Studiens syfte var att undersöka erfarenheter hos psykoterapeuter inom psykiatrin av att bedriva KBT med patienter som samtidigt lever med kronisk och/eller allvarlig somatisk sjukdom. Detta utifrån frågeställningar om hur KBT-terapeuter beskriver hur samtidig allvarlig och/eller kronisk somatisk sjukdom påverkar det terapeutiska arbetet och hur terapeuterna förhåller sig till denna påverkan i relation till att genomföra terapin? Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex psykoterapeuter som alla hade KBT-inriktning och arbetade inom psykiatrin. En tematisk analys gjordes sedan av intervjuerna och där framkom huvudteman som följsamhet, helhetssyn och organisatorisk påverkan. Följsamhet till patienternas behov av anpassning gällde allt från längden på sessionerna till möjligheten att pausa terapin under vissa perioder. Att ha en helhetssyn kunde innebära att psykoterapeuten klev utanför sitt expertområde för att samarbeta med den somatiska vården kring en patient, eller att patienten kunde ta rollen som expert kring den somatiska sjukdomen. Det kom även fram att yttre förutsättningar som den organisatoriska tillhörigheten påverkade hur terapeuten kan förhålla sig till patienter med samtidig psykisk och somatisk ohälsa. De informanter som tidigare arbetat inom somatisk vård beskrev att de använde denna erfarenhet som stöd medan de informanter som inte hade samma erfarenhet beskrev att detta var något de kunde sakna i dessa ärenden. Då många människor lever med allvarlig och/eller kronisk somatisk sjukdom samtidigt som de har behov av psykoterapi, är detta en aspekt av vården som är viktig att ha vetskap om. Vi kan konstatera att det finns en kunskapslucka att fylla om hur man i psykoterapi kan hantera och arbeta med samtidig psykiatrisk och somatisk problematik som vi är övertygade om skulle komma psykoterapeuter generellt till nytta, inte enbart de som arbetar inom psykiatrisk vård.

Av Sveriges befolkning är det 20 till 40 procent som lider av någon form av allvarlig psykisk störning. Tidigare forskning har studerat närståendes upplevelser av att leva med en person som lider av allvarlig psykisk störning. I vissa av dessa studier framkommer även att stöd från vårdpersonal till dessa närstående är viktigt. Det har dock inte framkommit forskning som specifikt inriktar sig på vilka former av stöd som närstående är i behov av. Syftet med denna studie var att utifrån tidigare forskning sammanställa och beskriva olika former av stöd som närstående till allvarligt psykiskt störda är i behov av. Denna studie utfördes i form av en litteraturstudie. De 12 artiklar som valdes ut och analyserades beskrev närståendes upplevelser samt deras behov av stöd. Resultatet i studien visar att närstående är i behov av olika former av stöd från vårdpersonalen. Sex former av stöd framkom; att alltid ha tillgång till kontakt med vårdpersonal, att få information av vårdpersonal, att bli uppmärksammad och få samtala, att kunna ingå i stödgrupper, att få vara delaktig i vården och att få överlämna ansvaret. Resultatet kan användas av sjuksköterskor inom alla vårdsektorer när de kommer i kontakt med personer som lider av allvarlig psykisk störning och deras närstående. / There are 20 to 40 percent of the Swedish population who suffer from mental illness. Former research has studied the experience of living with a person suffering from mental illness. In some of this studies it emerged that need for support from care staff to this relatives are important. Research specifically concentrating on the relatives need for different types of support has not emerged. The purpose of this study was to compile and describe different needs for support to relatives of persons suffering from severe mental illness from former research. This study was made as a literature review. 12 articles about experiences in relatives and their need for support was selected and analysed. The result shows that relatives are in need for different types of support from care staff. Six types of support was classified in this study; to always have the possibilities to contact care staff, to gain information from care staff, to get attention and have conversations, to participate in support groups, to participate in the care and to hand over the responsibility. The results in this study can be applied by nurses in all care institutions in their care for persons suffering from severe mental illness and their relatives.

