<p>Kriminalvårdsverket är det statliga verk som har hand om kriminalvård i Sverige. Vid årsskiftet 2003/2004 finns det 4 571 nominella anstaltsplatser fördelade på män och kvinnor. Ett stort problem idag är att antalet anstaltsplatser inte räcker till, samtidigt som ekonomin inte tillåter några större utbyggnationer. </p><p>Simuleringen speglar en önskad väg genom svensk kriminalvård för att på så sätt utnyttja platserna som finns på ett tillfredställande sätt. Utdata från simuleringen kan inte tolkas exakt eftersom det inte fanns statistik att tillgå inom alla områden. Då data saknats har istället sakkunniga från olika områden fått uppskatta värden till simuleringsmodellen. Simuleringen kan användas för att se tendenser för hur beläggningsgrader och kötider skiftar imodellen. </p><p>Utifrån det önskade flödet genom anstaltsvistelsen kan slutsatser gällande antalet platser dras. Först och främst är det för få anstaltsplatser totalt, eftersom simuleringen urartar vid längre körningar. Då fler platser tillförs blir systemet stabilt. På kvinnosidan bör det satsas på fler öppna normalplatser för att öka flödet till de slutna normalplatserna. Det bör vara fler öppna än slutna normalplatser. Även för män behövs det fler platser. Här är läget mer kritiskt än för kvinnorna, eftersom det i stort sett behövs fler platser till alla differentieringsgrunder som finns i dag. </p><p>Vidare kan det utläsas från resultaten att det är mycket svårt att lyckas med det inofficiella önskemålet om att 90 % av de häktade ska vara placerade inom sju dagar från det att de meddelats dom. En bidragande orsak till att modellen har svårt att tillgodose detta önskemål är att frifötterna prioriteras i modellen. Detta beror på att de köar direkt till platserna och därmed placeras så fort en plats blir ledig. Detta leder till längre köer för de häktade då det råder platsbrist. Även detta måste beaktas vid analys av utdata.</p>

<p>Studien ”Lärares gemensamma lärande - En kvalitativ intervjustudie av lärares uppfattningar kring samverkan och en gemensam handlingsarena” har syftet att öka kunskapen om betydelsen av lärares möjligheter till att se varandra i handling och ämnar besvara följande frågeställningar; Hur formas, upprätthålls och utvecklas samverkan mellan lärare?, Vilken betydelse utgör en gemensam handlingsarena för lärares samverkansstrategier? Den här studien utgår från teorin om det kollektiva lärandet. Denna teori innehåller tre typer av samtal; berättandet, det gemensamma reflekterandet och det gemensamma intentionsskapandet, som i denna studie ses som villkor för att nå upp till ett kollektivt lärande. Teorin har vidareutvecklats genom ett införande av begreppen ”nätverk” och ”gemensam handlingsarena” som för den här rapporten eventuellt kan ses som ett fjärde villkor för ett kollektivt lärande. Den metod som legat till grund för denna studie är en kvalitativ intervjustudie av åtta verksamma gymnasielärare fördelade på två olika gymnasieskolor. Den här studien visar på att studiens respondenter ger uttryck för att ett nätverkande och/eller en gemensam handlingsarena är en förutsättning för ett kollektivt lärande och kan därför uppfattas som ytterliggare ett villkor.</p><p> </p>

<p><p>Two organizations with different frequency on their events have been researched by deep interviews and an observation. The examined organizations are Löfbergs Lila Arena and Karlstad Grand Prix.</p><p>The traditional event organization primarily focuses on solving problems and delegating tasks during their meetings. And can therefore be seen as single loop learning. This leads to a situation where problems are being solved individually and the organization becomes very dependant on certain persons.</p><p>The more process oriented event organization discuss their problems and tries to find the source of the problem. This implies that they use double loop learning and become less dependant on a specific person, rather the position.</p>The tourism industry is one of the fastest growing industries in Sweden. Events are a contributing part of this growth. The purpose of this paper is to examine how the transfer of experience differs between a traditional event organization and a more process oriented one.</p>

Kriminalvårdsverket är det statliga verk som har hand om kriminalvård i Sverige. Vid årsskiftet 2003/2004 finns det 4 571 nominella anstaltsplatser fördelade på män och kvinnor. Ett stort problem idag är att antalet anstaltsplatser inte räcker till, samtidigt som ekonomin inte tillåter några större utbyggnationer. Simuleringen speglar en önskad väg genom svensk kriminalvård för att på så sätt utnyttja platserna som finns på ett tillfredställande sätt. Utdata från simuleringen kan inte tolkas exakt eftersom det inte fanns statistik att tillgå inom alla områden. Då data saknats har istället sakkunniga från olika områden fått uppskatta värden till simuleringsmodellen. Simuleringen kan användas för att se tendenser för hur beläggningsgrader och kötider skiftar imodellen. Utifrån det önskade flödet genom anstaltsvistelsen kan slutsatser gällande antalet platser dras. Först och främst är det för få anstaltsplatser totalt, eftersom simuleringen urartar vid längre körningar. Då fler platser tillförs blir systemet stabilt. På kvinnosidan bör det satsas på fler öppna normalplatser för att öka flödet till de slutna normalplatserna. Det bör vara fler öppna än slutna normalplatser. Även för män behövs det fler platser. Här är läget mer kritiskt än för kvinnorna, eftersom det i stort sett behövs fler platser till alla differentieringsgrunder som finns i dag. Vidare kan det utläsas från resultaten att det är mycket svårt att lyckas med det inofficiella önskemålet om att 90 % av de häktade ska vara placerade inom sju dagar från det att de meddelats dom. En bidragande orsak till att modellen har svårt att tillgodose detta önskemål är att frifötterna prioriteras i modellen. Detta beror på att de köar direkt till platserna och därmed placeras så fort en plats blir ledig. Detta leder till längre köer för de häktade då det råder platsbrist. Även detta måste beaktas vid analys av utdata.

