I föreliggande uppsats undersöks hur tre individers livsåskådning och verklighetsbild påverkats av deras repetitionsarbete med en teaterföreställning som handlar om Bibelns berättelser. Metoden som använts är kvalitativ forskningsintervju, narrativ metod, bestående av djupintervjuer och analys av dessa. Analysen har gjorts med utgångspunkt från följande teoretiska begrepp: självbild, gudsbild, personlig myt och livsberättelse. Studien visar att informanternas livsåskådning och verklighetsbild har påverkats i så mån att de har börjat reflektera mer kring existentiella frågor, sig själva och sin roll utifrån dessa. Teaterprojektet öppnade upp för existentiella samtal, internt och för viss publik. Dagen då de medverkande talade öppet om tro och tvivel gav upphov till nya tankar hos informanterna, till exempel menade informanterna att människor kretsar kring samma livsfrågor oavsett ålder (ensemblens medlemmar var från 25 till 75 år). Informanterna menade också att människor inte alltid får möjligheten att tala om sig själva på riktigt, men när de gör det, skapas det ett band dem emellan, och detta kan bidra till en större ödmjukhet inför medmänniskan, och den som står en nära. Tre gudsbilder har framträtt: Gud som eventualitet (paradoxen), gud skapad av människan och gud som energi. Påverkan av gudsbild har skett i så mån att funderingar om gud har bekräftats och stärkts. Den personliga myt som representeras av samtliga medverkade är konstnären, där två imagos dominerar: göraren (som skapar) och tänkaren (som strävar efter ny kunskap).

Syftet med följande arbete är att undersöka om och hur Learning study som är en metod att granska, analysera och utveckla pedagogiken, kan förbättra undervisningen i teater på gymnasiets teaterestetiska inriktning. Jag vill säkerställa att kommunikationen i undervisningen fungerar och förbättrar deras kunskaper gällande begreppet närvaro inom teaterämnet. Enligt den ryske teaterpedagogen Stanislavskij så innebär närvaro en överensstämmelse mellan skådespelarens övertygelse i karaktären och det uttryck skådespelare och regissör vill förmedla. (Järleby, 2001, s. 174-175.) I detta arbete har jag även reflekterat och redogjort för tidigare forskning genom två studier inom Learning Study och en studie i teater. För att ta reda på hur jag genom Learning study kan förbättra min undervisning har jag använt en metod i form av en Learning study-cykel. Sammanfattningsvis upplever såväl lärar- som elevgruppen positiva effekter. Eleverna har uttryckt att de känt sig speciellt utvalda då de fått delta i Learning study-projektet. I arbetet framkom vikten av samarbetet på scenen och en ökad förståelse för närvaro under processens gång.

Denna studie syftar till att undersöka vilka samhälleliga strömningar som teaterlärare pågymnasieskolans estetiska program anser influerar de praktiska-och teoretiska aspekternainom teaterundervisning. Frågeställningarna undersöker vilka samhälleliga strömningar sominformanterna upplever influerar deras arbete, samt hur de förhåller sig till samhällsfrågor isin undervisning. De teoretiska utgångspunkter som studien utgår ifrån är Deweys (1985)tankar om demokrati och utbildning, Östmans (2016) forskning kring olika former av politiskdeliberation inom undervisning, samt Evans, Avery & Pedersons (1999) studie kring tabu ochnoa inom undervisning. Metoden som använts är semistrukturerade intervjuer med treinformanter. Resultatet visar att teaterlärare i hög grad använder sig av samhällsfrågor iarbetet med eleverna. Framförallt utgår informanterna från samhällsfrågor som elever finnerintressanta, detta för att väcka engagemang och arbetslust hos eleven, samt att kontakt tillsamhället ökar elevers lärande. Samhällsfrågorna som elever finner intressanta har förändratsöver tid. De samhällsfrågor som dominerar teaterundervisningen idag är klimatfrågan, rasismoch motstånd mot främlingsfientlighet, jämlikhet, rätten till sin identitet samt HBTQ+.Studien visar även att det finns en utbredd norm kring vilka åsikter som är giltiga inomteaterpedagogiken och inte, samt att diskussion kring denna norm aktivt undviks. Tabun iteaterundervisningen rör sig kring frågor om etnicitet och ibland även funktionsnedsättning.

