Titel:               FLYKT FRÅN EN VERKLIGHET TILL EN ANNAN. EN JÄMFÖRELSE AV RUTINER MELLAN FYRA BOENDEN FÖR ENSAMKOMMANDE FLYKTINGBARN    Författare:      Brask, Sandra Ragnarsson, Sofie Handledare:    Drugge, Gunnel   Örebro universitet Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete Socionomprogrammet Socialt arbete 21-40 poäng C-uppsats, 15 poäng Ht 2009         Sammanfattning Under 2008 kom 1510 flyktingbarn och ungdomar till Sverige utan vårdnadshavare. Många kom från Irak och Afghanistan. Syftet med denna uppsats är att kartlägga och jämföra rutiner i verksamheten vid fyra ungdomsboenden för ensamkommande flyktingbarn. Frågeställning-arna handlar om vilka rutiner som finns kring introduktion, vardag, hälsa, fritidsaktiviteter, skola, socialt nätverk och identitetsutveckling. Utgångspunkt för analysen är Förenta Nation-ernas Konvention om Barnets Rättigheter, Randall Collins teori om interaktionsritualer samt tidigare forskning inom ämnet. Litteraturinhämtningen har skett främst utifrån artikeldata-baser. Resultaten har framtagits genom kvalitativ metod och semistruktureade intervjuer. Intervjumaterialet har behandlats utifrån ett fenomenologiskt betraktelsesätt. Följande har framkommit: I boendenas introduktion är vuxenstöd och tydlig information viktiga bestånds-delar. Vardagsrutinerna består av regler kring bl.a. basala mänskliga behov, hushållsgöromål och kommunikation. Gällande hälsa finns rutiner för hanteringen av fysiska besvär. Det psy-kiska måendet nämns dock huvudsakligen. Det finns rutiner kring individuella och gemen-samma fritidsaktiviteter. Beträffande skolan beskrivs rutiner kring skolstart, läxläsning och skolvägran. Kring ungdomarnas sociala nätverk finns rutiner för kontakt med släkt, vänner och gode män samt utökning av kontaktnätet. För vägledning inför bildandet av en vuxen identitet finns rutiner bl.a. för att motverka droganvändning och våld.     Nyckelord: ensamkommande flyktingbarn, ungdomsboenden, rutiner / Title:               FLIGHT FROM ONE REALITY TO ANOTHER. A COMPARISON OF ROUTINES BETWEEN  FOUR YOUTH HOSTELS FOR UNACCOMPANIED ASYLUMSEEKING CHILDREN.     Authors:         Brask, Sandra                       Ragnarsson, Sofie Supervisor:     Drugge, Gunnel   Örebro university School of law, psychology and social work Social Work Program Social work 21-40 points C-essay, 15 points Autumn term 2009       Abstract In 2008 1510 refugee children and adolescents arrived in Sweden without their guardians. Many of them came from Iraq and Afghanistan. The purpose of this essay is to make a survey and compare the routines of four youth hostels for unaccompanied asylum-seeking children. The main issues concern routines in the fields of introduction, everyday life, health, leisure activities, school, social network and development of their identity. The basis of the analysis is The Convention on the rights of the child of The United Nations, Randall Collins theory of interaction rituals and research on the subject. The literature has in most part been collected from databases. The qualitative method and semi-structured interviews are used in the collection of the data. The interview material has been analysed using a phenomenological approach. The main findings are: In the introduction adult support and basic information are important components. The daily routines consist of guidelines about, e.g. basic human needs, household chores and communication. Concerning health there are routines in the field of physical ailments. The mental wellbeing is though more often mentioned. There are routines about individual and group activities. Regarding school routines about starting school, home-work and school refusal are described. In the matter of their social network there are routines for the contact with relatives, friends and legal guardians and extension of the network. To guide them on their way to an adult identity there are routines for e.g. the prevention of drugs and violence.   Keywords: unaccompanied refugee children, adolescents, youth hostels, routines.

