Tidigare forskning (t.ex. Miller & Lynam, 2001) har påvisat att intagna i fängelse harlägre nivåer i personlighetsegenskapen samvetsgrannhet än ostraffade individer. Enstudie i Sverige (Eriksson, 2010) har funnit motsatsen. Det råder viss oenighet inomvetenskapen om sambanden mellan samvetsgrannhet och psykopati hos kriminella. Syftetmed föreliggande studie var att undersöka skillnaderna mellan straffade och ostraffadeindivider samt utreda motstridigheterna i litteraturen. Det primära syftet var att undersökaom intagna på kriminalvårdsanstalt i Sverige (säkerhetsklass I) skiljer sig i egenskapensamvetsgrannhet från en normal population. En öppnare frågeställning var att undersökavilka facetter av samvetsgrannhet det är som predicerar psykopati hos en svensk kriminellpopulation, samt både samvetsgrannhets och psykopatins samband med ett kriminelltbeteende. Studien utgjordes av intagna, samt en kontrollgrupp bestående av respondenterifrån Internet (N = 257, Målder = 34.2, SD = 10.7). Studien genomfördes med ett självskattningsformulärsom stödjer sig på en svensk översättning från Goldbergs (1999)International Personality Item Pool beträffande grundläggande personlighetsegenskaper.Gällande psykopati användes ett självskattningstest. Undersökningsgruppen interner hadegenomsnittligt större samvetsgrannhet än kontrollgruppen. Intagna i fängelse skattade sighögre på facetterna ordningsamhet och självdisciplin, medan kontrollgruppen skattade sighögre på plikttrogenhet. Psykopati påvisade negativa samband med plikttrogenhet,prestationsinriktning och försiktighet. Resultatet indikerar att Fem Faktor Modellen(FFM) kan bistå forskare och psykologer som undersöker klienter med instrument sommäter kriminella beteenden och psykopati även på en svensk fångpopulation. Items iIPIP-NEO (Bäckström, 2010) behöver emellertid justeras så att frågorna anpassas tillintagnas miljö. / Previous research (e.g., Miller & Lynam, 2001) has shown that delinquents score loweron the personality trait conscientiousness than individuals who have not been convictedof a crime. However, a Swedish study (Eriksson, 2010) has arrived at the opposite result.Furthermore, there is some disagreement with regards to the causality betweenconscientiousness and psychopathy. This study aimed at investigating the differencesbetween convicted and non-convicted individuals as well as scrutinizing thecontradictions found in the literature. The primary purpose was to investigate if Swedishinmates in a maximum security prison differ from the general population with regards toconscientiousness. Also of interest was which facets of conscientiousness can predictpsychopathy in a Swedish criminal population. Associations between criminal behaviorand conscientiousness and psychopathy were also explored. A sample of prison inmatesand a control group consisting of Internet respondents (N = 257, Mage= 34.2, SD = 10.7)filled out the Swedish translation of Goldberg’s (1999) International Personality ItemPool (IPIP-NEO, Bäckström, 2010) and a newly developed psychopathy self-report scale.The group of inmates had on average higher conscientiousness levels compared to thecontrol group. More specifically, inmates rated themselves higher with regards to thefacets order and self-discipline, whereas the control group rated themselves higher ondutifulness. Psychopathy was found to correlate negatively with dutifulness, achievementstriving, and deliberation. The results indicate that the Five Factor Model (FFM) can beapplied to a Swedish prison population in order to assist researchers and psychologistswho are evaluating clients with instruments that measure criminal behavior andpsychopathy. However, items on the IPIP-NEO need to be adjusted so that the questionsfit the prison environment.

