No description available.

Bakgrund: Ryggsmärta är ett vanligt problem i Sverige och medför stora samhällskostnader. Diskbråck är en skada som kan orsaka smärta vid lumbala ryggproblem och livstidsincidensen av symptomgivande diskbråck ligger någonstans mellan 1.3-5.3%. I Sverige rekommenderas konservativ behandling vid diskbråck i ländryggen framför operation, det finns dock indikationer som kan tyda på att det behövs en operation exempelvis ischiassmärta som strålar nedanför knäleden. I Sverige under 2013 utfördes 2262 diskbråcksoperationer. Träning med fysioterapeut postoperativt har visat sig ge snabbare förbättring och bättre slutresultat. Eftersom det finns olika träningsmetoder för postoperativ rehabilitering ser vi ett behov att sammanställa detta. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att sammanställa de träningsinterventioner inom fysioterapeutisk rehabilitering som beskrivs i litteraturen för postoperativt lumbalt diskbråck. Metod: Datainsamlingsmetoden har skett genom att söka i databaserna PubMed, CINAHL,Web of Science och Google Scholar. Totalt inkluderades 14 studier. Resultat: Litteraturöversikten visar att sju olika träningsinterventioner har använts för postoperativa lumbala diskbråck. Resultatet presenterar också vilken form av övningar, volym, frekvens, intensitet, duration och postoperativ start. Konklusion: Det är skillnad gällande upplägg även inom samma träningskategori i de separata studierna. Tydligheten kring programmen är något som kan förbättras i framtida studier för att enklare tillämpa klinisk implikation.

Abstract This study describes background information on skiing and mental training. Questions about how mental training is used by alpine skiers and trainers in Sweden today are answered. The purpose was to find out what the use of mental training looks like today in Swedish alpine skiing. Investigate whether there is a lack of knowledge in the area and a need to work more with mental training in sports, in terms of the athletes' well-being and achievements. Through a quantitative survey in the form of a questionnaire, a result is compiled here of what the use and view of mental training looks like in both active skiers and trainers. Eighty-five respondents participated in the survey, each of whom described their views and experiences of mental training and their sports and well-being, respectively. The results show that the estimated level of knowledge of mental training is relatively high. The knowledge of setting goals is the largest part that the research group can and do works with. Stress management, self-confidence, pressure and adversity are something that they do not have as good knowledge about. Large parts of the research group want’s to work more with mental training. Increased knowledge would greatly affect both athletic performance and well-being. The sum of it all is that there is more work to be done to train Swedish alpine skiers and trainers to be able to influence their performance and well-being. / Sammanfattning I den här undersökningen beskrivs bakgrundsinformation om skidåkning och mental träning. Syftet är att undersöka hur användningen av mental träning ser ut i idag inom den svenska alpina skidåkningen. Vi vill undersöka om det finns en kunskapsbrist inom området samt ett behov att jobba mer med mental träning inom svensk alpin skidåkning, sett till idrottarnas välmående och prestationer.  Genom en kvantitativ undersökning i form av en enkät sammanställs här ett resultat av hur användningen och synen på mental träning ser ut hos både aktiva åkare och tränare. Åttiofem respondenter har deltagit i undersökningen där var och en har beskrivit deras syn och upplevelse av mental träning sett till deras idrottande respektive välmående. Resultatet visar att den uppskattade kunskapsnivån av mental träning är relativt hög och att kunskap om målsättning är den största delen som undersökningsgruppen kan och jobbar med. Stresshantering, självförtroende, press och motgångar är dock något som de inte har lika goda kunskaper kring. Stora delar av undersökningsgruppen menar att de vill jobba mer med mental träning. En ökad kunskap skulle påverka både de idrottsliga prestationerna och välmående i hög grad. Sammanfattningsvis visar vår studie att det finns mer att jobba med för att utbilda svenska alpinåkare och tränare för att kunna påverka deras prestationer och välmående.

Bakgrund: Stroke är den näst dödligaste dödsorsaken globalt sett, efter kardiovaskulära sjukdomar, och orsakas av en propp eller blödning i hjärnan, vilket leder till syrebrist och vävnadsdöd. Riskfaktorer för stroke inkluderar rökning, övervikt och bristande fysisk aktivitet. Rehabilitering efter en stroke är avgörande för att hantera motoriska, sensoriska och psykiatriska komplikationer. Träning kan minska risken för stroke och förbättra fysiska förhinder efter en stroke.  Syfte: Syftet är att beskriva vuxna personers upplevelser av träning efter en stroke. Metod: Arbetet är en litteraturöversikt med en kvalitativ ansats. Tio originalartiklar har analyserats i enlighet med Braun och Clarkes tematiska analysmetod.  Resultat: Resultatet påvisade tre teman: resultatet av träning, vikten av ett tryggt socialt nätverk och begränsningarna efter en stroke vid träning. Vidare framställdes sex subteman.  Slutsats:  Arbetet visar att träning efter en stroke kan ha positiva fysiska och mentala effekter, inklusive ökat välbefinnande och socialt sammanhang. Utmaningar som fysiska, psykiska begränsningar och bristande motivation betonar vikten av individanpassade interventioner och professionellt stöd.

