Patienter som vårdats på en intensivvårdsavdelning (IVA) och tillfrisknat efter kritisk sjukdom löper stor risk för komplikationer efter att de flyttats till annan vårdavdelning för fortsatt vård. Oförutsedda komplikationer kan ibland leda det till att patienten återinläggs på IVA. Tidig identifiering och nära samarbete mellan IVA och vårdavdelning kring vanliga komplikationer skulle kunna förbättra förutsättningar för effektiv rehabilitering för den enskilda patienten.   Syftet med förbättringsarbetet var att underlätta patientens rehabilitering genom att tillgodose dennes behov av information och specifika rehabiliteringsinsatser som är vanliga efter intensivvård. återhämtning efter intensivvård samt minska risken för återinläggning.    Under förbättringsarbetet infördes ett screeningsinstrument för att tidigt kunna fånga patientens behov av stöd. Förbättringsarbetet utgick från Nolans förbättringsmodell. Resultatet av förbättringsarbetet visar på att det finns behov av tidigare uppföljning av intensivvårdspatienten för att förbättra och stötta patienten i sin återhämtning. Screeningsinstrumentet bidrog till att de patienter som är i behov av stöd fångades upp.    Kunskap om utmaningar och framgångsfaktorer under förbättringsarbete kan bidra till en större förståelse för förbättringskunskapens betydelse vid utveckling av vården. Syftet med studien var att belysa intensivvårdspersonalens erfarenheter av förbättringsarbete inom post-intensivvård.   En kvalitativ studie genomfördes med två fokusgruppsintervjuer bestående av vårdpersonal från en IVA-avdelning. Under intervjuerna fångades vårdpersonalens upplevelse av förbättringsarbete. De transkriberade intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. I resultatet av studien framkom både utmaningar och framgångsfaktorer i tre kategorier: ”Skapa mening och förståelse för nytt arbetssätt”, ”Proaktivt arbete med patientfokus” samt ”Förändringströtthet och brist på tid”.   Tidigare uppföljning är en viktig del i patientens återhämtning efter IVA-vård för att förebygga senkomplikationer. Studien visar att tydlig information kring interventioner bidrar till ökad förståelse för förändringsprocessen och skapar drivkraft i förbättringsarbetet. / Patients who recovers from severe illness entails an increased risk of complications when being transferred from intensive care unit (ICU) to ward. Unforeseen complications can sometimes lead to ICU re-admissions. Early identification of common complications and close collaboration between ICU and ward can improve the chances of a successful recovery for the patient.   The purpose of the improvement work was to facilitate the patient's recovery after intensive care and to reduce the risk of readmission. rehabilitation by meeting his or her need for information and specific rehabilitation interventions that are common after intensive care.   During the improvement work, a screening instrument predicting high risk-individuals was introduced to capture the patient's need for support at an early stage. The improvement work was based on Nolan's improvement model. The results of the improvement work showed that there is a need for earlier follow-up of the ICU-patient to improve and support patients in their recovery. The screening instrument helped to catch the patients in need of support.   Knowledge of challenges and success factors during improvement work can contribute to a greater understanding of the importance of improvement knowledge in the developement of care. The purpose of the study was to illuminate intensive care staff's experiences of improvement work in post-intensive care.   A qualitative study was conducted with two focus group interviews consisting of care staff from an ICU department. During the interviews, the care staff's experience of improvement work was captured. The transcribed interviews were analyzed with a qualitative content analysis. Focus group interviews with staff resulted in three categories: "Creat meaning and understanding for a new way of working", "Proactive work with a patient focus" and "Change fatigue and lack of time".  Previous follow-up is an important part of the patient's recovery to detect late complications. The study result concludes that clear information according to interventions during improvement work contributes to increased understanding for the improvement process and creates motivation and drive in the improvement work.