Syftet med denna studie var att utifrån ett genusperspektiv undersöka hur två HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn arbetar med jämställdhetsfrågor. Detta undersöktes genom fyra halvstrukturerade intervjuer med personal på HVB-hem för ensamkommande flickor och pojkar mellan 14-17 år. En kvinna och en man på respektive boende intervjuades. Intervjuerna spelades in och det transkriberade materialet analyserades utifrån socialkonstruktivistisk teori samt utifrån ett genusperspektiv. Resultatet av undersökningen visar hur stereotypa föreställningar kring kön konstruerades i det sociala arbetet med ensamkommande barn. Studien visar på ett behov av ökad utbildning kring genus hos personalen. Den visar även på att boendena behöver anpassas för att uppfylla de specifika behov som gruppen ensamkommande flyktingbarn har, inte minst vad gäller jämställdhet och genus. / The aim of the study was to investigate from a gender perspective how two HVB-accommodations for unaccompanied refugee children were working with equality. The research was made by four semi structured interviews with employees at HVB-accommodations for unaccompanied girls and boys between the ages of 14 to 17. From each home there were one female and one male selected for the interviews. The interviews were recorded and transcribed. The material was analyzed using social constructivist theory and gender perspectives. The result indicates how stereotypical ideas’ regarding gender was constructed in the social work with the unaccompanied children. Hence, the study demonstrates a need of increased education for the employees together with a need for the accommodations to adjust in order to fulfill the specific needs which unaccompanied children have not least as regarding equality and gender.

Sedan 2006 har barn och ungdomar som flyttat till Sverige utan sina föräldrar eller annan vårdnadshavare ökat kraftigt. Till skillnad från vuxna är ensamkommande flyktingbarns livssituation mer komplex eftersom det saknas en ansvarig vuxen som kan tillgodose deras behov. Enligt svensk lag har dessa barn och ungdomar samma rättigheter som alla andra svenska barn vilket är anledningen till att det finns väl samordnat stöd från olika myndigheter. Socialtjänsten är en av dessa myndigheter som har en central roll i mottagandet av ensamkommande barn. Hela socialtjänsten står inför nya utmaningar som är en påföljd av förändringar i klienters demografi. Mycket internationell forskning har gjorts utifrån barnen men väldigt lite om socialsekreterarna. Denna uppsats bygger därför på en kvalitativ studie, gjord på intervjuer av tre socialsekreterare som ansvar för mottagandet av ensamkommande barn. Syftet med studien är att undersöka deras arbetsförhållande samt identifiera de utmaningar som förekommer. Studien visar att socialsekreterare upplever arbetet med ensamkommande barn som väldigt intressant och givande samtidigt som de möter olika utmaningar i arbetet, exempelvis kommunikationssvårigheter, kulturella skillnader samt arbetsmetoder som inte är riktigt anpassade till klientens behov. Vi kom fram till att användning av tolk inte alltid är tillförlitligt och att utredning enligt BBiC inte är optimalt. Trots svårigheterna tycker de intervjuade att de lyckas tillgodose barnens behov tack vare stöd från sina medarbetare och deras engagemang.

This study has been conducted in southwestern Sweden regarding asylum-seeking unaccompanied refugee children’s health. The aim is to investigate and understand unaccompanied refugee children’s health during their asylum-process based on care homes personnel’s experiences. The focus is on what factors that impact these children’s health the most and the data has been collected through interviews with personnel at care homes. The result showed that asylum-process, health care, anxiety, depression, suicidal thoughts, traumatic events, and PTSD are factors that have a negative impact on these children’s health, and thatsecurity and integration have a positive impact on their health.

Today, the concept “unaccompanied refugee children” is common in Swedish media. The concept is both dramatic and sad. Alone - refugee - child. It is about children, who alone escape from perse- cution, war, poverty and starvation. The purpose of this study is to investigate, from a user perspec- tive and to a certain extent a goal fulfillment perspective, how some unaccompanied refugee chil- dren look at and assess how Kalmar's municipality has succeeded in taking care of and supporting the possibilities of unaccompanied refugee children to be integrated into the municipality. The result shows that the children are mostly satisfied with the municipality's efforts. The conclu- sion is furthermore that some of the goals presented in the regional program have been achieved. Some have not. Keywords: unaccompanied refugee children, integration, security, education.

