Postoperative pain is of serious concern to patients and anesthesia providers alike. Management of a patients’ pain is a central component of anesthesia care. Ketamine as an anesthetic agent has been available for 50 years. It has been utilized as a general anesthetic and selectively as an anesthetic agent for high-risk patients. Due to dysphoric side effects associated with the dosage required to render general anesthesia, anesthesia providers may be reluctant to utilize this medication to its full potential. Recently there has been a resurgence of interest in ketamine as an analgesic agent. The researcher for this project performed a thorough literature review focusing on intravenous ketamine as an adjunct to standard opioid-based analgesia for postoperative pain. Four systematic reviews published in the last 10 years support the safety and efficacy of ketamine when administered intravenously in sub-anesthetic doses. The purpose of this project was to provide evidence-based education to anesthesia providers regarding the benefits of ketamine and follow-up to evaluate for evidence of changes in practice after the educational At a large community hospital data concerning ketamine utilization by anesthesia providers as a component of multimodal analgesia was collected for a six-month period, including three months pre- and three months post-educational intervention. Despite various methods utilized to present evidence regarding the safety and efficacy of ketamine, the results of this study demonstrated no significant change in practice. Based upon the extensive published literature the evidence is compelling that the addition of a sub-anesthetic (0.5 mg/kg) dose of ketamine to the surgical patient’s operative pain management plan would improve comfort and decrease opioid-related side effects with minimal negative impact.

Bakgrund   The Gugging Swallowing Screen - Intensive Care Unit (GUSS-ICU) är ett screeningtest med syfte att fånga upp indikationer på sväljsvårigheter efter långvarig intubering hos inneliggande patienter på intensivvårdsavdelningar (IVA). I dagsläget finns det inget svenskt översatt och validerat screeningtest för omvårdnadspersonalen att använda vid bedömning av sväljförmågan efter extubering på IVA. Syfte Syftet med studien var att översätta det internationella screeningtestet GUSS-ICU till svenska för användning i en svensk intensivvårdspopulation. Vidare syftade studien till att utföra en pilotstudie av den svenska versionen på extuberade patienter på IVA. Metod En framåt-bakåtöversättningsmetod användes vid översättningen av screeningtestet GUSS-ICU. Översättningsprocessen omfattade tre steg: framåtöversättning, granskning och kommentarer från en expertpanel och en bakåtöversättning. I översättningsprocessen deltog två logopedstudenter, två handledare, en expertgrupp och en översättare. Expertgruppen bestod av 10 deltagare med olika professioner inom hälso- och sjukvården. Fem inneliggande patienter från IVA planerades delta i en pilottestning av den svenska översättningsversionen. En innehållsanalys genomfördes för att kunna jämföra samtliga översättningar. Syftet med jämförelsen var att identifiera skillnader i ord och satser samt kulturella och kontextuella skillnader. Resultat       Studien resulterade i en svensk översättning (GUSS-IVA) av screeningtestet GUSS-ICU. Analysen visade på skillnader i val av ord, koncept och satser mellan de olika översättningarna. Flertalet skillnader var ej betydelseskiljande utan analyserades istället som resultat av skillnader i erfarenhet, kunskap och språkbruk. Översättningsmetoden bidrog till språklig, kontextuell och kulturell anpassning av översättningen. Slutsats Den svenska versionen av GUSS-ICU stämmer bra överens med originalversionen och enbart ett fåtal skillnader observerades mellan översättningarna. Skillnaderna mellan bakåtöversättningen och originalversionen var inte betydelseskiljande, vilket tyder på att den svenska versionen mäter det den avser att mäta. Framtida studier behöver pilottesta och validera den svenska versionen av GUSS-ICU, innan testet kan implementeras i en svensk intensivvårdspopulation. / Validering av screeningtest för sväljsvårigheter för användning inom svensk vårdkontext

Bakgrund: En av de vanligaste orsakerna till avvikelse inom vården är brister i den muntliga kommunikationen vid överrapportering av patient mellan enheter. Dagligen sker överrapporteringar av patienter mellan specialistsjuksköterskor inom anestesi- och intensivvård. Bristande överrapportering kan bidra till sämre vårdkvalité och ökad risk för komplikationer för patienterna. Syfte: Att beskriva specialistsjuksköterskor inom anestesi- och intensivvårds erfarenheter av överrapportering inom vården. Metod: En kvalitativ enkätundersökning med demografiska och öppna frågor med induktiv ansats där 17 enkätsvar har analyserats. Resultat: Efter analys framkom två kategorier med subkategorier. Den ena kategorin var Faktorer som främjar överrapportering med subkategorierna Att viktig information förmedlas och Att ha bra struktur vid överrapportering. Andra kategorin var Faktorer som stör överrapportering med subkategorierna Yttre faktorer påverkar överrapportering och När överrapportering brister. Slutsats: Kommunikationsverktyg och checklistor behövs för att minska risken att viktig information uteblir vid överrapportering. Genom att ha ett gemensamt förhållningssätt av vilken information och hur informationen ska kommuniceras kan följsamheten i överrapportering öka i det dagliga arbetet. / Background: One of the most common causes for deviation in healthcare is deficiency of the verbal communication in handovers of a patient between units. The handovers of patients occur on a daily basis between anesthetist nurses and intensive care nurses. Deficiency in handovers can contribute to decreased quality of care and increased risk of complication for the patients. Aim: To describe the experience of handover from anesthesia and intensive care nurses in healthcare.  