Bakgrund: Informationsöverföring från slutenvården är viktigt för att kunna säkerställa patientsäkerheten i kommunal hälso- och sjukvård. Det används olika journalsystem i regionen och i kommunerna och därför är det av stor vikt att informationsöverföringen dem emellan fungerar optimalt för att distriktssköterskan ska få fullständig rapport om patienten när denne skrivs ut från slutenvården. Syftet var att belysa distriktssköterskans erfarenhet av informationsöverföring vid utskrivning av vuxen patient från slutenvård till kommunal hälso- och sjukvård. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats. 12 semistrukturerade intervjuer med distriktssköterskor i kommunal hälso- och sjukvård genomfördes. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys (Graneheim & Lundman). Resultat: Resultatet mynnade ut i tre kategorier; Vikten av att följa överenskomna rutiner, Samverkan och Patientsäkerhet. Det framkom att rapportering via befintliga system måste fungera och att framförhållning är viktigt. Samverkan mellan de olika verksamheterna var en nyckelfaktor och när patienter krävde mer avancerade insatser efter utskrivning var det viktigt med samordnad individuell planering. Olika modeller för utskrivning förekom, vilket upplevdes både positivt och negativt. Patientsäkerheten riskerades när kommunikationen mellan verksamheterna var bristfällig. Slutsats: Det finns flera brister i informationsöverföringen mellan verksamheter idag där patientsäkerheten äventyras. Resultatet i studien skulle kunna vara aktuell för vidare forskning inom ämnet, där förbättring kring informationsöverföringen skulle behöva ses över. Utbildning till personalen i digitala kommunikationshjälpmedel skulle gynna informationsöverföringen liksom att ge tid för patientansvarig sjuksköterska inom slutenvården att kunna ge en fullständig och patientsäker utskrivning. / Background: Information transfer from inpatient care is important to be able to ensure patient safety in municipal health care. Different record systems are used in the region and in the municipalities, therefore it is of great importance that the information transfer between them works optimally for the district nurse to receive a complete report on the patient when he is discharged from inpatient care. The purpose was to highlight the district nurse's experience of information transfer when discharging an adult patient from inpatient care to municipal health care. Method: Qualitative method with an inductive approach. 12 semi-structured interviews with district nurses in municipal health care were conducted. Data were analyzed with qualitative content analysis (Graneheim & Lundman). Results: The results resulted in three categories; The importance of following agreed procedures, Collaboration and Patient Safety. It emerged that reporting via existing systems must work and that foresight is important. Collaboration between the different operations was a key factor and when patients required more advanced interventions after discharge, coordinated individual planning was important. Different models for discharge occurred, which were perceived both positively and negatively. Patient safety was put at risk when communication between the operations was deficient. Conclusion: There are several shortcomings in the transfer of information between businesses today where patient safety is compromised. The results of the study could be relevant for further research in the subject, where improvement in the information transfer would need to be reviewed. Training the staff in digital communication aids would benefit the transfer of information as well as giving time for the inpatient nurse responsible for the patient to be able to provide a complete and patient-safe discharge.