Det är väl känt att fysisk träning har positiva effekter på både hjärna och kropp. Den fysiska och mentala hälsan har bevisligen förbättrats i relation till träning, det människan dock inte visste förrän sent 1990-tal var att människan kunde, med hjälp av träning, producera nya hjärnceller vilket har varit en viktig beståndsdel i vidare forskning om hjärnan och dess inlärningsprocess. I följande studie är en undersöks av musikalisk övning i samband med låg- respektive högintensiv träning. Studien genomfördes med mig själv som försöksperson under två veckors träning med en veckas vila emellan. Träningen registrerades med pulsband. Vecka 1 bestod av lågintensiv träning och vecka 2 av högintensiv träning. Träningspassen utfördes under fyra dagar av sju och för att göra undersökningen så jämn som möjligt valdes samma tider under båda veckorna. Efter varje träningspass följde 30 minuters övning på huvudinstrumentet violin. För varje repeterades ett nytt stycke. Resultatet visar att träningen både förbättrat inlärningen och det musikaliska utförandet. I ett framtida forskningsprojekt skulle det vara intressant att undersöka ifall samma upplägg över längre tid skulle resultera i markant ökad förbättring av övningsresultaten.

Bakgrund: Mental ohälsa är ett växande hälsoproblem i dagens samhälle och framförallt ökar förekomsten av depression och ångest, vilket grundar sig i en stress att ständigt prestera efter samhällets krav. Begreppet hälsa definierades utifrån olika teorier och perspektiv med utgångspunkt i Nordenfelt, Antonovsky och Gadamers skilda teorier om begreppet hälsa, där det förklaras hur fenomenet kan uppnås på individnivå. Syfte: Studiens syfte var att belysa hur fysisk aktivitet påverkar mental hälsa. Metod: En systematisk litteratursökning genomfördes som resulterade i tre kvalitativa och tio kvantitativa artiklar som belyste fysisk aktivitet i samband med mental hälsa och som därefter kvalitetsgranskades och analyserades. Analysen utmynnade i fem kategorier; Stress, Depressiva symtom och ångest, Välbefinnande, Fysisk aktivitetsgrad och Meningsfullhet. Resultat: Resultatet visade att fysisk aktivitet i olika grader påverkade den mentala hälsan positivt och all aktivitet var till fördel för välbefinnandet. Då den mentala ohälsan ökar är det av betydelsefull vikt att få kunskap om faktorer som kan hindra denna utveckling. Genom att sjuksköterskan frambringar kunskap och delger information omkring betydelsen av fysisk aktivitet kan den mentala hälsan främjas oberoende på sjukdomstillstånd. Fysisk aktivitet kan användas som ett hälsofrämjande hjälpmedel och i förebyggande av mental ohälsa.

Syfte och frågeställningar: Syftet med uppsatsen var att undersöka vad och hur vuxna tränade på gym för att se om det fanns några skillnader som gick att relatera till kön. De frågeställningar som användes för att besvara syftet var: Vilken form av träning föredrog vuxna att ägna sig åt på gymmet? I vilken utsträckning styrketränade vuxna i gymmets öppna lokaler? Vilka muskelgrupper och redskap premierades i samband med vuxnas styrketräning? Hur mycket tid lade vuxna på träning? Föredrog vuxna att träna på egen hand eller tillsammans med andra? Samtliga frågeställningar analyserades utifrån om det skiljde sig mellan kvinnor och män. Metod: För att besvara studiens frågeställningar som grundade sig i ett allmängiltigt intresse genomfördes en kvantitativ undersökning via ett strukturerat frågeformulär. Det egenkomponerade formuläret baserades på tidigare forskning och innehöll övervägande slutna svarsalternativ. Urvalet resulterade i ett stickprov av totalt 140 deltagare; 86 kvinnor (61,4%) och 54 män (38,6%). Undersökningen genomfördes på en stor träningsanläggning med ett varierande utbud och undertecknad befann sig på platsen under insamlingen av data. Resultat: Det fanns könsrelaterade skillnader i hur vuxna tränade på gymmet. Männen tenderade att träna mer och de föredrog individuell styrketräning med fria vikter och maskiner. Kvinnorna deltog oftare i ledarledd gruppaktivitet och/eller använde sig av sin egen kroppsvikt eller övriga redskap så som bollar och gummiband i samband med sin styrketräning. Utöver det lade männen större fokus på att utveckla sin överkropp medan kvinnorna tenderade att prioritera sin underkropp. Slutsats: Kvinnor och män tränade olika på gym och med tidigare forskning som stöd kan detta, till viss del, antas bero på yttre faktorer så som normer och kroppsideal. Denna vetskap bidrar till möjligheter att skapa ett gynnande bemötande från träningsbranschens sida som kan neutralisera den, till synes, styrda uppfattningen om träning. Genom att anpassa miljön och bemöta individen på ett sätt som främjar ett könsneutralt beteende i samband med träning ökar chanserna till en hållbar och optimal utveckling på både det fysiska och mentala planet, oavsett om du är kvinna eller man.