Method: Qualitative survey with demographic and open questions with an inductive approach where 17 surveys were analyzed. Results: The analysis resulted in two categories emerged with subcategories. One category was Factors that improves handover with the subcategories That important information is conveyed and To have good structure in handover. The other category was Factors that disturb handover with the subcategories External factors affect handover and When handover deficient. Conclusion: This master thesis has demonstrated experiences from specialist nurses in anesthesia and intensive care with various factors that can promote and disrupt handover in healthcare. Communication tools could be seen as a common thread through the results where checklists reduced the risk for lack of important information. Through a common approach of what information and how the information is to be communicated, compliance of handover can increase in the daily work.

Bakgrund: Patienten som vårdas oralt intuberad på intensivvårdsavdelning får successivt försämrad munhälsa. Endotrakealtuben orsakar muntorrhet, risk för trycksår samt ansamling av bakterier och plack, vilket innebär ett lidande för patienten i form av påverkad munhälsa. Studien fokuserar på specialistsjuksköterskans roll att förebygga och lindra patientens lidande genom att undersöka munvårdsåtgärder som påverkar munhälsa. Syfte: Att sammanställa munvårdsåtgärder som påverkar munhälsa hos patienter som vårdas oralt intuberade. Metod: Kvantitativ litteraturstudie med systematisk ansats. Munvårdsåtgärdernas påverkan på munhälsa har i studierna undersökts genom olika utfallsmått och metoder. Resultatet av munvårdsåtgärdernas påverkan på munhälsa sammanställdes genom kategorierna munskölj, mekanisk rengöring, munvårdsprotokoll och fixation av endotrakealtub, uppdelat på utfallsmåtten bakterier och plack samt munslemhinnans status. Resultat: De munskölj som undersöktes resulterade i varierat positiv, utebliven och negativ påverkan på bakterier och plack samt munslemhinnan. Alla metoder av mekanisk rengöring hade positiv påverkan på munhälsa. Munvårdsprotokoll med individanpassad frekvens och ompositionering av endotrakealtuben hade positiv påverkan på munhälsa. Fixationer av endotrakealtuben påverkade munslemhinnan både positivt och negativt. Slutsats: Munvårdsåtgärder påverkar munhälsa hos patienten som vårdas oralt intuberad med både positiv, utebliven och negativ påverkan. Specialistsjuksköterskan kan förebygga samtlindra patientens lidande genom bedömning av munhälsan och tillämpning av individanpassade munvårdsåtgärder. Eftersom munvårdsåtgärder även kan leda till negativ påverkan på munhälsa är det av stor vikt att specialistsjuksköterskan även utvärderar effekten av tillämpade munvårdsåtgärder. / Background: Patients who is orally intubated in intensive care units gradually deteriorates oral health. Endotracheal tubes causes dry mouth, pressure ulcers, bacteria and plaque, which implies suffering from affected oral health. The study focuses in the specialist nurse's role in preventing and alleviating patients’ suffering by examining measures of oral care whichaffects oral health. Aim: To compile measures of oral care that affect oral health in patients who are orally intubated. Method: Quantitative literature review with systematic approach. The impact of oral care on oral health has in the studies been measured through different outcomes and methods. The result of the oral cares’ impact on oral health were compiled through the categories mouthwash, mechanical cleaning, oral care protocol and endotracheal tube fixation, divided by the outcomes bacteria and plaque and the status of oral mucosa. Results: Mouthwashes resulted in varied positive, absent and negative effects on bacteria and plaque as well as the oral mucosa. All methods of mechanical cleaning had a positive effect on oral health. Oral care protocols with individualized frequency and repositioning of the endotracheal tube had a positive effect on oral health. Endotracheal tube fixations affected the oral mucosa both positively and negatively. Conclusion: Oral care affects oral health of patients who are orally intubated with both positively, absent and negatively effect. Specialist nurses can prevent and alleviate thepatient's suffering with assessment of oral health and individualized oral care. It is of utmost importance that the nurse evaluates the effect since oral care also can result in negative impact on oral health.

