This study examines how educators describe what strategies they use when working with students with language impairment. We investigated how educators describe their teaching of students with language impairment, what methods they use and which adaptations they make. We were also interested in opportunities and difficulties the educators describe they experience when working with pupils with language impairment. Five special education teachers and four class teachers were interviewed. The results of the interviews show that the educators believe that they need more knowledge about language impairment and that there is a demand for further education in the area of language disorders. However, the interviews also show that the educators use a variety of tools and methods in their teaching of students with language impairment, which are in line with what the research describes as effective teaching methods for this student group.

Nilsson, M. & Nilsson, T. (2023). Extra anpassningar för elever i språklig sårbarhet. Speciallärarprogrammet språk-, skriv- och läsutveckling, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Området extra anpassningar, som belyses i arbetet, är inte enbart av vikt för huvudman, rektor och lärare utan även intressant för speciallärare inom språk-, skriv- och läsutveckling, vars kompetens kan nyttjas för att stötta lärare i att utveckla stöd för elever i språklig sårbarhet inom bredden och komplexiteten med extra anpassningar. Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur några lärare och elever i språklig sårbarhet upplever arbetet med extra anpassningar samt vilka extra anpassningar som upplevs mest betydelsefulla för elevernas språk-, skriv- och läsutveckling. Arbetet utgår från sociokulturell och relationell teori. Inom sociokulturell teori beskrivs sambandet mellan lärares stöttning och elevers möjligheter att utvecklas i en inkluderande lärmiljö. Relationell teori lyfter betydelsen av de relationer som skapas i skolan samt vikten av relationer för att kunna anpassa undervisningen utefter elevers specifika behov. Metoden grundar sig i kvalitativ metod och bygger på semistrukturerade intervjuer med lärare och elever på en mindre lågstadieskola i en sydsvensk kommun. Empirin transkriberades, kategoriserades och delades in i teman. Resultaten visar att begreppet extra anpassningar fortfarande är ett otydligt och diffust begrepp för lärare, vilka i stort påverkas av avsaknad av utbildning och fortbildning. Majoriteten av de intervjuade lärarna använde inte extra anpassningar för elever utan föredrog generella anpassningar för gruppen på grund av att extra anpassningar upplevs som tidskrävande. Emellertid synliggjordes lärarnas arbete med att skapa en tillgänglig lärmiljö och inkluderande undervisning samt ett värdefullt samarbete med speciallärare. Utifrån elevernas resultat uppmärksammades att de inte deltog i beslut eller utvärderingar kring sina extra anpassningar men beskrev att de uppskattade sina anpassningar. Både lärare och elever var eniga i upplevelsen att den extra anpassning som upplevdes mest fördelaktig var när elever gick iväg med specialläraren för enskild undervisning eller undervisning i mindre grupp. Specialpedagogiskt stöd upplevdes som centralt både av lärare och elever, såväl i form av enskilt stöd till elever som stöd till lärare i arbetet med extra anpassningar.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur styrdokumenten tolkas och användsav lärare i arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd. Studien ämnar även undersökahur samarbetet mellan lärarna och elevhälsans professioner fungerar och hur det kanutvecklas. Studiens teoretiska ramverk utgår ifrån ett perspektiv på skolan som en byråkratiskverksamhet och lärarna som byråkrater som dagligen behöver omsätta officiell policy ipraktiken. I denna process sker det tolkningar och anpassningar för att verksamhetens dagligaarbete ska fungera. Studien är en kvalitativ intervjustudie genomförd med femmellanstadielärare och analyserad genom fenomenografisk analys av intervjutranskripten.Denna studie visar att lärarnas personliga preferenser och undervisningsstil påverkar hur detar sig an arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd. Lärarna upplevde att de på grundav begränsade resurser i verksamheten behövde prioritera vilka elever som ska ges tillgångtill särskilt stöd. lärarna upplevde att det var de själva som avgjorde vilka elever som behövdesärskilt stöd och att elevhälsans professioner oftast inte var närvarande i det urvalet. Lärarnagav uttryck för att de för de upplevde sig tvungna att uttrycka sig strategiskt i kontakt medandra professioner, rektor samt vårdnadshavare. Studiens resultat indikerar ett behov av etttätare samarbete mellan elevhälsans professioner och lärarna för att minska risken för ensubjektiv bedömning av elevers stödbehov.