Introduktion: Smärta är vanligt förekommande i livets slutskede och är en av de faktorer inom palliativ vård som skapar mest oro och ångest hos patienten men även närstående. Cancer är ofta associerat med smärta, men smärta förekommer även vid en rad andra sjukdomar i livets slutskede såsom vid hjärtsvikt, njursvikt och kronisk obstruktiv lungsjukdom. Förekomsten av smärta ökar ju närmare livets slutskede en patient befinner sig och 25 % av patienterna upplever en otillräcklig smärtlindring under sista veckan i livet. Användning av intratekalbedövning kan ha en avgörande betydelse som smärtlindringsmetod i livets slutskede för att minska smärta, förbättra patientens autonomi och på så vis öka livskvalitén. Syfte: Att beskriva patienters och sjuksköterskors upplevelse av intratekal som smärtlindringsmetod i livets slutskede. Metod: En fallstudie med kvalitativ metod och induktiv ansats användes, där semistrukturerade intervjuer analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Totalt erhölls fem kategorier ur dataanalysen, vilka var: Bristande information och erfarenhet av intratekal blockad, Intratekal blockad som en sista utväg, Varierande effekt av intratekal blockad, komplikationer med intratekal blockad och Att uppleva självständighet och livskvalité. Slutsats: Denna studie visar på varierande effekter av intratekal blockad som smärtlindring till patienter i livets slutskede. För de patienter där det fungerar väl är det en god smärtlindringsmetod som ger en ökad självständighet och livskvalité. Smärta är mångdimensionellt och bör behandlas med flera komponenter, där patienten är i centrum och ett holistiskt synsätt ses över hela patienten. Intratekal smärtlindring bör vara ett alternativ i tidig planering för långvarig smärtproblematik och det behövs utbildning för vårdpersonal inom området.

Bakgrund: Trauma är en av de mest bidragande orsakerna till skada och död globalt. För att minska lidande och död hos patienter samt kostnader för samhället krävs en välfungerande traumavård. Tiden på dygnet, kön och ålder kan påverka utfallet för patienter som inkommer till sjukhus efter ett trauma. Eftersom forskningen inte är enig är detta ett område som ytterligare måste undersökas. Syftet med studien var att undersöka skillnader mellan traumapatienter vid en traumaenhet beroende på om patienten inkommer dagtid respektive jourtid, kön och ålder. Metod: Studien är en retrospektiv icke-experimentell tvärsnittsstudie där redan insamlade från en traumakoordinator vid ett sjukhus i norra sjukvårdsregionen analyserats. Studiepopulationen bestod av 115 patienter som blivit inskrivna som trauma nivå 1 eller 2 på akutmottagningen under år 2022. Data har analyserats med T-test och Chi-2 test för att undersöka eventuella skillnader och för att undersöka samband har Pearson’s korrelationstest använts. Signifikansgränsen sattes till P<0,05. Resultat: I denna studie kunde inga signifikanta skillnader identifieras mellan de trauman som inkom på dagtid och på jourtid gällande tid till vård eller allvarlighetsgrad av skadan. Kvinnor hade signifikant kortare tid mellan larm och ankomsttid till sjukhus. Det fanns ingen signifikant skillnad i allvarlighetsgrad beroende på tid på dygnet. Det fanns inte heller någon skillnad i allvarlighetsgrad mellan könen men det fanns ett positivt samband mellan hög ålder och allvarlighetsgrad. Slutsats: Vården vid det valda sjukhuset skiljer sig inte signifikant i traumaomhändertagande på dagtid och jourtid eller mellan könen vilket utifrån studerade variabler kan indikera en jämlik vård. Vidare studier skulle vara av intresse för att med andra variabler och infallsvinklar studera eventuella skillnader. Det finns också ett behov av jämförande analyser mellan sjukhus för att undersöka närmare hur jämlik vård som bedrivs i landet. Kunskapen är av vikt för anestesisjuksköterskan för att bedriva jämlik vård.