Background: Up to 55% of patients administered ketamine, experience an emergence phenomena (EP) that closely mimics schizophrenia and increases their risk of injury. While genetics accounts for about 50% of severe adverse drug reactions, no studies have investigated genetic association of ketamine-induced EP in healthy patients. Ketamine is metabolized by CYP 2B6 enzymes and CYP 2B^8^ allele significantly alter ketamine metabolism. In addition, ketamine exerts most of its effects by inhibiting the N-methyl-D-aspartate receptor (NMADR), and NMDAR genes (GRIN2B) are associated with learning and memory impairment and schizophrenia. Purpose: To investigate the relationship between CYP2B6*6 and GRIN2B single nucleotide polymorphisms (SNPs) and ketamine-induced emergence phenomena (EP). Methods: This cross-sectional pharmacogenetic study recruited 75 patients having minor orthopedic, hand, foot, anorectal surgeries from two outpatient surgical centers. EP was measured with the Clinician Administered Dissociative State Scale (CADSS). DNA was genotyped using standard Taqman assays and protocols. Genetic association of CYP2B6*6 and GRIN2B (rs1019385 & rs1806191) SNPs and ketamine induced EP occurrence and severity were tested using multivariate logistic and linear regression, adjusting for age, ketamine dose, duration of anesthesia, and time since ketamine administration. Results: Forty-seven patients (63%) received ketamine and were genotyped. Nineteen EP cases were identified (CADSS > 4), leaving 28 non-EP controls. For our population, CADSS has an internal consistency reliability Cronbach’s alpha of 0.82, and could reliably distinguish ketamine from non-ketamine cases. Occurrence and severity of EP were not associated with CYP2B6*6 or GRIN2B (p > 0.1). Models removing genotype and containing age, ketamine dose, duration of v anesthesia, and time since ketamine administration significantly predicted EP occurrence (p = 0.001) and severity (p = 0.007). Presence and severity of EP did not affect patient satisfaction with care. Discussion: Younger age, higher dose and longer duration of anesthesia significantly predicted EP occurrence and severity among our sample. This study provides effect size estimates useful for the design of adequately powered future genetic association studies. The feasibility of recruitment from patients undergoing elective, outpatient surgeries and ease of post-operative EP assessment with CADSS supports our approach. However, the small sample size may have limited about ability to determine significant differences. Conclusion: Fully powered studies are needed to investigate this important phenomena. Determining factors for anesthesia-related EP symptoms may reduce risks and costs associated with this adverse medication effect.

