Studien syftar till att ge en bild av hur unga kvinnor med anorexia nervosa konstruerar sin identitet via bloggar på internet. Materialet vi använde var sex bloggar skrivna av kvinnor över 18 år med diagnosen anorexia nervosa. Metoden och teorin som använs i studien är diskurspsykologi vilket är en form av diskursanalys. Resultaten kring kvinnornas identitet och diskurserna de befinner sig i presenteras utifrån begreppen subjektspositioner och tolkningsrepertoarer.   Synen på sjukdomen anorexia nervosa utgår ofta från ett biomedicinskt perspektiv. Att studera bloggar skrivna av kvinnor med anorexia nervosa kan istället ge en inblick i hur sjukdomen ter sig utifrån kvinnornas egna ord, med ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Kvinnorna i studien skriver i sina bloggar om sin sjukdom och deras relation till den. Genom att studera kvinnornas texter fann vi tre framträdande tolkningsrepertoarer vilka kvinnorna utgår från när de skriver. Dessa tre Det Ljuva livet, Den andra sidan och Vi anorektiker beskriver vilka diskurser de ser sig själva tillhör och vill tillhöra. Kvinnorna beskriver sig själva befinna sig i tolkningsrepertoaren Den andra sidan, en värld som är skild från den ”normala” livet samt tolkningsrepertoaren Vi Anorektiker en tolkningsrepertoar som beskriver kvinnornas syn på anorektiker. Det ljuva livet beskriver den diskurs som kvinnorna önskar sig tillhöra, en diskurs kring hur det är att vara frisk. Utifrån tolkningsrepertoarerna fann vi de fyra subjektspositionerna Den kluvna, Offret, Mitt namn är Anorexia samt Livskamraten. Dessa positioner visar på de olika identiteter som kvinnan kan inta i de rådande tolkningsrepertoarerna. I subjektspositionerna framställs kvinnan som osäker, rädd och ambivalent. Hon förhåller sig till sin sjukdom på olika sätt beroende på vilken position hon befinner sig i, men genomgående är hennes strävan efter kontroll över sig själv och sin sjukdom.

The overall purpose of the thesis is to explore the school subject Art as an arena where pupils and Art teachers do gender. The study focuses on how pupils interact and position themselves during Art lessons and in the artworks they create, and also on how their notions of Art are linked to notions of gender. The study was conducted using a range of methods for gathering data, inspired by visual ethnography. A total of 50 Art lessons have been observed. The empirical material consists of observation notes, photographs and sound recordings from the observed lessons, the artworks created by the pupils during those lessons, and also interviews with pupils and Art teachers. Included in the study are more than 70 pupils, 14-16 years old, and two Art teachers, from two different schools. The theoretical perspective is doing gender, meaning that gender is perceived as something that is accomplished through actions and interactions between people and in institutional arenas. The concepts interpretative repertoires and subject positions have been used for analysing the interviews. The pupils’ artworks have been analysed with concepts from visual semiotics.  In both schools, the pupils were asked to describe their identity in pictures during the observed lessons, and in both schools the students positioned themselves in accordance with common notions of gender in their artworks. In one of the schools, girls positioned themselves as feminine using symbols such as hearts, suns and smiley faces, thus portraying a harmless and caring femininity. In the other school, girls presented themselves as preoccupied with their appearance, or as objects for the male gaze, or portrayed longing and anticipation, thus positioning themselves as passive beings. Boys in both schools positioned themselves, to a greater extent, as masculine through their interests in e.g. sports, computers, music or motor vehicles. Many of the pupils chose not to reveal too much about themselves in their pictures and instead presented themselves in an impersonal way, which is interpreted as a form of resistance to the theme, since it was going against the intentions of the assignments. Some girls resisted the teaching or the theme by working very fast to free up time that allowed them to pursue private projects, resisting in a less overt manner, to gain control of their time in the Art classroom. Some boys resisted the theme by using humour and irony in their artworks. Many boys also protested verbally and asked critical questions during instructions.  The study suggests that the legacy of the ideas of the free creative expression persists in Art teaching as well as in the pupils’ notions of what Art is. The notion of Art as a subject for expressing emotions makes the subject appear as feminine to the pupils. The study also points to the importance of a clear framework for the pupils to relate to in their creative work. In the absence of this framework, gender stereotypes are more prevalent in the artworks that are created.

