Bakgrund: Under vår tid på lärarutbildningen och på vår verksamhetsförlagda utbildning har vi sett att den icke-västerländska skönlitteraturens roll i skolan är näst intill obefintlig. Vi menar att om eleverna får ta del av denna icke-västerländska litteratur får de kanske en ny inblick i och förståelse för andra kulturer. Hur skall dessa elever få upplysning om icke-västerländsk litteratur? Denna litteratur skall ingå i gymnasieskolorna enligt läroplanerna. På grund av den tillsynes låga status som den har i skolan, blev vi intresserade av att undersöka detta och hur detta påverkar lärarens undervisning. Syfte: Vårt syfte är att undersöka om och hur svenskläraren i gymnasieskolorna använder sig av icke-västerländsk litteratur, såsom sydamerikansk, afrikansk och österländsk, i undervisningen. Vi vill också se om det finns ett mönster i litteraturundervisningen inom svensklärarutbildningen. Vidare ville vi undersöka hur detta eventuella mönster kan påverka den nyutexaminerade lärarens val av litteratur i undervisningen på gymnasiet. Metod: Vi har använt oss av en kvalitativ metod då vi har intervjuat tio svensklärare på gymnasieskolor. Resultat: Vi har kommit fram till att den icke-västerländska litteraturen är obefintlig i svenskämnets undervisning på gymnasiet. Orsakerna är lärarnas bristande utbildning inom den icke-västerländska litteraturen, men även kurs- och läroplanernas utformning för högskolan/universitet är en orsak till detta. Litteraturvalet ser olika ut beroende på val av program, det vill säga de praktiska och teoretiska programmen.

I vår uppsats vill vi belysa de icke västerländska konstnärernas roll i det svenska kulturlivet. Med hjälp av en postkolonial teori vill vi titta närmare på hur de och deras konst bli bemött och vilka förutsättningar de har att verka inom kultursektorn på samma villkor som de etniskt svenska konstnärerna. Konst är gränsöverskridande, men trots det så görs det skillnad på konst och konst, vi att undersöka varför, i förhållande till vår teori.

Abstrakt Liksom skolan utgör en arena för alltmer pluralistiska elevgrupper med vitt skilda erfarenheter strävar konstmuseer idag efter att vara en representativ arena för en alltmer globaliserad konstvärld. Den problematik de står inför, samt hur de hanterar den då de arbetar för att inte reproducera en normerad maktrelation mellan västerlandet och resten av världen är kärnan i mitt arbete. Med postkoloniala frågeställningar om makt och diskurser försöker jag belysa vilken identitet vi i den västerländska kulturen ger både dem vi beskriver, samt oss själva, när vi definierar "icke-västerländsk" konst på ett specifikt sätt. För att kanalisera de postkoloniala frågeställningar jag undersöker tittar jag närmare på utställningen Africa Remix, (Moderna Museet i Stockholm 2006 – 2007) eftersom den var en utställning som medvetet förhöll sig till den representationsproblematik som jag undersöker. Således blir min frågställning: Vilken representationsproblematik ställs konstmuseer inför när de ställer ut icke-västerländsk konst? Hur hanterades denna problematik i utställningen Africa Remix? Jag har arbetat utifrån ett socialkonstruktionistisk perspektiv och undersökningen görs inom den postkoloniala teoribildningen som kan sägas sträva efter att analysera och belysa hur och varför maktrelationer ser ut som de gör idag och visa på samband som kolonial och neokolonial retorik döljer. Arbetet belyser hur svårt det är att implementera insiktsfulla och självreflekterande perspektiv på den egna positionen, som museum, men framförallt som ett "västerland" med blicken riktad mot resten av världen. Gestaltningen består av två kompletterande bildspel där det ena lyfter upp och belyser frågor som Africa Remix behandlade i sin utställning, men som sällan gjordes explicita i utställningsrummen. Medan det andra ställer frågor utifrån ett mer teoretiskt förhållningssätt och utgår mer ifrån den teoretiska undersökningen. Syftet är att väcka funderingar kring ämnet och kommunicera problematiken på ett mer visuellt sätt.