<p>Av Sveriges befolkning är det 20 till 40 procent som lider av någon form av allvarlig psykisk störning. Tidigare forskning har studerat närståendes upplevelser av att leva med en person som lider av allvarlig psykisk störning. I vissa av dessa studier framkommer även att stöd från vårdpersonal till dessa närstående är viktigt. Det har dock inte framkommit forskning som specifikt inriktar sig på vilka former av stöd som närstående är i behov av. Syftet med denna studie var att utifrån tidigare forskning sammanställa och beskriva olika former av stöd som närstående till allvarligt psykiskt störda är i behov av. Denna studie utfördes i form av en litteraturstudie. De 12 artiklar som valdes ut och analyserades beskrev närståendes upplevelser samt deras behov av stöd. Resultatet i studien visar att närstående är i behov av olika former av stöd från vårdpersonalen. Sex former av stöd framkom; att alltid ha tillgång till kontakt med vårdpersonal, att få information av vårdpersonal, att bli uppmärksammad och få samtala, att kunna ingå i stödgrupper, att få vara delaktig i vården och att få överlämna ansvaret. Resultatet kan användas av sjuksköterskor inom alla vårdsektorer när de kommer i kontakt med personer som lider av allvarlig psykisk störning och deras närstående.</p> / <p>There are 20 to 40 percent of the Swedish population who suffer from mental illness. Former research has studied the experience of living with a person suffering from mental illness. In some of this studies it emerged that need for support from care staff to this relatives are important. Research specifically concentrating on the relatives need for different types of support has not emerged. The purpose of this study was to compile and describe different needs for support to relatives of persons suffering from severe mental illness from former research. This study was made as a literature review. 12 articles about experiences in relatives and their need for support was selected and analysed. The result shows that relatives are in need for different types of support from care staff. Six types of support was classified in this study; to always have the possibilities to contact care staff, to gain information from care staff, to get attention and have conversations, to participate in support groups, to participate in the care and to hand over the responsibility. The results in this study can be applied by nurses in all care institutions in their care for persons suffering from severe mental illness and their relatives.</p>

No description available.

Bakgrund För barn som är närstående till en allvarligt sjuk förälder kommer livssituationen att förändras. Barn i olika åldrar reagerar och förstår den sjuke förälderns sjukdom på olika sätt. Sjuksköterskor har en viktig roll i bemötandet av dessa barn då de kan påverka hur barn upplever sina besök på sjukhuset. Syfte Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att möta barn i åldrarna 6- 18 år som är närstående till en allvarligt sjuk förälder. Metod Metoden som valdes var kvalitativa forskningsintervjuer. Nio sjuksköterskor inkluderades i studien. För att analysera materialet gjordes en kvalitativ innehållsanalys. Resultat Sjuksköterskorna ansåg det viktigt att barn fick besöka sjukhuset, kändes sig trygga, involverades och fick vara delaktiga i vården. I mötet med barn försökte sjuksköterskorna att vara ärliga och öppna samt åldersanpassa informationen. Bemötande av barn påverkades av föräldrarnas vilja. Utbildning var ett område sjuksköterskorna ansåg saknas men behövs för att bättre kunna bemöta barn som närstående. Slutsats Ålderanpassad information, skapa trygghet och involvera barn i vården var aspekter som prioriterades av sjuksköterskorna. Miljön var ett område som behövdes förbättras på avdelningarna för att underlätta bemötandet. Då det ej fanns riktlinjer gällande barns besökt på sjukhus ser författarna ett behov av att tydligare struktur i bemötande av dessa barn ska utformas.

Innan ikraftträdandet av dagens brottsbalk, från år 1965, återfanns det tillräknelighetsbestämmelser i 1864 års strafflag. Vid reformarbetet av strafflagen och införandet av den nuvarande brottsbalken anförde lagstiftaren att tillräknelighetskravet skulle slopas med beaktande av det påkallade samhällsskyddet. Särbehandlingen av allvarligt psykiskt störda lagöverträdare och deras ansvarsförmåga har sedan dess varit föremål för diskussion. Flera statliga offentliga utredningar har kritiserat dagens icke existerande krav på tillräknelighet eller ansvarsförmåga som brottsförutsättning och lagt fram reformförslag på nya bestämmelser. I uppsatsen utreds hur bedömningen av allvarligt psykiskt störda lagöverträdare, i skuldprövningen, görs enligt gällande rätt för att sedermera utreda om ett tillräknelighetsrekvisit bör återinföras i svensk rätt.  Uppsatsen åsyftar att utreda skälen bakom särbehandlingen av allvarligt psykiskt störda lagöverträdare med beaktning av några av de grundläggande straffrättsliga principerna om bestraffning. Närmare bestämt utreds principerna om konformitet, skuld, humanitet och proportionalitet. Vidare undersöks argumenten för respektive mot ett återinförande av ett tillräknelighetsrekvisit i svensk rätt. Syftet med uppsatsen är slutligen att utreda huruvida det föreligger ett behov att återinföra ett tillräknelighetsrekvisit och hur det i sådana fall bör utformas. I uppsatsen tillämpas en rättsdogmatisk metod för att utreda gällande rätt. Inom ramen för den rättsdogmatiska metoden förs ett de lege ferenda resonemang i slutfasen av uppsatsen. Vid granskningen av skälen bakom särbehandlingen av allvarligt psykiskt störda lagöverträdare i förhållande till de straffrättsliga principerna anför författaren i analysen att de straffrättsliga principerna i viss mån upprätthålls enligt nuvarande reglering. Emellertid framhävs brister i efterlevnaden av dessa principer, särskilt beträffande skuldprövningen av allvarligt psykiskt sjuka. Tydande är att den nuvarande regleringen inte tar hänsyn till konformitetsprincipen eftersom vare sig lagstiftaren eller domstolarna beaktar ansvarsförmågan hos de allvarligt psykiskt störda lagöverträdarna. I uppsatsen redogörs den historiska bakgrunden till slopandet av tillräknelighetskravet och de reformförslag som lagts fram efter brottsbalkens införande. Reformförslagen tyder på ett intresse av återinförandet av ett tillräknelighetskrav i svensk rätt. Argument för ett återinförande inkluderar viktiga principer som individuellt ansvar och rättssäkerhet, vilket kan säkerställa rättvis skuldbedömning och undvika godtyckliga beslut. Rättspraxis visar på svårigheter i att särskilja uppsåtsbedömningens medvetenhetskrav från andra skuldaspekter. Återinförande av tillräknelighetsrekvisitet kan skapa en tydligare rättslig ram, minska osäkerhet och främja internationell harmonisering. Trots invändningar, väger fördelarna tyngre, och således behövs det en förändring av brottsbegreppet. Den nu tvådelade prövningen skulle ändras till en tredelad prövning där tillräknelighetskravet prövas efter brottets objektiva sida, men innan brottets subjektiva sida, vilket ger klarhet och undanröjer överlappningar. Tillräknelighetskravet skulle införas som en ny bestämmelse i brottsbalken, implementerat som 1 kap. 2 a § BrB, i linje med Psykansvarskommiténs förslag.   Nyckelord: tillräknelighet, allvarlig psykisk störning, ansvarsförmåga, skuld, de lege ferenda.