Uppsatsens syfte är att belysa hur teaterlärare på kulturskolan resonerar kring att skapadelaktighet och inkludering i teatergrupper. För att uppnå detta har semistrukturerade intervjueranvänts, med hjälp av öppna observationer som endast används för att skapa en gemensamgrund för intervjuerna. Resultatet har visat att lärarna kan se sina lärarroller som guider ellertydliga ledare. Det visar även att lärarna skapar delaktighet och inkludering genom att balanseramellan att acceptera elevernas olikheter och att utmana dem. Att acceptera eleverna och se tillatt alla har en plats kan exempelvis göras genom att möta eleverna i deras utveckling ochtillstånd, undvika att pressa eleverna, bjuda in eleverna och vara ett stöd, samt anpassa val avlekar och instruktioner. Lärarna kan också skapa forum som är anpassade för att alla elever skaha en plats, exempelvis genom att arbeta med rundor och ge deltagarna möjlighet att uttryckasig i olika former. Lärarna kan också se till att eleverna känner att de har en plats genom attläraren visar att hen ser eleverna. Resultatet visar också att lärarna kan utmana eleverna för attskapa förutsättningar för delaktighet, exempelvis genom övningar, anpassad rollsättning, attsamtala med elever och genom att öva eleverna i samarbete, att se och lyssna på varandra.Slutligen visar resultatet att lärarna och eleverna ofta har inflytande i samråd med varandra närde skapar material, där lärarens kompetens kan användas för att pussla ihop elevernas idéereller hjälpa eleverna att utveckla ny kunskap. Upplägget för teatergruppernas arbete beslutarofta läraren om, även om eleverna kan få påverka i vissa fall. På lektionerna tar lärarna inelevernas impulser i väldigt olika grad, från att lärarna bestämmer mest själva i regiarbetet, attregi läggs i samråd med läraren, till att eleverna får bestämma mest själva.

Syftet med studien är att undersöka hur teaterpedagoger beskriver avvägningar i samband med undervisning i grupper med ojämn könsfördelning. För att få fram empirin till studien har det genomförts fyra semistrukturerade intervjuer med teaterpedagoger verksamma på kulturskolor. När empirin har analyserats har det utgåtts ifrån de teoretiska utgångspunkterna Genus och Den heterosexuella matrisen. Resultatet lyfter fram vad det finns för konsekvenser med att grupperna är ojämnt könsfördelade och vad stereotyper och normer kan utgöra för följder till arbetet med karaktärer. Informanterna har alla uppgett att det är flickorna som är majoritet och pojkarna minoritet i teatergrupper på kulturskolan.

Syftet med studien är att belysa vilket värde arbetsprocessen mot ett framträdande har i teatergrupper med olika funktionsvariationer. Frågeställningarna undersöker hur teaterledare beskriver arbetsprocessen och framträdandet i teatergrupper med olika funktionsvariationer, vilket lärande ledarna anser att de ser i samband med arbetsprocessen och framträdandet samt vad deltagarna själva anser att aktivt teaterskapande och framträdande har gett dem. Studien har genomförts med hjälp av kvalitativa intervjuer med sex stycken informanter, varav 4 är ledare och 2 är deltagare. Alla informanter jobbar/deltar i arbetsprocesser mot ett framträdande. Analysen är gjord utifrån den teoretiska utgångspunkten Känsla av sammanhang (KASAM) som består av de tre aspekterna: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Den övergripande slutsatsen är att både arbetsprocessen och framträdandet utgör ett stort värde i teatergrupper med olika funktionsvariationer, p g a utvecklingarna som skett hos individerna samt deras behov av att bli sedda. Tack vare ledarnas sätt att arbeta, och se individerna i gruppen för dem de är, har aktiviteterna blivit meningsfulla för deltagarna och de har upplevt en känsla av sammanhang.

No description available.

Sammanfattning Syftet med denna undersökning har varit att synliggöra elevers perspektiv på undervisningen i ämnetteater på kulturskola. Frågeställningarna har berört hur eleverna upplever undervisningen, vad deanser att de lär sig i teatersalen samt vilka möjligheter till inflytande och medskapande de ser finns inom undervisningen. Undersökningen har inspirerats av fenomenologisk utgångspunkt ochdatainsamlingen har gjorts via självrapporter och ett fokussamtal. Informanterna har varit teatereleverfrån sex olika teatergrupper vid fyra olika kulturskolor. Samtliga teaterelever är 16 år eller äldre.Svaren från undersökningens datainsamling jämförs med tidigare forskning där pedagogers perspektivpå undervisning i teater på kulturskola har lyfts fram. Med teorierna från Kjetil Thorgersens Kulturskoledidaktiska bro (2023) samt Bruners teori om externalisering (2002) analyseras och diskuteras resultatet. Fem teman framkom : Glädje och gemenskap, Accepterande miljö, Lära förlivet, Lära för scenen och Kreativt medskapande. Undersökningen visar att eleverna starkt lyfter framden sociala aspekten av teaterundervisningen, och hur deltagandet positivt påverkar deras mående genom att erbjuda trygghet och acceptans. De anser att det de lär sig har relevans både för ämnet teater i sig men även för många andra aspekter i livet. Detta stämmer väl överens med vad pedagoger uttryckt i tidigare forskning gällande teaterundervisningen på kulturskola. Undersökningen visar även att arbetet med övningar och arbetet mot en produktion ger många olika möjligheter till förhandling och kreativt medskapande i teatersalen mellan elever och pedagog.

