<p>Syftet med uppsatsen är att utifrån ett rättsäkerhetsperspektiv redogöra för hur den straffrättsliga påföljden om överlämnande till särskild vård för unga verkställs inom socialtjänsten. Avsikten är också att analysera huruvida påföljden verkställs på ett sätt som står i samklang med lagstiftarens intentioner, samt att diskutera hur den enskilde socialsekreteraren kan bidra med att kravet på rättsäkerheten efterlevs och förstärks. Uppsatsen har en rättsdogmatisk ansats parat med kvalitativa intervjuer. Huvudsakliga källor har utgjorts av förarbeten, praxis samt rättsvetenskaplig och kriminologisk litteratur. Resultatet visar att kravet på rättsäkerhet till stora delar är uppfyllt, då överlämnande till särskild vård för unga verkställs och utreds. Dock föreligger ett behov av att ytterligare definiera vad begreppet särskilt vårdbehov innebär, då detta är ett krav för att påföljden ska kunna aktualiseras. Definitionen för särskilt vårdbehov utgår i dagsläget från den övergripande definitionen i SoL, vilket kan medföra ökad risk för en oenhetlig lagtolkning. Då riktlinjer från Socialstyrelsen i form av allmänna råd och föreskrifter saknas, ökar risken för att kraven på legalitet, förutsebarhet och objektivitet åsidosätts. Socialtjänstens ansvar för rättsäkerhet blir i denna kontext tydlig och behovet av föreskrifter och allmänna råd med syfte att öka enhetligheten i lagtolkningen är därför uppenbar. Det har också framkommit att en tydlig samverkan mellan socialtjänst, polis- och åklagarmyndighet är en förutsättning för en effektiv, rättssäker och skyndsam handläggning av ungdomsmål.</p>

Syftet med uppsatsen är att utifrån ett rättsäkerhetsperspektiv redogöra för hur den straffrättsliga påföljden om överlämnande till särskild vård för unga verkställs inom socialtjänsten. Avsikten är också att analysera huruvida påföljden verkställs på ett sätt som står i samklang med lagstiftarens intentioner, samt att diskutera hur den enskilde socialsekreteraren kan bidra med att kravet på rättsäkerheten efterlevs och förstärks. Uppsatsen har en rättsdogmatisk ansats parat med kvalitativa intervjuer. Huvudsakliga källor har utgjorts av förarbeten, praxis samt rättsvetenskaplig och kriminologisk litteratur. Resultatet visar att kravet på rättsäkerhet till stora delar är uppfyllt, då överlämnande till särskild vård för unga verkställs och utreds. Dock föreligger ett behov av att ytterligare definiera vad begreppet särskilt vårdbehov innebär, då detta är ett krav för att påföljden ska kunna aktualiseras. Definitionen för särskilt vårdbehov utgår i dagsläget från den övergripande definitionen i SoL, vilket kan medföra ökad risk för en oenhetlig lagtolkning. Då riktlinjer från Socialstyrelsen i form av allmänna råd och föreskrifter saknas, ökar risken för att kraven på legalitet, förutsebarhet och objektivitet åsidosätts. Socialtjänstens ansvar för rättsäkerhet blir i denna kontext tydlig och behovet av föreskrifter och allmänna råd med syfte att öka enhetligheten i lagtolkningen är därför uppenbar. Det har också framkommit att en tydlig samverkan mellan socialtjänst, polis- och åklagarmyndighet är en förutsättning för en effektiv, rättssäker och skyndsam handläggning av ungdomsmål.

No description available.