Syftet med denna studie var att undersöka ensamkommande barns upplevelser och erfarenheterav integrationsprocessen bland ensamkommande som har erfarenhet av att bo på ett HVB-hem.Semistrukturerade intervjuer gjordes med fem unga vuxna män som kommit till Sverige somensamkommande barn från Afghanistan. Materialet utmynnade i sju teman: boende ochutslussverksamhet, relation, språk och utbildning, integration, känslan av ensamhet ochutanförskap, psykisk ohälsa under asylprocessen samt i väntan på uppehållstillstånd.Resultaten visar att respondenterna upplevde att språket var viktigt för att komma in i detsvenska samhället och att det blev lättare att få ett arbete. Andra faktorer som de upplevdeviktiga för en lyckad integration är bland annat att skaffa svenska vänner, lära sig regler, densvenska kulturen och ett bra mottagande. Resultatet visar även det att respondenterna uppleveratt det har varit svårt att få svenska vänner både i skolan och i samhället, vilket bidrar tillutanförskap och ensamhet. Vidare visar studien att respondenterna tycker att socialarbetarebehöver mer utbildning i arbetet med ensamkommande barn för att få en bättre förståelse förderas kultur och vad barnen bär med sig. Intervjupersonernas upplevelser ger en beskrivning avhur de har haft det som ensamkommande barn, men det går inte att dra generella slutsatser tillen större population av ensamkommande. Sammanfattningsvis kan denna studieförhoppningsvis bidra till att förbättra förståelsen för ensamkommande barns behov undervistelsen vid HVB-hem.

The aim of this study is to create understanding for how employees perceive their skills at HVB in relation to their work with unaccompanied minors.The study is based on a qualitative method and were carried out with nine semi-structured interviews with staff from three different HVB. With the help of Bourdieu’s theoretical frame field, capital, and habitus we analyzed our materials.The study shows us among others that there is a lack of knowledge with the staff within the areas mental health and the pedagogic field. Furthermore, the result showed us that the staff experienced difficulties in how to refute the children’s needs. We find that the staff creates different strategies to cope with the children’s needs. Two prominent strategies emerged in our result. The staff contacted external help and took great support in the strength of the working group.

I denna uppsats är syftet att skapa en fördjupad förståelse för unga afghanska ensamkommande mäns livssituation genom intervjuer som analyserats utifrån begreppen habitus, kapital och fält. De flesta av respondenterna har visat sig vara beredda att slita hårt för att förverkliga sina ambitioner och strävan mot ett liv med stabila levnadsförhållanden. Vad denna strävan gett för resultat skiljer sig åt i gruppen. De som lyckas med att förvärva det kapital som fungerar som inträdesbiljett på arbetsmarknaden eller till högre utbildning, hyser ett stort mått av framtidstro. För ett par av de unga männen har inte stödet från samhället varit tillräckligt och de upplever en osäkerhet inför framtiden. I flera av de unga männens berättelser framträder tecken på solidaritet, i första hand mot familjen, men även gentemot samhället samt den egna gruppen landsmän. Det verkar som om flera av de unga männen finner en livsstil utifrån habitus som fungerar både i det svenska samhället och i det afghanska även om det traditionella livsmönstret i hög grad består. En högre grad av interaktion med andra i samhället utifrån gemensamma intressen skulle kunna bidra till förändring av traditionella mönster och en ökad integration. / In this paper the aim is to create an indepth understanding of young Afghan unaccompanied men's life situations through interviews analysed with the concepts of habitus, capital and field. Most of the respondents have shown a willingness to toil hard to realize their ambitions and aspirations towards a life with stable living conditions. What results this endeavour has given differ within the group. Those who have manage to acquire capital that serves as the admission ticket to the labour market or to higher education, have a high degree of hope for the future. For a few of the young men the support from society has not been sufficient and they experience an uncertainty about the future. In several of the young men's stories signs of solidarity emerge, primarily towards family, but also towards society and their own compatriots. It appears that several of the young men find a lifestyle based on habitus that works both in the Swedish society and amongst Afghans although the traditional pattern of life to a great extent is maintained. A higher degree of interaction with others in the community on the basis of shared interests could lead to a change in traditional patterns and more integration.

