Syftet med undersökningen är att försöka ta reda på om arbete med digitala lärresurser har någon påverkan på elevers prestationer inom området volym i matematik jämfört med traditionell undervisning. Undersökningen genomfördes i en årskurs 6 där klassen delades upp i två grupper. Grupperna bestod av en jämförelsegrupp som utsattes för manipulation och arbetade med volymenheter på dator samt en kontrollgrupp som fortsatte arbeta på det sätt som de var vana vid, dvs traditionellt, i matematikboken matte direkt borgen 6B. Båda grupperna genomförde ett för- och eftertest och blev däremellan undervisade samt arbetade med volymenheter med de två olika metoderna. Testen analyserades och jämfördes för att se vilket arbetssätt som gav bäst resultat. Resultatet visade att båda grupperna presterade bra redan vid förtestet och ökade prestationen lite vid eftertestet. Eleverna i kontrollgruppen presterade dessutom bättre än eleverna i jämförelsegruppen vilket kan bero på att undervisningen med de digitala lärresurserna inte nådde över två nivåer enligt Puenteduras SAMR-modell.

I denna studie undersöks vilka analoga och digitala resurser som används av lärare i bråkundervisningen samt syftet med användningen av det specifika materialet. Vidare jämför studien det digitala och analoga materialets påverkan på elevernas resultat i bråkförståelse och klassrumsaktivitet. Studien besvarar de två frågeställningar, dels genom intervjuer med fem lärare kring användning av resurser i bråkundervisning samt genom fyra klassobservationstillfällen med följande eftertest av sammanlagt 14 elever från årskurs 5. Teorierna och metoderna som används för insamling av data och analys är variationsteorin, TPACK modellen, delvis learning study och det lärandeobjektet som studien fokuserar på är förlängning/förkortning av bråkform samt addition till helhet. Studien visar att lärare kompletterar det analoga materialet med digitala resurser med syfte att variera undervisningen och anpassa den till samhällets utveckling; de ser fördelar med digital teknik men även nackdelar. Elevernas testresultat tycks inte påverkas av valet av resurser, men klassrumsaktiviteten blir livligare vid användningen av digital teknik.  Det som tycks vara viktigt för en god undervisning och lyckat lärande är att lärare får möjlighet att välja fritt och anpassa material utifrån syftet med varje enskild lektion. I det avseende är det viktigt att lärarna har kunskap om digital teknik och stöd i kollegialt lärande och utbildning.

Syftet med arbetet har varit att ta reda på hur matematiklärare på mellanstadiet uppfattar begreppet inkludering jämfört med hur begreppet definieras i forskningen och av Skolverket, samt hur lärarna arbetar för att skapa en inkluderande matematikundervisning. För att göra detta har jag inledningsvis försökt definiera begreppet inkludering med hjälp av litteratur och forskningspublikationer. Fortsättningsvis har jag intervjuat tre lärare och en speciallärare om deras uppfattning av begreppet inkludering och om vad de använder för metoder och strategier i undervisningen för att skapa inkludering. Det visar sig att lärarnas uppfattning av begreppet ligger relativt nära de ur forskningen tagna definitionerna. Det visar sig också att lärarna har flertalet metoder och strategier de använder för att skapa inkludering, vilka går att placera in i de olika aspekterna av inkludering som framkommer i litteraturgenomgången. Alla de intervjuade lärarna anser att det är av vikt att inkludera alla elever och arbetar tämligen lika för att uppnå det. Dock upplever de att det många gånger är svårt och tidskrävande att få till en meningsfull inkludering.

Syftet med undersökningen var att observera vilka räknestrategier inom addition och subtraktion elever i årskurs 1 använder sig av när de räknar inom talområdet 0–20. Tre rörelseaktiviteter har designats för studien som ska hjälpa eleverna att visa sina räknestrategier med kroppen som laborativt redskap. Studien är baserad på observationer av de olika aktiviteterna samt uppgiftsbaserade intervjuer där eleverna får reflektera över valda räknestrategier. Resultatet visar att elevernas olika räknestrategier kunde identifieras på ett tydligt sätt när kroppsligt förankrat lärande kombineras med muntligt tal. Denna studie har visat att man med enkla medel kan skapa en lärandesituation där eleverna själva kan konkretisera olika matematiska begrepp på ett lekfullt sätt.

Syftet med undersökningen är att öka förståelsen för elevers tankegångar vid subtraktions-beräkningar av tvåsiffriga och tresiffriga tal där utgångspunkten är elevers val av metoder och strategier. Vidare identifieras svårigheter elever möter vid subtraktion. Undersökningen utgår från skriftliga test med 90 elever från årskurs 2 och 3 som följs upp av en intervju med en tredjedel av eleverna. Resultatet visar att eleverna i årskurs 2 är mer flexibla i sina val av skriftliga beräkningsmetoder än eleverna i årskurs 3 där tre fjärdedelar av eleverna väljer standardalgoritm. Felet mindre från större är det mest frekventa felet vid beräkningar som kräver växling. Slutsatsen är att undervisningen påverkar både elevernas metodval och uppkomna feltyper. En annan preliminär slutsats är att felet mindre från större kan kopplas till att elever i sina uttryck byter plats på minuend och subtrahend.

