Syfte och frågeställningar Denna studie syftar till att undersöka det oberoende sambandet mellan självskattad motion respektive estimerad syreupptagningsförmåga och upplevelsen av att ha krafter kvar när man kommer hem efter en arbetsdag. Studiens frågeställningar var: Hur stor andel av befolkningen kan antas ha krafter kvar när de kommer hem efter arbetsdagen? Är självskattad motion och kondition oberoende påverkansfaktorer på upplevelsen av krafter kvar efter arbetsdagen? Vilken av dessa mått kan i så fall bäst predicera denna upplevelse? Kan konditionstester i samband med hälostester uteslutas då vi önskar predicera upplevelsen av krafter kvar efter arbetsdagen?     Metod Data har tillhandahållits från Previa AB. Materialet innefattar resultat från 2482 hälsotester som inkluderar en enkätanalys avseende hälsofrämjande faktorer samt ett submaximalt cykeltest (Åstrand). I en linjär regression har vi analyserat konditionstalet samt samtliga enkätsvars oberoende påverkan på enkätfrågan ”Jag upplever krafter kvar efter en arbetsdag” som beroende variabel. Vi har därefter valt att i denna studie begränsa oss till att vidare undersöka motion samt konditionstalet som oberoende variabler, kontrollerat för övriga signifikanta faktorer. Svaren på frågorna avseende motion samt krafter kvar har kategoriserats till nominaldata för uträkning av oddskvot.     Resultat Sammanfattningsvis tyder studiens resultat på att mellan 25-50% ej upplever krafter kvar efter arbetsdagen och därmed kan antas vara fysiskt och/eller mentalt utmattade. Kontrollerat för övriga signifikanta faktorer, fanns ett signifikant positivt samband mellan svaren på frågorna ”Jag känner att jag har krafter kvar när jag kommer hem efter en arbetsdag” och ”Jag rör mig eller utövar friluftsliv så att jag blir andfådd minst 2 ggr/vecka” (P=0.000). Dock kunde inget oberoende samband påvisas mellan krafter kvar efter arbetsdagen och konditionstalet (P=0.358). Sannolikheten är dubbelt så hög för att en individ upplever sig ha kraft kvar efter en arbetsdag om denne är fysiskt aktiv jämfört med inaktiv (Oddskvot= 2.00).     Slutsats Självskattad motion har till skillnad från estimerad syreupptagningsförmåga ett oberoende samband med upplevelsen av krafter kvar efter arbetsdagen. Detta innebär att individens kondition inte direkt påverkar om denne känner sig utmattad efter arbetsdagen. Istället kan vi se att självskattad motion tillsammans med flera andra faktorer så som sömn, stress och psykosociala faktorer påverkar detta. Resultatet motsäger således de antaganden som tidigare gjorts i boken Effektiv Friskvård – Lönsammare Företag där författarna utifrån Karlqvists studie 2003 drar slutsatsen att många är helt utmattade efter en arbetsdag pga för låg syreupptagningsförmåga i förhållande till arbetets krav. Utfallet i denna studie talar således för att konditionstestet kan uteslutas då vi önskar kartlägga faktorer som predicerar krafter kvar efter arbetet.