Vårdtiderna för äldre patienter på sjukhus har förkortats och detta har fått till följd att allt fler äldre med stora omvårdnadsbehov skrivs ut till det egna hemmet. Flera brister har uppmärksammats när det gäller samordnad vårdplanering för den äldre patienten vid utskrivning från sjukhus till hemmet. En av utmaningarna för den samordnade vårdplaneringen är att ge den äldre patienten en individuellt anpassad hjälp där patientens behov av trygghet och självbestämmande tillgodoses. Syftet med litteraturstudien var att beskriva äldre patienters upplevelser av samordnad vårdplanering. Den litteratur som studerades bestod av nio kvalitativa och en kvantitativ artikel. Resultatet sammanfattades till två centrala teman vilka beskrev äldre patienters upplevelse av Otrygghet och hinder för Självbestämmande. Underteman som påverkade de äldre patienternas upplevelse av otrygghet och självbestämmande identifierades och beskrev strukturen på den samordnade vårdplaneringen, de äldre patienternas förberedelse inför samordnad vårdplanering, samt olika slag av kommunikation som användes under den samordnade vårdplaneringen. Dessa underteman kunde antingen främja eller hämma de äldre patienternas upplevelse av trygghet och möjlighet till självbestämmande. Risk finns för att den samordnade vårdplaneringen orsakar vårdlidande då äldre patienters livsvärld inte inkluderas och patientperspektivet inte beaktas. Ytterligare forskning om äldre patienters upplevelser i samband med samordnad vårdplanering är angelägen för att kunna säkerställa patientens behov av trygghet och självbestämmande. / The length of stay for the elderly patients in hospitals are becoming shorter, and this has led to an increasing number of elderly people with high care needs being discharged to their own home. Several deficiencies have been noted when it comes to discharge planning for the elderly patient when being discharged from hospital to home. One of the challenges for the discharge planning is to provide the elderly patient with an individually adapted plan that satisfies the patient's need for security and self-determination. The aim of the literature study was to describe older patients' experiences in the context of discharge planning. The literature study consisted of nine qualitative and one quantitative article. The result was summarized into two key themes describing older patients' experience of insecurity and self-determination. Sub themes that affected the elderly patients 'experience of insecurity and self-determination were identified and described the structure of discharge planning, the elderly patients' preparation for discharge planning, and different types of communication used during discharge planning. These subjects could either promote or inhibit the elderly patient's experience of security and self-determination. There is a risk that the discharge planning will cause care suffering when the elderly's lifeworld is not included and the patient perspective is not taken into account. Further research on older patients' experiences in the context of discharge planning is anxious to ensure the patient's need for security and self-determination.

Förväntad effekt av vårdens elektroniska IT-system är ökad patientsäkerhet, vårdkvalitet och tillgänglighet. Ett första villkor för att kunna uppnå detta är att IT-systemet används. I denna studie granskas ett underutnyttjat IT-system, använt för informationsöverföring mellan olika huvudmän vid samordnad vård- och omsorgsplanering. Granskningen baseras på teorier om hur individers intention och vilja till att använda ett IT-system initieras eller upprätthålls genom omgivningens påverkan. Resultatet visar att IT-användare i den patientnära vården (mikrosystemet) saknar adekvat tekniskt, organisatoriskt (mesosystemet) och ledningsstöd (makrosystemet), vilket kan förklara underutnyttjandet. / Expected impact of electronic healthcare systems is increasing patient safety, care quality and availability. Using the system is essential to achieve this. This study explain the assimilation gap in an electronic healthcare system used in coordinated care planning by theories how individuals’ intentions and willingness to use electronic systems is affected by environmental influences. The result shows that the end users lack technical, organizational, and management support, which can explains the assimilation gap.

Bakgrund: Vi blir idag allt äldre. Ett ökande antal äldre med komplexa vårdbehov kräver en samordnad vård utifrån ett helhetsperspektiv med patienten som person i centrum. En samordnad vårdplanering genomförs på sjukhuset före utskrivning för att samordna hälso- och sjukvård från sjukhus, primärvård och kommunal vård. Dessa vårdplaneringar utförs idag ofta via videomöte. För att upprätthålla en personcentrerad vård och främja en trygg och säker hemgång, behöver vårdplaneringen genomföras på ett sådant sätt att den äldre upplever delaktighet och därmed kan påverka beslut kring sin egen vård och hälsa. Syfte: Syftet med studien var att beskriva samordnad vårdplanering via videomöte ur den äldre personens och närståendes perspektiv. Metod: En induktiv kvalitativ forskningsansats användes genom åtta personliga ostrukturerade intervjuer. Ett strategiskt urval gjordes som resulterade i fyra äldre personer, Md=79 år, (70-83), samt fyra närstående, Md=54 år, (45-58). Inklusionskriterier var erfarenhet av vårdplanering via videomöte och för de äldre en ålder på minst 70 år. