Syftet med denna studie har varit att utvärdera och jämföra vårdplaneringsarbetet och de stödinsatser som har gjorts utifrån de målstyrda insatsplanerna på två trapphusboenden inom Eskilstuna kommun. Underlaget till studien har baserats på innehållet i skriftliga vårdplaner tillsammans med data från 14 stycken intervjuer med vårdpersonalen. Behovsområdena i Camberwells behovsskattningsskala (CAN; Camberwells Assessment of Need) har används som gemensamma kriterier att jämföra intervjuerna och de två trapphusboendenas vårdplaner mot. Studien visar att personalen på det ena trapphusboendet täcker av fler behovsområden enligt CAN i de skriftliga vårdplanerna, lyckas förmedla sin syn på brukarnas behov i dem samt använder sig av evidensbaserade metoder i vårdarbetet i större utsträckning jämfört med personalen på det andra boendet. Även synpunkter och tillvägagångssätt skiljer sig åt mellan de två personalgrupperna med avseende på hur de går tillväga vid upprättandet av en skriftlig vårdplan, hur de tolkar begreppet brukardelaktighet samt vilket stöd personalen anser sig få i arbetet. Båda personalgrupperna betonar relationens betydelse i vårdarbetet och efterlyser ett bättre samarbete med andra berörda instanser. I resultatet framgår att systematiska utvärderingar knappast förekommer och att psykologiska besvär tycks vara ett behovsområde som i alltför hög grad förbises vid vårdplanering trots att det uppmärksammas av både personal och brukare.

<p>Innan en patient som bedöms vara i behov av insatser från kommunens socialtjänst eller annan öppenvård med mera skrivs ut från slutenvården måste en vårdplanering utföras. Vårdplaneringen utförs av patientansvarig sjuksköterska tillsammans med ett antal representanter från öppenvården. Syftet med studien är att belysa hur sjuksköterskor inom landstinget upplever samordnad vårdplanering. Metoden som användes var en kvalitativ enkätundersökning. Resultatet baseras på tio enkäter ifyllda av sjuksköterskor på lungmedicin på KSS i Skövde. Dessa enkätsvar gick sedan igenom en kvalitativ innehållsanalys för att urskilja upplevelser hos sjuksköterskorna. I resultatet framkom att sjuksköterskorna upplevde stress, frustration, dåligt samvete samt bristande samarbete men att sjuksköterskorna accepterade situationen och jobbade vidare.</p> / <p>A coordinated care plan must be carried out before a patient in closed care, that need help from the municipality social services or other open care institutions, can be discharged. This coordinated care planning is accomplished by a team consisting of the nurse responsible for the patient together with a number of representatives from the municipal care. The aim with the study is to elucidate how nurses within the county council experience the coordinated care planning. The method used in this study was a qualitative questionnaire survey and the answers were assessed by using a qualitative content analysis. The results are based on ten questionnaires answered by nurses working at the lung medicine ward in Kärnsjukhuset, Skövde. This study revealed that the nurses experienced stress, frustration, bad conscience and inadequate cooperation in the coordinated care planning; however, they accepted the situation and kept on working.</p>

Bakgrund: Vårdplanering är grundläggande i flera områden inom vården och något somberör anhöriga, inte bara patienterna. I den palliativa vården blir det tydligt att delaktighetför flera parter så som patienten, sjuksköterskan och den anhörige är viktig och man talaräven om att närståendestöd är en av hörnstenarna för god palliativ vård. Tidigare forskningbeskriver patientens- och sjuksköterskans perspektiv på vårdplaneringen och dess process.Viktiga faktorer som patienter och sjuksköterskor belyser är tid och information för att skaparätt förutsättningar. Syfte: Syftet var att beskriva anhörigas upplevelse av delaktighet undervårdplanering i palliativ vård. Metod: En kvalitativ systematisk litteraturstudie där enbeskrivande syntes har tillämpats. Resultat: Två teman framträdde: Kommunikation ochsamverkan samt Utmaningar i beslutsfattande. Resultatet belyste vikten av informationsamt vad som kan påverka det svåra samtalet. Här lyfts även delaktighetens betydelse ochanhörigas upplevelse av delaktighet och vårdplaneringen. Slutsats: Betydelsen avdelaktighet i vårdplanering delas av så väl anhöriga och patienter som vårdpersonal där godkommunikation och relation ses som viktigt. Kunskapen om betydelsen av delaktighet föranhöriga i vårdplaneringen i den palliativa vården kan vara av vikt för sjuksköterskor för attkunna bidra till god vård.