Hypotermi är en vanligt förekommande intraoperativ komplikation. Intraoperativ hypotermi är konstaterat i samband med såväl anestesiologiska som kirurgiska interventioner. Ett hypotermt tillstånd har stor inverkan både för patientens fysiska och psykiska status under hela det perioperativa förloppet. Komplikationerna vid intraoperativ hypotermi är många och välkända men intraoperativ hypotermi kan relativt enkelt förebyggas genom god planering och konkreta omvårdnadsåtgärder. Anestesisjuksköterskan har en grundläggande roll i detta arbete för att bedriva en säker vård. Syfte: Att kartlägga de rutiner och omvårdnadsåtgärder som tillämpas av anestesisjuksköterskor vid förebyggandet av intraoperativ hypotermi. Metod: Kvantitativ tvärsnittsstudie. Data samlades in via en egenkonstruerad webbenkät och analyserades i Statistical Package for Social Science (SPSS). Studien genomfördes på 14 utvalda operationsavdelningar. Resultat: Majoriteten av anestesisjuksköterskorna kände till de hypotermiförebyggande rutiner som fanns på arbetsplatsen. Det fanns vissa skillnader gällande de omvårdnadsåtgärder som användes för att förebygga hypotermi vid korta respektive långa ingrepp. Flera metoder tillämpades för att mäta temperaturen, den vanligaste metoden var örontermometer. Mätfrekvensen varierande, men oftast genomfördes temperaturmätning under pågående ingrepp. Mätning vid induktion förekom i något mindre utsträckning, majoriteten mätte temperaturen innan väckning. Inget signifikant samband fanns mellan upplevd följsamhet till rutiner på enheten och om deltagarna mätte temperaturen inför induktion eller väckning. Slutsats: Resultatet indikerar att det finns medvetenhet bland anestesisjuksköterskorna om rutiner och omvårdnadsåtgärder för att förebygga intraoperativ hypotermi på de studerade operationsavdelningarna. Vidare studier skulle behövas för att tydligare kartlägga faktorer för mätmetoder och mätintervaller. Även kartläggning för huruvida åtgärder varierar med den kirurgiska kontexten, samt om individuella bedömningar görs utifrån patientens riskfaktorer erfordras. Tydligare nationella riktlinjer skulle underlätta utformandet av standardiserade och evidensbaserade rutiner.

Infusion pumps administer medications like morphine to pediatric patients in order to manage pain. Drug delivery delays can be the result of flow rate variabilities in the infusion pump system. Due to the risk of over-or underdosing, this could have a high impact on the pediatric population. This study’s aim is to investigate the effect of drug dilution and dosing delays by investigating which factors affect the morphine concentration in the patient. Implementation of a previously developed population pharmacokinetic model was performed in MATLAB. Then combining it with a self-developed model of the infusion pump system, a model which included the infusion pump and the system between the pump and the patient. Simulations were performed to investigate the contributing factors. The results show that dosing delays decrease with an increasing patient’s age. There are larger morphine concentration variations with lower syringe flow rates. A decrease in dosage and a smaller syringe volume result in a shorter time of reaching a steady state concentration. Using the wrong syringe which is not compatible with the machine will lead to an increasing morphine concentration in the patient that does not reach a steady state. A limitation of the study was that no clinical data was used for the simulations. These results are useful for clinicians when making decisions regarding intravenous administration of morphine, potentially leading to fewer medication errors. / Infusionspumpar administrerar läkemedel som morfin till pediatriska patienter för smärtlindring. Fördröjning av läkemedelstillförsel kan vara resultatet av flödeshastighetsvariationer i infusionspumpsystemet. På grund av risken för över- eller underdosering kan detta ha en stor inverkan på den pediatriska populationen. Denna studies syfte är att undersöka effekten av läkemedels- utspädning och -fördröjning genom att undersöka vilka faktorer som påverkar koncentrationen av morfin i patienten. Implementering av en tidigare utvecklad populationsfarmakokinetisk modell gjordes i MATLAB . För att sedan kombinera den med en egenutvecklad modell av infusionspumpsystemet, en modell som inkluderade infusionspumpen och systemet mellan pumpen och patienten. Simuleringar utfördes för att undersöka de bidragande faktorerna. Resultaten visar att doseringsfördröjningar minskar med patientens stigande ålder. Det finns större koncentrationsvariationer med lägre sprutflödeshastig- heter. En minskning av dosen och en mindre sprutvolym resulterar i en kortare tid för att uppnå en steady state-koncentration. Användning av fel spruta som inte är kompatibel med maskinen kommer att leda till en ökad morfinkon- centration hos patienten som inte når ett stabilt tillstånd. En begränsning med studien var att inga klinisk data användes för simuleringarna. Dessa resultat är användbara för läkare när de fattar beslut om intravenös administrering av morfin, vilket potentiellt kan leda till färre medicineringsfel.

