Nyheterna i TV presenterar viktig information om händelser och samhällssystem, vilket skapar förutsättningar för vår uppfattning av omvärlden och våra möjligheter till ställningstaganden i samhällsfrågor. Därmed är det viktigt att informationen i nyheterna är tillförlitlig. Med det stora utbud av kanaler som finns, är det viktigt att alla sändningar uppfattas trovärdiga för att programmen ska behålla sina tittare. Elever och bildlärare ska enligt kursplanen för Bild i grundskolan inneha kunskaper i hur bilder skapar mening och betydelser. Undersökningens syfte är att synliggöra hur trovärdigheten gestaltas i nyhetsprogrammen. Genom att studera nyhetsprogram med särskild fokus på trovärdigheten, ger undersökningen kunskaper i hur bilder och tecken inverkar på mottagaren. TV4-nyheterna, Rapport, Aktuellt samt litteratur är arbetets empiri. Semiotik och retorik utgör grunden i analyserna av programmen. Gestaltningen som tillhör arbetet har varit ett experimenterande med stillbilder och rörliga bilder från nyheterna. Nyhetsprogram klipps isär och klistras ihop på nya sätt, som visar hur uppfattningen av trovärdighet ändras. Resultatet i undersökningen visar att nyhetsankarets utseende, gester och blick, påverkar oss som tittare. Fel skrynkla på skjortan eller en blinkning på fel ställe kan sätta trovärdigheten ifråga. Hur trovärdigheten upplevs i nyhetsprogrammen beror också på betraktaren. Tittarens privata och kulturella associationer samt vilken kontext en bild är placerad i, kan vara avgörande för hur nyhetens trovärdighet uppfattas. Mönstret för trovärdighet är föränderligt. Samhällets norm utgör grunden för trovärdighet i nyheterna. På 60-talet var nyheterna enligt dagens rådande normer stela och opersonliga. Idag kan nyhetsankarna le och ibland visa egna åsikter utan att programmen mister i trovärdighet. / BI/Media

Les programmes TV possède une structure qui, en général, est perdue quand les programmes sont diffusés. Les programmes qui ont été enregistrés via un enregistreur vidéo personnel ou disponibles via des services comme la TV à la demande, ne peuvent être visionnés que d’une façon linéaire. La navigation y est réalisée en utilisant les fonctions basiques d’avance/retour rapide. Dans ce contexte, la structuration automatique de programmes TV apporte une solution originale. En retrouvant la structure d’origine du programme, elle permet d’offrir aux utilisateurs des outils de navigation originaux. Elle peut également servir pour d’autres applications comme la construction des résumés vidéo, l’indexation et la recherche…Cette thèse s’intéresse ainsi à la structuration automatique des programmes TV. L’objectif est de retrouver automatiquement la structure d’origine d’un programme en déterminant le début et la fin de chaque partie qui le compose. L’approche proposée est complètement non-supervisée et adresse une large catégorie de programmes TV comme les jeux, les magazines, les journaux TV… Cette approche exploite les « séparateurs » qui sont de séquences courtes insérées dans les programmes pour en délimiter les différentes parties. Pour cela, une détection des récurrences audio et visuelles est réalisée sur un ensemble d’épisodes du même programme. Ces récurrences sont ensuite classées à l’aide d’arbres de décision pour en extraire les séparateurs. Les attributs utilisés pour la construction des arbres de décision porte sur la détection des applaudissements, la segmentation en scènes, la détection et le clustering des visages et des locuteurs. / TV programs have an underlying structure that is lost when these are broadcasted. The linear mode is the only available reading mode when viewing programs recorded using a Personal Video Recorder or through a TV-on-Demand service. The fast-forward/backward functions are the only available tools for browsing. In this context, program structuring becomes important in order to provide users with novel and useful browsing features. In addition to advanced browsing features, TV program structuring can also be used for summarization, indexing and querying, archiving, etc. This thesis addresses the problem of unsupervised TV program structuring. The idea is to automatically recover the original structure of the program by finding the start time of each part composing it. The proposed approach is completely unsupervised and addresses a large category of programs like TV games, magazines, news…. It is based on the detection of “separators” which are short audio/visual sequences that delimit the different parts of a program. To do so, audio and visual recurrences are first detected from a set of episodes of a same program. In order to extract the separators, the recurrences are then classified using decision trees. These are built based on attributes issued from techniques like applause detection, scenes segmentation, face and speaker detection and clustering.