Bakgrund: Lagen om Samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård ställer stora krav på samverkan mellan vårdgivare. Samordnad individuell planering med SIP som resultat är reglerat i lagen och syftar till en trygg, säker och smidig övergång från slutenvården till öppen vård och omsorg. Sjuksköterskan i primärvården har en aktivroll som vårdsamordnare och fast vårdkontakt och är den som sammankallar till en SIP. Syfte: Att beskriva erfarenheter av arbetet med samordnad individuell planering för patienter med komplexa behov i primärvården ur vårdsamordnande sjuksköterskors perspektiv. Metod: Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fyra sjuksköterskor och fyra distriktssköterskor som arbetar som vårdsamordnare i primärvården. Studien har analyserats med hjälp av en manifest innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att de flesta sjuksköterskor bedömde att de hade tillräckligt med kunskap för att arbeta som vårdsamordnare i primärvården. Studien visade också att sedan den nya lagen trätt i kraft har kommunikationen mellan primärvården, kommunen och slutenvården blivit bättre, vilket har medfört att primärvården har fått en tydligare bild av patienter i slutenvården som är i behov av en samordnad planering. I studien framkom det också att patienten kände sig mer delaktig i sin vårdplanering. Studien visade dessutom på en förvirring över begreppet utskrivningsplanering och SIP. Slutsats: Sjuksköterskans nya roll som vårdsamordnare i primärvården har fört med sig fördelar både för primärvården och patienten. Primärvården har nu kontroll över vilka patienter som är inneliggande på sjukhus och är i behov av samordnad individuell planering, vilket ses som en trygghet och säkerhet för patienten. Men det finns fortfarande utmaningar i framtagandet av individuell plan (SIP). Kunskapen om vad en SIP innebär samt hur och när den ska genomföras har visat sig ha stor betydelse för att lyckas med implementeringen av det nya arbetssättet.

Bakgrund: Palliativ vård är lindrande vård som ska erbjudas patienter med progressiv obotlig sjukdom oavsett diagnos. Störst fokus inom vårdformen ligger fortfarande på patienter med cancer trots att cancer inte utgör den vanligaste dödsorsaken vid väntade dödsfall. Forskning har visat att patienter med icke-malign sjukdom erhåller palliativ vård av sämre kvalitet än patienter med cancer samt att de överlag inte identifieras i tid. Förvåningsfrågan är ett instrument utformat för att identifiera patienter med palliativa vårdbehov. Syfte: Syftet var att undersöka förvåningsfrågans användbarhet vid identifiering av patienter med palliativa vårdbehov vid obotlig icke-malign sjukdom. Metod: En integrativ litteraturöversikt med tematisk analys genomfördes där studier av kvalitativ, kvantitativ och mixad metod inkluderades. Artikelsökningar gjordes i databaserna CINAHL, PubMed och ASSIA. Resultatet baseras på 29 artiklar publicerade mellan år 2017 och 2023. Resultat: Resultatet beskrivs i tre teman utifrån förvåningsfrågans användbarhet: funktion, förutsättningar samt faktorer som förenklar och försvårar. Under temat funktion lyfts instrumentets prognostiska och proaktiva funktion. Under temat förutsättningar presenteras patient- såväl som sjukvårdsrelaterade variabler relaterade till förvåningsfrågan. Under temat faktorer som förenklar och försvårar presenteras egenskaper hos instrumentet som kan gynna respektive missgynna användbarheten. Slutsats: Förvåningsfrågans prognostiska funktion för patienter med obotlig icke-malign sjukdom varierar men tycks ändå genom sin proaktiva funktion kunna bidra till att identifiera patienter med begränsad levnadstid och potentiellt palliativt vårdbehov. Det är ett enkelt och snabbt instrument som inte är begränsat till en viss patientgrupp eller verksamhet. Förvåningsfrågan kan därför användas av all sjukvårdspersonal för att göra dem uppmärksamma på patienter som skulle kunna gagnas av palliativ vård.