Självstigma hos personer med allvarlig psykisk störning behöver undersökas med tanke på att den psykiska ohälsan ökar. Syftet med studien var att undersöka hur självstigma påverkat individer med allvarlig psykisk störning. Studien utfördes som en litteraturstudie och resultatet utgjordes av tre kategorier: Att bli sin diagnos, Att känna skam och Att känna hopplöshet. Självstigma påverkar personer med allvarlig psykisk störning genom att försvåra förutsättningarna till återhämtning. Kombinationen av en allvarlig psykisk störning och självstigma skapar negativa konsekvenser utifrån individens egna stereotypa och fördomsfulla föreställningar. Individerna har svårt att känna mening med livet och undviker att söka hjälp på grund av skam och hopplöshet. Detta i sin tur kan leda till förvärrade symptom och ökat lidande. Sjuksköterskan behöver därför vara medveten kring problematiken med självstigma och vara observant kring individens egna fördomar, skamkänslor och känsla av hopplöshet kring sin diagnos. Det är av vikt att skapa förutsättningar för empowerment i vårdsituationen. Interventioner och omvårdnad bör ha som målsättning att minska symptomen av självstigma hos individer med allvarlig psykisk störning. Interventioner torde kunna utformas, men behöver anpassas utifrån vilket samhälle som vården utförs i. Det finns begränsningar i aktuell forskning och fler studier där självstigma som fenomen belyses vore önskvärt, liksom longitudinella studier för att ge en djupare förståelse. / Severe mental illness is a growing health problem. Severe mental illness and self-stigma in combination needs to be examined to clarify what impact they have in combination for each individual. The purpose of this study was to examine what kind of impact self-stigma has to individuals with severe mental illness. The study was conducted as a literature review and the results consisted of three categories: Becoming ones illness Feeling of shame and Feeling of hopelessness. Self-stigma affects the individuals negatively and makes it harder for them to recover. The combination of severe mental illness and self-stigma creates negative consequences from the stereotypical and jaundiced. Individuals have problems with finding meaning of life and are reluctant to seek treatment for their symptoms because of the feeling of shame and hopelessness. In return the symptoms of the mental illness increases and provides more suffering and decreases the meaning of life. It is important that nurses are aware of and are mindful to the individuals prejudice, feelings of shame and hopelessness about their mental illness. Nurses need to make sure that it is possible to be empowered as a patient. Interventions and nursing that aim to reduce the symptoms of self-stigma in severe mental illness should be adapted to the prejudice of the society. More scientific research is needed because of the limited number of present studies concerning self-stigma. There is a need to further investigate self-stigma in severe mental illness. Preferably studies with longitudinal design that focus on the phenomenon self-stigma and how it affects people with severe mental illness, to give a greater understanding.