Socialt entreprenörskap används för att beteckna organisationer som med inslag av affärsmässiga strategier försöker lösa olika samhällsproblem. Syftet med denna studie är att utforska hur social-entreprenöriella diskurser inom sådana organisation upprätthålls och produceras utifrån följande frågeställningar: Hur orienterar sig sociala entreprenörer mellan diskurser om socialt entreprenörskap? Hur legitimeras socialt entreprenörskap inom sådana diskurser? Studien vilar på en socialkonstruktivistisk grund och tillämpar metodologiskt och teoretiskt en hybridansats utgjord av diskursanalys med socialpsykologiska inslag. Sju intervjuer har genomförts med personer som arbetar inom teknik-orienterat socialt entreprenörskap och driver organisationer vars verksamhetsmål kan beskrivas som socialt gynnsamma, utöver ekonomiska. Fokus har legat på att utforska det som av diskursanalytiker beskrivits som tolkningsrepertoarer (interpretative repertoires), det vill säga hur olika retoriska och diskursiva resurser används för att legitimera och upprätthålla en diskurs. Resultatet visar på förekomsten av tre tolkningsrepertoarer; en entreprenörsrepertoar, en förbättrarrepertoar och en harmonirepertoar. Var och en av dessa repertoarer inrymmer diskursiva resurser som kan tillämpas, samt multipla subjektspositioner som kan intas, för att representera och legitimera olika aspekter av fenomenet. En avslutande diskussion behandlar studieresultaten i förhållande till tidigare studier på området och redogör för möjligheterna till framtida forskning. I synnerhet framhålls behovet av att studera relationen mellan resultatet och den mer övergripande samhällsdiskursen om fenomenet.

Internets utbredning och sociala mediers möjliggörande av offentliga uttryck, har de senaste åren ökat explosionsartat. Detta sätt att göra sin röst hörd på genom livsberättelser, åsikter och bilder som denna senmoderna samtid erbjuder, har inte bara blivit ett nytt sätt att kommunicera, utan kan även tänkas ha inverkan på generella uppfattningar. För många människor har olika social medier som exempelvis bloggar, blivit en stor del av vardagen. Däribland kvinnor som genom så kallade mammabloggar har valt att blottlägga sitt och sin familjs liv i text och bild. Det blir därför ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv intressant att studera vad det är för uppfattning av mamman som dessa mammabloggar framställer och konstruerar. Med utgångspunkt i socialkonstruktionismen och med en diskursanalytisk ansats har studiens syfte varit att undersöka hur den senmoderna mamman framställs i mammabloggar. Detta har gjorts genom att analysera fem mammabloggar med hjälp av den kritiska diskurspsykologin och begreppen tolkningsrepertoarer, subjektspositioner och ideologiska dilemman.

Det har länge debatterats om barngruppsstorlekar i såväl förskolan som i samhället. I förskolan är det förskollärare som ansvarar över att barns utveckling, lärande och omsorg bildar en helhet. Å ena sidan visar en stor del av tidigare forskning och samhällsdebatter att stora barngrupper bidrar till att förskollärare upplever svårigheter med att hinna se och tillgodose alla barn. Å andra sidan visar tidigare forskning att små barngrupper kan bidra till att barns kamratskapande hämmas. Syftet med föreliggande studie är att undersöka och problematisera hur förskollärare talar om barngruppsstorlekar i förskolan, och vilka möjligheter och hinder som framträder. Studiens frågeställningar är: Hur beskriver och resonerar förskollärare om sitt arbete med olika barngruppsstorlekar? och Vilka tolkningsrepertoarer framträder när förskollärare talar om barngruppsstorlekar? Studiens empiri har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med sju verksamma förskollärare i förskolan. Det talande språket är centralt i studien, vilket resulterat till att socialkonstruktionism och diskurspsykologi är teoretiska och metodologiska utgångspunkter. Det insamlade materialet har sedan analyserats utifrån diskurspsykologins analysverktyg: tolkningsrepertoar, kategorisering och retorik. Resultatet visar att förskollärarnas verklighet skiljer sig från Skolverkets riktmärken. Det som framträder i resultaten är att förskollärarna talar om att barngrupperna inte ska vara för små men samtidigt inte för stora. Däremot tyder resultatet på att det inte enbart är barngruppens storlek som är en bidragande faktor till att barngrupper upplevs som stora, utan även organisatoriska faktorer och ålder på barnen. Dessa olika faktorer påverkar om vissa barn hamnar i skymundan eller inte. Resultatet visar även att samtliga förskollärare talar om sin aktuella barngruppsstorlek som lagom, men det framkommer skilda tolkningsrepertoarer om vilka faktorer som är bidragande. Slutligen indikerar studiens slutsats att det råder skilda tolkningsrepertoarer kring om en barngrupp ska vara stor, liten eller lagom i förskolan.

