Bakgrund: Intensivvårdspatienter riskerar att drabbas av ögonkomplikationer tidigt i vårdförloppet till följd av medicinska behandlingar och uteblivna omvårdnadsåtgärder. Ögonkomplikationerna riskerar att orsaka ett onödigt vårdlidande.   Syfte: Att undersöka vilka omvårdnadsåtgärder som specialistsjuksköterskan kan utföra för att reducera risken för utvecklandet av ögonkomplikationer inom intensivvården.   Metod: En deskriptiv litteraturstudie baserad på elva kvantitativa studier. För litteraturstudiens dataanalys tillämpades en kvantitativ innehållsanalys med induktiv ansats. En kvalitetsgranskning av det samlade materialet genomfördes enligt GRADE.   Resultat: I resultatet framkom fyra huvudteman av interventioner som var protokoll, fuktkammare (MC), vitamin A (VAEO) samt artificiella tårsubstitut. Artificiella tårsubstitut delades upp i tre subteman som var koksaltlösning, ögondroppar samt ögongel. Majoriteten av åtgärderna som studerades var effektiva i jämförelse med befintlig rutinvård. Protokoll och MC visade sig ha bäst effektivitet följt av artificiella tårsubstitut.   Slutsats: Patienter inom intensivvården riskerar att utveckla ögonkomplikationer vilka kan minimeras med individanpassade omvårdnadsåtgärder. Avsaknad av rutiner för ögonvård riskerar att skapa ett onödigt vårdlidande för intensivvårdspatienter. För att minska den risken kan evidensbaserade protokoll implementeras. Dessa kan bistå specialistsjuksköterskor att initiera preventiva omvårdnadsåtgärder och identifiera ögonkomplikationer samt bidra med bestående följsamhet. Vilka omvårdnadsåtgärder som är mest effektiva är ännu oklart och ett framtida forskningsområde. / Background: Intensive care patients are early post-admission susceptible to developing eye complications due to medical treatments and missed care measures. These eye complications may lead to unnecessary suffering.   Purpose: To investigate which nursing interventions the specialist nurse can perform to reduce the risk of developing eye complications in the intensive care unit.   Method: A descriptive literature study based on eleven quantitative studies. For the literature study data analysis, a quantitative content analysis with inductive approach was used. For quality assessment the GRADE system was used.   Results: The result showed four main themes of interventions which were protocol, moisture chamber (MC), vitamin A (VAEO) and artificial tear substitutes. Artificial tear substitutes were divided into the three subthemes: saline solution, eye drops and eye gel. The majority of nursing interventions in the study were effective in comparison with pre-existing routine care strategies. Protocolized care and the use of MC proved to be the most effective interventions, followed by the use of artificial tear substitutes.   Conclusion: Intensive care patients are at risk of developing eye complications that can be minimized with individually tailored nursing interventions. A lack of routine eye care can lead to unnecessary suffering for these patients. To reduce this risk, evidence-based protocols can be implemented. These can aid nurses to initiate preventive interventions and to identify eye complications and also contribute to higher compliance. Which interventions that are the most effective and when they should be implemented is still unclear and a subject for further research.