Bakgrund: Redan på 1970-talet uppmärksammades närståendes situation inom vården, och trots att det har skett en ökning kring familjerelaterad forskning under de senaste 20 åren finns det fortfarande brister inom familjerelaterad omvårdnad Syfte: Syftet med studien var att beskriva närståendes upplevda behov av stöd från sjuksköterskan när en anhörig drabbas av allvarlig sjukdom eller skada. Metod: Den studie som genomfördes var en litteraturstudie, den inkluderar 10 artiklar varav 8 var kvalitativa och 2 var kvantitativa. Sökningar gjordes i Cinahl, PubMed och DiVA. Innehållet analyserades och kategorier identifierades. Resultat: Två huvudkategorier och tre underkategorier identifierades. Första huvudkategorin var närståendes behov, med underkategori betydelsen av kommunikation i vården med de närstående samt återhämtning. Den andra huvudkategorin var stöd som finns att tillgå, med underkategorierna närståendes delaktighet i vården. Slutsats: Studien visar på att närstående upplever ett stort behov av få vara delaktiga i vården kring patienten, framförallt genom att få information. Att göra närstående delaktiga kan minska den upplevda stressen vilket kan leda till ett ökat förtroende för vården. / Background: Already in the 1970’s were significant others situation in the healthcare highlighted, and although there has been an increase on family-related research over the past 20 years, there are still gaps in family-related care. Aim: The aim was to describe significant others experience of needs from the nurse, when a patient suffer from a serious illness or injury. Method: The study was conducted as a literature review, which included 10 articles of which 8 were qualitative and 2 were quantitative. Searches were made in Cinahl, PubMed and DiVA. The content was analyzed and themes were identified. Result: Two main themes and three subthemes were identified. The first main theme was the significant other’s needs, with the first subtheme being the meaning of communication in healthcare with the significant other and the second subtheme being recovery. The second main theme was available support, with the subtheme being significant others participation in care. Conclusion: The study implies that significant others felt a need to be involved in health care around the patient, especially by getting information. To involve the significant other can reduce the stress experience, which in turn can raise the trust in health care.

Bakgrund: Tjugo procent av de som vårdar en närstående i Sverige idag är föräldrar som vårdar sina barn i hemmet. Vårdandet är så tidskrävande och omfattande att det innebär stor påfrestning för föräldrarna. Den kontinuerliga kontakten föräldrarna måste ha med sjukvården gör sjuksköterskan betydelsefull. I sjuksköterskans kompetensbeskrivning ingår en stödjande roll till anhöriga. Syfte: Syftet var att belysa föräldrars upplevelse av att vårda sitt allvarligt sjuka barn. Metod: En litteraturöversikt enligt Fribergs (2012) metod gjordes. Översikten är baserad på tolv vetenskapliga artiklar hämtade ur databaserna CINAHL och PubMed. Teman som utkristalliserade sig i artiklarnas resultat delades in i kategorier och subkategorier.  Resultat: Resultatet presenteras i två huvudkategorier med tillhörande subkategorier. Första huvudkategorin “Diagnostillfället” beskriver föräldrarnas känslomässiga upplevelser och sjukvårdens betydelse i samband med diagnostillfället. Andra huvudkategorin “Upplevelser av det konstanta vårdandet” beskriver hur föräldrarna påverkats känslomässigt och socialt, den påverkan vårdarrollen haft på identiteten, svårigheter i kontakten med sjukvården samt det behov av hjälp och stöd som framkom. Diskussion: Resultatet diskuteras med Betty Neumans omvårdnadsteoretiska systemmodell som utgångspunkt. Föräldrarna påverkades på flera plan och sjukvården visade sig ha en betydande roll i detta. Föräldrarna beskrev behov av hjälp och stöd som sjukvården inte tillgodosåg i tillräcklig utsträckning. Sjuksköterskor behöver ha en helhetssyn med fokus på ett individ- och grupperspektiv i både bemötande och utformning av hjälp och stöd. / Background: Twenty procent of people giving care to a relative in Sweden today are parents who care for their severe ill child at home. The care is time-consuming and extensive and becomes a big strain for the parents. The continuous encounters with the health care makes the nurse’s role more significant. The nurse's competence description embrace a supportive attitude towards relatives. Aim: The aim of this study was to describe parents' experience of caring for their severe ill child. Method: A literature review in accordance to Fribergs (2012) method was carried out. The review is based on twelve scientific articles retrieved from the databases CINAHL and PubMed. Themes that emerged in the results of the articles were sorted into categories and subcategories. Results: The results is presented in two main categories with associated subcategories. The first main category "diagnosis" describes parents’ emotional experiences and the significance of the health care system associated with the occasion of the diagnosis. The second main category "experiences of providing constant care" describes how parents are affected emotionally and socially, the impact the caring role had on the identity, difficulties in dealing with the health care system and the need for help and support that were identified. Discussions: The results are discussed using the Neuman systems model as a framework. The parents were affected on several levels and in relation to this the health care system played a significant role. The parents described need of help and support was not fully provided for. To meet these parents in the best way possible, nurses need to have a holistic view with an individual and a group perspective both in approach and design of the health care.

No description available.