Perioperative hypotension (PH), commonly a side effect of anesthesia,is one of the main mortality causes during the 30 posterior days of asurgical procedure. Novel research lines propose combining machinelearning algorithms with the Arterial Blood Pressure (ABP) waveform tonotify healthcare professionals about the onset of a hypotensive event withtime advance and prevent its occurrence. Nevertheless, ABP waveformsare heterogeneous among patients, consequently, a general model maypresent different predictive capabilities per individual. This project aimsat improving the performance of an artificial neural network (ANN) topredict hypotension events with time advance by applying personalizedmachine learning techniques, like data grouping and domain adaptation. Wehypothesize its implementation will allow us to cluster patients with similardemographic and ABP discriminative characteristics and tailor the modelto each specific group, resulting in a worst overall but better individualperformance. Results present a slight but not clinical significant improvementwhen comparing AUROC values between the group-specific and the generalmodel. This suggests even though personalization could be a good approach todealing with patient heterogeneity, the clustering algorithm presented in thisthesis is not sufficient to make the ANN clinically feasible. / Perioperativ hypotoni (PH), vanligtvis en sidoeffekt av anestesi, är en av dehuvudsakliga dödsorsakerna under de första 30 dagarna efter ett kirurgiskt ingrepp. Nya forskningslinjer föreslår att kombinera maskininlärningsalgo-ritmer med vågformen av det arteriella blodtrycket (ABP) för att förvarna sjukvårdspersonalen om uppkomsten av en hypotensiv episod, and därmedförhindra förekomsten. ABP-vågformen är dock heterogen bland patienter,så en allmän modell kan ha olik prediktiv förmåga för olika individer.I det här projektet används personaliserade maskininlärningstekniker, somdatagruppering och domänanpassning, för att försöka förbättra ett artificielltneuralt nätverk (ANN) som förutspår hytotensiva episoder. Vår hypotes är attimplementeringen kommer låta oss klustra patienter med liknande demografioch ABP-karakteristik för att skräddarsy modellen till varje specifik grupp,vilket leder till en sämre övergripande men bättre individuell prestanda. Resultaten visar små men inte kliniskt signifikanta förbättringar när AUROC-värden jämförs mellan den gruppspecifika och den allmänna modellen. Detta tyder på att även fast personalisering kan vara en bra tillnärmning till patientersheterogenitet, är inte klusteralgoritmen som presenteras här tillräcklig förklinisk användning av ANN.

Bakgrund: Hypotermi definieras som en kärntemperatur under 36 grader och är en vanlig komplikation i samband med anestesi. Hypotermi vid kirurgi är förknippat med ökad mortalitet och kan leda till komplikationer som innebär lidande, förlänger tid för återhämtning och orsakar ökade vårdrelaterade kostnader. Komplikationer på grund av hypotermi är exempelvis försämrad sårläkning, ökad risk för blödning och ökad incidens av infektioner. För många patienter innebär det ett lidande att frysa eftersom att vara kall är förknippat med känslor av utsatthet, sårbarhet och att få sämre vård. Olika metoder och hjälpmedel för att förhindra att hypotermi uppstår under anestesi finns att tillgå. I Sverige saknas specifika riktlinjer på nationell nivå. Forskning har visat att följsamheten till lokala riktlinjer är låg. Patienten behöver hjälp med att bibehålla adekvat kroppstemperatur och här har anestesisjuksköterskan en viktig uppgift. Syfte: Syftet var att sammanställa tillgängliga interventioner för att förhindra oavsiktlig intraoperativ hypotermi.  Metod: En strukturerad litteraturöversikt med narrativ analys genomfördes. Informationssökning gjordes i databaserna PubMed och CINAHL.  