Syftet med arbetet är att belysa sjuksköterskans upplevelser av att vårda patienter med psykisk ohälsa i somatisk vård. För att kunna fördjupa och sammanställa tidigare forskningar om ämnet är det en fördel att göra en litteraturstudie. I arbetet ingår 14 artiklar, kvalitativa och kvantitativa. Resultatet visar att sjuksköterskor som arbetar i somatisk vård negativa upplevelser av att vårda patienter med psykisk ohälsa. Sjuksköterskorna kände en ständig känsla av obehag och rädsla som grundas på otillräcklig kunskap. På grund av bristfällig sjukhusledning känner sjuksköterskorna att de inte får stöd när de önskar få mer kunskap om ohälsan. Sjuksköterskor med mer yrkeserfarenhet eller vid samarbete med specialistpsykiatrin har en mer positiv inställning. Sjuksköterskor som arbetar i somatisk vård har oftast andra medicinska prioriteringar vilket får dem att känna ångest över att inte kunna ge god vård. Patienternas psykiska ohälsa blir då bortprioriterad och obehandlad vilket skapar ett lidande. Alla patienter skall vårdas utefter deras individuella behov, men kunskapsbristen upplevs vara ett stort hinder.

Bakgrund: Suicid är ett vanligt förekommande folkhälsoproblem världen över. Människor som överlevt suicidförsök vårdas ofta inom psykiatrisk heldygnsvård. Sjuksköterskan har ett stort ansvar för omvårdnaden och likaså ett yrkesansvar att skapa vårdande möten med patienten och vårda utifrån ett patientperspektiv. Eftersom vi av tidigare forskning vet att sjuksköterskan är en viktig del av relationen till patienten är det av största vikt att lyfta dennes känslor och upplevelser och hur de i sin tur påverkar patienten. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter inom psykiatrisk heldygnsvård efter ett suicidförsök. Metod: Datainsamling utfördes genom intervjustudier som analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkommer två huvudkategorier; Uppleva känslor som är svåra och Uppleva känslor som berikar, med ett överskridande tema, Utmaning och motivation-det paradoxala vårdandet. I vårdandet upplever sjuksköterskan en mängd olika känslor och även tvära kast dem emellan. Bland de svåra känslorna nämns exempelvis frustration och ilska. Känslor av positiv karaktär stärker å andra sidan sjuksköterskan i sin yrkesroll och ger drivkraft till att fortsätta vårda. Diskussion/Slutsats: Vårdandet av patienter efter ett suicidförsök är en mycket svår situation att ställas inför då vårdandet är komplext och mycket känsloutmanande även för en sjuksköterska eller specialistsjuksköterska med mångårig yrkeserfarenhet. Trots detta bemannas ofta psykiatriska heldygnsvården av mindre erfarna sjuksköterskor. Verksamheter bör därför prioritera kompetensutveckling och tillgång till handledning och reflektion på arbetsplatsen för att kunna möta patienter i svåra och komplexa situationer och ge en trygg och säker vård som baseras på kompetens och erfarenhet.

Bakgrund: Allt flera människor lever längre och detta gör att den äldre befolkningen ökar i hela världen. Vårdens fokus har förändrats och blivit mer personcentrerad. Genom en god vårdrelation mellan patient och sjuksköterska kan grunden för att lindra lidandet hos patienten uppstå. Genom lagar och styrdokument framhålls sjuksköterskans ansvar för att ge en säker vård, men också att patienters rättigheter följs. Problem: Äldre personer har en risk att hamna i underläge inom vården om de inte får vara med och besluta om sin omvårdnad. På grund av detta skulle det kunna leda till ett vårdlidande. Syfte: Att kartlägga hur sjuksköterskor utför personcentrerad vård av äldre personer. Metod: En allmän litteraturöversikt där sex artiklar med en kvantitativ metod och sex artiklar av kvalitativ metod analyseras. Resultat: Fem kategorier identifierades som visade hur sjuksköterskor utför personcentrerad vård. Dessa var betydelsen av team och samarbetet, ledarskapets roll, att vara öppen för patientens andlighet, att vara engagerad och se individens behov. Slutsats: Personcentrerad vård gynnas av att sjuksköterskan för ett gott samarbete genom att vara en tydlig och engagerad ledare. Vidare behöver sjuksköterskan respektera andlighet, se patientens individuella behov och vara engagerad i patientens livsvärld.