Patients treated at intensive care units (ICUs) are failing in one or several organs and requireappropriate monitoring and treatment in order to maintain a meaningful life. Today clinicians inintensive care units (ICUs) manage a large amount of data generated from monitoring devices.The monitoring parameters can either be noted down manually on a monitoring sheet or, for some parameters, transferred automatically to storage. In both cases the information is stored withthe aim to support clinicians throughout the intensive care and be easily accessible. Patient datamanagement systems (PDMSs) facilitate ICUs to retrieve and integrate data. Before managinga new configuration of patient data system, it is required that the ICU makes careful analysis ofwhat data desired to be registered. This pilot study provides knowledge of how the monitoringis performed in an Intensive Care Unit in an emergency hospital in Stockholm.The aim of this thesis project was to collect data about what the clinicians require and whatequipment they use today for monitoring. Requirement elicitation is a technique to collectrequirements. Methods used to collect data were active observations and qualitative interviews.Patterns have been found about what the assistant nurses, nurses and physicians’ require of systems supporting the clinician’s with monitoring parameters. Assistant nurses would like tobe released from tasks of taking notes manually. They also question the need for atomized datacollection since they are present observing the patient bed-side. Nurses describe a demanding burden of care and no more activities increasing that burden of care is required. Physicians require support in order to see how an intervention leads to a certain result for individual patients.The results also show that there is information about decision support but no easy way to applythem, better than the ones used today. Clinicians state that there is a need to be able to evaluatethe clinical work with the help of monitoring parameters. The results provide knowledge about which areas the clinicians needs are not supported enough by the exciting tools.To conclude results show that depending on what profession and experience the clinicians have the demands on monitoring support di↵ers. Monitoring at the ICU is performed while observing individual patients, parameters from medical devices, results from medical tests and physical examinations. Information from all these sources is considered by the clinicians and is desired to be supported accordingly before clinicians commit to action resulting in certain treatment,diagnosis and/or care. / Patienter som vårdas på intensivvårdsavdelningar har svikt i ett eller flera organ. Övervakning sker av patienterna för att kunna bidra till den vård som behövs för att upprätthålla ett meningsfullt liv. Idag hanterar sjukvårdpersonal en stor mängd data som genereras från övervakningsutrustning och system förknippade med övervakningsutrustning. Övervakningsparameterar kan antecknas förhand på ett övervakningspapper eller direkt sparas i digitalt format. Parameterarna sparas med syfte att vara ett lättillgängligt underlag under hela intensivvårdsprocessen. Patient data management systems (PDMSs) förenklar hämtning och integrering av data på exempelvis intensivvårdsavdelningar. Innan en ny konfiguration av ett patientdatasystem erhålls, är det eftersträvnadsvärt att intensivvårdsavdelningen analyserar vilken datasom skall hanteras. Detta examensarbete bidrog till kunskap om hur övervakning utförs på en intensivvårdsavdelning, på ett akutsjukhus i Stockholm. Målet med detta examensarbete var att insamla data om vad klinikerna behöver och vilken utrustning och system som de använder idag för att utföra övervakning. Behovsframkallning är en teknik som kan användas för att insamla krav. I detta projekt insamlades data genom aktivaobservationer och kvalitativa intervjuer. Mönster har hittats bland undersköterskornas, sjuksköterskornas och läkarnas behov av teknisksupport från system och utrustning som stödjer sjukvårdspersonalen under övervakningen av en patient. Undersköterskor uttrycker ett behov av att bli avlastade från uppgifter så som att manuellt skrivaner vitala parametervärden. De ifrågasätter behovet av automatiserad datahämtning eftersom de ständigt är närvarande bredvid patienten. Sjuksköterskor beskriver en hög vårdtyngd och önskaratt inte bli tillägnade fler aktiviteter som ökar den vårdtyngden. Läkare beskriver ett behov av ökat stöd för hur en interversion leder till resultat för individuella patienter. Resultaten visar attdet finns information om möjliga kliniska beslutsstöd utan givet sätt att applicera dessa, bättre än de sätt som används idag. Sjukvårdspersonalen hävdar att det det finns ett behov av att utvärdera det kliniska arbetet med hjälp av övervakningsparametrar. Resultaten utgör kunskap om vilka områden som sjukvårdpersonalens behov inte har stöd av nuvarnade verktyg. Resultaten visar att beroende på vilken profession och erfarenhet som sjukvårdspersonalen har, är behoven olika. På intensivvårdsavdelningen sker övervakning då enskilda patienter visuellt observeras såväl som övervakningsparametrar från medicintekniska produkter, resultat från medicinska tester och fysiska examinationer. Det finns behov att integrera och presenterainformation från dessa källor givet kunskap om att sjukvårdpersonalen fattar beslut på dessa som resulterar i behandling, diagnostik och/eller vård.