Denna studie presenterar ett preliminärt ramverk för analys av lärande i bråk inom ramen för transformationer mellan olika former av representationer. Ramverket används i en empirisk studie där åtta 10-åriga elever genomför uppgifter i bråk, som utvecklats för att utmana dem att reflektera över olika sätt att representera aspekter av begreppet bråk. Ramverket bygger på socialsemiotikens multimodala perspektiv. Analysen belyser hur ramverket hjälper till att strukturera förståelse för samspelet mellan representationer i inlärningen av bråk. Specifikt såg vi hur konkret fysiskt material och gester kompletterar symboliskt representation och talat språk i elevernas lösningar. / This study presents a tentative framework for the study of learning fractions in the context of transformations between different forms of representations. The framework is used in an empirical sample of how eight 10-year-old students express understanding of mathematics tasks, which were developed to challenge them to reflect on different ways to represent aspects of the concept of fractions. The framework is based on a social semiotic perspective of multimodality. The analysis discloses how the framework helps in structuring understanding of the interplay between representations in the learning of fractions. Specifically we saw how concrete physical material and gestures complemented the symbolic and spoken language in the students’ solution strategies of different tasks.

Studiens syfte är att undersöka på vilket sätt Andrews & Sayers (2015) åtta komponenter för taluppfattning återfinns i det obligatoriska nationella bedömningsstödet i taluppfattning för vårterminen i årskurs 1. Vidare syftar studien att undersöka vilken möjlighet kartläggningsmaterialet ger läraren att identifiera elevernas taluppfattning. Det analyserade materialet har begränsats till bedömningsstödet i taluppfattning för vårterminen. Bedömningsstödet består av en skriftlig del och en muntlig del samt tre olika kunskapsnivåer (lägre-, mellan och högre nivå) för vardera del. Analysen fokuserar främst på de uppgifter som finns på mellannivå då denna är den lägst godtagbara nivån. Studiens teori utgår från Andrews & Sayers (2015) ramverk för grundläggande taluppfattning. Resultatet i studien visar att alla de åtta komponenterna täcks av materialet, dock varierar det i vilken omfattning komponenterna återfinns. Sammantaget återfinns flest komponenter i de muntliga uppgifterna. Vidare visar resultatet att kartläggningsmaterialet kan ge läraren möjligheter att identifiera elevernas taluppfattning även om vissa komponenter kräver ytterligare material och tillfällen att kartlägga.

IKT har varit en del av skolans undervisning under årtionde och tar med tiden allt mer plats i undervisningen.  Det är mer regel än undantag att eleverna har egna elevdatorer men har lärare den kunskap som krävs för att undervisa med digitala hjälpmedel? Detta arbete är en forskningsöversikt som använder sig av analytisk induktion för att svara på om IKT i skolan stöttar  elevers kunskapsutveckling i matematik samt om lärare har den kunskap om IKT och sådan uppfattning om sin kunskap, att de effektivt kan förmedla nya kunskaper till eleverna med hjälp av IKT? Arbetet visar att det finns en utbredd uppfattning om att IKT kan bidra till att stärka elevers matematiska förmågor men att det samtidigt är vanligt att lärare upplever sig sakna den kompetens som behövs för att använda IKT i sin undervisning. / ICT has been a part of school education for decades and as time passes it's becoming a bigger part of the education. Students usually have their own computers but do the teachers have the necessary knowledge to teach with ICT. This study is a research overview which uses an analytical induction to answer the following two questions:  Does ICT In schools support students´ growth of knowledge in mathematics? Have teachers got such knowledge about ICT and such belief about their knowledge, that they are able to educate students in an effective way, using ICT? This study shows that there is a broad perception that ICT has the ability to strengthen students´ mathematical achievements but at the same teachers usually believe that they don’t have the necessary competence that is needed to use ICT In their teaching.

Detta arbete utgår från tanken att utveckla undervisningen genom att integrera matematik med  andra ämnen. Projektet har genomförts genom att designa och utvärdera lektioner tillsammans med slöjd- och teknik- och hemkunskapslärare. Studien har utförts i åk 7–9, på en skola i Västmanland och en skola i Östergötland. Arbete syftar till att eleverna på högstadiet ska kunna dra nytta av sina matematiska kunskaper i reella situationer. Lektionerna bidrar till att utveckla elevernas tänkande och förmåga att kunna lösa olika problem. Vi har observerat lektioner, som de deltagande lärarna har genomfört, och då noterat moment som kan användas för vårt projekt. Efter det har vi intervjuat dem och de har fått bedöma sina kunskaper i den pedagogiska modellen, samt vilka möjligheter de har att genomföra integrering med andra ämnen. Enkätundersökning som vi genomfört, har visat deltagarnas intresse och engagemang för denna metod samt att de har motivation, att fortsätta och vidareutveckla sin undervisning enligt denna modell.

För godtagbara kunskapskrav vid slutet av årskurs 3 ska eleven getts möjlighet att samtala i och om ämnet matematik. Att kommunicera matematiskt är en bidragande faktor för att uppnå ett fördjupat lärande. Faktorer som främjar kommunikationen likt arbete i grupp används inte i samma utsträckning i matematikämnet som andra ämnen. Syftet är därmed att se till lärarens sätt att föra och bedöma elevernas muntliga förmågor i matematiken genom samarbetsinlärningsstrategier och strukturer. Studien ska även se till vilka påverkningsfaktorer samarbetsinlärningsstrategier och strukturer har på kommunikationen vid arbetet i grupp. Området blir belyst i en systematisk litteraturstudie baserat på 10 granskade studier för att besvara frågeställningarna. Det urval av litteratur som gjorts visar i resultatet till att kommunikationen som nämnts ovan är en viktig del för att uppnå matematiska förmågor. Resultatet visar även till att elever gynnas av planerade samarbetsinlärningsstrategier och strukturer som pågår under längre perioder både i sin sociala och prestationsmässiga förmåga. Trovärdigheten för resultatet kan påverkas då det är svårt att generalisera slutsatser ur ett bredare perspektiv utifrån den mängd litteratur som granskats.