Bakgrund: I arbetets bakgrund definieras HBTQ-begrepp och HBTQ-personers rättigheter inom hälso- och sjukvården i Sverige tas upp. Goffmans teori om stigma visar på hur HBTQ-personer utsätts för stigmatisering som en minoritetsgrupp. Meyers modell för minoritetsstress visar att HBTQ-personer har en minoritetsidentitet som kan leda till minoritetsstressprocesser. Arbetet har en teoretisk anknytning i form av Katie Eriksson teoriom lidande. Syfte: Syftet var att belysa HBTQ-personers vårdlidande relaterat till bemötande från hälso- och sjukvårdspersonal. Metod: Designen för arbetet var en litteraturöversikt som inkluderade studier medkvalitativ, kvantitativ och mixad metod. Studierna skulle fokusera på patienters upplevelser i vårdmöten och populationen skulle vara HBTQ-personer. Litteratursökningen utfördes i tre databaser. Analys av kvantitativt resultat utfördes enligt en modell av Friberg medans det kvalitativa resultatet analyserades enligt Graneheim och Lundmans modell för kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det kvantitativa resultatet påvisade olika nivåer av negativa upplevelser beroendepå individuella faktorer, ett flertal påverkande faktorer samt konsekvenser. Det kvalitativa resultatet visade att vårdpersonalens bemötande, attityder och kompetens hade stor påverkan på vårdupplevelsen. HBTQ-personer utsattes för ett flertal negativa upplevelser som ledde till konsekvenser för omvårdnaden. Resultatet visade också på brister i vården av HBTQ-personer. Diskussion: Arbetets design hade både för- och nackdelar. Katie Erikssons teori om lidande ansågs vara passande för arbetet utifrån HBTQ-personers risk för sämre omvårdnad och bemötande. Utöver demografiska faktorer utsattes HBTQ-personer för olika nivåer av vårdlidande beroende på könsidentitet och sexuell läggning. Slutsats: HBTQ-personer utsätts för onödigt lidande i vårdmöten. För att möta HBTQ-personers behov är det viktigt med adekvat utbildning för vårdpersonal. / <p>Examinationsdatum: 2019-11-04</p>

Background Substance use disorder [SUD] is a global problem and opioids is a growing partof the overdoses worldwide. Sweden has a high mortality rate related to narcotics compared tothe rest of the EU. Nurses meet people with SUD when people with SUD are seeking care. People with SUD are usually met with stigma and have a risk of getting worse care in a healthcare setting. Aim The aim with this study is to describe nurses’ experiences of meeting people with SUD. Method This study is a literature study. Seven qualitative articles were analyzed with acontent analysis approach. Results The results show that nurses had a sense of insecurity being present in the meetingwith people with SUD. The presence of insecurity comes from a more demanding care, afeeling of being vigilant, lack of information and that nurses’ integrity is under threat. Conclusions People with SUD are a vulnerable group with a risk of being exposed for carepanding and in many cases nurses experience a kind of insecurity while caring for them. / Bakgrund Beroendeproblematik är ett problem globalt där opiater står för en stor och ökadmängd överdoser. Sverige har en hög dödlighet kopplat till narkotika preparat i jämförelsemed resten av EU. Sjuksköterskor möter personer med beroendeproblematik när de sökervård. Personer med beroende möts av både stigma och riskerar sämre vård inom hälsosjukvården. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta personer medberoendeproblematik. Metod Studien är en allmän litteraturstudie. Sju kvalitativa artiklarna inkluderades ochinnehållsanalys valdes med en induktiv ansats. Resultat Resultatet visar på hur en upplevd osäkerhet är närvarande hos sjuksköterskor imötet med personer som har en beroendeproblematik. Upplevelserna innefattar att vården ärkrävande, ett ökat behov att vara vaksam, informationsbrist och att sjuksköterskor integritet ärhotad. Slutsats Personer med beroendeproblematik är en sårbar grupp som riskerar att utsättas förvårdlidande och som sjuksköterskor i flera fall upplever en osäkerhet i att vårda.