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Den äldre personens och närståendes upplevelse av vårdplanering via videomöte kan beskrivas av temat att befinna sig i ett utanförskap. Detta baseras på tre kategorier utifrån upplevelse av opersonlighet, meningslöshet samt bristande delaktighet. Otillräcklig förberedelse eller information kan skapa en känsla av utanförskap som riskerar hindra möjligheten till delaktighet, inflytande och medbestämmande i vården. Slutsats: Samordnad vårdplanering via videomöte kan möjligen bli en tillfredsställande mötesform även för äldre. Flera utmaningar och svårigheter måste dock hanteras när det gäller möjlighet till delaktighet och medbestämmande för den äldre personen och närstående i vårdplanering via videomöte. Utan tidigare erfarenhet av videomöten kan kommunikation via en skärm vara en obekant upplevelse. Ett välplanerat videomöte med förberedd och insatt vårdpersonal samt en informerad och trygg patient och närstående är förutsättningar som behöver uppfyllas. / Background: We are becoming older than ever before. A growing number of elderly patients with complex caring needs require coordinated care from a holistic perspective with the patient as a person at the center. A coordinated care planning is conducted in the hospital before discharge in order to coordinate the health care needed from hospital, primary care services and municipal care. Today, these care planning's are often performed via video conference. In order to maintain a person-centered care and provide a safe and secure return to home, care planning need to be carried out in such a way that the elderly person may experience patient participation and thus can influence decisions on their own care and health. Aim: The aim of the study was to describe coordinated care planning via video conference from the elderly person's and next of kin's perspective. Method: An inductive qualitative research approach was used through eight personal unstructured interviews. A purposive sampling was conducted which resulted in a sample of four elderly persons, Md=79 years, (70-83) and four next of kin, Md=54 years, (45-58). Inclusion criteria were experience of care planning via video conference and for the elderly an age of at least 70 years. The data was analyzed with qualitative content analysis. Result: The older person's and the next of kin's experience of care planning via video conference can be described by the theme of being in an alienation. This is derived from three categories based on experience of impersonality, futility and a lack of participation. Insufficient preparation or information may create a feeling of alienation that can hinder the possibility of patient participation, influence and codetermination in the care. Conclusion: Coordinated care planning via video conference may become an adequate meeting form even for the elderly. However, several challenges and difficulties need to be addressed concerning patient participation and codetermination in care planning via video conference. Without previous experience of video conferencing, communicating via a screen can be a strange experience for the elderly person. A well-planned video conference with prepared and trained healthcare personnel as well as an informed and safe patient and next of kin are prerequisites that need to be fulfilled.

In 2018, a new welfare law was implemented in Sweden aiming to increase the collaboration between hospital care, primary care and municipalities in cases where patients are in need of continued care and attention after they have been discharged from inpatient care (the Collaboration Act, my translation). The legislation contains instructions on the division of responsibilities between the different actors involved in the collaboration, but also provisions about municipal payment responsibility in cases where patients can´t be discharged from inpatient care at hospital within three days from the day he or she has been assessed as medically finished by the responsible doctor. This study aimed to describe and analyze the significance of the Collaboration Act for care managers in cases where elderly people have been discharged inpatient care. The empirical material was collected through qualitative interviews with six care managers. In order to analyze the empirical material a theoretical framework has been used consisting of Lundquists theory on officials as guardians of democracy and Lipskys theory on street-level bureaucrats. The result indicates that the care managers working methods are unchanged, but that the pace has increased in the care planning process. This means that the same amount of work must be performed as before, but with a more limited time before the municipal payment responsibility arises which has led to a consequence with inadequate investigations and needs assessments for the elderly client. To handle this dilemma, care managers overcompensate the elderly client with care interventions to create a feeling of security when they are dischared from inpatient care.