<p>Syftet med denna uppsats var att belysa ungdomars syn på relationen till sina föräldrar och om det finns ett samband med antisocialt beteende. Genom att studera litteratur gällande ämnet försökte vi få en förståelse för vad som kan vara bidragande faktorer för utvecklingen av ett antisocialt beteende. Frågeställningarna var: Finns det samband mellan ungdomars upplevelse av relationen till sina föräldrar och antisocialt beteende hos ungdomarna? samt finns det samband mellan tiden ungdomarna spenderar med sina föräldrar och hur relationen mellan föräldrarna och ungdomarna ser ut? Den metod som använts utgick ifrån att ungdomar från fyra klasser i årskurs nio besvarade en enkät. Enligt resultatet har ungdomar som i högre grad visar tecken på antisocialt beteende en sämre relation till sina föräldrar samt att tiden ungdomarna och föräldrarna spenderar tillsammans är av betydelse. Slutsatsen är att ungdomarnas relation till föräldrarna är av stor betydelse för hur de utvecklas som individer.</p>

Syftet med denna uppsats var att belysa ungdomars syn på relationen till sina föräldrar och om det finns ett samband med antisocialt beteende. Genom att studera litteratur gällande ämnet försökte vi få en förståelse för vad som kan vara bidragande faktorer för utvecklingen av ett antisocialt beteende. Frågeställningarna var: Finns det samband mellan ungdomars upplevelse av relationen till sina föräldrar och antisocialt beteende hos ungdomarna? samt finns det samband mellan tiden ungdomarna spenderar med sina föräldrar och hur relationen mellan föräldrarna och ungdomarna ser ut? Den metod som använts utgick ifrån att ungdomar från fyra klasser i årskurs nio besvarade en enkät. Enligt resultatet har ungdomar som i högre grad visar tecken på antisocialt beteende en sämre relation till sina föräldrar samt att tiden ungdomarna och föräldrarna spenderar tillsammans är av betydelse. Slutsatsen är att ungdomarnas relation till föräldrarna är av stor betydelse för hur de utvecklas som individer.

Antisocialt beteende i barndomen har visat sig spela en viktig roll till varför individer agerar normbrytande i vuxen ålder. Att förebygga problembeteende i tidig ålder, som kan leda till antisocialt beteende, är av stor vikt för dessa individer. För att kunna förebygga problembeteende behöver vi veta vad som fungerar och vad som inte fungerar. En auktoritär uppfostran hjälper till att utveckla barns kognition och fungerar även förebyggande mot ett utvecklande av antisocialt beteende. Att negligera eller inte reagera vid barns framsteg eller misstag är mycket olämpligt för barnet då denne ha svårt att utvecklas. Föräldrastöd visade sig vara efterfrågat av många föräldrar i tidigare studier och en särskilt bra plats för föräldrastödsgrupper var förskolan då det anses som en trygg plats. / Antisocial behaviour in childhood has shown to play an important part to why individuals act in an antisocial way in adulthood. To prevent problem behaviour in an early age, which could lead to antisocial behaviour, is important for these individuals. To be able to prevent problem behaviour we need to know what works and what doesn’t work. An authoritarian childrearing style helps to develop children’s cognition and could also be preventing against a development of antisocial behaviour. To neglect or not react to a child success or mistakes are very inappropriate for the child because then the child´s development could be harmed. Parenting programs has shown to be requested by many parents in earlier studies and an especially good place for these to be held were the preschools, because they were a safe place for the parents.

Research has shown that antisocial behaviour already develops in early infancy. Insufficiency in attachment has proven to be a prominent factor in those cases a child develops antisocial behaviour. Therefore the purpose of the study is to research how antisocial behaviour in children expresses itself and how professionals approach the complex of problems. The result of this study has shown that work to establish safe relations and trust are accentuated to be one of the most significant components in the treatment of these children and therefore it is essential to as soon as possible detect the complex of problems to be able to prevent that such a development of the behaviour occur. To, in time, take action by adequate interventions has shown to be effective when preventing the problem to accumulate. Also as a professional constantly be observant of which methods and interventions that works and presents good effects, and furthermore to promote an evolvement and betterment of said methods. The conclusion of the study shows that prevention doesn’t have to be a concept connected to the age of a person, but rather a concept connected to the age of a problem. A preventive intervention can therefore happen in the early age of an upcoming problem. To be able to treat and handle antisocial behaviour the study has shown that the most fundamental factor is safe and trustworthy relations and individually adapted interventions. The authors have chosen to use a qualitative interview study with an inductive reasoning. Thereafter a qualitative content analysis has been carried out. This method resulted in the empirics being well anchored in reality. Keywords: Antisocial behavior in children, attachment, prevention, individual interventions