none

Studiens syfte är att utifrån ett normkritiskt perspektiv undersöka hur flickor, pojkar och funktionsvariationer framställs i TV-program riktade till barn. Totalt har egenskaper, beteenden och attribut analyserats hos 69 karaktärer, fördelade på 10 TV-program och 20 episoder. Undersökningen har utförts med en innehållsanalys och ett analysschema har utformats för att synliggöra karaktärernas köns- och genustillhörighet samt synliga och osynliga funktionsvariationer. Undersökningens huvudsakliga slutsatser visar att de analyserade karaktärerna delvis framställs med normbrytande egenskaper, beteenden och utseendemässigt fysiska attribut. Däremot återfanns fortfarande många stereotypa kvinnliga och manliga utseenden som knyts till könstillhörigheterna. Majoriteten av karaktärerna kunde däremot inte fastställas som stereotypa, och många av dem har identifierats som normbrytande. Fysiska funktionsvariationer framställs nästintill inte alls, bortsett från behovet av glasögon. De få psykiska eller kognitiva variationer som identifierats antyds endast, och ingen fysisk, psykisk eller kognitiv funktionsvariation kommenteras i programmen. Dessa antydningar har även framställts som problematiskt stereotypa. Studiens resultat går i linje med tidigare forskning när det kommer till framställningar av funktionsvariationer men skiljer sig i förhållande till tidigare forskning om framställningar av pojkar och flickor

Denna studie syftar till att ge en bild av varför konsumenter väljer att engagera sig i interaktionen genom företags kanaler på sociala medier. Det empiriska underlaget insamlades genom en kvantitativ studie i form av en enkätundersökning samt en kompletterande textanalys av inlägg skrivna på Twitter. Studien undersökte fyra bakomliggande processer till engagemang. Dessa engagemangsprocesser är socialisering, samvärdeskapande, lärande och word-of-mouth. Undersökningarna visar att socialisering och word-of-mouth är de största bakomliggande processerna till konsumenters engagemang i jämförelse med lärande och samvärdeskapande. Enligt den kvantitativa undersökningen har word-of-mouth störst inverkan på engagemang medan resultatet av textanalysen visar socialisering som det största motivet för konsumenters engagemang. Efter utvärdering av de båda undersökningarna och dess resultat dras slutsatsen att konsumenter väljer att engagera sig i interaktionen genom socialisering.

Introduktion: Träningsprogram på tv har funnits i Sverige sedan 1960-talet. Trots betydelsen av fysisk aktivitet är nästan hälften av befolkningen i åldern 65–84 år otillräckligt fysiskt aktiva. Bristande motivation kan vara en anledning. Under pandemin blev Hemmagympa med Sofia populärt bland äldre och har sedan fortsatt att vara det. Teorier som applicerades var Self-determination Theory och Överföringsmodellen. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka vad som motiverade äldre personer att träna med stöd av ett program som visas på tv och playtjänst. Metod: Det genomfördes en kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats och materialet analyserades genom en innehållsanalys. Det utfördes ett bekvämlighetsurval via Pensionärernas Riksförbund och genom privata kontakter, där åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes. Avgränsningen i studien var tv-programmet Hemmagympa med Sofia på grund av dess popularitet. Resultat: Resultatet visade att det fanns fem kategorier som var utmärkande för motivationen: Tillgänglighet, Självbestämmande, Viktig rutin, Givande upplevelse och Social kontext. Tillsammans bildade de temat Bekvämt och tryggt sammanhang som handlar om den bekvämlighet som programmet erbjuder bland annat att informanterna kunde träna hemma. Tryggheten innefattar dels den rutin som informanterna hade med sin träning, dels att de kände sig trygga med programledaren och med programmets innehåll. Slutsats: De äldres motivation att träna med tv-program beror inte på en enskild faktor utan det handlar om den helhet som programmet erbjuder och når ut till tittarna med. / Introduktion: Träningsprogram på tv har funnits i Sverige sedan 1960-talet. Trots betydelsen av fysisk aktivitet är nästan hälften av befolkningen i åldern 65–84 år otillräckligt fysiskt aktiva. Bristande motivation kan vara en anledning. Under pandemin blev Hemmagympa med Sofia populärt bland äldre och har sedan fortsatt att vara det. Teorier som applicerades var Self-determination Theory och Överföringsmodellen. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka vad som motiverade äldre personer att träna med stöd av ett program som visas på tv och playtjänst. Metod: Det genomfördes en kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats och materialet analyserades genom en innehållsanalys. Det utfördes ett bekvämlighetsurval via Pensionärernas Riksförbund och genom privata kontakter, där åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes. Avgränsningen i studien var tv-programmet Hemmagympa med Sofia på grund av dess popularitet. Resultat: Resultatet visade att det fanns fem kategorier som var utmärkande för motivationen: Tillgänglighet, Självbestämmande, Viktig rutin, Givande upplevelse och Social kontext. Tillsammans bildade de temat Bekvämt och tryggt sammanhang som handlar om den bekvämlighet som programmet erbjuder bland annat att informanterna kunde träna hemma. Tryggheten innefattar dels den rutin som informanterna hade med sin träning, dels att de kände sig trygga med programledaren och med programmets innehåll. Slutsats: De äldres motivation att träna med tv-program beror inte på en enskild faktor utan det handlar om den helhet som programmet erbjuder och når ut till tittarna med.