En samordnad vårdplan ska upprättas när en patient behöver fortsatt vård efter utskrivning från en vårdavdelning. Berörda parter ska under den samordnade vårdplaneringen komma överens om vilka insatser som ska göras och vem som är ansvarig för dem. Vårdtiderna tenderar idag att kortas ner och vikten av en funge-rande samordnad vårdplanering får allt större betydelse för patientens fortsatta vård. Syfte: Syftet med denna studie är att uppmärksamma sjuksköterskans upp-levelse av samordnad vårdplanering. Metod: Denna studie genomfördes som en empirisk kvalitativ studie som bygger på semistrukturerade intervjuer med legiti-merade sjuksköterskor på en somatisk vårdavdelning. Datamaterialet har analyse-rats med innehållsanalys enligt Burnard (1991). Resultat: Informanterna upplevde att förberedelsetiden inför den samordnade vårdplaneringen var kort och att förberedelserna underlättades då sjuksköterskan haft omvårdnadsansvar för pati-enten. Resultatet visade att samarbetet med kommunen överlag upplevdes fungera bra men att sjuksköterskorna ibland kände sig ifrågasatta. Sjuksköterskorna upp-levde att de inte fick lov att ge rekommendationer och ibland upplevdes insatserna vara förutbestämda. Slutsats: Slutsatsen av detta resultat är att även om vårdpla-neringen i många avseende fungerar väl finns det förbättringar att göra för att den samordnade vårdplaneringen ska bli ett optimalt möte. Att få till stånd ett optimalt möte skulle kunna ge stora vinster för såväl patient som för inblandade profess-ioner. / A coordinated care plan should be established when a patient requires continued care after discharge from a ward. Involved parties should during the discharge planning conference agree on which interventions are to be done and agree about who are responsible for them. Length of stay in hospital tends nowadays to be shortened and the importance of an effective discharge planning conference is increasingly important for the patient's continued care. Purpose: The purpose of this study is to alert the nurse's experience of the discharge planning conference. Method: This study was conducted as an empirical study based on semi-structured interviews with registered nurses at a somatic ward. The data sets were analyzed with content analysis according to Burnard (1991). Results: The in-formants felt that the preparation time for the discharge planning conference was short and that the preparation was facilitated when the nurse had care responsibili-ties for the patient. The results showed that the co-operation with the municipality generally felt to work well but that nurses sometimes felt contested. The nurses felt that they were not allowed to give advice and sometimes perceived efforts to be predetermined. Conclusion: The conclusion of this result is that even if the care planning in many aspects works well, there are improvements to be made so the discharge planning conference will become an optimal meeting. Achieving an optimal meeting could provide major benefits for both patient and the involved professionals.

Bakgrund: Då vårdtiderna är kortare ställs det krav på samordnad vård- och omsorgplanering (svpl) för att patient och närstående ska känna sig trygga och säkra vid utskrivning. En god planering där alla upplever sig vara delaktiga minskar patient och närståendes oro.  Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva hur patient och närstående upplever sin delaktighet vid svpl. Metod: Studien är en litteraturöversikt som är baserad på både kvalitativa och kvantitativa artiklar. Resultat: Tre huvudtema framkom Dialog som främjar delaktighet, Förmedla hälsoproblem och delta i sin planering av fortsatt vård och Att uppleva delaktighet vid överlämnande till annan vårdgivare. Resultatet visade att kommunikation hade stor betydelse för att uppleva delaktighet, ett område där det finns utvecklingspotential och som ligger i linje med personcentrerad vård. Genom att använda andra arbetsmetoder än vad som görs idag gavs möjligheten till ökad delaktighet. Slutsats: Upplevelsen av delaktighet är starkt kopplat till att patienten upplevde sig informerad samt att hen uppfattades som expert på sitt eget tillstånd. Patient och närstående kände sig informerade och upplevde sig ha kunskap när det var ett gott samspel mellan patient och vårdpersonal. / Background: When the waiting periods in health care are shortened, there is need for a coordinated healthcare plan to make the patient and family feel safe and secure at discharge. A good plan where all concerned feel involved decreases the patient and families anxieties. Aim: The aim of this study was to describe how the patient and related experience their participation in a coordinated healthcare plan. Method: The study is a literary survey based on both qualitative and quantitative articles. Results:  Three main theme emerged, Dialogue that promotes participation, Convey health problems and participate in their planning of continuing care and Experiencing involvement in transfer to another health care provider. The result show that communication where very important to feel participation, an area where there is potential for development and is in line with person-centered care. By choosing different work methods than are used today the possibility for increased participation is given. Conclusion: The experience of participation are strongly connected with the patients feelings of being informed and that he or she is perceived as an expert of his or her own condition. The patient and family felt informed and knowledgeable when there was a good interaction between them and the health personnel.