This study regards the Swedish documentation system, BBiC, which is translated from the English version LACS. BBiC is created to make sure that the children’s needs are put in centre of attention in child protection investigations. The BBiC-system becomes problematic regarding unaccompanied refugee children because of the parent-perspective which is a keystone in the system. Therefor BBiC creates discretion for the social worker which is not BBiC: s original intension. The study’s aim was to understand how BBiC: s creates discretion for the social worker that works with unaccompanied refugee children. In the results of the study we show that the social workers discretion expands when using BBiC in the work with unaccompanied refugee children. Because of the lack of guidelines from Socialstyrelsen, BBiC is used differently in different municipalities. The social workers sees BBiC in different ways, some see BBiC as a complete system and has adapted BBiC well to the work with unaccompanied refugee children and therefore the discretion increases. Some has only adapted BBiC as a way of thinking and still has a large discretion. We use Lipskys theory about street-level bureaucracy and discretion. We selected the theory and its concept because it is relevant to analyze how BBiC has created discretion for the social workers that work with unaccompanied refugee children. With a large discretion there is also a risk of injustice safety for the unaccompanied refugee child. Therefor the legitimacy of municipality can be questioned. We preformed semi-structured interviews in eight municipalities in southern Sweden and had twelve interviewees. We have also done literary studies regarding Socialstyrelsens reports about BBiC and the research that concerning the implementation of BBiC.

Syftet med denna studie är att öka förståelse för hur fyra ensamkommande flyktingbarn upplever det nya samhället, samt det som görs för att underlätta deras  integrering i Sverige. Att lämna sitt hemland och vara på flykt för en bättre framtid är ett beslut som varje ensamkommande flyktingbarn har tvingats möta, och lämna sin komfort zon. Denna forskning utvärderar effekterna av påtvingad invandring och de copingmekanismer som fyra ensamkommande barn använde när de påbörjar sin resa till frihet och en fristad i Sverige. Dessutom så undersöker denna uppsats det mottagandelandet Sverige, och tillgången till resurser för att underlätta deras integration i det svenska samhället, både på kommunal och nationell nivå. Fokus i denna uppsats är delvis på de svårigheter dessa ungdomar genomgår i hemlandet och den kulturchock och det tryck att anpassa sig som de möter i det nya landet. En kvalitativ forskningsmetod används i denna uppsats, som undersöker subtila nyanser av bilden på ensamkommande flyktingbarn. I denna uppsats används semi-strukturerade intervjuer för att samla in kvalitativa data, vilket gör att de svarande får tid och utrymme att dela sina känslor. Fokus i intervjun bestäms av forskaren då det finns områden som bedöms behöva en djupgående undersökning. Berättelserna analyseras med hjälp av kristeori och teorier om invandrings- och flyktingprocesser som en ämnesteori, och vi skiljer på två olika faktorer, 1. Resan bestående av dramatiska konsekvenser, såsom trauma, frustration, förföljelse, och sist men inte minst ”separationsångest". 2. Stress till följd av den nya kulturen och trycket för snabb anpassning och förändring. / The purpose of this study is to increase understanding of how four unaccompanied refugees experience their new society and what is being done to facilitate their integration in Sweden. To leave and escape a homeland to try to find a better future is a decision that every unaccompanied minor refugee has been forced to face, leaving his/her comfort zone. This research evaluates the impact of forced migration and the coping mechanisms that four unaccompanied minors use as they embark on their journey to freedom and a safe haven in Sweden. Additionally, this essay examines the host country Sweden, and its availability of resources to better facilitate the integration of migrants to Swedish society both at the municipal and national level. The focus of this essay is partly on the difficulties these youngsters undergo in their home country and the culture shock and pressure to adapt they face when living in their new country. Furthermore, by choosing qualitative research method for this essay, we examine subtle nuances of the image of unaccompanied refugee children, both as a concept and as a denominator that creates an identity crisis for them. In this essay semi-structured interviews are utilized to collect qualitative data, allowing respondents the time and scope to examine and share their sentiments. The researcher who directs the conversation to areas deemed to require closer in depth exploration decides the focus of the interview. Analyzing stories using the crisis theory and theories about immigration and refugee processes we distinguish two distinct denominators, 1. A journey with dramatic consequences, such as trauma, frustration, persecution, and, last but not least, ‘separation anxiety’. 2. Stress arising from the new culture and pressure for quick adaptation and change.