Syftet med denna studie är att undersöka hur Komvuxlärare beskriver att de arbetar med motiverande samtal samt deras syn på metoden som en extra anpassning för elever i behov avstöd i vuxenutbildning. För att få svar på mina frågor har jag först studerat tidigare studier som belyser olika typer av forskning kring faktorer som påverkar vuxnas studiemotivation samt implementering av metoden motiverande samtal MI i vuxenpedagogiska verksamheter. Därefter har jag gjort kvalitativa intervjuer med ämneslärare som är verksamma inom kommunal vuxenutbildning. Intervjumaterialet har analyserats tematiskt för att undersöka variation och mönster i lärarnas uppfattningar om arbete med motiverande samtal. De teman som skapades diskuterades i relation till den tidigare forskningen och jämfördes med MI-sprinciper. Resultatet visade att alla intervjuade lärares erfarenheter och uppfattningar av motiverande samtal med vuxna studerande inte överensstämmer med MI-s grunder. Det innebär att samtalen kunde ses som motivationsstödjande men inte motiverande. Pedagogerna använde inte någon uttalad modell för att stödja sig på vid genomförande av samtalet. Skillnaderna märktes också i att lärarna hade olika åsikter om i vilket syfte motiverande samtal genomföras. Resultatet stämde väl överens med tidigare forskning som uppvisade att kommunikation samt pedagogers förhållningssätt är viktiga förutsättningar för ett konstruktivt samtal med elever i svårigheter om deras mål och behov. Det framkom i studiens resultat att pedagogerna kunde betydligt höja vuxna elevernas studiemotivation genom att med fördel arbeta med motiverande samtal enligt modellen med alla samtalets faser som beskrivs i metoden MI. De kunde också stärka sig i samtalsledarrollen, utveckla sin kompetens efter att ha tillägnat kunskap om MI som en extra anpassning och ett funktionellt arbetssätt med vuxna elever i behov av stöd och deras studiemotivation.

Detta arbete handlar om åtgärdsprogram skrivna för elever i grundskolans senare år. Under vår utbildning till specialpedagoger har vi studerat åtgärdsprogram från flera olika kommuner. Vi fann att åtgärdsprogram kan formuleras på varierande sätt och därför uppstod intresset att studera hur åtgärdsprogram utformas. Vårt mål med studien har varit att samla in åtgärdsprogram för att beskriva hur skolan ser på elever i behov av särskilt stöd och de insatser som formulerats för att möta behoven. För att tolka och analysera resultatet har vi använt oss av diskursanalys. Den metoden har gett oss möjlighet att studera innebörden av de ord och begrepp som använts för att beskriva elevers behov och åtgärder. Vi använde specialpedagogiska perspektiv som stöd i analysen av hur skolan uppfattar elever i behov av särskilt stöd. I analysen av resultatet framkom att många ord och begrepp som använts i åtgärdsprogrammen tillhör en pedagogisk diskurs och därmed kan vara svåra att tolka för de som inte tillhör den. Vidare framkom att det var svårt för skolorna att skilja på elevers behov och vad som kan vara en åtgärd. Det som uppfattades som ett behov hos eleven kunde i själva verket vara en lösning på svårigheterna. Vårt resultat pekade också på att de kategoriska/kompensatoriska perspektiven fortfarande var mest framträdande då flest ord och begrepp och åtgärder kunde relateras till dessa. En slutsats från vår studie är att när skolor fokuserar på att anpassa och förändra undervisningen, snarare än att försöka kompensera för elevers svårigheter, tror vi att fler elever kommer att få lättare att nå målen för utbildningen och färre elever kommer att vara i behov av särskilt stöd.

No description available.