För patienterna är det viktigt att övergången mellan olika vårdgivare sker på ett tryggt och säkert sätt som underlättar den fortsatta vården. Forskning visar att patienternas delaktighet i förberedelser inför utskrivning från sjukhus ofta brister. Sjuksköterskorna på vårdavdelningen upplevde att arbetet inför utskrivning var stressigt.   Syftet med förbättringsarbetet var att identifiera och implementera åtgärder som möjliggör en välfungerande och trygg utskrivningsprocess. Syftet med studien av förbättringsarbetet var att identifiera faktorer av betydelse för implementeringen av förbättringsåtgärder på en vårdavdelning.Metoden för genomförande av förbättringsarbetet följde principerna för förbättringsrampen. Studien av förbättringsarbetet var en fallstudie med explorativ ansats. Data om personalens erfarenheter av förbättringsarbetet inhämtades med intervjuer som analyserades med kvalitativ innehållsanalys.   Resultatet av förbättringsarbetet visade inte någon mätbar förbättring av utskrivningsprocessen. Resultatet av studien visade att vårdpersonalen ändå upplevde förbättringar och att motivation och praktiska förutsättningar för att delta var viktiga för resultatet.   Slutsatsen var att förbättringsarbetet var värdefullt och medförde ett lärande, även om mätbara mål inte uppnåddes. Ledningsens engagemang var viktigt för att skapa möjligheter för personalen att delta i förbättringsarbete. Valet av förbättringsområde hade stor betydelse för resultatet då det påverkade de medverkandes motivation. / "It feels great when you can improve things for the patients" Safe hospital discharge, a case study of an improvement work   An important aspect of health care, from the patient’s perspective, is to achieve smooth and efficient transitions between different health care providers. Current research shows that the patient’s involvement in discharge planning before leaving the hospital is often deficient. Furthermore, nurses at the hospital ward experience discharge planning as stressful work.   The aim of the improvement work was to identify and implement measures for improving discharge process. The method underlying this improvement work is referred to as “the improvement ramp”, and an exploratory case study was carried out. Data was collected, by interviewing health professionals, and analysed using qualitative content analysis.   The results of the implemented measures show no measurable improvements in the discharge process. However, the interviews indicate that health professionals experienced improvements in their daily routines. The conclusion was that the improvement work was valuable and resulted in a developed learning although the measurements didn’t capture all results. The choice of area for improvement was of great importance because it affected the participants' motivation.

<p>I denna C-uppsats studeras samverkan mellan biståndshandläggare i Gävle kommun och vårdplanerare i Landstinget Gävleborg. Studien belyser framförallt samverkan vid det möte som hålls på sjukhuset kring de patienter som är utskrivningsklara från slutenvården och som är i behov av fortsatt hjälp och stöd från kommunen och/eller primärvården. Mötesformen benämns Samordnad vårdplanering (SVP) och även om det ibland är fler aktörer involverade vid detta möte, till exempel arbetsterapeuter och primärvårdskoordinatorer, så har vi avgränsat studien till att gälla just dessa två professioner. Fokus ligger således på samverkan och studiens syfte är: att studera samverkan mellan biståndshandläggare och vårdplanerare i det gemensamma arbetet kring kunden/patienten.</p><p>Studien är kvalitativ till sin karaktär och kan ses som både deskriptiv och komparativ. Tre fokusgruppintervjuer har utförts för att få kunskap om de båda professionernas uppfattningar och åsikter. Studien har sedan sammanställts med arbetsförfarande i enlighet med en hermeneutisk tolkningsansats.</p><p>I studien framkommer det att båda professionerna är positiva till den samverkan som skall ske och de anser att den samverkan man har idag fungerar tillfredsställande. I sammanställningen av respektive professions uppfattningar och åsikter framkommer dock flera aspekter som påvisar att det finns oklarheter och olika åsikter om hur samverkan skall fungera vilka också påvisar utvecklingsmöjligheter för den samverkan som skall ske professionerna emellan.</p>