Scenskifte är ett utvecklingsprojekt på uppdrag av Ystads Teater AB. Projektet har under våren 2005, i nära samverkan med teaterns styrelse och ledning, tagit fram koncept för Ystads Teaters verksamhet. Teatern har med hjälp av metoden Effektkarta förtydligat vad de vill skapa, varför verksamheten finns, för vem och hur resultatet ska åstadkommas. De viktigaste målgrupperna för Ystads Teater blev: Barn- och ungdomar, Dagens trogna publik, Arrangörer, Sällanbesökare och Näringslivet. Ystads Teater vill vara en magnifik helhetsupplevelse, öppen mötesplats, nav och symbol för scenkonst i sydöstra Skåne. För att uppnå detta ska teatern erbjuda berikande kultur, arrangera unik musikteater, involvera i bildande, kreativa processer samt vårda teaterbyggnaden och dess historia. Ystads Teater rekommenderas bland annat att starta en Ystads Teaters vänförening, skapa en referensgrupp med barn och ungdom, anordna nyårsrevy och ta initiativ till kulturell samverkan i Ystad. Teatern kan utveckla sommaroperan till en festival samt ta initiativ kring operans producentroll. Det finns också behov av en kompetens liknande museipedagog. Eftersom teatern är en symbol för själva varumärket Ystad, är det också hela kommunens ansvar att vårda och bevara den. / Scenskifte is a project of development by request from Ystads Teater AB. The project has during spring 2005, in cooperation with the board an the management, produced a concept for the business. Supported by the method Effektkarta, the theatre has reached a clarification of what they wish to create, why they exist, for whom and how to reach the goals. The most important target groups for Ystads Teater turned out to be: Children and youth, the loyal audience of today, the organisers, infrequent visitors and the trade and industry. Ystads Teater wshes to be a complete and splendid experience, an open meeting place, a centre and a symbol for stage art in the southeast of Skåne. To achieve this the theatre wishes to offer enriching culture, arrange unique music theatre, involve in educative, creative processes and also preserve the building and its history. The recommendation to Ystads Theatre is to found a friend association within the theatre, create a reference group of children an youth, arrange a New Year show and initiate cultural collaboration in Ystad. The theatre has the possibility to develop the summer opera into a festival and take on the producer´s role. There is also requirement for a person of similar competence to that of a museum pedagouge. As the theatre is a symbol for the brand name Ystad, it is the responsibility of the community as a whole to preserve and take care of it.

Syftet med denna uppsats är att undersöka om det är relevant att tala om könsöverskridande i teaterpjäsen Den elektriska flickan samt se om det går att möjliggöra förändringar i ett sådant arbete. Teoretiska perspektiv är semiotik- och genusanalys samt dramaanalys av pjäsens manus, analyserande av dess sceniska slutproduktion och därtill intervjuer. Dessa fungerar som ett gestaltande ljudverk och ger ökad förståelse kring arbetsprocessen. Jag har funnit att det är möjligt att jobba utanför rådande könsidentiteter att det finns intresse från skådespelare, regissör och dramatikers håll att frångå bilden av teatern som ett speglande av verkligheten, där vi ständigt reproducerar bilder av en normerande könsuppdelning / The aim with this essay is to investigate if it’s relevant to speak of gender breaking theatre in the play Den elektriska flickan and to see if it’s possible to make changes possible in such work.Theoretical perspectives are semiotic analysis and gender analysis, and a drama analysis of the script of the play, analysis of the scenic end production, and to that, interviews. They function as a creative sound piece and gives increased comprehension about the work in progress. I have found that it is possible to work outside existing gender identities. It seems that there is an interest, from actors, director and playwright to abandon the picture of theatre as a reflection of reality, where we constantly reproduce pictures of a normative gender.