<p>The purpose of this study was to review a group of youths in a municipality which all had committed criminal acts. The study is based on 66 youths between the ages of 13 and 20 that were all matters for the social services. The social inquiries of the youths where reviewed using a quantitative method. Their backgrounds where examined to identify what type of risk factors they had and what type of crimes they had committed with an aim to detect if there were a relationship between the risk factors and the art of the crime. The result of the study showed that the majority had committed crimes against another person and the risk factors included family related factors and school problems. The study finds that not those with the most amounts of risk factors commit the worst crimes, a result that in some aspects is contrary to earlier research.</p>

<p>Aggression Replacement Training (ART) är en multimodal behandlingsmetod som riktar sig till barn och ungdomar med aggressivt och antisocialt beteende. ART bygger på kognitiv beteendeterapi (KBT). Metoden består av tre kompo-nenter. Social färdighetsträning, ilskekontrollträning och moralträning. Syftet är att se hur två klassföreståndare, en elevassistent och tre ART-tränare upplever elevers utveckling av färdigheter i och med ART-träning, samt se hur informan-terna upplever att klassen där den enskilda eleven ingått har förändrats i och med den ART-träning som denne erhållit. Även miljöns påverkan på upprätthål-landet av de nyförvärvade färdigheterna undersöks. Studien har genomförts med kvalitativ metod. Halvstrukturerade intervjuer har utförts vilka sedermera har analyserats med hjälp av innehållsanalys. Resultatet visar att respondenterna upplever positiva förändringar hos de elever som fullföljer ART. Effekter som de kunnat skönja är ett minskat vinstorienterat beteende, ökat självförtroende och förbättrad koncentrationsförmåga samt effektivt tillämpande av de nyför-värvade färdigheterna både praktiskt och teoretiskt. Klassen har i de flesta av fallen förändrats genom att den har blivit lugnare och tryggare som grupp. Mil-jön är av stor betydelse för de förändringsprocesser som eleven genomgår. Vi-dare är miljön väsentlig för upprätthållandet av färdigheterna i skolklassen. Den kritik som respondenterna riktar till metoden är gällande den bristande roll bar-nens föräldrar spelar i behandlingen. Författarnas slutsats är att ART är en ef-fektiv metod som ger stöd och möjligheter för elever med ett avvikande beteen-de. Skolan upplevs av författarna vara en optimal plats för att vidareutveckla och bevara de färdigheter som ART medför. Vidare diskuteras huruvida en ut-vecklad dialog mellan de vuxna som finns kring varje elev skulle leda till ökade möjligheter att tillgodose det enskilda barnets specifika behov. För att detta skall kunna ske bör föräldrar/vårdnadshavare ges större utrymme till att ta del av barnets behandling och skolgång. Studien avslutas med förslag på fortsatt forskning.</p>

The purpose of this study was to review a group of youths in a municipality which all had committed criminal acts. The study is based on 66 youths between the ages of 13 and 20 that were all matters for the social services. The social inquiries of the youths where reviewed using a quantitative method. Their backgrounds where examined to identify what type of risk factors they had and what type of crimes they had committed with an aim to detect if there were a relationship between the risk factors and the art of the crime. The result of the study showed that the majority had committed crimes against another person and the risk factors included family related factors and school problems. The study finds that not those with the most amounts of risk factors commit the worst crimes, a result that in some aspects is contrary to earlier research.