Introduktion: Sjukfrånvaron i Sverige är hög och kunskap om vad som påverkar återgång i arbete efter sjukskrivning behöver utvecklas. I processen kring återgång i arbete är bedömning av arbetsförmåga en viktig del. Bristen på valida, reliabla och teoretiskt förankrade bedömningsinstrument inom området är dock ett bekymmer eftersom tillförlitliga bedömningar av arbetsförmåga är en förutsättning för utformning och genomförande av interventioner för att stödja återgång i arbete. Denna typ av interventioner kräver multidisciplinär kompetens där arbetsterapeuter utgör en viktig funktion. Vid bedömning av arbetsförmåga bör personens subjektiva uppfattning om sin situation beaktas, då den har betydelse för utfallet av återgång i arbete. Worker Role Interview (WRI) och Work Environment Impact Scale (WEIS) är två arbetsrelaterade intervjuinstrument, som har utvecklats i syfte att bedöma subjektiva psykosociala och miljömässiga faktorers påverkan på arbetsförmåga. Den teoretiska grunden till WRI och WEIS är Model of Human Occupation, som är en modell med fokus på aktivitetsutförande i relation till psykosociala faktorer. Inledande prövningar av WRI och WEIS reliabilitet och validitet har genomförts. Bedömningsinstrumenten har bearbetats och översatts till svenska och används främst av arbetsterapeuter, som arbetar med personer med arbetsrelaterad problematik. Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingen är att undersöka användbarheten av bedömningsinstrumenten Worker Role Interview och Work Environment Impact Scale för identifiering av psykosociala och miljömässiga rehabiliteringsbehov av betydelse för återgång i arbete. Metod: Avhandlingen består av fem empiriska studier. I samtliga studier har erhållen information bearbetats kvantitativt. I studie IV har även kvalitativ bearbetning genomförts. Studie I, II och IV är tvärsnittsstudier och studie II och V är två års longitudinella studier. I studie I samlades information in via enkät. I studie II, III och V bestod den huvudsakliga informationen av skattningar utifrån WRI variabler och i studie IV var bedömningar utifrån WEIS i form av skattningar och nedskrivna kommentarer till skattningarna den huvudsakliga informationen. Resultat: I studie I undersöktes vilka teoretiska utgångspunkter och professionsspecifika modeller arbetsterapeuter i Sverige ansåg påverka den psykiatriska vården och den psykiatriska arbetsterapin. Det psykosociala perspektivet var den teoretiska utgångspunkt som hade störst påverkan både på psykiatrisk vård och på psykiatrisk arbetsterapi. Den arbetsterapeutiska modell som flest identifierade var Model of Human Occupation. Detta resultat indikerar att Model of Human Occupation verkar vara användbar inom arbetsterapi och motiverade vidare användning av modellen i denna avhandling. Det som dock också framkom i studie I var att arbetsterapeuter inom psykiatrisk vård använde professionsspecifika modeller i en relativt liten utsträckning. Ett sätt att öka tillämpningen av teori i praktik är att använda teoretiskt grundade bedömningsinstrument. I studie II, III, IV och V har endera av de Model of Human Occupation- baserade bedömningsinstrumenten WRI och WEIS använts och värderats. I studie II och V prövades WRI:s förmåga att predicera återgång i arbete efter långvarig sjukskrivning. Det område i WRI som uppvisade bäst prediktivitet var området ”Självuppfattning” vars variabler beaktar personens motivation för återgång i arbete i form av personens upplevelse av kompetens och effektivitet för att utföra arbetsuppgifter och hantera utmaningar i arbetet. De två WRI variabler som bäst kunde predicera vilka som skulle återgå respektive inte återgå i arbete vid uppföljning efter två år var: ”Tro på sin arbetsförmåga”, och ”Dagliga vanor och rutiner”. Resultaten tyder på att kunskap om hur tro på den egna förmågan stärks och kunskap om dagliga vanor och rutiners påverkan på utförande av arbete är central vid genomförande av interventioner i syfte att stödja personer att återgå till arbete efter sjukskrivning. I studie III prövades WRI:s konstrukturella validitet i en internationell studie. Samtliga variabler i WRI, förutom de som tillhör miljöområdet, uppvisade en god konstrukturell validitet dvs mätte psykosociala faktorers påverkan på arbetsförmågan. WRI:s skattningsskala verkar stabil och valid mellan olika länder och för personer med olika diagnoser. I analysen framkom att WRI kunde särskilja mellan personers psykosociala arbetsförmåga på tre olika nivåer. I studie IV undersöktes hur personer med erfarenhet av långtidssjukskrivning uppfattar att faktorer i arbetsmiljön stödjer respektive hindrar personens utförande av arbete och välbefinnande genom bedömningar utifrån WEIS. De faktorer som uppfattades som mest stödjande var olika former av sociala interaktioner på arbetet samt uppfattningen om arbetets värde och mening. De faktorer som uppfattades som mest hindrande var olika krav i relation till arbetsgenomförandet samt den belöning som erhålls för arbetet. Konklusion: Sammanfattningsvis så kan WRI användas för bedömning av psykosociala faktorers påverkan på arbetsförmågan. I WRI ingår variabler som kan predicera återgång till arbete upp till två år efter genomförd bedömning. WEIS verkar användbart för att identifiera arbetsmiljöfaktorer som stödjer respektive hindrar personers välbefinnande och utförande av arbete. Att komplettera olika datainsamlingsmetoder är en förutsättning för att uppnå en så god bedömning av arbetsförmåga som möjligt. Den information som WRI- och WEISintervjuer genererar är värdefull, då den kan utgöra en viktig grund för planering av individspecifika rehabiliteringsinsatser. Bedömningsinstrumenten WRI och WEIS med sin teoretiska förankring i Model of Human Occupation kan anses vara användbara för att identifiera psykosociala och miljömässiga rehabiliteringsbehov i syfte att stödja personer i processen åter till arbete efter sjukskrivning. / Introduction: In Swedish society the sick-leave rate is high and a better understanding