Uppsatsen handlar om de svårigheter och utmaningar som högstadieelever med utländsk bakgrund står inför när de lär sig de naturvetenskapliga ämnena. Uppsatsen handlar även om faktorer som påverkar elevernas lärande i skolan, såsom social och ekonomisk bakgrund och elevernas ålder när de kom till Sverige. Dessutom undersöker den de anpassningar som skolan erbjuder till elever som har svenska som andraspråk för att förstå dessa ämnen och för att uppfylla målen.För att genomföra studien intervjuades elever med utländsk bakgrund för att undersöka vilka svårigheter och utmaningar de stöter på när de lär sig naturvetenskapliga ämnen i skolan och hur dessa ämnen påverkar deras utveckling. Dessutom intervjuades lärare för att undersöka vilka svårigheter och utmaningar de möter i klassen när de undervisar elever med utländsk bakgrund, hur de anpassar lektionen enligt elevers nivåer och vilken roll lärare spelar för att förbättra elevernas nivå och uppnå sina kunskapsmål. Intervjuerna med eleverna och lärarna visade att språket i de naturvetenskapliga ämnena är det största hindret för utländska elevers lärande. Eleverna påpekade att det vetenskapliga språket skiljer sig helt från det språk de utövar dagligen. Lärarna framhöll att de flesta elever undviker att delta i lektionen eftersom de inte har ett ordförråd för de vetenskapliga begreppen. När det gäller anpassningar nämnde lärarna några förslag som gör det lättare för elever med utländsk bakgrund att förstå de naturvetenskapliga ämnena, till exempel att förklara lektioner på det enklaste sättet, att integrera eleverna med utländska bakgrund med de svenskar eleverna i grupper för att eleverna med utländska bakgrund ska lära sig snabbare. Både elever och lärare var överens om att det måste finnas några lärarassistenter som talar utländska elevers modersmål för att göra det lättare för eleverna att förstå de vetenskapliga begreppen.

The present study focuses on exploring the strategies and adaptations employed by English teachers in assessing students with autism. The study seeks to investigate both the types of strategies and adaptations employed, as well as the degree to which they are utilized. The research methodology employed is quantitative in nature, utilizing a descriptive analysis approach. For data collection, an internet-based survey was developed and administered to collect responses from a total of 50 English teachers. The collected data was subjected to statistical analysis using the SPSS software, with the goal of identifying frequencies and underlying patterns within the data. The findings of the study indicate that communicative adaptations are predominantly favored by teachers, while supplementary digital aids are underutilized. Notably, primary school teachers were found to employ a wider range of adaptations during assessments compared to their counterparts in upper secondary schools across various variables. Adaptations requiring substantial teacher involvement, resource allocation, and pedagogical modifications were notably less common among upper secondary school teachers. Furthermore, gender was observed to influence the provision of specific digital aids, with female teachers showing a greater inclination towards their use compared to male teachers. Moreover, teaching experience demonstrated a relationship with the utilization of adaptations, as more experienced teachers reported employing adaptations to a greater extent during assessments, whereas novice teachers reported using adaptations less frequently. The author acknowledges the need for further research with a larger sample size to validate and expand upon these findings. / Den aktuella studien fokuserar på att utforska de strategier och anpassningar som används av engelsklärare vid bedömning av elever med autism. Studien syftar till att undersöka vilka typer av strategier och anpassningar som används vid bedömning, samt i vilken utsträckning de tillämpas. Forskningsmetoden som används är kvantitativ och använder en deskriptiv analysansats. För datainsamling utvecklades en internetbaserad enkät som samlade in svar från totalt 50 engelsklärare. De insamlade data analyserades med hjälp av statistisk analys i programvaran SPSS för att identifiera frekvenser och underliggande mönster. Resultaten från studien indikerar att kommunikativa anpassningar i hög grad föredras av lärare, medan kompletterande digitala hjälpmedel används i mindre utsträckning. Särskilt framkom det att lärare i grundskolan använder ett bredare utbud av anpassningar vid bedömningar jämfört med lärare i gymnasieskolan, över olika variabler. Anpassningar som kräver betydande lärarinblandning, resursfördelning och pedagogiska modifieringar var märkbart mindre vanliga bland lärare i gymnasieskolan. Dessutom observerades en könsskillnad i tillhandahållandet av specifika digitala hjälpmedel, där kvinnliga lärare visade en större benägenhet att använda dem jämfört med manliga lärare. Därtill visade undervisningserfarenhet en koppling till användningen av anpassningar, där mer erfarna lärare rapporterade en större användning av anpassningar vid bedömningar, medan nybörjarlärare använde anpassningar mindre frekvent. Författaren understryker behovet av vidare forskning med en större urvalsstorlek för att validera och utvidga dessa resultat.