Syftet med uppsatsen har varit att synligöra verklighetsåtergivningen i Ørstaviks Kjærlighet i ett försök att närma sig och förstå den kvinnliga protagonistens tillvaro. Analysen har främst utgått från Erich Auerbachs (Mimesis) och Birgitta Holms (Tusen år av ögonblick) systematiska arbetssätt, där Auerbachs metod har styrt angreppssättet och där Holms perspektiv på den kvinnliga tillvaron lagts till. Två specifika textavsnitt valdes ut för att utifrån ett mikroperspektiv lyfta den kvinnliga tillvaron till ett makroperspektiv. Huvudargumentet har varit att visa att en verklighetsframställning av den kvinnliga tillvaron är möjlig genom litteraturen. Liksom andra perspektiv såsom till exempel det postkoloniala och det feministiska kan även Auerbachs metod att tolka verklighetsåtergivningen i litterära texter, ge oss en möjlig bild av människans, och i det här fallet även specifikt kvinnans tillvaro. I Ørstaviks roman har man kunnat tydliggöra flertalet av de kriterier som enligt Auerbach bidrar till en realistisk presentation i verket och på så sätt kan man synliggöra och därmed också tolka en verklighet utifrån texten. I analysen har det också framkommit vad som specifikt utmärker Ørstaviks sätt att genom sitt arbete med språket och texten närma sig verkligheten. I båda texterna kan man till exempel se hur hon arbetar med en konkret ögonblickssituation där hon låter alla skikt få träda fram såsom i ”verkligheten” med rummet och dess inredning, karaktärernas blick, tal och tankar. Men vad som kanske framförallt ska ses som unikt för Ørstaviks sätt att skriva är hur hon fångar en verklighet i sitt sätt att synligöra protagonistens inre och yttre språk och med det visa att det är i relationen däremellan som vi får tillgång till hennes tillvaro som modern, västerländsk kvinna.

Uppsatsen är en undersökning av läroböcker i litteraturhistoria för gymnasieskolan utifrån ett postkolonialt perspektiv. De viktigaste resultaten i undersökningen visar en eurocentrism inom läromedel, där endast en liten mängd litteratur från icke västerländska delar av världen presenteras. Den visar även en framställning av icke västerländska delar av världen som statiska i kontrast till västerlandet där utveckling och modernitet betonas. Författare ur den icke västerländska litteraturen presenteras ofta som skildrare av livet i sina delar av världen och premieras sällan för originalitet.

<p>I vår uppsats vill vi belysa de icke västerländska konstnärernas roll i det svenska kulturlivet. Med hjälp av en postkolonial teori vill vi titta närmare på hur de och deras konst bli bemött och vilka förutsättningar de har att verka inom kultursektorn på samma villkor som de etniskt svenska konstnärerna. Konst är gränsöverskridande, men trots det så görs det skillnad på konst och konst, vi att undersöka varför, i förhållande till vår teori.</p>

The aim of this research is primarily to examine and explore how imperialism/colonialism is depicted in teaching material from 1929 through to the present day and the changes which may or may not have occurred. This research’s point of departure is postcolonial theory and Edward Said’s harrowing critique of other cultures inaccurate representations in literature; reinforced with the West’s tendencies to portray the East as culturally and intellectually inferior. Previous research has indicated that Western perspectives still dominate textbooks and even suggests that old prejudices are alive and well. This investigation has even a dual-purpose, that is, to determine if the teaching aids meet the requirements of a good textbook, as stipulated by didactic researcher Tom Wikman. Wikman has devised principles to interpret the quality of a textbook which will thus be applied as analytical tools in conjunction with this research. The results of this study reveal, in correlation with previous research that Western perceptions of other cultures are still an issue in modern teaching aids. Despite the exception of one textbook’s attempt to incorporate a more sympathetic viewpoint, a rigid dichotomy between ‘us’ and ‘them’ is nonetheless upheld in the texts. Furthermore, the results allude to that outdated ethnocentric tendencies are seemingly ubiquitous in recent teaching materials, whether the authors are conscious or unconscious of this. To conclude, based on Wikman’s interpretation principles none of the teaching aids fulfil all the requirements of a good textbook.