is required of the factors that facilitate return to work. In the return to work process, assessments of peoples’ work ability play an important role. However, the lack of usable, valid, reliable, and theoretically sound assessment instruments for assessing work ability is a concern. Credible and theoretically sound assessment methods for assessing clients’ work ability strengthen the possibilities for making valid interpretations and obtaining important information for composing further intervention strategies which can guide suitable interventions in the process of returning to work. Such interventions need multi-professional expertise. In this area occupational therapists can offer valuable contribution. In the overall assessment of work ability the unique individual’s subjective perception of the situation needs to be considered since this has been found greatly relevant for return to work. The Worker Role Interview (WRI) and the Work Environment Impact Scale (WEIS) are two work-related interview assessment instruments that have been developed to assess subjective psychosocial and environmental factors of work ability. The WRI and the WEIS have been primarily tested for reliability and validity and are theoretically founded in the Model of Human Occupation (MOHO), which is an occupation-focused model addressing psychosocial factors. They have been adapted and translated to Swedish and are used among Swedish occupational therapists working with clients experiencing work-related problems. Aim: The overall aim of this thesis was to evaluate the usefulness of the assessment instruments the Worker Role Interview and the Work Environment Impact Scale for identifying psychosocial and environmental rehabilitation needs essential for returning to work. Methods: Five empirical studies were performed, all of which were analysed quantitatively, with the exception of study IV in which both qualitative and quantitative analysing methods were used. Studies I, III and IV were cross-sectional while studies II and V were two-year longitudinal studies. In study I, data were collected by a questionnaire, in studies II, III and V the primary data constituted of ratings on the WRI items. In study IV the primary data were ratings of the WEIS items and the written notes beside the rating on each item. Results: In study I, theoretical approaches and professional models that influenced psychiatric care and psychiatric occupational therapy practice among occupational therapists in Sweden was investigated. The most common approach in psychiatric care was the psychosocial approach, and the practice model which was most often used was the Model of Human Occupation. The results indicated that the psychosocial approach and the Model of Human Occupation seemed applicable in occupational therapy, motivating further use of that model. However, it was also found that occupational therapists in psychiatric care used professional practice models to a rather low extent. One way to enhance the application of theory into practice is the use of theory- based assessment instruments. Consequently, the Model of Human Occupation- based assessment instruments, the WRI and the WEIS, have been evaluated and used in the other studies in the present thesis The value of the WRI for predicting return to work after long term sick-leave was investigated in studies II and V. The content area in the WRI with best overall predictive validity for return to work was ‘Personal causation’. Its items focus on the individual’s motivation for return to work in relation to the individual’s feeling of competence and effectiveness in doing work tasks and facing challenges at work. The two WRI items which best predicted whether the participants would be in the working or the non-working groups at the two-year follow up were ‘Expectations of job success’, which concerns beliefs in personal abilities in relation to returning to work, and the item ‘Daily routines’ which concerns the individual’s routines and organisation of time outside work. These results suggest that knowledge about how to strengthen the person’s belief in his or her abilities, how routines impact occupational performance, and how to support the individual in structuring his or her daily doings are needed in interventions aiming at supporting the individual to return to work. In study III the construct validity of the WRI was investigated in an international study. All the WRI items except those related to the environment area seemed to capture the intended construct of the WRI, namely psychosocial ability for return to work. The construct of the WRI seems to be stable and valid across different countries and populations, and the WRI showed an ability to separate clients into three distinct levels of psychosocial ability for return to work. In study IV the impact of the work environment was investigated by using the WEIS among people with experiences of sick-leave. Social interactions at work and the meaning of the work had the most supportive impact and different work demands and the rewards received for the work were perceived as most interfering with work performance, well-being, and satisfaction. Conclusion: The WRI seems to be suitable for estimating psychosocial work ability. In addition it contains items which can predict return to work up to two years after the assessment is conducted. The use of the WEIS revealed supportive and interfering factors for work performance, well-being, and satisfaction among people with experiences of long term sick-leave. The interview format of the WRI and the WEIS seems valuable since it provides comprehensive information which can contribute to the planning of rehabilitation interventions for the unique client. Thus, the WRI and the WEIS, which are theoretically founded in the Model of Human Ocupation are juged to be useful for identifying psychosocial and environmental rehabilitation needs in order to support the individual in returning to work after sick-leave.