Att som man ha svårt att prata om känslor kan vara en konsekvens av en rådande manskultur som bland annat innebär att en man inte ska gråta eller vara för mjuk. Dock vågar allt fler män idag vara öppna om känslor och vågar stå emot den kulturen. Kända män har den fördelen att de når ut till vanliga människor och på så sätt kan influera samhällets syn på manskulturen. Denna studie handlar om nya typer av manligheten vilket studeras utifrån ett socialkontruktionistiskt perspektiv. Inom socialkonstruktionismen betraktas kön som sociala konstruktioner. Genom diskurspsykologiska analysbegrepp såsom tolkningsrepertoar och subjektsposition samt Judith Butlers begrepp subversivitet undersöks hur tre kända män framställer en ny typ av manlighet i sina tv-program. Resultatet visar hur männen använder repertoarer som den emotionella, visuella och den altruistiska och kan tillskrivas och inta subjektspositioner såsom spexaren, den empatiska och den kramgoa. Männen visar således upp en alternativ ”mjuk” man för tv-tittaren och gestaltar en ny form av manlighet, där feminina egenskaper hos männen kommer till uttryck, både språkligt och visuellt. Genusbegreppet subversivitet synliggör hur männen gör vissa motstånd mot traditionella könsnormer. Resultatet kan därför ses som ett alternativ till machokulturen då den synliggör för den nya manligheten.

