Detta arbete syftar till att undersöka de relationer som uppstår mellan teaterrekvisita, skådespelare och ljudtekniker genom det posthumanistiska perspektivet agentiell realism. Jag utforskar även vilka fenomen som uppstår ur dessa relationer. Vad händer när sensorer implementeras i rekvisitan så att skådespelarna själva kan trigga vissa ljudeffekter från scenen?  För att undersöka detta har jag tagit fram prototyper av teaterrekvisita med sensorer och på så sätt i viss mening gett föremålen en egen röst. Detta bidrar till att de kan delta i dialogen med människorna i en föreställning, samtidigt som samspelet mellan skådespelare och ljudtekniker förändras.  Genom processens olika iterationer har gränsen mellan subjekt och objekt blivit allt mer otydlig, liksom den mellan de olika rollerna. Skådespelaren blir i viss mening ljudtekniker, liksom både rekvisitan och ljudteknikern i sin tur blir skådespelare. / This thesis aims to investigate the relationships between theatrical props, actors and sound engineers through the posthumanistic perspective of agential realism. I also explore the phenomena that emerge from these relationships. What happens when sensors are implemented in the prop in order for the actors themselves to trigger certain sound effects from the stage? To investigate this, I have developed prototypes of theater props with sensors and thus in some sense given the objects a voice of their own. This contributes to them participating in the dialogue with the people in a performance, while at the same time changing the interplay between actors and the sound engineer. Through the different iterations of the process, the division between subject and object has become increasingly unclear, just like the one between the different roles. In some sense, the actor becomes an audio engineer, as both the prop and the audio engineer in turn become actors.

Utifrån ett posthumanistiskt synsätt, och tillsammans med Karen Barads teori kring agentiell realism och performativitet, vill vi i det här kandidatarbetet bjuda in vår omvärlds fysiska fenomen som medskapare i vår designprocess. Med hjälp av dessa fenomen vill vi utmana och ifrågasätta den antropocentriska designerrollen genom att belysa materialitetens performativa förmåga till kunskapsproduktion och meningsskapande i designprocessen. Vi undersöker hur designprocessen och dess involverade val och handlingar uppstår genom mötet av både mänskliga och icke-mänskliga aktörer; vi beviljas ett inifrånperspektiv som placerar oss mitt i vår världs trassel av intra-aktioner och blir därmed en del i dess tillblivelse. Genom att tillämpa detta förhållningssätt i experiment som utforskar relationen mellan den analoga världen och den digitala, undersöker vi hur dessa möten kan bidra till utformandet av en gestaltande ljudinstallation. / With a posthumanist approach and based on the theory of agential realism and performativity by Karen Barad, we want, in this Bachelor Thesis, to invite the physical phenomena of our surrounding world as co-creators of our design process. With help from these phenomena we would like to challenge and question the anthropocentric designer role by illustrating the performative ability of materiality for producing knowledge and creating meaning in the design process. We explore how the design process and its involved choices and actions emerge through the concurrence of both human and non-human actors; we are granted a from-within perspective that places us in the midst of the entanglement of our world’s intra-actions and therefore become a part of its genesis. By applying this approach to experiments which delve into the relationship between the analog world and the digital, we explore how these concurrences can contribute to the designing of a sound installation.