No description available.

Sammanfattning Syftet med denna uppsats var att belysa hur fenomenet friskvård på en arbetsplats uppfattas av enskilda individer och vilken betydelse det kan få med avseende på såväl hälsan som välbefinnandet i stort. Utifrån denna fråga ville vi även se om det fanns skillnader i upplevelser av friskvård i de olika yrkeskategorierna från arbetsledning till arbetstagare. Inställningen till friskvård som prevention på en arbetsplats och vardagsmotion för den enskilde individen är individuell. En del människor varken vill eller tror sig kunna utöva friskvård och håller sig friska ändå. Den empiriska undersökningen bygger på kvalitativ metod. Vi har genomfört en intervjuundersökning med sju intervjupersoner från olika yrkeskategorier vilka har bidragit med sina tankar kring friskvården. Vi har använt oss av Antonovsky teori KASAM. Intervjuerna har tolkats enligt hermeneutiska principer. Resultaten visar bland annat att friskvård är betydelsefull på många sätt för medarbetare. Friskvård handlar om så mycket mer än fysisk aktivitet.

The purpose of this thesis is to find out the reasons and perhaps some answers to the problem as we see it, the sickness benefit expiration of those who experience this. By this said we have also taken into account the different laws and adjustments in the long-term sickness benefit, but also major reformation of the security net in the Swedish society. The efficiency of the law on passive long-term sickness absence was added in July 2008, but was later in January 2010 supplemented. The purpose of this law wasn’t only to reduce the long-term sickness absence but also to reduce exclusion. These changes had also been highlighted by the media that people were actually being excluded from the society. It creates marginalization. The aim of this study is to highlight individuals' feelings about the whole performing hedge process. The survey was conducted through semi-structured interviews where we wanted a deeper knowledge of the interviewee’s experiences. In order to give the interviewee the opportunity and possibility to form their own mind and own reflections and express their own thoughts, the questions were open for answers. This allowed us to ask supplementary questions. After collecting the empirical data we did a breakdown in the following three themes: the experiences of the sickness absence, the experiences by the response of the concerned authorities. The theories chosen in this study are stigma, social exclusion, sense of coherence (SOC) and sick role. The economic exclusion creates social exclusion where as the sense of shame among the interviewee’s increase. By this said, the interviewee’s are not able to participate actively in the social activities to the same extent, but also they cannot provide for themselves. This can obviously lead to increased risk for mental illness. In our analysis we aim to discuss our issues based on the experiences for the interviewees’.