<p>This essay’s focus lies on the collaboration that takes place in hospitals and called a care-plan (vårdplanering) between the two organisations: Health-care (landsting) and social-care (kommun). According to the Swedish-law are these organizations responsible for the care of elderly individuals in Sweden. The aim of this essay has been to study closely this collaboration in order to see which partner has the most influencing power.</p><p>This essay is of a qualitative character, which means that the results that are presented are based on six individual interviews with employees from the two organizations. The employees chosen for this essay all have job experiences from the collaboration that takes place during care-plans in hospitals.</p><p>One of the main results of this essay has been that the two organizations are not equal collaboration-partners. All the interviewed individuals talked highly about the importance of collaboration while in reality they end up in an subliminal battle against each other. The main conclusion of this essay is that the focus of a care-plan meeting appears to be on gaining the most power, in order to influence the outcome of a care-plan, rather than giving priority to the elderly individual’s needs and concerns.</p>

This essay’s focus lies on the collaboration that takes place in hospitals and called a care-plan (vårdplanering) between the two organisations: Health-care (landsting) and social-care (kommun). According to the Swedish-law are these organizations responsible for the care of elderly individuals in Sweden. The aim of this essay has been to study closely this collaboration in order to see which partner has the most influencing power. This essay is of a qualitative character, which means that the results that are presented are based on six individual interviews with employees from the two organizations. The employees chosen for this essay all have job experiences from the collaboration that takes place during care-plans in hospitals. One of the main results of this essay has been that the two organizations are not equal collaboration-partners. All the interviewed individuals talked highly about the importance of collaboration while in reality they end up in an subliminal battle against each other. The main conclusion of this essay is that the focus of a care-plan meeting appears to be on gaining the most power, in order to influence the outcome of a care-plan, rather than giving priority to the elderly individual’s needs and concerns.

The construction industry has been hesitant for a long time to apply new technologies. In property development, the industry relies heavily on employees bringing experience from one project to another. These employees learn to manage risks in connection with the acquisition of land, but when these people retire, the knowledge disappears. An AI-based decision-support system that takes the risks and the market into account when acquiring land can learn from each project and bring this knowledge into future projects. In facility management, artificial intelligence could increase the efficiency of the allocation of staff in the ongoing operations. The purpose of the study is to analyse how companies in the real estate industry can improve their decision-making with the help of AI in property development and property management. In this study, two case studies of two different players in the real estate industry have been performed. One player, Bygg-Fast, represents property development and the other player, VGR, represents facility management. The study is based on interviews, discussions, and collected data. By mapping and then quantifying the risks and market indicators that are input data in the process, a basis can be created. The data can be used for a model that lays the foundation for an AI-based decision support system that will help the property developer to make calculated decisions in the land acquisition process. By mapping what a flow through a property looks like, measuring points can be set out to analyse how long the activities take in the specific business. These measured values provide a collection of data that makes it easier to plan the activities conducted in the property. A more efficient flow can be achieved by visualizing the entire process so staff can be allocated to the right part of the flow. By being flexible and being able to re-plan the business quickly if planning is disrupted, a high level of efficiency can be achieved. This could be done by an AI-based decision support system that simulates alternative day plans. / Byggbranschen har länge varit tveksamt till att applicera nya tekniker. Inom fastighetsutveckling bygger branschen mycket på att anställda tar med sig erfarenheter från ett projekt till ett annat. Dessa anställda lär sig hantera risker i samband med förvärv av mark men när dessa personer slutar eller går i pension försvinner kunskapen. Ett AI baserat beslutssystem som tar risk och marknad i beaktning vid förvärv av mark kan lära sig av varje projekt och ta med dessa kunskaper till framtida projekt. Inom fastighetsförvaltning skulle artificiell intelligens kunna effektivisera allokerandet av personal i den pågående verksamheten. Syftet med studien är att analysera hur företag i fastighetsbranschen kan förbättra sitt beslutstagande med hjälp av AI i utveckling av fastigheter samt fastighetsförvaltning. I denna studien har två fallstudier av två olika aktörer i fastighetsbranschen utförts. Ena aktören, Bygg-Fast, representerar fastighetsutveckling och den andra aktören, VGR, representerar fastighetsförvaltning. Studien bygger på intervjuer, diskussioner och insamlade data. Genom att kartlägga och sedan kvantifiera de risker samt marknadsindikatorer som är indata i processen kan ett underlag skapas. Underlaget kan användas för en modell som lägger grunden för ett AI baserat beslutsstödsystem som ska hjälpa fastighetsutvecklaren med att ta kalkylerade beslut i mark förvärvsprocessen. Genom att kartlägga hur ett flöde genom en fastighet ser ut kan mätpunkter sättas ut för att analysera hur lång tid aktiviteterna tar i den specifika verksamheten. Dessa mätvärden ger en samlad data som gör det lättare att planera verksamheten som bedrivs i fastigheten. Ett effektivare flöde kan uppnås genom att visualisera hela processen så personal kan allokeras till rätt del av flödet. Genom att vara flexibel och kunna planera om verksamheten snabbt ifall planering störs kan en hög effektivitet nås. Detta skulle kunna göras av ett AI baserat beslutsstödsystem som simulerar alternativa dagsplaneringar.