Min hypotes i denna uppsats är att religionslärare på högstadiet i sin undervisning presenterar buddhismen som en positiv och odogmatisk tradition där religiösa aspekter tonats ned. Syftet med denna uppsats är att undersöka om denna hypotes håller eller om den måste revideras eller förkastas. Detta kommer att ske med hjälp av följande frågeställningar: Hur presenterar lärarna buddhismen i undervisningen? På vilka fakta och perspektiv lägger lärarna fokus? Hur bedömer lärarna att deras elever uppfattar buddhismen jämfört med andra religioner?

BakgrundBakgrunden till att det står kristen tradition och västerländsk humanism i läroplanen är utifrånPiltz (1992) betänkande inför den förra läroplanen (Skolverket 1994, SOU 1994:92, bilaga 8 iSkola för bildning), som handlar om att Piltz anser att kristen tradition är det som formatsamhället. Sigurdsson å andra sidan ifrågasätter vilken kristen tradition som Piltz bygger sittbetänkande på, eftersom det har funnits flera kristna traditioner i samhället. Vidare tasforskning upp kring hur religionskunskapsundervisningen i mångkulturella skolor på ettfördelaktigt sätt kan få elever att skapa sig förståelse för varandras trosuppfattningar.Den teoretiska ramen bygger på Bakhtins (1991) teori om att människor ska föra dialog, föratt skapa sig förståelse för varandra. Bakhtins teori om dialogismen har Dysthe (1996)applicerat i klassrummet. Det dialogiska klassrummet handlar om att det finns ett samspelmellan lärare och elever och mellan elever. Det finns alltså flera röster i klassrummet ochallas erfarenheter, uppfattningar och värderingar är betydelsefulla och lyssnas till. Detmonologiska klassrummet är dock vanligast, och innebär att det är läraren som är auktoritäroch säger hur ”det” är och ”fyller” eleverna med fakta. Det finns alltså en röst som förmedlarinformation och det är lärarens (Dysthe 1996).SyfteSyftet med föreliggande studie är att undersöka några årskurs-4-6-lärares syn på att förmedlakristen tradition och västerländsk humanism inom området etik, i religionskunskapsämnet påmångkulturella skolor.MetodStudien är gjord enligt en kvalitativ metod, genom intervju som redskap. Informanterna ärlegitimerade årskurs-4-6-lärare, som har behörighet och erfarenhet i att undervisa i ämnetreligionskunskap. Lärarna arbetar på olika skolor i västra Sverige. Lärarnas svar har noggrantanalyserats, enligt ett kodningsschema. Den teoretiska ramen har varit till hjälp för att förstålärarnas syn på olika frågor.ResultatStudiens resultat visar att vissa elever ges dubbla budskap. Skolan förmedlar sin värdegrund,medan hemmet förmedlar sina värderingar. Dessa värderingar behöver inte alla gångerstämma överens, vilket gör att elever ibland uttrycker motsättningar i undervisningen. Det göratt det kan bli svårt att prata om vissa moraliska frågor, som sexualitet och jämställdhet.

Denna studie undersöker skönlitteraturens potential att anamma som ett didaktiskt och pedagogiskt verktyg i undervisning i gymnasieskolans ämne svenska. Vidare undersöker studien hur litteratursamtal och ett ämnesöverskridande arbete mellan ämnena svenska och samhällskunskap med hjälp av skönlitteratur kan bidra till inkludering i det mångkulturella klassrummet. Det vill säga hur ett sådant arbete kan främja tolerans, ödmjukhet och nyfikenhet på andra kulturer som i sin tur kan minska fördomar och diskriminering i en skola som vilar på demokratisk värdegrund. Studien består av en kvalitativ litteraturdidaktisk undersökning där materialet används som både teoretisk bakgrund och analysmetod vilket analyseras genom diskursanalys. Undersökningen har kommit fram till att litteratursamtal och ämnesöverskridande arbete i skola och undervisning är gynnsamt av många anledningar, bland annat ur ett perspektiv att applicera det lästa i en större kontext vilket kan gynna arbetet i riktning mot att fostra morgondagens demokratiska medborgare. På så sätt kan skönlitteraturen fungera som ett verktyg och medel som har potential att främja inkludering i dagens mångkulturella skolor.