The study explores how the Swedish public service TV institution imagines a child audience in a societal context where the broadcasting landscape hastransformed greatly over the past thirty years and where TV is seen to  constitute both risks and benefits for children. The concept of TV for children is established to broaden the scope for studying what has been broadcast for a child audience on public service TV. The empirical material consists of both broadcasting policy documents and an extensive selection of public service TV programmes targeting children, selected from 1980, 1992 and 2007, which marked before, during and after the abolishment of the Swedish public service broadcasting monopoly. The policy texts, as well as TV content, TV talk and TV visuality, have been studied to investigate how the imagined child audience is configured. The study shows that when the category ‘children’ is mentioned in the broadcasting legislation, they are seen foremost as being at risk of being harmed by commercial messages and only gradually as explicitly entitled to TV programme content meant for them. The broadcasting companies, however, have broadcast programming for the child audience during the whole research period. Adult notions form how children are represented. In the TV programmes, these notions have remained largely unchanged over the studied years, even if technology, legislative demands and approaches to narration also provide opportunities for change. The imagined child TV audience configured in TV for children is knowledgeable, but wanting and in need of more knowledge. This audience is also imagined as being close to nature, eager to interact with the programmes and activate on basically all occasions, which opposes the discursive view according to which children are passivized by television. This study of public service TV for children points to and questions discursive ideas about what it means to be a child in a mediated society. / Denna studie undersöker hur den svenska public service-TV-institutionen förställer sig en barnpublik i en samhällelig kontext där medielandskapet har genomgått förändringar under de senaste 30 åren och där TV ses som både en risk och en tillgång för barn. I avhandlingen etableras begreppet TV för barn för att visa på och lyfta fram bredden av den TV som riktar sig till en barnpublik. Studiens empiriska material består av lagstiftning, tillstånd och årsrapporter inom TV området och av ett omfattande urval av public service-TV-program för barn. Materialet har valts från 1980, 1992 och 2007, vilket betyder före, under och efter det svenska public service-monopolets upplösning. Dokumenten och TVprogrammen har studerats för att se hur föreställningar om en barn-TV-publik konfigureras. Studien visar att när kategorin barn efterhand nämns i TV lagstiftning och sändningstillstånd ses TV främst som en risk för barn, och då i förhållande till reklam. Först senare skrivs det fram explicit i dessa dokument att barn också ska ha tillgång till TV program. Public service företagen har dock sänt program för en barnpublik under hela undersökningsperioden. I TV-programmen har förställningarna om barn varit mer eller mindre stabila över den studerade tidsperioden, även om ny kommunikationsteknologi, förändringar i sändningstillstånden och sätt att berätta i TV har möjliggjort förändring. Studien visar att den tänkta barn-TV-publiken som konfigureras i TV-programmen är kunnig, men vill och behöver veta mer. Publiken föreställs också vara nära naturen, vilja interagera med TV och vara aktiv i nästan alla situationer. Detta ger en helt annan bild av barn-TV-publiken än den diskursiva föreställningen om det passiva barnet framför TV:n. Den här studien av public service-TV för barn påvisar och ifrågasätter diskursiva idéer om vad det innebär att kategoriseras som barn i ett medierat samhälle.

Genom att titta på tre stycken TV-program; Arga Snickaren, Lyxfällan och Rent hus har jag undersökt hur experterna/coacherna i TV-programmen verkar, vad är det för budskap och moral som de förmedlar samt vilken betydelse det kan få. För att förstå och analysera mitt material har jag använt mig av de teoretiska utgångspunkterna; orent och rent, privat och offentlig sfär, experter och coacher samt moral.   Jag har valt att titta på TV-programmen och därefter jämföra materialet för att förstå och utskilja mönster och strukturer, skillnader och likheter. Jag har använt mig av den klassiska dramaturgin som ett slags utgångspunkt för att förstå uppbyggnaden av TV-programmen.   Experterna/coacherna verkar på olika sätt i respektive TV-program. Den gemensamma nämnaren är att experterna/coacherna ska bidra med en kunskapsförmedling kring den problematiska situation som deltagarna befinner sig i. Hur detta sker skiljer sig mellan TV-programmen, allt från renodlad kunskapsförmedling till ett slags moralpredikan där experten fostrar deltagaren i att förändra sitt beteende och bli en god samhällsmedborgare, allt enligt normen. TV som medium har makt att påverka på olika sätt, inte bara de personer som deltar i TV-programmet, utan även de som sitter hemma i soffan och tittar.

Heteronormativiteten är den norm som är starkast i vårt svenska samhälle och omedvetenheten kring den är stor bland gemene man. Problematiken med att låta dessa normer styra i det dolda kan medföra att de som inte platsar in drabbas av utanförskap. Syftet med den här studien är att undersöka om fyra svenska homestylingprogram bekräftar eller avviker från heteronormativiteten, hur de gör det och om det är någon skillnad mellan dessa program. Undersökningen har utförts genom att använda diskursanalys enligt Michel Foucaults beskrivning av detta samt genom inspiration från Eva Bolanders dissertation (2009) om hennes analys av sexualupplysningsprogram. Vår analys redovisas under fem teman och varje program ställs upp var för sig. Analysen visar att dessa fyra program både avviker och bekräftar heteronormerna. När det gäller yrken och arbetsuppgifter och utseende visar vår analys att de fyra homestylingprogrammen bekräftar heteronormativiteten i mycket hög grad men när det gäller jargong, sexuella läggningar samt utförande av uppgifterna avviker programmen till ganska stor del eftersom de inte följer det typiskt heteronormativa kännetecknen i särskilt hög grad. En jämförelse mellan dessa fyra program visar att TV4:s program Äntligen hemma var det program som mest bekräftade heteronormerna och att de andra tre var svåra att rangordna eftersom de alla avvek från normerna men på skilda sätt.