It may seem strange to claim that it is difficult to design innovative information technology (IT) in a time when the technological progress leaps forward like never before. However, despite the numerous opportunities that this rapid progress provides, we often design IT that is similar to existing artifacts, making IT design incremental rather than radical. At the same time, IT innovations are pointed out as crucial to meet the societal challenges we are facing, not least in the public sector, including a growing and older population, increasing demands from citizens and reduced tax revenues. This calls for us to better understand why it is difficult to design innovative IT. Previous research on this topic have mainly focused on human and social aspects, not paying close attention to IT. In this thesis, it is suggested that the sociomaterial theory agential realism can help shed light on the role of IT in innovative IT design, acknowledging the sociomateriality of IT. Thus, the overarching aim of this thesis is to apply agential realism on an empirical case in order to explore and explain why it is difficult to design innovative IT. To fulfill the aim, a qualitative case study was conducted in publicly funded healthcare. The empirical case is an example of an attempt to design innovative IT in a healthcare context. The empirical material was generated through participant observations, including video recordings, and semi-structured interviews. The material was analyzed in several rounds, with and without a theoretical lens. In the agential realist analysis, IT has been viewed as entangled with the world. The analysis focused on what boundaries IT produced and how these boundaries were consequential for what was possible and impossible to design. The thesis illustrates how IT is produced and productive in terms of both matter and meaning, and thus, is agential – IT makes differences in the world. What is possible to design is not only constrained by social structures but by the materiality of IT, what boundaries IT helps produce and the material-discursive practices that enact IT. Innovative IT design means to design material configurations that produce boundaries that are different from what have been enacted before and, thus, deviate from existing material-discursive practices. However, it is difficult to deviate from these since material-discursive practices are agential and define what boundaries are meaningful and legitimate. Hence, it is difficult to design innovative IT since innovative IT design has to both enact boundaries that deviate from agential material-discursive practices and also gain legitimacy. Through this explanation, the thesis makes an explanatory knowledge contribution which differs from and adds to earlier explanations. It also makes a contribution to conceptualizing the IT artifact by emphasizing IT as sociomaterial and providing examples of how IT can be understood as produced, productive, agential and entangled. Finally, the thesis also makes an empirical and methodological contribution in the sense that it demonstrates how an agential realist case study can be conducted in the field of Information Systems. / Det kan verka märkligt att påstå att det är svårt att designa innovativ informationsteknik (IT) i en tid då den tekniska utvecklingen går snabbare än någonsin förr. Men trots de många möjligheter som den snabba utvecklingen erbjuder så designar vi ofta IT som liknar existerande artefakter, vilket resulterar i inkrementell snarare än radikal IT-design. Samtidigt pekas IT-innovation ut som kritisk för att möta de samhälleliga utmaningar som vi står inför, inte minst i den offentliga sektorn där en växande och åldrande befolkning, ökade krav från medborgare och minskade skatteintäkter ställer stora krav på offentliga organisationer. Av denna anledning behöver vi förbättra vår förståelse för varför det är svårt att designa innovativ IT. Tidigare forskning inom detta ämne har främst fokuserat på mänskliga och sociala aspekter men inte uppmärksammat IT. I denna avhandling föreslås att den sociomateriella teorin agentiell realism kan bidra till att belysa ITs roll i innovativ IT-design genom att se IT som sociomateriell. Därmed är avhandlingens övergripande syfte att applicera agentiell realism på ett empiriskt fall för att utforska och förklara varför det är svårt att designa innovativ IT. För att uppfylla syftet har en kvalitativ fallstudie genomförts i offentlig sjukvård. Det empiriska fallet är ett exempel på ett försök att designa innovativ IT i en sjukvårdskontext. Det empiriska materialet genererades genom deltagande observationer, inklusive videofilmning, och semistrukturerade intervjuer. Materialet analyserades i flera omgångar, både med och utan teoretisk lins. I analysen där agentiell realism applicerades sågs IT som entangled (’intrasslad’) med världen. Denna analys fokuserade på vilka gränser som IT producerade och hur dessa gränser hade konsekvenser för vad som var möjligt respektive omöjligt att designa. Denna avhandling illustrerar hur IT är producerad och producerande både vad gäller materia och betydelser, och därmed är agentiell – IT gör skillnad i världen. Vad som är möjligt att designa är inte enbart begränsat av sociala strukturer utan också av ITs materialitet, vilka gränser som IT bidrar till att producera och de materiell-diskursiva praktiker som framställer IT. Innovativ ITdesign innebär att designa materiella konfigurationer som skapar gränser vilka skiljer sig från vad som blivit till innan och därmed avviker från rådande materiell-diskursiva praktiker. Det är dock svårt att avvika från dessa eftersom materiell-diskursiva