and highlight the challenges that they encountered while integrating technology tools into their courses. Thematic analysis was employed to analyze the data that was collected through semi- structured interviews, reflection journals, and final reflections. </p> </div> </div> <div> <div> <p>11 </p> </div> </div> </div> <div> <div> <div> <p>The findings from the study indicate that the faculty developed TPACK in three stages. In the first stage, they developed basic knowledge of content, pedagogy, and technology (also called basic sub-domains of TPACK). The faculty in the next stage formed mental models to intersect and understand the interrelations between the three basic sub-domains. In the last stage, the faculty developed TPACK by building a meta-conceptual awareness of how to utilize the knowledge gained in stage two to address the limitations in their current mode of instruction and the learning needs of the students. It was observed that the faculty after developing TPACK started to emphasize on a more student-centric mode of instruction. The faculty reported to encounter challenges while constructing mental models as they were unable to critically reflect on their courses. They faced difficulty while identifying and integrating technology tools as a result of low- technology self-efficacy. Faculty reported to overcome these challenges and receive support from the other participants as a result of a community of practice that was established prior to the start of the faculty development program. The study at the end provides recommendations to faculty developers on how to design and facilitate effective workshops that are aimed to help instructors integrate technology tools. A model which was developed from the findings of the study is provided to promote large scale integration of technology-based instruction in universities. </p> </div> </div> </div>

This research has as its primary goal find out through the teachers’ point of view how subject and digital competence can be achieved in social science classes in the Swedish upper secondary school. This research raises thereby two separate competences. The first of these is the improved digital competence among students which can be achieved when the teacher with the awareness and practical use of applied technological pedagogical content knowledge works with the students’ learning objectives in mind. The second competence in focus is the subject knowledge that is in the center of the teaching.This research is a qualitative study where two separate groups of teachers from different schools in the Swedish western hemisphere talks about questions regarding work with digital tools in school to improve both digital and subject competences among students. The research includes a variety of subject teachers with the purpose to be able to acknowledge didactic experiences and learn from their experiences and thereby make it possible to apply it to the didactic work in social science and civics.To achieve both digital and subject competence among students it is essential for teachers themselves to achieve well established technological pedagogical content knowledge which is applicable in the daily didactic work. The result of the research claims to show that social science and civics, as well as other subjects and courses, can use digital resources to improve competence among students. Through these didactic strategies in teaching the students’ digital skills can be improved as a side effect of the subject taught by teachers with digital didactic resources. Through this design of teaching both digital and subjective competence can be achieved in the didactic work of teachers. / Denna studie har haft som syfte att undersöka lärares uppfattningar om hur ämnesmässig och digital kompetens kan främjas hos elever i samhällskunskap på gymnasiet. Studien lyfter därmed två separata kompetenser. Den första av dessa är en ökad digital kompetens hos eleven som kan främjas då läraren medvetet med hjälp av tillämpad teknisk allmändidaktisk kompetens arbetar för att främja elevens lärande i ämnet. Den andra kompetensen som ligger i fokus är de ämneskunskaper som ligger till grund för undervisningen.Detta är en kvalitativ studie där två separata grupper av lärare från olika skolor i västra Sverige samtalar kring frågor rörande digitalt arbete i skolan för att främja lärande inom både digital kompetens och ämnesmässiga kunskaper. Studien inkluderar ett flertal ämneskompetenser för att därigenom kunna dra allmändidaktiska lärdomar ur lärarnas olika ämnesdidaktiska erfarenheter som kan vara möjliga att applicera i det samhällskunskapsdidaktiska arbetet.För att främja både ämnesmässig och digital kompetens hos eleverna är det av vikt att läraren tillägnar sig själv en god teknisk allmändidaktisk kompetens som är tillämpbar i det ämnesdidaktiska arbetet. Resultatet visar på att det är möjligt att i samhällskunskapsämnet, liksom inom flertalet andra ämnen, använda sig av digitala resurser för elevers lärande. Därigenom blir det möjligt att elevens digitala kompetens främjas som en sidoeffekt av undervisningen som med hjälp av digitala resurser ämnar främja ämnesmässiga kunskaper. På så vis främjas elevers digitala och ämnesmässiga kunskaper parallellt i det didaktiska arbetet.

No description available.