Syftet med studien är att undersöka och analysera samband mellan prestation och självkänsla hos operasångare. För att konkretisera syftet har två forskningsfrågor utarbetats. De problematiserar sambanden mellan prestation och självkänsla hos operasångare samt hur operasångare kan öka sin prestation och självkänsla. Således utgår studien från självkänslans innebörd och betydelse, dess konsekvenser och utvecklingsmöjligheter. I förlängningen är ambitionen att studien skall kunna erbjuda kulturella verktyg och förståelseramar till unga sångare för att hjälpa dem i sin mentala och konstnärliga utveckling. Metodologiskt bygger undersökningen på hermeneutisk texttolkning av relevant litteratur som berört ämnet i triangulering med kvalitativa intervjuer som genomförts med tre olika informanter med professionell sakkunskap och ämneserfarenhet. Forskningsresultaten från studien påvisar att kopplingen mellan prestation och självkänsla är stark. Vidare finns det en komplexitet med en rad faktorer som samspelar. Några av dessa faktorer är att vara medveten om betydelsen av att vara mentalt och musikaliskt förberedd och framförallt ha kunskapen om hur dessa förberedelser bör genomföras. Andra viktiga faktorer som framkommit i studien är att förstå betydelsen av att behålla lekfullheten, passionen och nyfikenheten för yrket samt betydelsen av hårt arbete.

Sammanfattning Fotboll är världens mest utövad idrott och korsbandsskador är vanliga inom fotboll där kvinnor har en markant ökad risk jämfört med män att skada sig. Dessa skador medför ofta lång tids frånvaro från idrottande och är kostsamma för både individ och samhälle. Det är därför viktigt att undersöka hur dessa skador kan förhindras. Syfte och frågeställningar: Denna studie har utförts med syftet att kritiskt granska och jämföra träningsprogram för prevention av främre korsbandsskada för kvinnliga fotbollsspelare. Studien har två frågeställningar: Ger ett preventivt träningsprogram för kvinnliga fotbollsspelare en minskad incidens av främre korsbandsskador? Finns det evidens för vilket av träningsprogrammen är bäst? Studiens hypotes är att preventionsträning minskar incidensen av främre korsbandsskador hos kvinnliga fotbollsspelare. Metod: Det är en litteraturstudie. Litteratursökning genomfördes på PubMed februari-maj 2016. Nio original studier som kvalificerades utifrån inklusions- och exklusionskriterierna hittades. Information blev hämtad från varje enskild studie för att jämföra studierna, räkna fram den totala effekten av preventionsprogrammen samt riskreduction ration (RRR) och number needed to treat (NNT). Resultat: Resultatet stämmer överens med studiens hypotes. Den sammanlagda riskreduceringen av preventionsträningen mättes 69,3%. Tre av nio studier visade signifikant minskad incidens av främre korsbandsskador. Skillnaden i studiernas design, kvalitet och styrka gör det svårt att avgöra vilket av programmen är bäst. Slutsats: Det finns evidens för att preventiva träningsprogram kan ge minskad incidens av främre korsbandsskador. Fler studier av bra kvalitet behövs för att studera riskfaktorer samt vilka övningar som kan påverka dessa för att kunna skapa optimala träningsprogram. / <p>Kurs Idrott III vt 2016</p>

Syftet med studien var att undersöka svenska tennistränares erfarenheter och upplevd kompetens inom mental träning ifrån ett tränarfilosofiskt perspektiv. För att undersöka syftet användes tre frågeställningar: (1) Hur prioriterar svenska tennistränare mentala förberedelser jämfört med fysiska, taktiska och tekniska förberedelser? (2) Vilka erfarenheter har svenska tennistränare av mental träning? (3) Vilken upplevd kompetens av mental träning finns hos svenska tennistränare? Deltagarna i studien var 13 (M-ålder=31,5, SD-ålder=9,8) män som var tennistränare inom Västra Götaland. En semi-strukturerad intervjuguide konstruerades med fyra huvudsakliga temaområden tränarfilosofi, erfarenhet av mental träning, kompetens av mental träning och utveckling av mental träning. Resultatet visade att: (1) svenska tennistränare anser att mental träning är viktigt inom tennis men prioriterar inte det i deras tränarfilosofi (2) svenska tennistränarna har erfarenhet av mental träning genom att använda det på banan för sina spelare samt ifrån sina egna tenniskarriärer (3) tränarna upplever att de har låg eller ingen kompetens av mental träning samt att tränarna önskar att få mer kompetens. Slutsatsen från studien är att mental träning är något som svenska tennistränarna anser är viktigt men tränarna har för lite erfarenhet och låg kompetens i deras tränarroll.