praktiker är agentiella och definierar vilka gränser som är meningsfulla och legitima. Det är därmed svårt att designa innovativ IT då innovativ IT-design behöver både producera gränser som avviker från agentiella materiell-diskursiva praktiker och också uppnå legitimitet. Med denna förklaring ger avhandlingen ett kunskapsbidrag och bidrar till ny förståelse för varför det är svårt att designa innovativ IT. Avhandlingen bidrar också till att konceptualisera IT-artefakten genom att betona ITs sociomaterialitet och att ge exempel på hur IT kan förstås som producerad, producerande, agentiell och entangled. Slutligen ger avhandlingen också ett empiriskt och metodologiskt bidrag genom att demonstrera hur en agentiell realistisk fallstudie kan utföras inom informatikfältet. / <p>The series name in the thesis <em>Faculty of Arts and Sciences thesis</em> is incorrect. The correct series name is <em>FiF-avhandling</em>.</p>

Denna vetenskapliga essä utforskar begreppet animalitet som en aspekt av det levande som människan delar med andra djur. Essän tar sin utgångspunkt i en protest mot hur människan som djur begränsas inom yrkeslivet. Genom att belysa hur människans traditionella förhållande till andra djur bidragit till ett förnekande av den egna animaliteten, prövar essän en tanke om övertro på mänsklig förmåga och vilka konsekvenser den kan få för den yrkesutövande. Med stöd av posthumanistiska teorier och metoden diffraktion utvecklas begreppet animalitet, vars framträdande mening tolkas ”på andra sidan” om; liv, död, professionalitet, idéhistoria, hundar, djur-etik samt författarens egna gestaltningar och insikter av yrkesutövning inom handledning och utbildning. Avslutningsvis görs en kritisk analys av digitala utbildningars avsaknad av mänsklig kroppslighet. Essäns samlade undersökningar visar en etisk och animalistisk yrkesutövning som behövs för att kunna använda specifika kroppsliga förmågor i syfte att skapa förståelse och trygghet inom fenomenet utbildning. / This scientific essay explores the concept of animality as an aspect of the living that humans share with other animals. The essay takes its point of departure in a protest against how man as an animal is limited in professional life. By highlighting how man's traditional relationship with other animals contributed to a denial of his own animality, the essay tests a thought about over-reliance in human ability and what consequences it can have for the professional. With the support of posthumanist theories and the diffraction method, the concept of animality is developed, whose prominent meaning is interpreted "on the other side" of; life, death, professionalism, history of ideas, dogs, animal ethics as well as the author's own portrayals and insights of professional practice in supervision and education. In conclusion, a critical analysis is made of digital education's lack of human physicality. The essay's collected investigations show an ethical and animalistic professional practice that is needed to be able to use specific bodily abilities in order to create understanding and security within the phenomenon of education.

Breathing is not a common subject in feminist studies. Breathing Matters introduces this phenomenon as a forceful potentiality for feminist intersectional theories, politics, and social and environmental justice. By analyzing the material and discursive as well as the natural and cultural enactments of breath in black lung disease, phone sex work, and anxieties and panic attacks, Breathing Matters proposes a nonuniversalizing and politicized understanding of embodiment. In this approach, human bodies are onceptualized as agential actors of intersectional politics. Magdalena Górska argues that struggles for breath and for breathable lives are matters of differential forms of political practices in which vulnerable and quotidian corpomaterial and corpo-affective actions are constitutive of politics. Set in the context of feminist poststructuralist and new materialist and postconstructionist debates, Breathing Matters offers a discussion of human embodiment and agency reconfigured in a posthumanist manner. Its interdisciplinary analytical practice demonstrates that breathing is a phenomenon that is important to study from scientific, medical, political, environmental and social perspectives. / Andning är inte ett vanligt förekommande ämne inom feministiska studier. Breathing Matters introducerar detta fenomen som har en potential för feministiska intersektionella teorier, politik, social rättvisa och klimaträttvisa. Genom analyser av materiella, diskursiva, naturliga och kulturella dimensioner av andningens formationer, i sjukdomen pneumokonios, telefonsexarbete samt ångest och panikattacker, föreslår Breathing Matters en icke-universialiserande och politiserad förståelse av förkroppsligande. Genom denna ansats konceptualiseras mänskliga kroppar som agentiella aktörer i en intersektionell politik. Magdalena Górska argumenterar att kampen för att andas och för andningsbara liv är ett angeläget ämne för differentiella former av politisk praktik. Denna sårbara och vardagliga praktik som både består av kroppsmateriella och kroppsaffektiva handlingar konstituerar politik. Placerad i en kontext av feminist poststrukturalistisk, nymaterialistisk och postkonstruktivistisk debatt erbjuder Breathing Matters en diskussion kring mänskligt förkroppsligande och agentskap som är omkonfigurerad på ett posthumanistiskt sätt. Den tvärvetenskapliga analytiska praktiken visar att andning är ett fenomen som är viktigt att studera från vetenskapliga, medicinska, politiska, miljömässiga och sociala perspektiv.