I denna C-uppsats studeras samverkan mellan biståndshandläggare i Gävle kommun och vårdplanerare i Landstinget Gävleborg. Studien belyser framförallt samverkan vid det möte som hålls på sjukhuset kring de patienter som är utskrivningsklara från slutenvården och som är i behov av fortsatt hjälp och stöd från kommunen och/eller primärvården. Mötesformen benämns Samordnad vårdplanering (SVP) och även om det ibland är fler aktörer involverade vid detta möte, till exempel arbetsterapeuter och primärvårdskoordinatorer, så har vi avgränsat studien till att gälla just dessa två professioner. Fokus ligger således på samverkan och studiens syfte är: att studera samverkan mellan biståndshandläggare och vårdplanerare i det gemensamma arbetet kring kunden/patienten. Studien är kvalitativ till sin karaktär och kan ses som både deskriptiv och komparativ. Tre fokusgruppintervjuer har utförts för att få kunskap om de båda professionernas uppfattningar och åsikter. Studien har sedan sammanställts med arbetsförfarande i enlighet med en hermeneutisk tolkningsansats. I studien framkommer det att båda professionerna är positiva till den samverkan som skall ske och de anser att den samverkan man har idag fungerar tillfredsställande. I sammanställningen av respektive professions uppfattningar och åsikter framkommer dock flera aspekter som påvisar att det finns oklarheter och olika åsikter om hur samverkan skall fungera vilka också påvisar utvecklingsmöjligheter för den samverkan som skall ske professionerna emellan.

Äldre och samordnad vårdplanering

Bakgrund: Hälso- och sjukvården har stora utmaningar när det gäller både personella- och ekonomiska resurser. Nya arbetssätt krävs med högre grad av samverkan mellan vårdgivare. Samordnad individuell plan (SIP) är reglerat i lag och syftar till att skapa en delaktig och trygg individ samt främja samverkan. Sjuksköterskan sammankallar till SIP och är en naturlig part i teamet med ansvar för omvårdnaden.                                              Syfte: Var att undersöka erfarenheter av samordnad individuell plan (SIP), hos sjuksköterskor på vårdcentral och i hemsjukvård   Metod: Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats. Två fokusgruppsintervjuer genomfördes med sjuksköterskor från primärvård och kommun. En manifest innehållsanalys resulterade i tre kategorier; personcentrering, samverkan och patientnytta.   Resultat: I resultatet framkom tre kategorier; personcentrering, samverkan och patientnytta.   Slutsats: Sjuksköterskan behöver vara lyhörd för individens behov av anpassad information gällande SIP, så att individens delaktighet främjas. Att sjuksköterskan på vårdcentralen är fast vårdkontakt med ansvar för att sammankalla, leda och dokumentera SIP har varit en framgångsfaktor. Men det finns utmaning i framtagande av individuell plan så att SIP blir det personcentrerade verktyg individen behöver för att vara delaktig och trygg. / Background: Healthcare has major challenges in terms of both personal and financial resources. New ways of working are required with greater cooperation between healthcare providers. Coordinated Individual Plan (CIP) is regulated by law and aims to create a participant and safe individual as well as promote collaboration. The nurse convenes CIP and is a natural party in the Nursing Team.   Purpose: Was to study experiences of coordinated individual plan (CIP), in nurses at the health center and in home care   Method: The study has a qualitative design with inductive approach. Two focus group interviews were conducted with nurses from primary care and municipalities. A manifest content analysis resulted in three categories; personal centering, collaboration and patient benefit.   Result: The result was three categories; personal centering, collaboration and patient benefit.   Conclusion: The Nurse needs to be responsive to the individual's need for custom information regarding CIP, so that the individual's participation is promoted. Nursing at the health center is a permanent care contact with responsibility for gathering, leading and documenting CIP has been a success factor. However, there is a challenge in developing individual plans so that CIP becomes the person-centered tool the individual needs to be part and safe.