Bakgrund: Som specialistsjuksköterska i anestesi och intensivvård ingår det i arbetsuppgifterna att bistå larmverksamheten inom sjukhuset. Att delta vid akutlarm innebär för specialistsjuksköterskorna, att i en akut situation behöva förflytta sig från den trygga sfären på ordinarie arbetsplats. Detta betyder att de ställs inför nya utmaningar som kan påverka upplevelsen av att delta i larmteamet. Internationellt var forskning inom området knapphändig och det hittades inga studier med inriktning på intrahospitala akutlarm i Sverige. Syfte: Studiens syfte var att beskriva specialistsjuksköterskans upplevda utmaningar att delta innan, under och efter intrahospitala akutlarm. Metod: I denna studie användes kvalitativ ansats med deskriptiv design. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem anestesisjuksköterskor och fem intensivvårdssjuksköterskor. Analysen genomfördes med induktiv kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: Fyra kategorier framkom i analysprocessen; Organisatoriska utmaningar; Utmaningar i arbetsmiljön; Utmaningar i teamet samt Känslomässiga och mentala utmaningar. Specialistsjuksköterskorna upplevde utmaningar med anestesiologens jourrutiner, vilket kunde riskera att intubation fördröjdes när behov uppstod. Det beskrevs praktiska utmaningar med mycket utrustning som fraktades till akutlarmet. På plats vid akutlarmet upplevdes samarbetet mellan larmteam och avdelningspersonal som en utmaning och det fanns en känsla av höga förväntningar hos specialistsjuksköterskorna. Slutsats: Specialistsjuksköterskorna upplevde akutlarmen som en arbetsuppgift med många utmaningar. Höga förväntningar, stort ansvar för patientsäkerhet och samarbete beskrevs i deltagarnas upplevda utmaningar. Tillsammans med fortsatt forskning skulle studiens resultat kunna leda till förbättringsåtgärder och verksamhetsutveckling för vårdpersonalen som deltar vid intrahospitala akutlarm. / Background: As a nurse specialist in anesthesia and intensive care, a part of the work is to assist the emergency alarms within the hospital. Participating in an emergency alarm team means for the nurse specialist, having to move from the safe sphere of the regular workplace This means that they are faced with new challenges that can affect the experience of participating in the emergency team. Internationally, research in the field was scarce and no studies focusing on intra-hospital emergency alarms were found in Sweden. Aim: The purpose of the study was to describe the specialist nurse's perceived challenges in participating before, during and after intra-hospital emergency alarms. Method: In this study, a qualitative approach with a descriptive design was used. Semi-structured interviews were conducted with five anesthesia nurses and five intensive care nurses. The analysis was carried out with inductive qualitative content analysis. Findings: Four categories emerged in the analysis process; Organizational challenges; Challenges in the work environment; Challenges in the team as well as Emotional and mental challenges. The nurse specialists experienced challenges with the anesthesiologist's on-call routines, which meant delayed intubation on occasions where there was a need. Practical challenges with a lot of equipment to be transported to the emergency call were described by the participants. On site at the emergency call, the cooperation between the emergency alarm team and department staff was perceived as a challenge. There was a feeling of high expectations among the nurse specialists. Conclusion: The nurse specialists experienced the emergency alarm as a work task with many challenges. High expectations, great responsibility for patient safety and cooperation were described in the participants' perceived challenges. Together with continued research, the results of the study could lead to improvement measures and business development for the healthcare staff who participate in intra-hospital emergency alarms.

Introduktion: Anestesisjuksköterskans roll prehospitalt är att vårda den kritiskt skadade patienten. De kan bidra till prehospital vård med goda kunskaper i avancerad luftvägshantering, vana att använda potent analgetika, anestesimedel och innehar erfarenhet av avancerad smärtbehandling. Ambulanser i Sverige idag är främst bemannade med specialistsjuksköterskor inom ambulanssjukvård, men även grundutbildade sjuksköterskor förekommer. De har uttryckt efterfrågan efter mer utbildning och resurser vad det gäller smärtlindring prehospitalt. Flera studier har påvisat att smärtlindring prehospitalt som bristfällig. Bristfällig smärtlindring kan leda till svåra komplikationer för patienten. Anestesisjuksköterskan har ett ansvar att jobba utifrån patientens unika behov, förbereda och hantera de utmaningar som kan manifesteras. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskans erfarenheter av att smärtlindra vuxna patienter med svår smärta prehospitalt. Metod: En intervjustudie med kvalitativ ansats med beskrivande design genom semistrukturerade intervjuer användes i denna studie. Intervjuerna analyserades genom manifest innehållsanalys. Resultat: Intervjuerna resulterade i tre kategorier – bedömning och anpassning av smärta, kompetens och erfarenhet påverkar den smärtlindring som patienten erhåller, smärtlindringens emotionella och psykologiska aspekt– med nio subkategorier. Slutsats: Anestesisjuksköterskor som deltog i denna studie beskriver att de besitter kompetens och har erfarenhet att möta de utmaningar som finns med prehospital smärtlindring. De tillämpar ett personcentrerat förhållningssätt och utgår från patientens behov och aktuella situation vid smärtlindring. Anestesisjuksköterskor kan med sin kompetens och kunskap bidra med utbildning och utveckling i prehospitala verksamheter för att på sätt förbättra omhändertagandet av patienten.