Lidande är något som alla individer drabbas av. Att lida är att plågas, känna smärta och pinas. Vid terminal cancer känner individen alla dessa känslor konstant eller resten av sitt liv eftersom sjukdomen kommer att leda till döden. Detta sätter individen i en väldigt utsatt situation. Syftet med denna kvalitativa litteraturstudie var att beskriva patienters upplevelse av lidande vid terminal cancer. Åtta vetenskapliga studier analyserades genom ett inifrånperspektiv, detta för att skapa en djupare förståelse av lidandet vid terminal cancer. Analysprocessen var deduktiv, Janice Morse och Katie Erikssons lidandeteorier användes för att försöka förstå lidandet. Resultatet i denna litteraturstudie visar att lidandets karaktär är väldigt individuellt, samt att patienterna finner olika sätt för att bemästra och orka med lidandet. Det framkommer dock att patienterna har både emotionella och kroppsliga behov i samband med lidandet. Det är viktigt att sjuksköterskan tar det till sin uppgift att känna igen de olika formerna av lidande och tar det till sin arbetsuppgift att försöka förstå samt lindra detta.

Anestesispersonalens möte med barn är ofta tidsbegränsat vilket ställer krav på anestesispersonalens förmåga att på kort tid kunna skapa trygghet och en grund för samarbete med barnet. Forskning har visat att barn känner stark oro preoperativt, kopplat till den högteknologiska vårdmiljön, bemötande och bristande förståelse för situationen. Rädsla och oro i samband med anestesi innebär ett stort lidande för barn och leder till försämrad postoperativ återhämtning. För att göra upplevelsen så bra som möjligt behöver anestesispersonalen ha kunskap om evidensbaserade arbetssätt som hjälper barn i vårdsituationen. Syftet var att beskriva hur anestesipersonal kan stödja barn inför och under anestesi induktionen. Metoden utgjordes av en metasyntes baserad på nio kvalitativa artiklar vilka analyserades enligt en modifierad metod av Sandelowski och Barossos metasummary. Resultatet genererade tre teman: Den mellan mänskliga relationen, användning av verktyg och strategier samt organisatoriska förutsättningar och anpassning av vårdmiljön. Under dessa följer åtta tillhörande subteman. För att stödja barnet inför anestesi behöver anestesipersonalen prioritera och avsätta tid för att kunna skapa en vårdande relation med barnet. Barnet bör hela tiden vara i fokus för den vård som ges och vårdsituationen behöver skräddarsys utifrån varje barns specifika önskemål och förutsättningar. Genom att anpassa sitt omhändertagande och såväl den fysiska som psykosociala vårdmiljön kan ett barnvänligt sammanhang skapas som främjar delaktighet i vården.

Opioider används inom hälso- och sjukvården för behandling av olika smärttillstånd. Vid långvarig behandling med opioider finns risk för beroendeutveckling. Tolerans, som är en del av beroendekriterierna, kan öka riskerna för överdosering vilket kan leda till dödlig utgång. Att sluta tvärt med opioider kan medföra svåra abstinenssymtom som påverkar patientens hälsa och benägenhet att vara fortsatt avhållsam. För att minska risken för svårhanterad abstinens kan avvänjande behandling erbjudas. Hälso- och sjukvården har ett ansvar att stötta dessa patienter utefter patientens unika förutsättningar och mående. Tidigare forskning visar att patienter med beroendeproblematik ofta blir stigmatiserade inom vården och ofta ses som besvärliga. Syftet med studien är att beskriva patienters upplevelse av en avvänjande opioidbehandling. Metoden är en litteraturöversikt av kvalitativ och kvantitativ forskning. Resultatet presenteras i två huvudteman: Patienternas upplevelser av den avvärjande behandlingen och Avvärjningens påverkan på patienternas liv. Diskussionen visar olika upplevelser i relation till vårdvetenskapliga begrepp såsom vårdlidande och vårdande möten. Här blir det tydligt hur reflektion kan bidra till att öka medvetenheten om sjuksköterskans roll och ansvar för att säkerställa god vård för alla. Resultatet visar på att flera av patienterna i de olika studierna inte har fått tillgång till den vård de har haft behov av. Vilket går emot arbetet av Agenda 2030 på flera punkter. Resultatet visar att det finns behov av forskning hur utbildning på en grundläggande nivå kan påverka bemötande av patienter med beroende i olika vårdande sammanhang.