Bakgrund: Donation efter primär hjärnskada (DBD) har utförts i Sverige sedan 1981 och ärden vanligaste formen av donation. Donation efter cirkulationsstillestånd (DCD) infördes iSverige 2020 och ökar i omfattning. I länder där DCD redan är etablerat beskrivskunskapsnivån som låg i förhållande till DBD vilket leder till en känsla av otrygghet hosvårdpersonalen.Syfte: Att kartlägga hur intensivvårdssjuksköterskans skattar sina kunskaper och erfarenheter ivården av potentiella donatorer över 18 år enligt DCD processen.Metod: Enkätundersökning med kvantitativ design genomfördes. Enkäten skickades ut till 11intensivvårdsavdelningar i Sverige.Resultat: Består av svar från 58 respondenter. Majoriteten av respondenterna har fått teoretiskoch praktisk utbildning i att vårda en potentiell donator i DCD processen. Över 50% svararockså att de fått utbildning i att stödja donatorns närstående. Samband finns mellan kunskapoch utbildning men även mellan utbildning och skattad trygghet.Konklusion: Tydliga samband ses i studien mellan utbildning och kunskap. Kunskapen i sintur visar tydliga samband med intensivvårdssjuksköterskans skattade erfarenhet av trygghet ivården av den potentiella donatorn men även erfarenheten av att stödja/bemöta och besvarafrågor från närstående. Utbildningen är en viktig faktor för att förberedaintensivvårdssjuksköterskan i vården av en DCD. / Background: Donation after brain death (DBD) has been performed in Sweden since 1981 andis the most common type of donation. Donation after circulatory death (DCD) was introducedin Sweden in 2020 and is increasing in scope. In countries where DCD already is establishedthe level of knowledge is described as low in relation to DBD which leads to a feeling ofinsecurity of healthcare professionals.Purpose: To map how intensive care nurses estimate their knowledge and experiences in thecare of potential donors over the age of 18 according to the DCD-process.Method: Survey study with a quantitative design. The Survey was sent to eleven intensive careunits in Sweden.Result: Consist of answers from 58 respondents. The majority of the respondents receivedtheoretical and practical education in the care of a potential donor in the DCD process. Morethan 50% also received education to support the donors’ relatives. Correlations were shownbetween knowledge and education but also between education and a feeling of security.Conclusion: A clear correlation is seen in the study between education and knowledge.Knowledge in turn shows correlation to the intensive care nurse ́s valued experience in the careof a potential donor but also to the experience of supporting and answering questions from itskin. Education is an important factor to prepare the intensive care nurses in the care of a DCD.

Performance of hand hygiene is among the most effective means of preventing healthcare associated infections (HAI) among patients. Deaths resulting from HAIs are one of the top ten leading causes of death in the United States. Any improvement in the frequency of hand hygiene among healthcare professionals may have a direct impact on patient mortality and associated costs. While anesthesia professionals have been found to have low rates of hand hygiene adherence, few targeted studies seeking to improve hand hygiene adherence among this group exist. Studies conducted to improve hand hygiene among health care professionals have reported limited improvement, with overall inconclusive recommendations for improving prolonged hand hygiene adherence rates. The purpose of this project was to improve anesthesia professionals’ hand hygiene through encouragement of performance and education on the current state of research in the area of anesthesia associated HAIs. Hand hygiene rates were evaluated through measuring the amount of hand sanitizer used at eleven anesthesia workstations in the main operating room of a hospital. Measurements were taken at baseline and continued for three months after the educational program was implemented.