Resultat: Tre grupper av värmebevarande metoder identifierades: aktiv, passiv och invasiv uppvärmning. Den mest förekommande metoden var aktiv värmning med forced-air warming, som också verkade vara den mest effektiva metoden för att bibehålla normal kroppstemperatur och förhindra hypotermi. Skillnaderna i effektivitet mellan metoderna varierade. Ingen aktiv eller passiv metod förhindrade hypotermi helt. Slutsats: Trots att effektiva metoder för att förhindra oavsiktlig intraoperativ hypotermi finns och används är incidensen av hypotermi hög. Ytterligare forskning behövs för att undersöka orsaker till den höga incidensen. / Bakgrund: Hypotermi definieras som en kärntemperatur under 36 grader och är en vanlig komplikation i samband med anestesi. Hypotermi under operation är förknippad med ökad dödlighet och kan leda till komplikationer som skapar lidande, förlänger återhämtningstiden och orsakar ökade vårdrelaterade kostnader. Komplikationer på grund av hypotermi är till exempel försämrad sårläkning, ökad blödningsrisk och ökad förekomst av infektioner. För många patienter innebär frysning lidande eftersom förkylning är förknippad med känslor av exponering, sårbarhet och att få sämre vård. Olika metoder och hjälpmedel finns tillgängliga för att förhindra hypotermi uppstår under anestesi. I Sverige finns inga särskilda riktlinjer på nationell nivå. Forskning har visat att efterlevnaden av lokala riktlinjer är låg. Patienten behöver hjälp med att upprätthålla en tillräcklig kroppstemperatur, och här har anestesisjuksköterskan ett viktigt ansvar. Syfte: Målet var att sammanställa tillgängliga interventioner för att förhindra oavsiktlig intraoperativ hypotermi. Metod: En strukturerad litteraturstudie med narrativ analys genomfördes. En informationssökning gjordes i databaserna PubMed och CINAHL. Resultat: Tre grupper av värmebevarande metoder identifierades: aktiv, passiv och invasiv uppvärmning. Den vanligaste metoden var aktiv uppvärmning med påtvingad luftuppvärmning, vilket också visade sig vara den mest effektiva metoden för att upprätthålla normal kroppstemperatur och förhindra hypotermi. Skillnaderna i effektivitet mellan metoderna varierade dock. Ingen aktiv eller passiv metod förhindrade helt hypotermi. Slutsats: Även om effektiva metoder för att förhindra oavsiktlig intraoperativ hypotermi finns och används, är förekomsten av hypotermi hög. Ytterligare forskning behövs för att undersöka orsakerna till den höga förekomsten. Sökord: Anestesi, kroppstemperatur, värmebevarande metoder, förebyggande och kontroll av hypotermi, oavsiktlig hypotermi, intraoperativ vård, kvantitativ, litteraturöversikt, perioperativ vård, kirurgi.

Bakgrund: Antalet personer som genomgår knäartroplastik ökar markant i västvärlden samtidigt som den genomsnittliga vårdtiden efter genomgången knäartroplastik minskar. Tidigare forskning visar att ingreppet är väl lämpat för dagkirurgi. Det är trots detta svårt att hitta kvalitativ forskning som beskriver patientens upplevelse av att ha genomgått en knäartroplastik i dagkirurgi. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva patientens upplevelse av att genomgå en unikompartmentell knäartroplastik (UKA) i dagkirurgi. Metod: Denna kvalitativa intervjustudie inkluderade åtta personer som genomgått en UKA i dagkirurgi mellan 2017 och 2020. Semistrukturerade intervjuer genomfördes i mars 2020 med stöd av en intervjuguide. Deltagarna fick berätta om upplevelsen av att ha genomgått en UKA i dagkirurgi. Resultat: Resultatet visar att de flesta deltagarna var nöjda med att ha genomgått operationen i dagkirurgi. Upplevelsen av trygghet i samband med den tidiga hemgången hade ett nära samband med uppföljning samt informationen inför operationen som gav deltagarna verktyg för att hantera såväl smärta som aktiviteter i det dagliga livet (ADL) och rehabilitering i hemmet. Konklusion: För att känna trygghet i samband med att genomgå UKA i dagkirurgi har utförlig information samt tidig uppföljning en central roll i resultatet av patientens upplevelse.