Syftet med denna studie har varit att undersöka om biståndshandläggares arbete inom äldreomsorgen har förändrats i samband med utskrivningsprocessen från sjukhus mot bakgrund av den nya lag som tillkom januari 2018, lag (2017:612) om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård. Vi har velat synliggöra vilka förändringar av arbetet som skett i och med att lagändringen trädde i kraft, vad dessa i praktiken inneburit för biståndshandläggarna i arbete med äldre samt undersöka vad de upplever sig behöva för hanteringen av detta. Studien har en kvalitativ ansats och det empiriska materialet består av totalt åtta intervjuer med yrkesverksamma socionomer inom biståndshandläggning äldreomsorgen vid en stadsdelsförvaltning belägen i Stockholms kommun. Det insamlade materialet har analyserats genom användningen av en perspektivanalys och analysschema av Håkan Jönson. Vidare har vi analyserat våra resultat utifrån Michael Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater och även använt oss av teoretiska begrepp som handlingsutrymme och makt. Resultatet av studien visar att det finns flera bakomliggande faktorer som påverkar biståndshandläggarnas upplevelser av sin yrkesroll utifrån den nya lagändringen, en har medfört ett förändrat arbetssätt och bland annat ställt krav på en högre grad av effektivisering i deras arbete. Respondenterna uttrycker att arbetssättet blivit mer akutstyrt, kravfyllt och de har svårigheter att förfoga över sin egen arbetstid vilket leder till att utskrivningar prioriteras framför hembesök och uppföljningar som därmed skjuts upp. Vidare framgår att det har blivit en sämre kvalité i arbetet då biståndshandläggarna pressas till att arbeta bakvänt i handläggningen till följd av bristande och uteblivna ADL-bedömningar (aktiviteter i det dagliga livet) från vårdens sida och de förkortade handläggningsdagarna i samband med utskrivningsprocessen. Biståndshandläggarna påverkas av stress i arbetet då tempot avsevärt har ökat vilket kan leda till felaktigheter i handläggningen och i förlängningen en känsla av otrygghet och rättsosäkerhet för den äldre. / The purpose of this study has been to investigate how the work of care managers has changed in connection with the discharge process from hospital against the background of the new law that was added in January 2018, Law (2017:612) on collaboration during discharge from inpatient health care. We wanted to make visible the changes to the work that took place as a result of the change in law coming into force, what these meant in practice for the care managers, and to examine what they feel they need to handle this. The study has a qualitative approach and the empirical material consists of a total of eight interviews with professional care manager in the field of elderly care assistance at a district administration located in Stockholm municipality. The collected material has been analyzed through the use of a perspective analysis and analysis scheme by Håkan Jönson. Furthermore, we have analyzed our results based on Michael Lipsky's theory of the street-level bureaucrats and also used theoretical concepts such as discretion and power. The results of the study show that there are several underlying factors that affect the care managers experiences of their professional role based on the new law change, one has brought about a changed way of working and, among other things, set demands for a higher degree of efficiency in their work. The respondents express that the way of working has become more urgent, full of demands and they have difficulties managing their own working hours, which leads to discharges being prioritized over home visits and follow-ups, which are therefore postponed. Furthermore, it appears that there has been a lower quality in the work as the care managers are pressured to work backwards in the processing as a result of insufficient and absent ADL assessments (activities in daily life) from the care side and the shortened processing days in connection with the discharge process. The care managers are affected by stress at work as the pace has increased significantly, which can lead to errors in the processing and, by extension, a feeling of insecurity and legal uncertainty for the elderly.