This study investigates developments in the practice of teachers who have engaged in a series of workshops on the integration of new technologies into their work in the English for Academic Purposes (EAP) classroom. It looks specifically at developments in actions and knowledge during and after a teacher education programme, and how these developments shape or reshape teachers' specific professional practice of using technology in EAP teaching. Added to this, it explores ways in which teachers articulate their sense of EAP as a subject and EAP teaching as a profession, and tries to situate technology's role within that. Drawing on a theoretical framework of Technological Pedagogical Content Knowledge (TPACK) (Mishra & Koehler, 2006; Koehler & Mishra, 2009), and second-generation Activity Theory (Engeström, 1987), this story of development unfolds through a case-study narrative over the bounded timeframe of eighteen months. The setting is a university language centre in the United Kingdom, where the workshops took place, and three teachers have been selected as cases to represent the story of developments, and changes in practice occurring in line with the delivery and aftermath of this teacher education programme. Significant changes were noted in the teachers' specific professional practice of using technology in their teaching, and the study suggests that as technology becomes embedded in EAP teaching, there is an associated re-thinking of practice in other areas, particularly the role played by, and nature of, EAP content. As such, this supports one of the central arguments for the development of TPACK, in that the introduction of technology to existing conceptualisations of Pedagogic Content Knowledge (PCK) (Shulman, 1986) has demanded that teachers question their existing pedagogy, and lay the foundations for development in their practice as a whole (Mishra & Koehler, 2006, p. 1063). This study then is a story of development and teachers' personal reflections on practice, giving shape to a final report that hopes to make a contribution to understanding, defining, and opening the way for further research into EAP practice in the digital age.

Samhället blir allt mer digitalt vilket har lett till stora förändringar i förskole- och skolverksamheter när det kommer till användningen av informations- och kommunikationsteknik. Därför har skolverket givit ut ett nytt reviderat tillägg till läroplanen (Lgr 11 2018). I det reviderade tillägget har det tillkommit att lärare i skolan och lärare i fritidshem ska arbeta med digitala verktyg i verksamheten. Denna undersökningen fokuserar på lärare i fritidshem och deras användning av digitala verktyg i fritidshemmet. Datainsamlingen har gjorts med hjälp av intervjumetoden. Resultatet visar att de digitala verktyg som används på fritidshem är surfplatta, dator och smarttelefon. Verktygen används i verksamheten för att det är ett krav från styrdokument och några fritidslärare uppger också att anledningen är att förbereda inför framtiden. Användningen skiljde sig åt mellan fritidslärarna. Några av fritidslärarnas användning innefattar att lära ut programmering och låta eleverna använda verktygen i underhållningssyfte. Andra fritidslärare för i dagsläget närvarostatistik om eleverna med hjälp av en surfplatta. Men även de använder också digitala verktyg som underhållning till eleverna. Fritidslärare uppfattar vidare att de behöver mer kompetens kring verktygen, några uppger att de även tycker att det finns lite tid att införskaffa eller förbättra kompetensen. Men de flesta fritidslärare uppfattar även att det är roligt att lära ut kunskaper med hjälp av digitala verktyg och att eleverna lär sig olika kunskaper, exempelvis programmering. Analysen av resultatet gjordes med hjälp av TPACK som ramverk.

Samhället blir allt mer digitalt vilket har lett till stora förändringar i förskole- och skolverksamheter när det kommer till användningen av informations- och kommunikationsteknik. Därför har skolverket givit ut ett nytt reviderat tillägg till läroplanen (Lgr 11 2018). I det reviderade tillägget har det tillkommit att lärare i skolan och lärare i fritidshem ska arbeta med digitala verktyg i verksamheten. Denna undersökningen fokuserar på lärare i fritidshem och deras användning av digitala verktyg i fritidshemmet. Datainsamlingen har gjorts med hjälp av intervjumetoden. Resultatet visar att de digitala verktyg som används på fritidshem är surfplatta, dator och smarttelefon. Verktygen används i verksamheten för att det är ett krav från styrdokument och några fritidslärare uppger också att anledningen är att förbereda inför framtiden. Användningen skiljde sig åt mellan fritidslärarna. Några av fritidslärarnas användning innefattar att lära ut programmering och låta eleverna använda verktygen i underhållningssyfte. Andra fritidslärare för i dagsläget närvarostatistik om eleverna med hjälp av en surfplatta. Men även de använder också digitala verktyg som underhållning till eleverna. Fritidslärare uppfattar vidare att de behöver mer kompetens kring verktygen, några uppger att de även tycker att det finns lite tid att införskaffa eller förbättra kompetensen. Men de flesta fritidslärare uppfattar även att det är roligt att lära ut kunskaper med hjälp av digitala verktyg och att eleverna lär sig olika kunskaper, exempelvis programmering. Analysen av resultatet gjordes med hjälp av TPACK som ramverk.