Gängkriminaliteten har aldrig tidigare fått det utrymme i både media och i politiken som den får idag i Sverige. Det är en fråga av hög prioritet för både politiker, medborgare och poliser där en mängd olika förslag på åtgärder för att minska gängkriminaliteten har diskuterats. Uppsatsens syfte är att genomföra en textanalys och diskurspsykologisk studie av olika politiska valmanifest, tal och uttalanden i nyhetsmedia för att studera gängkriminaliteten i Sverige som symbolpolitik. Frågeställningarna redogör för att undersöka hur politikerna legitimerar de politiska förslagen om visitationszoner och hårdare straff för gängrelaterad brottslighet inför väljarna och vilka tolkningsrepertoarer som används. Politikernas förslag om visitationszoner och hårdare straff är genomgående, och sporadiskt lämnas även utrymme för andra åtgärder där utökade polisiära befogenheter och en förändrad migrationspolitik får ta plats. Åtgärder och uttalanden som analyseras utifrån hur handlingskraftiga politikerna upplevs och hur väl den politiken de för är legitim i förhållande till ett symbolpolitiskt perspektiv. En analys som mynnar ut i politikernas slagkraftiga språkbruk i media och till medborgare och där tolkningsrepertoarerna handlingskraft och trygghet har identifierats och använts för att uppnå legitimitet inför väljarna. Tidigare forskning har signalerat om visitationszonernas, men framför allt de hårdare straffens, ineffektiva brottsreducerande effekt på gängkriminella, där åtgärderna enligt symbolpolitik blivit viktiga politiska frågor för medborgarna. Genom att använda olika begrepp och beskrivningar belyser de problematiken kring gängkriminalitet inför väljarna, vilket visar kampen de för mot gängkriminaliteten och på så sätt legitimeras de åtgärder som vidtagits.

Avsikten med denna studie har varit att undersöka pedagogers samtal och utsagor kringestetiska arbetsformer och ämnesöverskridande arbetsområden i relation till utformandet av en”öppen ateljé” på skolan. Frågorna jag ställde mig var; Hur legitimerar pedagoger behovet aven ”öppen ateljé” på skolan? Vilka samband ser pedagoger mellan lärmiljöers utformning ochvilka läraktiviteter som kommer till uttryck? Vilka tolkningsrepertoarer om lärande ochlärmiljöer kommer till uttryck i dessa sammanhang och hur kan de förstås ur ett makt- ochkontrollperspektiv? Jag valde en kvalitativ metod med en diskursanalytisk ansats, som byggdepå fokusgruppssamtal genomförda på en mindre fristående F-9 skola i norra Sverige. En skolasom med utgångspunkt för sin verksamhet tagit ställning för att låta sig genomsyras av ReggioEmilias pedagogiska filosofi. Jag har i min studie tyckt mig finna ett antal diskurser på dennaskola, där en stor diskurs representerande skola, undervisning och lärarroll är överordnad ochdär några mindre tycks bjuda den större motstånd. Dessa diskurser kommer till uttryck i detolkningsrepertoarer pedagogerna använder för att legitimera utformandet av en öppen ateljépå skolan. Samtidigt som erkännandet av en mer progressiv filosofi tycks innebära ettdiskursivt dilemma på denna skola, tycks det också innebära att utrymmet för möjligahandlingar breddas något i det diskursiva glapp som här uppstår. Avslutningsvis för jag ettresonemang kring en additiv syn på lärande och estetik och om en motståndets diskurs.