Bakgrund: Hälften av alla graviditeter slutar i missfall, vilket kan upplevas som en traumatisk händelse i kvinnans liv. Ett professionellt stöd är nödvändigt för att kvinnorna ska kunna hantera sin sorgeprocess, men vårdpersonal upplever sig inte ha kunskap att möta den sorg kvinnorna går igenom. Därför är det viktigt att generera ny kunskap och beskriva kvinnors vårdbehov som uppkommer vid missfall som vårdpersonal kan bemöta Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva kvinnors erfarenheter av missfall med fokus på vårdbehov. Metod: Litteraturstudien innefattar 9 kvalitativa artiklar och sökningar gjordes i databaserna PubMed, Cinahl, PsychINFO och SveMed+. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades med hjälp av Fribergs femstegsmodell.  Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier med åtta underkategorier. Kategorierna är: Att få utförlig information, Att få emotionellt stöd och bli respektfullt bemött samt Att få ett snabbt och kompetent omhändertagande.  Konklusion: Kvinnorna önskade mer information, bättre bemötande och ett snabbt och kompetent omhändertagande. Studien visade på att vårdpersonalen hade bristande kapacitet att kunna ge emotionellt stöd. Med mer utbildning och tydligare riktlinjer för sjuksköterskor skulle vården kunna omhänderta dessa kvinnor på ett bättre sätt som hjälper dem i sin sorg och bidrar till att undvika ett försämrat psykiskt mående efter genomgånget missfall. / Background: Half of all pregnancies ends in miscarriage and can be experienced as traumatic events in women's lives. Professional support is necessary for women to manage their grieving process, but healthcare professionals experiences lack of knowledge to handle their grief. Therefore, it's important to generate new knowledge and describe women's care needs in the event of a miscarriage, that care staff can meet.  Aim: The purpose of the literature study was to describe women's experiences of miscarriage with a focus on care needs.  Methods: The literature study includes 9 qualitative articles. Searches were made in the databases PubMed, Cinahl, PsycINFO and SveMed+. The articles were quality checked and analyzed using Friberg's five-step model.  Results: The analysis resulted in three categories with eight subcategories. The categories are: To receive detailed information, To receive emotional support and be treated respectfully and To receive prompt and competent care.  Conclusion: The women wanted more information, better treatment and fast competent care. The study showed that the healthcare staff lacked the capacity to provide emotional support. With more training and clearer guidelines, the healthcare would be better equipped to treat these women and help them in their grief and to avoid impaired mental well-being, after miscarriage.

Bakgrund: Palliativ vård är lindrande vård som ska erbjudas patienter med progressiv obotlig sjukdom oavsett diagnos. Störst fokus inom vårdformen ligger fortfarande på patienter med cancer trots att cancer inte utgör den vanligaste dödsorsaken vid väntade dödsfall. Forskning har visat att patienter med icke-malign sjukdom erhåller palliativ vård av sämre kvalitet än patienter med cancer samt att de överlag inte identifieras i tid. Förvåningsfrågan är ett instrument utformat för att identifiera patienter med palliativa vårdbehov. Syfte: Syftet var att undersöka förvåningsfrågans användbarhet vid identifiering av patienter med palliativa vårdbehov vid obotlig icke-malign sjukdom. Metod: En integrativ litteraturöversikt med tematisk analys genomfördes där studier av kvalitativ, kvantitativ och mixad metod inkluderades. Artikelsökningar gjordes i databaserna CINAHL, PubMed och ASSIA. Resultatet baseras på 29 artiklar publicerade mellan år 2017 och 2023. Resultat: Resultatet beskrivs i tre teman utifrån förvåningsfrågans användbarhet: funktion, förutsättningar samt faktorer som förenklar och försvårar. Under temat funktion lyfts instrumentets prognostiska och proaktiva funktion. Under temat förutsättningar presenteras patient- såväl som sjukvårdsrelaterade variabler relaterade till förvåningsfrågan. Under temat faktorer som förenklar och försvårar presenteras egenskaper hos instrumentet som kan gynna respektive missgynna användbarheten. Slutsats: Förvåningsfrågans prognostiska funktion för patienter med obotlig icke-malign sjukdom varierar men tycks ändå genom sin proaktiva funktion kunna bidra till att identifiera patienter med begränsad levnadstid och potentiellt palliativt vårdbehov. Det är ett enkelt och snabbt instrument som inte är begränsat till en viss patientgrupp eller verksamhet. Förvåningsfrågan kan därför användas av all sjukvårdspersonal för att göra dem uppmärksamma på patienter som skulle kunna gagnas av palliativ vård.