Extra anpassningar måste erbjudas och utvärderas för att bemöta elevers olika behov i Sverige. Tidigare forskning visar däremot att kunskap är begränsad om hur extra anpassningar implementeras, utvärderas och upplevs av gymnasielärare i Sverige. Föreliggande studiens syfte är att öka kunskap om extra anpassningar eftersom det har blivit ettstort dilemma inom skolvärlden idag. Med stöd av policy enactment teori och reflexiv tematisk analysmetod undersökslärares upplevelser kring extra anpassningar i en skola med en överrepresentation av elever som har diverse behov. Studien bygger på individuella semi-strukturerade intervjuer med sex gymnasielärare som har genomfört och dokumenterat extra anpassningar de senaste åren. Fem huvudteman kom fram från analysen. Dessa var kommunikation, stöd, arbetsbelastning, extra anpassningars genomförbarhet och effekter av extra anpassningar på eleverna. Studiens resultat visar att alla deltagare upplever en mycket hög arbetsbelastning och brist i kommunikationen med EHT och skolledningen under hela implementeringsprocessen samt en stor saknad av stöd gör det svårare för dem att möta elevers olika behov. De flesta deltagarna var överens om att det finns en del anpassningar som går att genomföra i klassrummet särskilt om det handlar om gruppanpassningar eller mycket enkla åtgärder men vad det gäller att erbjuda elever individuell hjälp blir det mycket svårare. Studien visar också att det blir svårt för lärarna att med säkerhet uttala sig om effekten som anpassningar har på eleverna ändå upplever de att många anpassningar ger effekt enligt vad de ser i klassrummet men att hjälpa eleverna för mycket kan också föra med sig negativa konsekvenser med tanke på att eleverna läser högskoleförberedande program. Slutligen upplever deltagarna att det som bestäms på organisationsnivå inte går att implementera i praktiken med de förutsättningarna de har. Studien avslutas med en diskussion av resultat och val av metod.

Syftet med studien är att belysa hur anpassningar i lärmiljön kan främja språkutvecklingen förelever i svårigheter med de exekutiva förmågorna. Studien utgår från ett specialpedagogisktperspektiv med stöd utifrån Antonovskys salutogena teori Känsla Av SAMmanhang (förkortatKASAM) som utgår från begreppen: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Genom attgöra en kvalitativ studie med halvstrukturerade intervjuer kan en djupare förståelse för vilkaanpassningar och former av särskilt stöd de intervjuade personerna känner till och hur deanvänds i praktiken erhållas. De intervjuade personerna består av en barnskötare, engrundskollärare år 1-3, en biträdande rektor, en speciallärare med inriktning tal- ochspråkstörning, en resursassistent/barnskötare med inriktning barn med behov av särskilt stödsamt en grundskollärare med fritidspedagogexamen i grunden. Förskolan som ingår i studienär en renodlad 5-års avdelning. Samtliga 6 informanter arbetar på ett mångkulturellt område såatt arbeta språkutvecklande ses som en självklarhet. Resultatet av studien visar att tidigt stöd,goda relationer och en anpassad lärmiljö är nyckelfaktorer för att främja elevers språkutvecklingoch kompensera svårigheterna med de exekutiva förmågorna. Intervjuerna visar också på attkartläggningsarbetet är ett bra verktyg för tidig upptäckt och därmed anpassat stöd. Äveninformanternas medvetenhet om lärmiljöns betydelse för språkutvecklingen liksom att tahänsyn till elevens kognitiva nivå för att arbeta därifrån och samtidigt utveckla sitt språk sessom avgörande faktorer.