Background: Every year, more than 2 million people undergo cardiac surgery including 15 000 Canadians (1). Acute kidney injury remain a frequent complication in this setting which can affect up to 39% of patients (2). This complication is associated with a significant increase in the risk of short-term and long-term mortality after cardiac surgery (1). Multiple mechanisms can lead to acute kidney injury in the peri-operative period which complexify prevention and treatment. Among them, multiple clinical factors can result in an increase in venous pressure leading to a state of systemic congestion deleterious to kidney function in addition to other organs. The detection of congestion at the bedside of patients after cardiac surgery could be used to identify patients at risk of developing congestive complications such as congestive acute kidney injury as well as opening possibilities for prevention and treatment. Doppler ultrasound is a non-invasive technology enabling the assessment of blood flow velocity within the venous system. A reduction of systemic venous compliance lead to the appearance of alterations in portal vein flow and intra-renal venous flow. The objectives of the work presented in this thesis were the following: To determine the prevalence and predictive factor associated with the appearance of venous flow alterations during the intra-operative and post-operative period, to determine if their detection is associated with acute kidney injury in the post-operative period and to determine the clinical significance of their detection in the immediate post-operative period. Main results: This thesis is comprised of 3 cohort studies including a total of 1497 ultrasound asessments in 362 patients. Alterations in venous Doppler signals were observed in a subtantial proportion of patients during the per-operative period, from 10.8% to 24.3% depending on the time of assessment and the site assessed. We observed significant correlations between venous Doppler alterations and other clinical markers of congestion including central venous pressure, NT-pro-BNP and fluid balance. Furthermore, we observed that portal flow pulsatility and abnormal patterns of intrarenal venous flow were correlated. Using repeated assessments in a cohort of 145 patients, we observed that portal flow pulsatility and severe alterations in intrarenal venous flow were associated with the subsequent development of acute kidney injury in the post-operative period. A re-analysis of this data suggested that a grading system combining mutliple Doppler assesments at intensive care admission after cardiac surgery including heaptic veins, the portal vein and intrarenal veins may be able to identify patients at risk of developping acute kidney injury with high specificity. Conclusions: In the context of cardiac surgery, Doppler ultrasound can be used to identify alterations in peripheral venous Doppler signals suggestive of a congestion phenomenon and may be able to anticipate complications related to venous congestion such as acute kidney injury. / Contexte : Chaque année, plus de 2 millions de personnes subissent une chirurgie cardiaque, dont 15 000 Canadiens (1). L’insuffisance rénale aiguë demeure une complication fréquente chez les patients subissant une chirurgie cardiaque atteignant une incidence jusqu’à 39 % dans la période postopératoire (2). Cette complication est associée à une augmentation du risque de mortalité à court et long termes. Plusieurs mécanismes peuvent engendrer l’insuffisance rénale aiguë dans la période peropératoire, ce qui complexifie la prévention et le traitement. Parmi ceux-ci, divers facteurs peuvent engendrer une augmentation des pressions veineuses menant à un état de congestion systémique qui affecte la fonction des reins ainsi que celle des autres organes vitaux. La détection de la congestion au chevet des patients durant la période intraopératoire et postopératoire pourrait permettre d’identifier les individus à risque de développer des complications de nature congestive telles que l’insuffisance rénale aiguë ainsi que de mettre en place des stratégies de prévention et de traitement. L’échographie Doppler est une technologie non invasive qui permet d’évaluer la vélocité du sang dans le réseau veineux. La diminution de la compliance veineuse entraine l’apparition d’altérations du flot veineux de la veine porte et des veines intrarénales. Les objectifs des travaux présentés dans cette thèse étaient les suivants : déterminer la prévalence ainsi que les facteurs prédicteurs de l’apparition de ces altérations durant la période peropératoire; déterminer