Bakgrund: De flesta kvinnor oavsett bh-storlek, belastar via sin bh:s axelband nacke, axlar och dess muskulatur med bystens tyngd hela dagen, vilket skapar ett statiskt tryck under en längre tid utan vila. För att belastningsskador inte ska uppstå bör belastning begränsas i tid (AFS 1998:1). Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva hur kvinnor i arbetsför ålder med diagnosen fibromyalgi upplever och hanterar smärtan i nacke och axlar utifrån bh-bandens statiska belastning, samt försöka förstå om och hur detta även påverkar arbetsförmågan. Metod: Med en kvalitativ forskningsansats som grund genomfördes en gruppdiskussion utifrån fokusgruppsintervjuns arbetssätt, samt två enskilda intervjuer där respondenterna fick delge sina erfarenheter och upplevelser inom ämnesområdet. Resultat: För tre av studiens fyra deltagare visade resultatet på att bh-bandens belastning hade betydelse för en utökad smärtupplevelse i nacke och axlar och att detta även påverkade arbetsförmågan negativt när deltagarna upplevde försämrad ork, koncentration och kraftlöshet. Slutsats: Bh-bandens statiska belastning kan ha negativ inverkan på smärta i nacke och axlar och för att i framtiden kunna underlätta hanteringen, minska belastningen och öka arbetsförmågan hos berörd målgrupp men även hos andra kvinnor med liknande problem, är information och vidare forskning inom området nödvändig. / <p>2013-06-04</p>

Vår uppsats handlar om chefers erfarenheter och tankar kring lönebidrag och av att ha anställda med stöd av lönebidrag. Det fanns vid årsskiftet 2014-2015 en grupp om 75 000 människor i Sverige som skulle kunna vara i behov av ett särskilt anpassat arbete på grund av en sänkt arbetsförmåga (Arbetsförmedlingen, 2015). Lönebidrag är ett statligt ekonomiskt stöd till arbetsgivare som anställer människor från den nämnda gruppen. Området lönebidrag kan ses utifrån flera perspektiv där vi har valt chefsperspektivet, eftersom vi ansåg att det var cheferna som satt inne med den viktiga kunskapen om hur lönebidrag fungerar för företag i praktiken. Chefer befinner sig också i den utmärkande positionen att avgöra vem som ska anställas. Studien syftar till att ge en ökad förståelse av lönebidrag genom att intervjua chefer om deras erfarenheter kring lönebidrag, däribland deras tankar kring regelverket och anpassningar av verksamheten och arbetsuppgifter. Frågorna och svaren kan sammanfattas i punkter om en samhällsaspekt, en individaspekt, samt vinster och fördelar för företaget.Den kanske viktigaste slutsatsen vi har kommit fram till är att det finns en välvilja hos cheferna att anställa människor från utsatta grupper i samhället. Detta kommer till uttryck dels i det sociala ansvar som tas i och med själva anställningen, men också i hur de resonerar kring samhällsnytta och arbetets betydelse för individen. Det har även visat sig finnas vissa faktorer som kan försvåra vid anställningen av personer med en arbetsnedsättning, såsom företagets vinstintresse och behov att rätt kompetens. Fördelar kan ses av att göra ett gediget förarbete i och med anställningsintervju och matchning, god information kring vad den sänkta arbetsförmågan innebär, samt en plan för anpassningar och även öppenhet inför medarbetare. Några av cheferna har upplevt att de behövt göra förhållandevis få, om inga särskilda anpassningar alls i arbetet, vilket också speglar deras förväntningarna, då de ofta sökt rekrytera för särskilda arbetsuppgifter. Hos andra har anpassningar istället utgjort de förutsättningar som behövts för att arbetet ska fungera. Några av de anställda verkar utifrån ett arbetsgivarperspektiv inte kunna uppnå en 100% arbetsförmåga och i sådana fall har ett lönebidrag fortsatts att betalas ut, trots fyraårsregeln. De chefer som vi har intervjuat har ändå berättat om en positiv utvecklingen för de anställda, vilket ligger i linje med det Arbetsförmedlingen har som mål för lönebidragsanställningar (Arbetsförmedlingen, 2015).Aktuell kunskap kring regelverket gällande lönebidragsanställningar ansågs inte av cheferna som något prioriterat. Detta berodde framför allt kanske eftersom de inledande samtalen med Arbetsförmedlingen och broschyrerna har räckt till, samt menade en chef att reglerna finns tillgängliga vid behov. En annan mening var att beräkningarna var gjorda och, då det finns många olika regelverk att hålla reda på, så ansågs det räcka med att bli uppdaterade om några förändringar skett. Vi tror ändå att detta kan påverka upplevelsen negativt, då vi har fått höra om erfarenheter där handledning i vissa fall har upplevts som resurskrävande. Cheferna kan då ha missat att det finns extra bidrag att söka. En funktionsnedsättning behöver inte heller alltid innebära nedsatt arbetsförmåga, då det snarare beror på relativa förutsättningar och omständigheter som omgärdar ett specifikt arbete (SOU, 2012:31). Detta har också varit ett samtalsämne under intervjuerna med de sex cheferna som deltagit i studien. De samlade uppfattningarna har varit att de lönebidragsanställda kan fungera precis lika bra som någon annan anställd och vi fick höra om många som hade arbetat i många år på samma arbetsplats.