The Swedish Red Cross (SRK) plays an important humanitarian role by selling donated clothes in order to collect more money to help people in need. An extended network of 251 second-hand stores is built nationwide, where donors leave their clothes and buyers can buy them at competitive prices. However, an amount of these clothes remain unsold and ends up being shipped to textile recycling centers. The organization plans to build some Regional Sorting Facilities, where a careful sorting will take place and the clothes will be stored, until they will be redistributed to other stores within thecountry.This project aims to find the optimal number and location of these facilities in a way that the transportation cost from stores to facilities is minimized. SRKs Logistics Department operationalizes this aim to the following objective: place a minimum number of facilities such that at least 50% of the stores or 50% of the produced revenues are reached in less than 90 minutes of driving time. Thus, modern GIS software is used in a Location-Allocation analysis to solve the p-median problem. The core of the methodology in this thesis is the well known Vertex Substitution heuristic algorithm (Teitz & Bart).Empirical evaluations of seven (7) scenarios comprised of optimally placing an increasing number of facilities from one (1) to seven (7) reveal that five (5) facilities is sufficient to meet the operational objective with the minimal number of resources/facilities. The solutions for all scenarios are analyzed in terms of statistics (Key Performance Indicators) and are illustrated on maps.

Perioperativ överrapportering associeras allt mer till säker vård, kvalitet och effektivitet. Bristande överrapportering medför en ökad risk för fördröjd- och felaktiga åtgärder, komplikationer och förlängd vårdtid för patienten. Fundamentals of Care används som teoretiskt stöd för att förstå och förklara vårdkontexten och dess påverkan på överrapporteringen samt belysa den enskilde anestesisjuksköterskans ansvar.  Syfte Syftet är att belysa anestesisjuksköterskans uppfattning om faktorer som påverkar överrapporteringen under den perioperativa vården.   Metodbeskrivning Studien är en litteraturstudie med systematisk ansats. Metoden valdes då den ansågs lämplig för att på ett systematiskt sätt skapa en överblick över publicerad forskning inom området. PEO-modellen användes som stöd vid skapandet av studiens sökstrategier och guidade vilka nyckelord från syftet som var centrala i sökprocessen. Inkluderade artiklar analyserades med hjälp av manifest kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004).    Resultat De faktorer som påverkar överrapportering enligt anestesisjuksköterskors uppfattning utformade tre kategorier med tillhörande subkategorier. Faktorer relaterade till arbetsmiljö, faktorer relaterade till arbetskultur och faktorer relaterade till överrapporteringens innehåll. De faktorer som påverkar överrapporteringsprocessen härleds främst till organisationen och dennes ansvar att skapa en miljö och kultur som främjar utförlig överrapportering och somliga faktorer härleds till den enskilde anestesisjuksköterskan och dennes ansvar.   Slutsats Överrapporteringen är en komplex process där fler faktorer påverkar överrapporteringens kvalitet. Kunskap gällande vilka faktorer som påverkar överrapportering skapar medvetenhet, belyser förbättringsområden inom perioperativ överrapportering vilket bidrar till säker vård. / Background  Handover in perioperative care is increasingly associated with safe care, quality and efficiency.  Lack of handover entails an increased risk of delayed and incorrect measures, complications and extended care time for the patient. Fundamentals of care is used as theoretical support to understand and explain the care context and its impact on the handover as well as highlight the responsibility of the individual nurse anesthetist.    Aim   The purpose is to investigate the anesthesia nurse's perception of factors that influence handovers during perioperative care.     Methods  The study is a systematic review. The method was chosen as it was considered suitable for overview of published research in the field. The PEO model was used to design the study's search strategies and guided keywords was also central to the search process. 18 articles were analyzed using manifest qualitative content analysis according to Graneheim and Lundman (2004).     Results  The factors that influence the handover process according to the perception of anesthesia nurses formed three categories with associated subcategories. Factors related to work environment, factors related to work culture and factors related to the content of the handover. Factors that affect the handover process are mainly derived from the organization and its ability to create an environment that promotes detailed handover. Further some factors are derived from the individual nurse anesthetists and their responsibilities.    Conclusion  Handover is a complex process where several factors might affect the quality of the process. Knowledge regarding which factors that influence the handover process creates awareness, highlights areas for improvement within peri-operative handover and thereby contributes to safe care.