Bakgrund: Hypotermi innebär en kroppstemperatur under 36°C och är vanligt förekommande vid kirurgi under generell anestesi. Hypotermi kan leda till allvarliga komplikationer perioperativt och orsaka onödigt vårdlidande för patienter. Anestesisjuksköterskan ska ha kompetens om hur hypotermi hos vuxna vid kirurgi under generell anestesi kan förebyggas och undvikas med aktuella evidensbaserade omvårdnadsåtgärder. Syfte: Syftet var att beskriva förebyggande omvårdnadsåtgärder för att undvika vårdlidande som orsakas av hypotermi hos vuxna patienter som genomgår kirurgi under generell anestesi.Metod: En litteraturstudie med systematisk ansats som inkluderade 18 artiklar. Kvalitetsgranskning genomfördes med hjälp av mallar från SBU och GRADE. Resultatet utfördes med induktiv analys samt en narrativ syntes. Resultat: I litteraturstudien framkom omvårdnadsåtgärder som kategorier mot att minska vårdlidande genom förebyggande av hypotermi, dessa var passiva och aktiva värmemetoder. Den aktiva värmemetoden, såsom värmetäcke, i kombination med andra aktiva värmemetoder minskade förekomsten av hypotermi jämfört med passiva värmemetoder. Patienter upplevde även ökad subjektiv känsla av värme och hade mindre förekomst av frossa med aktiv värmemetod jämfört med passiv värmemetod. Slutsats: Anestesisjuksköterskan behöver använda aktiva värmemetoder perioperativt då värmemetoden signifikant minskar och förebygger hypotermi och vårdlidande för patienten. Genom att ge god vård och tillgodose patientens grundläggande behov i upprätthållande av normal kroppstemperatur, kan vårdlidande i form av frossa och obehagskänsla av kyla postoperativt lindras och undvikas.

Sammanfattning Bakgrund: De bakterier som överförs till händerna från omgivningen via föremål och sprider sig vidare mellan individer kan skapa en vårdrelaterad infektion, som i sin tur kan ge ett lidande för den enskilda patienten. Syfte: Syftet med studien var att undersöka följsamheten till basala hygienrutiner och klädregler hos personalen vid patientnära arbete under förberedelserna av patienten på operationssalen. Metod: Metoden av studien genomfördes med en öppen observationsstudie med en kvantitativ design baserad på strukturerade observationsprotokoll. Observationerna av följsamheten till basala hygienrutiner genomfördes när personalen utförde olika arbetsmoment i förberedelserna vid patientnära arbete. Arbetsmoment var positionering av patient inför operation, insättning av urinkateter, perifer venkateter, artärnål, epiduralkateter och intubation av patienten. Observationsstudien genomfördes på en kirurgisk och en ortopedisk operationsavdelning på ett universitetssjukhus i Mellansverige. Resultat: Studien omfattade 10 observationstillfällen per operationsavdelning med totalt 175 observationsmätningar på kirurg- och ortopedoperation angående klädregler, resultatet visade att 98% av personalen på ortopedoperation och 100% på kirurgoperation hade en korrekt följsamhet. Vid samtliga arbetsmoment som observerades förekom det brister vid användning av handdesinfektion före och efter patientnära arbete. Det arbetsmoment där rutinerna brister mest var vid intubation av patienten. Slutsats: I studiens resultat framgår det att personalen har en god följsamhet till klädregler, majoriteten använder engångskläder på båda operationsavdelningarna. När det gäller basala hygienrutiner finns fortfarande arbetsmoment där det finns brister. Vidare forskning och fortsatt utvecklingsarbete kring basala hygienrutiner behövs för att öka kunskap och medvetenhet hos personalen vid patientnära arbete. / Abstract  Background: The bacteria that are transmitted to the hands from the environment through objects and is spreading further among individuals can create a health care associated infection, which in turn can cause a hardship for the individual patient. Purpose: The purpose of this study was to investigate the adherence to basic hygiene and dress code of staff in patient-related work during the preparation of the patient in the operating room. Method: The method of study was conducted with an open observational study with a quantitative design based on structured observation protocol. The observations of adherence to basic hygiene was carried out when the staff performed various tasks in preparation for near patient work. Operations were positioning of the patient before surgery, insertion of urinary catheter, peripheral venous, artery needle, epidural catheter and intubation of the patient. Observational study was conducted in a surgical and orthopedic surgery department at a university in central Sweden. Results: The study involved 10 observation occasions a surgical department with a total of 175 observational measurements on surgical and orthoped operation regarding the dress code, the results showed that 98% of the staff at the orthopedic surgery and 100% in the surgical operation had a proper adherence. In all the operations were observed, there were deficiencies in the use of hand disinfectant before and after patient-related work. The operation in which the routines shortcomings were for intubation of the patient. Conclusion: The results of the study, it appears that the staff has a good adherence to the dress code, the majority use disposable clothing on both operations departments. In terms of basic hygiene are still occupations where there are shortages. Further research and further development work on basic hygiene needed to increase knowledge and awareness of-staff for near patient work.