I dagens Sverige finns en samhällelig oenighet och en utbredd andrefiering. Socialt utanförskap förekommer i stor utsträckning, främst i förorter till större städer. Hiphop, som har sina rötter i social utsatthet, återspeglar det lokala nutida samhället och har ofta ett kritiskt förhållningssätt gentemot samhällelig makt, struktur, ekonomi och politik. Med en kritiskt diskurspsykologisk ansats undersöker denna uppsats hur utanförskap konstrueras i svenska hiphop-låttexter. Genom användning av analysbegreppen tolkningsrepertoarer, subjektspositioner,ideologiska dilemman samt retoriska resurserhar resultat visat att utanförskap konstrueras i svensk hiphopmusik genom en kamp mot ödet och görs i termer av motstånd. Utanförskapet förmedlas genom gemenskap, men också i ensamhet och övergivenhet. Vidare framställs tillvaron både som kriminellt och utsatt, men också som kärleksfullt och tryggt. Dessa konstruktioner görs utifrån positioner där det framträder en tydlig uppdelning mellan vi och dem, vilket därmed reproducerar en andrefiering mellan de som befinner sig i utanförskap, och mellan de andrasom befinner sig utanför i samhället.

The aim of the present thesis is to examine discourses about teaching information seeking in upper secondary school teachers. The main questions are: (1) What different interpretative repertoires can be identified among teachers talking about teaching information seeking in relation to students’ problem-based tasks? (2) How are these repertoires constructed and what functions can be observed? The theoretical framework is discursive psychology. Two teacher teams from two different upper secondary schools in the Gothenburg area participated in focus group interviews. Group A consisted of four teachers from the Individual Programme and group B of seven teachers from the Social Science Programme. The interviews were recorded and transcribed verbatim. The main focus of the analysis was on discerning interpretative repertoires, subject positioning among teachers, the presence of various ideological dilemmas in the talk and rhetorical aspects used by the teachers. Five different interpretative repertoires were identified; the Information repertoire, the Source repertoire, the Behavioural repertoire, the Process repertoire and the Communicative repertoire. Moreover, each repertoire consists of different ways of talking about teaching information seeking. Throughout the discussions, two recurring aspects emerge that govern the teachers’ way of talking about teaching information seeking; the students’ ability and the organisation of the school. The ideological dilemmas that appear in the talk deal with the teacher role, different views on the quality of information sources and the teaching of evaluation of information sources. Other dilemmas include the judgement of students’ work and how to handle plagiarism. / Uppsatsnivå: D

Att som man ha svårt att prata om känslor kan vara en konsekvens av en rådande manskultur som bland annat innebär att en man inte ska gråta eller vara för mjuk. Dock vågar allt fler män idag vara öppna om känslor och vågar stå emot den kulturen. Kända män har den fördelen att de når ut till vanliga människor och på så sätt kan influera samhällets syn på manskulturen. Denna studie handlar om nya typer av manligheten vilket studeras utifrån ett socialkontruktionistiskt perspektiv. Inom socialkonstruktionismen betraktas kön som sociala konstruktioner. Genom diskurspsykologiska analysbegrepp såsom tolkningsrepertoar och subjektsposition samt Judith Butlers begrepp subversivitet undersöks hur tre kända män framställer en ny typ av manlighet i sina tv-program. Resultatet visar hur männen använder repertoarer som den emotionella, visuella och den altruistiska och kan tillskrivas och inta subjektspositioner såsom spexaren, den empatiska och den kramgoa. Männen visar således upp en alternativ ”mjuk” man för tv-tittaren och gestaltar en ny form av manlighet, där feminina egenskaper hos männen kommer till uttryck, både språkligt och visuellt. Genusbegreppet subversivitet synliggör hur männen gör vissa motstånd mot traditionella könsnormer. Resultatet kan därför ses som ett alternativ till machokulturen då den synliggör för den nya manligheten.