Rationale: The purpose of this study is to investigate the stored stability of dilutions of neuromuscular blocking agents (NMBAs), namely cisatracurium, rocuronium, and vecuronium, for skin prick/intradermal testing. Methods: Concentrations of NMBAs were monitored by liquid chromatography-mass spectrometry (LC-MS/MS) for a period of 14 days. Dilutions of NMBAs were prepared in saline by factors of 10x, 100x, 1,000x, 10,000x, and 100,000x as sensitivity of the assay allowed. Diluted drug products were stored in a laboratory refrigerator until sampling. On sampling days, aliquots of each dilution were removed and compared to a freshly prepared set of reference dilutions. Results: The results are measured as beyond use date (BUD) defined as recovery of drug versus the reference (90-110%). Based on the LC-MS/MS data, the BUD for cisatracurium diluted to 10x and 100x is 96 hours. Higher dilutions (1,000x to100,000x) should be used immediately following preparation (within less than 24 hours). Vecuronium at 10x and 100x, also has a BUD of 96 hours, and the 1,000x dilution is stable for 24 hours. The 10,000x dilution should be used immediately. Rocuronium at 10x to 1,000x has a BUD of 48 hours, yet higher dilutions (10,000x and 100,000x) should be used immediately. Conclusions: With increasing dilution factors, the stability of these drugs in saline decreases, increasing deviation between samples and references. The most stable dilutions for each of the drugs tested were 10x and 100x. Stability of these drugs is likely compromised by hydrolysis of the ester bonds in the drug molecules.

ABSTRACT  Background: ICU diaries are initiated by critical care nurses to document events that take place during patients’ ICU stays with the aim to help patients recall memories of what happened. The relationship dimension in the Fundamentals of Care (FoC) framework begins with the ability of nurses to connect with patients, and through this connection, nurses try to meet and help the patient to meet his/her fundamental needs. The role of ICU diaries in establishing a nurse-patient relationship is unknown. Aim: The aim of the study was to examine the use of the ICU diary as a tool to strengthen nurse-patient relationships.  Method: A literature review with inductive content analysis of 20 primary articles. The results were interpreted and discussed using the establishing relationship dimension of the FoC framework. Findings: The statements of patients and nurses about the use of diaries reflect a strong nurse-patient relationship dimension. When combined with ICU follow-up sessions, the relationship is further strengthened, as there is more understanding and knowledge of the bond retrospectively. Conclusion: All elements of the FoC establishing relationship dimension, namely focus, knowing, trusting, anticipating and evaluating are visible in the diaries, and several statements by nurses suggest that using the diaries may have a positive effect on the nurse-patient relationship. However, to what extent the nurse-patient relationship is strengthened by the use of the diaries is less clear and remains an open question. To answer this question, controlled comparative studies would be required. / SAMMANFATTNING Bakgrund: IVA-dagböcker initieras av intensivvårdssjuksköterskor för att dokumentera vad som händer under en patients IVA-vistelse, med syftet att hjälpa patienter att senare komma ihåg vad de varit med om. Dimensionen etablera vårdrelation i ramverket Fundamentals of Care (FoC) börjar med sjuksköterskors förmåga att anknyta till patienter, och genom denna anknytning försöker sjuksköterskorna att möta och hjälpa patienten för att tillfredsställa dennes fundamentala behov. Det