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur personer med ADHD upplever utveckling av sin egen arbetsförmåga. Studien genomfördes genom att intervjua personer med diagnosticerad ADHD. Totalt intervjuades 11 personer. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys med en manifest ansats. Resultatet visar att utveckling av arbetsförmåga sker genom en god självkännedom i kombination med en anpassad miljö men att även förmåga till energibalans och familjesituationen är av betydelse. Detta samstämmer med tidigare forskning. Då informanterna beskriver behov som samstämmer med faktorer som bidrar till att förebygga arbetsrelaterad ohälsa för övrig befolkning finns det fördelar att utforma arbetsplatser utifrån denna grupps behov snarare än att se dessa som en grupp med särskilda behov. Likaså är det relevant att förstå omgivande faktorers, såsom familjs, betydelse för utveckling av arbetsförmåga genom att familj är något som kan kräva så mycket energi att arbetsförmågan påverkas. Därför bör stödinsatser i hemmet undersökas för att se om stödinsatser har en inverkan på arbetsförmågan.

Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka ledarstilar och ledarskapsbeteenden som är viktiga för att chefer ska kunna leda anställda med psykiska funktionsnedsättningar på ett effektivt sätt. Anställda med psykiska funktionsnedsättningar kan ha olika hinder att överkomma på en arbetsplats, men chefernas bemötande är en viktig del för att de ska kunna lyckas med sitt arbete.  Ämnet har studerats i en kvalitativ studie där fyra chefer som har anställda med psykiska funktionsnedsättningar har intervjuats om ledarskap, värderingar, engagemang och bemyndigande. Alla chefer pratar om att värderingar är en viktig del i att kunna leda dessa anställda effektivt, men fördelarna med bemyndigande är oklara eftersom vissa anställda behöver mer styrning för att kunna klara av sitt arbete. Cheferna behöver ha fokus på människorna i första hand, men behöver ha fokus på resultatet också. Med andra ord så behöver cheferna fokusera på vad de anställda har för förmågor. / The purpose with this study is to explore what leadership styles and behaviours that are effective to use when managers lead employees with mental disabilities. Employees with mental disabilities can have different obsticles to overcome in a workplace, but the managers treatment is an important key for their success.  The subject has been examined in a quantitative study by interviewing four managers that has employees with mental disabilities about leadership, values, commitment and empowerment. All managers talk about values as an important part of leading these employees effectivly but the advantages of empowerment is unclear as some employees needs more guiding to manage their work. The managers need to have focus on people first, but has to focus on getting results too. In other words, the manager needs to focus on the employees abilities.

Kärnsymptomen inom ADHD innefattar hyperaktivitet/ impulsivitet, och ouppmärksamhet. Ytterligare symptom är nedsättningar i exekutiv funktion, känslo- och beteendemässig reglering och en ökad känslighet för stimuli. Inom arbetslivet blir bristande exekutiva funktioner och sociala interaktioner påtagliga för vuxna med ADHD. Stökiga arbetsplatser, nedsatt koncentration och irritabilitet är några av svårigheterna som kan uppstå för vuxna med ADHD, vilket kan orsaka ytterligare motgångar. Syftet med denna litteraturöversikt med systematik var att undersöka verksamma interventioner riktade till vuxna med ADHD. Interventioner som återfanns var professionellt stöd och implementering av strategier, Psykoedukation, KBT och Mindfulness. Dessa interventioner visade delvis förbättring gällande kärnsymptom, exekutiva funktion samt gav en ökad tillfredsställelse inom vardagslivet. Analysen i diskussionen från denna studie ger en antydan om att dessa interventioner kan tillämpas i arbetslivet, dock krävs ytterligare forskning kring detta.