Aggression Replacement Training (ART) är en multimodal behandlingsmetod som riktar sig till barn och ungdomar med aggressivt och antisocialt beteende. ART bygger på kognitiv beteendeterapi (KBT). Metoden består av tre kompo-nenter. Social färdighetsträning, ilskekontrollträning och moralträning. Syftet är att se hur två klassföreståndare, en elevassistent och tre ART-tränare upplever elevers utveckling av färdigheter i och med ART-träning, samt se hur informan-terna upplever att klassen där den enskilda eleven ingått har förändrats i och med den ART-träning som denne erhållit. Även miljöns påverkan på upprätthål-landet av de nyförvärvade färdigheterna undersöks. Studien har genomförts med kvalitativ metod. Halvstrukturerade intervjuer har utförts vilka sedermera har analyserats med hjälp av innehållsanalys. Resultatet visar att respondenterna upplever positiva förändringar hos de elever som fullföljer ART. Effekter som de kunnat skönja är ett minskat vinstorienterat beteende, ökat självförtroende och förbättrad koncentrationsförmåga samt effektivt tillämpande av de nyför-värvade färdigheterna både praktiskt och teoretiskt. Klassen har i de flesta av fallen förändrats genom att den har blivit lugnare och tryggare som grupp. Mil-jön är av stor betydelse för de förändringsprocesser som eleven genomgår. Vi-dare är miljön väsentlig för upprätthållandet av färdigheterna i skolklassen. Den kritik som respondenterna riktar till metoden är gällande den bristande roll bar-nens föräldrar spelar i behandlingen. Författarnas slutsats är att ART är en ef-fektiv metod som ger stöd och möjligheter för elever med ett avvikande beteen-de. Skolan upplevs av författarna vara en optimal plats för att vidareutveckla och bevara de färdigheter som ART medför. Vidare diskuteras huruvida en ut-vecklad dialog mellan de vuxna som finns kring varje elev skulle leda till ökade möjligheter att tillgodose det enskilda barnets specifika behov. För att detta skall kunna ske bör föräldrar/vårdnadshavare ges större utrymme till att ta del av barnets behandling och skolgång. Studien avslutas med förslag på fortsatt forskning.

Sedan 1990-talet har behandlingsmetoden Aggression Replacement Training (ART) fått ett stort genomslag i Sverige och metoden används såväl inom socialtjänstens öppenvård som inom kriminalvården, samt på många av Statens institutioners ungdomshem. ART tycks idag vara en av de mest spridda manualbaserade behandlingsmetoderna (Kaunitz &amp; Strandberg, 2009, s. 37). Mot bakgrund av metodens omfattande tillämpning inom dessa områden, ansåg vi att det fanns skäl till att undersöka hur ungdomar som genomgått ART träning upplevde metoden. Detta är också syftet med denna studie. Då vi har förstått att det finns få svenska kvalitativa studier om ungdomars erfarenheter av ART, menar vi att det är av intresse att i föreliggande studie belysa denna fråga.Vi valde därför att genomföra en kvalitativ undersökning, varvid vi intervjuade sex stycken ungdomar som samtliga har haft problem med ett antisocialt beteende och kriminalitet. I syfte att analysera vår empiri har vi utkristalliserat följande fem teman: motivation, gruppens betydelse, användbara kunskaper, övning ger färdighet och faktorer som påverkar. Vår studie visar bland annat att ungdomarnas aggressiva och destruktiva beteende genom åren har belönats och förstärkts, vilket vi anser kan vara en förklaring till varför dessa beteenden hos ungdomarna har vidmakthållits. Vi har också sett att ungdomarnas motivation till att förändra sina destruktiva beteenden tycks vara avgörande för att ungdomarna skall vilja ta till sig de verktyg som ART tillhandahåller. Vidare kan vi konstatera att ART gruppens sammansättning och atmosfären i gruppen är viktig för att ART deltagarna skall kunna ge sig hän i träningen, och därmed få en större behållning av behandlingsmetoden. Vi har förstått att de kunskaper som ungdomarna har förvärvat genom ART, riskerar att försvinna då missbruk finns med i bilden. Då den unge eventuellt har en komplex problematik, anser vi att andra behandlingsprogram utöver, eller i kombination med ART, kan vara verkningsfulla.