I den här vetenskapliga essän undersöker jag relationerna mellan olika former av materia, både mänsklig och icke mänsklig, i ett utbildningsrum. Syftet är en ökad förståelse för hur mening och tillblivelse möjliggörs och begränsas utifrån mitt agerande inom ramen för den materiellt-diskursiva praktik som utbildning utgör. Utgångspunkten är en gestaltande berättelse utifrån olika möten mellan mig, en matta och några kursdeltagare i ett utbildningsrum under en ledarskapsutbildning. Essäns teoretiska ramverk består av tankar från filosofen Martin Bubers dialogfilosofi och den posthumanistiska kvantfysikern, Karen Barads, agentiella realism. Utifrån den posthumanistiska analysmetoden, diffraktion, samläses teorier och insikter genom varandra för att söka fram emot ett tydligare artikulerande kring vad det innebär att agera utifrån mitt yrke och vad som är min praktiska kunskap. / In this scientific essay, I explore the relationships between different forms of matter, both human and non-human, in a training room. The purpose is to increase the understanding of how meaning and becoming are made possible and limited based on my actions within the material-discursive practice that education entails. The starting point is a narrative story based on different meetings between me, a carpet and some participants in a training room during a leadership training. The theoretical framework of the essay consists of thoughts from philosopher Martin Buber's philosophy of dialogue and the posthumanist quantum physicist Karen Barad’s, agential realism. Based on the posthumanist method of analysis, diffraction, theories and insights are read through one another to seek a clearer articulation of what it means to act on the basis of my profession and what is my practical knowledge.

This thesis is a contribution to feminist laboratory studies and a critical engagement with the natural sciences, or more precisely research on the biochemical workings and deadly relations of Alzheimer’s disease emanating from a year of field work in a Drosophila fly lab. The natural sciences have been a point of fascination within the field of gender studies for decades. Such sciences produce knowledge on what gets to count as nature and natural, healthy or sick, normal or not, and they have done it with great societal authority and impact throughout European modernity. However, feminist technoscience scholars argue that science and knowledge is socially produced, and political too. Concepts such as nature, animal, human, body, sex, and life itself are not simply given natural realities but phenomena processed through the naturecultures of the laboratory. Situated within such theoretical and methodological approaches, this thesis wonders how scientific facts about Alzheimer’s disease are made in the lab today. What kinds of realities, bodies and ethico-political concerns are enacted? Who gets to live and who gets to die in everyday laboratory practices? Theoretically, the thesis is grounded, particularly, within Karen Barad’s agential realism and posthumanist performativity, and as such it accounts for human and nonhuman entanglements through which AD is performed in the lab in relational ways. In other words, the thesis explores how AD is enacted in the bodies of transgenic fruit flies (Drosophila melanogaster), as these flies embody the disease, live and die with it. Last but not least, the thesis explores the materialities of death, dying, embodiment and biological waste in a biochemistry lab as constitutive parts of the produced knowledge about AD. / Denna avhandling utgör ett bidrag till feministiska laboratoriestudier och är en kritisk analys av naturvetenskaperna. Närmare bestämt är det en feministisk studie av forskning om Alzheimers sjukdom, dess biokemiska verkningar och dödliga relationer utifrån ett års fältarbete som labbtekniker i ett fluglabb. Naturvetenskaperna har under decennier fascinerat genusforskare. Dessa discipliner formar kunskapen om vad som räknas som natur och naturligt, hälsa och sjukdom, normalt eller inte, och de har gjort så med stor samhällelig auktoritet genom Europeisk modernitet. Forskare inom feministiska teknovetenskapliga studier har länge hävdat att vetenskap också är social praktik med politiska implikationer. Begrepp som natur, djur, mänskligt eller kropp, kön och livet självt kan inte tas för givna utan formas också i laboratoriets naturkultur. Med utgångspunkt i sådana feministiska teknovetenskaplig teoribildningar och metodologiska utgångspunkter bearbetar denna avhandling frågor om hur vetenskapliga fakta om Alzheimers sjukdom skapas i laboratoriet idag. Vilka kroppar, verkligheter och etisk-politiska förhållningssätt aktualiseras? Vem får leva och vem får dö i vardagliga laboratoriepraktiker? Teoretiskt bygger avhandlingen framför allt på Karen Barads agentiella realism när den diskuterar sammanvävningen mellan mänskligt och icke-mänskligt, samt det som kallas posthumanistisk performativitet, i relation till Alzheimers sjukdom som den förkroppsligas i transgena fruktflugor (Drosophila melanogaster) i laboratoriet. I särskilt fokus står relationerna som skapas inom den biokemiska forskningen kring död, biologiskt avfall och kroppslighet.