är inte känt vilken roll IVA-dagbok spelar i att etablera en vårdrelation mellan sjuksköterska och patient. Syfte: Studiens syfte var att undersöka användning av IVA-dagbok som ett verktyg för att stärka vårdrelation mellan sjuksköterska och patient. Metod: Litteraturöversikt med induktiv innehållsanalys av 20 originalartiklar. Resultaten tolkades och diskuterades inom ramen för FoC-dimensionen etablera vårdrelation. Resultat: Det patienter och sjuksköterskor säger om användning av IVA-dagbok ger uttryck för en stark vårdrelation. När dagboken efter att patienten skrivits ut används vid uppföljning på IVA stärks denna relation ytterligare, eftersom uppföljningen leder till att patienten får en fördjupad förståelse och kunskap om den vårdrelation som etablerats under vistelsen på IVA. Slutsats: Alla element i FoC-dimensionen etablera vårdrelation (vara närvarande, vara påläst, skapa förtroende, förutse behov, reflektera och utvärdera) är synliga i det patienter och sjuksköterskor säger om dagbok. Utsagor från flera sjuksköterskor tyder på att användning av IVA-dagbok kan ha en positiv effekt på vårdrelationen, men i vilken utsträckning dagboken stärker relationen är mindre klart och fortsätter att vara en öppen fråga. För att besvara denna fråga skulle kontrollerade jämförande studier behövas.

Bakgrund: Specialistsjuksköterskan i en prehospital miljö ställs inför utmaningar när en svår luftväg inte längre kan hanteras genom basal luftvägshantering. Denna situation kräver spetskompetens inom avancerad luftvägshantering och anestesi, samt särskilda hjälpmedel. Inom vissa regioner finns en prehospital förstärkningsenhet som har som uppgift att komplettera ordinarie verksamhet med spetskompetens när det finns behov av avancerad luftvägshantering. Syfte: Syftet med studien var att studera anestesisjuksköterskors strategier vid hantering av svår luftväg i en prehospital förstärkningsenhet. Metod: En kvalitativ studie med datainsamling via enkät tillämpades och analyserades med kritisk incident teknik (CIT). Sexton anestesisjuksköterskor i en prehospital förstärkningsenhet i Sverige besvarade enkäten. Resultat: Analysen ledde fram till fyra betydelsefulla strategier för att hantera en svår luftvägprehospitalt. Förberedelse i att ställas inför en svår luftväg, mental förberedelse på väg ut på larm, möjligheten att lägga upp en primär samt en sekundär plan tillsammans med kollegan och att våga agera direkt var strategier som identifierades för att hantera en svår luftvägprehospitalt. Detsamma gällde att ta beslut i tid, att flytta patienten så att omhändertagandet inte behövde anpassas i onödan av omständigheter som kanske gick att undvika, att skapa åtkomst och insyn till patientens luftväg och ha närhet till egen utrustning vid hantering av en svår luftväg. Kollegan, teamkänsla, kommunikation, igenkännande, förståelse för varandras uppdrag och kännedom om varandras arbetssätt och utrustning var framgångsfaktorer för att få ett bra och effektivt teamarbete runt den svårt sjuka patienten. Utrustning som normalt inte fanns i en akutambulans som videolaryngoskop, endotrakealtub förberedd med ledare, kapnograf och en bra sug var framgångsfaktorer för att hantera en svår luftväg prehospitalt. Slutsats: Resultatet kan komplettera specialistutbildningar och introduktionsutbildningar för att göra specialistsjuksköterskan bättre förberedd på luftvägshantering i en prehospital miljö. Kunskapen kan bidra till en större förståelse för hur den svåra luftvägen på olika sätt kan undvikas eller hanteras. Basal luftvägshantering skall ambulanssjuksköterskan behärska i sin akutambulans men för hantering av den svåra luftvägen behövs särskild spetskompetens, hjälpmedel och förmåga.