si la détection de ces altérations est en mesure de prédire l’apparition d’insuffisance rénale aiguë dans la période postopératoire; et déterminer quelle est la signification clinique de l’apparition de ces signes dans la période postopératoire immédiate. Résultats principaux : Les travaux contenus dans cette thèse comportent trois études de cohorte comprenant 1497 examens échographiques chez 362 patients. La présence d’altération du flot veineux a été observée chez une proportion substantielle des patients durant la période post-opératoire, allant de 10.8% à 24.3% selon le site intérrogé et le moment où l’examen est effectué. Nous avons observé des associations entre les altérations du flot veineux et les autres marqueurs de congestion incluant la pression veineuse centrale, la mesure du NT-pro-BNP et la balance liquidienne. De plus, nous avons observé que la pulsatilité du flot portal est corrélée aux altérations du signal Doppler dans les veines intrarénales. Grâce à des examens répétées effectuées dans une cohorte de 145 patients, nous avons observé que la pulsatilité du flot portal et la présence d’un profil compatible avec une anomalie sévère du flot intrarénal veineux étaient associées indépendamment avec la survenue subséquente d’insuffisance rénale aiguë durant la période postopératoire. Une réanalyse de ces données nous a permis de constater qu’un système de gradation combinant la présence des altérations du flot veineux à plusieurs sites, incluant les veines hépatiques, la veine porte et les veines intrarénales, au moment de l’admission aux soins intensifs permet d’indentifier les patients qui développeront une insuffisance rénale aiguë avec une spécificité élevée. Conclusions : Dans le contexte de la chirurgie cardiaque, l’échographie Doppler peut être utilisée au chevet afin d’indentifier des altérations du flot veineux périphérique suggestives d’un phénomène de congestion et d’anticiper les complications de nature congestive tel que l’insuffisance rénale aiguë.

Chronic pain affects 20 % of the global population, causes suffering, is difficult to treat, and constitutes a large economic burden for society. So far, the characterization of molecular mechanisms of chronic pain-like behaviors in animal models has not translated into effective treatments. In this thesis, consisting of five studies, pain patient biofluids were analyzed with modern proteomic methods to identify biomarker candidates that can be used to improve our understanding of the pathophysiology chronic pain and lead to more effective treatments. Paper I is a proof of concept study, where a multiplex solid phase-proximity ligation assay (SP-PLA) was applied to cerebrospinal fluid (CSF) for the first time. CSF reference protein levels and four biomarker candidates for ALS were presented. The investigated proteins were not altered by spinal cord stimulation (SCS) treatment for neuropathic pain. In Paper II, patient CSF was explored by dimethyl and label-free mass spectrometric (MS) proteomic methods. Twelve proteins, known for their roles in neuroprotection, nociceptive signaling, immune regulation, and synaptic plasticity, were identified to be associated with SCS treatment of neuropathic pain. In Paper III, proximity extension assay (PEA) was used to analyze levels of 92 proteins in serum from patients one year after painful disc herniation. Patients with residual pain had significantly higher serum levels of 41 inflammatory proteins. In Paper IV, levels of 55 proteins were analyzed by a 100-plex antibody suspension bead array (ASBA) in CSF samples from two neuropathic pain patient cohorts, one cohort of fibromyalgia patients and two control cohorts. CSF protein profiles consisting of levels of apolipoprotein C1, ectonucleotide pyrophosphatase/phosphodiesterase family member 2, angiotensinogen, prostaglandin-H2 D-isomerase, neurexin-1, superoxide dismutases 1 and 3 were found to be associated with neuropathic pain and fibromyalgia. In Paper V, higher CSF levels of five chemokines and LAPTGF-beta-1were detected in two patient cohorts with neuropathic pain compared with healthy controls. In conclusion, we demonstrate that combining MS proteomic and multiplex antibody-based methods for analysis of patient biofluid samples is a viable approach for discovery of biomarker candidates for the pathophysiology and treatment of chronic pain. Several biomarker candidates possibly reflecting systemic inflammation, lipid metabolism, and neuroinflammation in different pain conditions were identified for further investigation. / Uppsala Berzelii Technology Centre for Neurodiagnostics