Bakgrund: En patient som vårdas på en intensivvårdsavdelning befinner sig i en särskilt utsatt situation då patienten är allvarligt sjuk eller skadad. Patienterna har och upplever vårdbehov som vårdpersonalens uppgift är att identifiera och tillgodose. Att inte ha förmåga att förmedla sina vårdbehov gör patienterna sårbara och vårdbehoven som patienten värdesätter kan inte tillgodoses. Syfte: Syftet med studien var att sammanställa vilka vårdbehov patienter som vårdades på en intensivvårdsavdelning upplevt och undersöka om vårdbehoven tillgodosågs under vårdtiden. Metod: En kvalitativ litteraturöversikt med deskriptiv design baserades på 21 vetenskapliga artiklar som sedan sammanställdes till en narrativ syntes. Resultat: Resultatet visar att patienterna under sin intensivvårdstid upplevde både psykiska och fysiska behov. Patienterna uttryckte ett stort behov av mänsklig kontakt och anhöriga tillgodosåg främst det behovet. Att inte kunna uttrycka sig verbalt var ett stort hinder för patienterna som uttryckte ett behov av att göra sig förstådd och att få information om sin situation. En icke fungerande kommunikation mellan patienterna och vårdpersonalen var den största anledningen till att vårdbehoven inte tillgodosågs. Slutsats: Trots tidigare forskning, teorier, värdegrunder, kompetensbeskrivningar och lagar som beskriver vikten av att vårda patientens psykiska hälsa genom ett personcentrerad och ett etiskt förhållningssätt frångår vårdpersonalen ofta detta inom intensivvård. Vårdpersonal behöver bli bättre på att identifiera och tillgodose dessa psykiska behov. Det finns ett behov av att fördjupa specialistutbildningen för intensivvårdssjuksköterskor där det psykologiska patientperspektivet får en större del. / Background: A patient being treated in an intensive care unit is in a particularly vulnerable situation when the patient is often seriously ill or injured. Patients experience care needs that is the healthcare staff's task is to identify and supply. Being unable to convey their care needs makes the patients vulnerable and the care needs that the patient values ​​can not be met by healthcare staff. Aim: The aim of the study was to compile the care needs of patients who were treated in an intensive care unit and to investigate whether care needs were met during the care period.  Method:A qualitative literature review with descriptive design based on 21 scientific articles, then compiled into a narrative synthesis.  Result: The result shows that during the intensive care period, patients experienced psychological and physical needs. Patients expressed a great need for human contact wich their relatives mainly addressed. Being unable to express yourself verbally was a major obstacle for patients who expressed a need to understand and to get information about their situation. Non-functioning communication between patients and healthcare staff was the main reason why care needs were not met. Conclusion: Despite prior research, theories, values, skill descriptions and laws describing the importance of caring for the psychological needs of the patient through an individual and ethical approach, the healthcare staff often abandon this in intensive care. Healthcare professionals need to be better at identifying and meeting these psychological needs. There is a need to deepen specialist education for intensive care nurses, where the psychological patient perspective gets a greater part.

Bakgrund: Befolkningen i Sverige blir allt äldre och äldre personer med komplexa vårdbeho vökar. År 2014 var cirka 500000 personer 80 år eller äldre i Sverige och detta beräknas öka till 800000 år 2030. Allt fler äldre vårdas i ordinärt boende och många av dem har komplexa vårdbehov som kräver vård både från landsting, primärvård och kommunal hälso-och sjukvård. Av den anledningen är samarbetet mellan dessa verksamheter en avgörande faktor för att omvårdnaden ska uppnå den kvalitet som de äldre med komplexa vårdbehov har rätt till. Specialistsjuksköterskorfrån de olika verksamheterna har här en viktig roll och det är en utmaning både för denne men även övrig vårdpersonal. Syfte: Syftet med studien är att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av samarbete mellan verksamheter i omvårdnaden av äldre med komplexa vårdbehov. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes för att kunna besvara studiens syfte. Sju intervjuer genomfördes med både specialistsjuksköterskor och sjuksköterskor som arbetade inom primärvård eller kommunal hälso- och sjukvård. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analys gjordes enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultat: I resultatet framkom att samarbete mellan olika verksamheter är komplex. Det framkom många faktorer som försvårar vården av den äldre med komplexa vårdbehov och det krävs engagemang och vilja från all vårdpersonal för att samarbetet ska fungera. Slutsats: Personcentrerad vård har stor betydelse för samarbetet mellan verksamheter i omvårdnaden av äldre med komplexa vårdbehov. Att bedriva ett samarbete mellan verksamheter är komplex och flera faktorer påverkar hur det fungerar. / Background: The population in Sweden is getting older and the number of olderpeople is increasing with complex care needs. In 2014, approximately 500,000 people were80 years or older in Sweden and this is estimated to increase to 800,000 by 2030. More and more older people are being cared for in ordinary housing and many of them have complex care needs that require care from county councils, primary care and municipal health and healthcare. For this reason, the collaboration between these activities is a decisive factor for the nursing to achieve the quality to which the older with complex care needs are entitled. Specialist nurses from the various activities have an important role and it is a challenge both for them but also for other care staff. Aim: The aim of this study is to describe specialist nurses’/nurses’ experience of collaboration between establishments in nursing care of older people with complex care needs. Method: Qualitative content analysis with inductive approach was used to answer the aim of the study. Seven interviews were conducted with both specialist nurses and nurses working in primary care or municipal health care. The interviews were recorded, transcribed, and analyzed according to Graneheim and Lundman (2004). Results: The results showed that collaboration between different activities is complex. Many factors emerged that make it more difficult to care for the older with complex care needs. The commitment and willingness of all care staff is required for the collaboration to work. Conclusion: Person-centered care is of great importance for the collaboration between activities in the care of the older with complex care needs. Conducting a collaboration between establishments is complex and several factors affect how it works.