Bakgrund: Vid ett kirurgiskt ingrepp uppstår smärta till följd av en vävnadsskada. Smärta är en subjektiv upplevelse där sjuksköterskan har ett stort ansvar i patientens smärtbehandling. Den postoperativa smärtbehandlingen består av både farmakologisk och komplementär behandling, där den multimodala smärtlindringen med fördel används för dess goda effekterna på både individ och samhällsnivå. Musik är en del av den komplementära smärtbehandlingen och ses skapa en positiv postoperativ vårdmiljö. Syfte: Syftet var att belysa musikens effekt på postoperativ smärta. Metod: Studien var en allmän litteraturstudie och innefattade 14 vetenskapliga artiklar av kvantitativ metod. Resultat: Resultatet presenterades i fyra kategorier: musikens effekt beroende på kirurgiskt ingrepp, musikens effekt beroende på typ av musik, musikens effekt beroende på interventionens tidpunkt och musikens effekt beroende på interventionens duration. Musikintervention som tillämpades pre-, intra- eller postoperativt eller i kombination gav en signifikant minskad smärtintensitet för flera olika typer av kirurgiska ingrepp. Enbart preoperativ interventionstillämning gav ingen signifikant smärtreducering. Konklusion: Musik är en biverkningsfri och kostnadseffektiv smärtlindringsmetod som minskar patienters smärta och som reducerar behovet av farmakologisk smärtlindring. / Background: During a surgical procedure, pain occurs as a result of tissue damage. Pain is a subjective experience where the nurse has a large responsibility in the patient's pain management. Postoperative pain management consists of both pharmacological and complementary treatment, with multimodal pain relief being used to advantage for its beneficial effects at both the individual and community level. Music is part of complementary pain management and is seen to create a positive postoperative care environment. Aim: The aim was to illustrate the effect of music on postoperative pain. Methods: The study was a general literature review and included 14 scientific articles of quantitative method. Results: The results were presented in four categories: effect of music according to surgical procedure, effect of music according to type of music, effect of music according to time of intervention and effect of music according to duration of intervention. Music intervention applied pre-, intra- or postoperatively or in combination provided a significant reduction in pain intensity for several types of surgical procedures. Preoperative intervention alone did not provide significant pain reduction. Conclusion: Music is a side-effect-free and cost-effective pain relief method that reduces patients' pain and reduces the need for pharmacological pain relief.

Bakgrund Delirium är ett tillstånd som drabbar många patienter inom intensivvården.Patienters upplevelse och beskrivning av tillståndet kan ge ökad förståelse hur man ska bemöta patienter med delirium. Syftet Syftet med denna studie är att beskriva patienternas upplevelse av delirium under intensivvård. Metod En litteraturstudie med hjälp av en systematisk ansats. Artiklar söktes i databaser PubMed och Cinahl, där begränsades sökande till år 2011-2021, artiklar skrivna på engelska, tillgång till abstrakt och fulltext. Artiklarna söktes under perioden januari 2021 till april 2021. Kvaliteten på artiklarna granskades med hjälp av Evans. Resultat Sex artiklar som inkluderas i studien analyserades. Artiklarna beskriver hur patienten upplever deliriet under intensivvården, både positiva och negativa upplevelser. Sällsynt att deliriet som en skräckupplevelse, utan mer som en verklighet utan förankringpunkt och att patienten befinner sig i en situation med lösryckta händelser. Slutsats Delirium är en unik personlig upplevelse. Alla intensivvårdspatienter kan drabbas av delirium. Medvetenheten av delirium hos intensivvårdspatienter ger tryggare patientvård och ökad patientsäkerhet. Ökad svårighetsgraden av delirium ger ökad riskt för mortaliteten under intensivvårdstiden. Studien ger en inblick om hur patienter upplever och uppfattar delirium. Uppfattningen om hur patienterna upplever delirium, kan hos sjuksköterskor och annan vårdpersonal ge en ökad förståelse för deliriumsyndromet.