Bakgrund  Sexuellt våld är ett utbrett samhällsproblem med kort- och långsiktiga effekter på både den fysiska och psykiska hälsan. Hälsokonsekvenserna är många men innefattar bland annat depression, trauma, oönskad graviditet och sexuellt överförbara infektioner. Sjukvårdspersonal har en betydande roll, dock är ofta kunskap och erfarenhet för att identifiera och bemöta sexuellt utsatta kvinnor bristfälliga.  Syfte  Syftet var att beskriva hur den sexuellt våldsutsatta kvinnan upplever vårdmötet med vårdpersonal samt vad hon har för vårdbehov efter övergrepp.  Metod  I denna icke-systematiska litteraturöversikt ingår 19 vetenskapliga originalartiklar av både kvantitiv och kvalitativ design. De har hämtats från databaserna PubMed och CINAHL, genom ett flertal sökordskombinationer. Artiklarna har kvalitetsgranskas utifrån Sophiahemmets Högskolas bedömningsunderlag. De har sedan analyserats med stöd av en integrerad analys.  Resultat  Viktiga aspekter i vårdpersonalens bemötande med sexuellt våldsutsatta kvinnor, för att främja läkning, är respekt, integritet, bekräftelse och att värna kvinnans självbestämmande. Sexuellt våldsutsatta kvinnor sårbarhet i vården relaterar till normer och lagar, samt hur hon förhåller sig till förövaren. Det finns behov av specialiserad vård. Resultatet är indelat i tre huvudkategorier, nämligen Upplevelsen av att söka och få vård, Den sexuellt drabbade kvinnans sårbarhet i vården och Behov att bli tagen på allvar.  Slutsats  Resultatet visar att vårdpersonal har en betydande roll för att främja läkning när de möter sexuellt våldsutsatta i vården. Positiva upplevelser kan lägga ett fundament till återhämtning samtidigt som negativa upplevelser istället kan leda till återupplevelse av trauma samt fördröjd eller utebliven vård. Bemötandet i vården kräver närvaro och känslighet för att vården ska upplevas respektfull och medkännande. Resultatet visar också att sexuellt våldsutsatta kvinnor efterfrågar, och har övervägande positiva upplever av, specialiserad vård. / Background  Sexual violence is a common problem in today’s society followed by physical and psychological health effects both short- and long term. The health consequences are many but include depression, trauma, unwanted pregnancy and sexually transmitted infections. Healthcare professionals play a significant role, however, they often lack the knowledge and experience to identify and respond to sexually vulnerable women.  Aim  The purpose of this study was to describe how the sexually abused woman experiences the encounter with health professionals and her care needs following abuse.  Method  This non-systematic literature review includes 19 original scientific articles of both quantitative and qualitative design. These have been retrieved from the databases PubMed and CINAHL, by several keyword combinations. All articles have been quality reviewed on the basis of Sophiahemmet University's assessment data. They have been analyzed with an integrated analysis.  Result  Important aspects of the care staff's interaction with sexually abused women, in order for it to increase healing, are respect, integrity, confirmation and safeguarding the woman's self- determination. Sexually abused women are particularly vulnerable because of aspects regarding norms and lawsystems, as well as how she relates to the perpetrator. There is a need for specialized care. The results are divided into three main categories, namely The experience of seeking and receiving care, The sexually abused woman's vulnerability in health care and The need to be taken seriously.  Conclusion  The results show that healthcare professionals have a significant role in facilitating healing when encountering sexually abused people in healthcare. Positive experiences can lay a foundation for recovery at the same time as negative experiences can lead to revictimization as well as delayed or absent care. The interaction requires presence and sensitivity for the care to be experienced as respectful and compassionate. The results also show that sexually abused women demand, and have positive experiences of, specialized care.