In this study, an approach is proposed to model and simulate the systems engineering process of design projects. One of the main aims is to model the systems engineering process, treating the process itself as a complex system. A conceptual model is developed as a result of a two-phase survey conducted with systems engineers. The conceptual model includes two levels of activity networks. Each first level systems engineering activity has its own network of second level activities. The model is then implemented in object oriented modeling language, namely SysML, using block definition diagrams and activity diagrams. Another aim is to generate a discrete event simulation model of the process for performance evaluation. For this purpose the SysML model is transformed to an Arena model using an Excel interface and VBA codes. Three deterministic and three stochastic cases are created to represent systems engineering process alternatives, which originate from the same conceptual model but possess different activity durations, resource availabilities and resource requirements. The scale of the project and the effect of uncertainty in activity durations are also considered. The proposed approach is applied to each of these six cases, developing the SysML models, transforming them to Arena models, and running the simulations. Project duration and resource utilization results are reported for these cases.

Two organizations with different frequency on their events have been researched by deep interviews and an observation. The examined organizations are Löfbergs Lila Arena and Karlstad Grand Prix. The traditional event organization primarily focuses on solving problems and delegating tasks during their meetings. And can therefore be seen as single loop learning. This leads to a situation where problems are being solved individually and the organization becomes very dependant on certain persons. The more process oriented event organization discuss their problems and tries to find the source of the problem. This implies that they use double loop learning and become less dependant on a specific person, rather the position. The tourism industry is one of the fastest growing industries in Sweden. Events are a contributing part of this growth. The purpose of this paper is to examine how the transfer of experience differs between a traditional event organization and a more process oriented one.

This paper examines how the Swedish nationalistic political party Sverigedemokraterna communicates regarding the crisis they experienced when the Swedish newspaper Expressen published a few video clips of three, in that time, highly important party members that got in an argument after a late night of drinking. Two of the party members were at the time of the publication the members of the Swedish parliament and all of them had important senior positions in the party. In the argument one of the party members used abusive, offensive, sexist and racist language while all acted threatening and even armed themselves with iron bars from a nearby construction site.The aim of this paper is to examine how the party Sverigedemokraterna conducts their crisis communication, if they apologies and the fashion of the apology. A press conference with the party leader and the most active user of abusive language and also an interview with the second member of parliament who is involved in the argument are studied. The rhetorical arena is used to describe and pinpoint the most important stakeholders in the crisis. Hearits structure “from wrongdoing to absolution” is used to describe the crisis and it’s context. Benoits apologiastrategies and Hearits requirements for an ethical apologia are used to describe and assess the crisis communication and apologia at the press conference and interview.The paper concludes that the individuals who communicate the apologia use different strategies. The party leaders focus is towards the future and corrective actions while claiming not to have all the necessary information. The other two party members portray themselves as victims. One of them apologizes while the other only acknowledges wrongdoing without apologizing. They all acknowledge wrongdoing.

Inledning: Svensk ishockey har under de senaste decennierna utvecklats till att bli en upplevelse­­­industri, vilket gör upplevelsen i arenan allt viktigare. En ishockeymatch säljs numer som en helhetsupplevelse, vilket ställer krav på klubbens utformning av arena­upplevelsen. Syfte: Studiens syfte är främst att undersöka hur Örebro Hockey arbetar med arena­upplevelsen för publiken i Behrn Arena under ishockeymatcher samt vad klubben i framtiden kan göra för att förbättra arenaupplevelsen. Studien ska även undersöka skillnaderna mellan att se en match i Behrn Arena och på tv. Frågeställningar: Vad gör Örebro Hockey för arenaupplevelsen i Behrn Arena? Vad kan Örebro Hockey göra för att i framtiden förbättra arenaupplevelsen för publiken? Hur har den historiska utvecklingen av arenaupplevelsen i Behrn Arena sett ut för Örebro Hockey? Vad finns det för skillnader mellan Örebro Hockeys matcharrangemang i Behrn Arena och tv-sändningar av C More? Metod: Studien använder en kvalitativ metod med fallstudiedesign. Det genomförs fyra semistrukturerade intervjuer, varav två görs på Örebro Hockeys kansli, en på restaurang Grodan i Stockholm och en på telefon. Vidare görs två mejlintervjuer med representanter för Örebro Hockey. Det görs även två ostrukturerade observationer: en i Behrn Arena och en under en tv-sänd SHL-match av C More. Resultat och slutsats: För att skapa en bra arenaupplevelse för publiken i Behrn Arena använder Örebro Hockey främst kringarrangemang och temamatcher. För att i framtiden förbättra arena­upplevelsen kan klubben däremot förbättra utbudet av mat och dryck för vanliga åskådare samt öka antalet kassaplatser i arenan. För drygt fem år sedan var det enbart ishockeymatchen som var Örebro Hockeys produkt. Publiksiffrorna i Behrn Arena var låga och det fanns varken alkoholtillstånd eller ett varia­tionsrikt utbud av mat och dryck. Sedan dess har stora förändringar skett och det är idag inte enbart ishockeymatchen som är evenemangets produkt, utan kringarrangemang och tema­matcher görs för att öka arenaupplevelsen för åskådarna. För att möjliggöra detta har Örebro Hockeys organisation förändrats och nya tjänster som privatmarknadschef och event­koordinator har tillkommit. Det är slutligen skillnad mellan att se en match live i Behrn Arena och en tv-sänd match av C More. En tv-sänd match ger åskådaren mycket information, genom exempelvis kommentarer, analyser, repriser och statistik. Detta är svårt att erbjuda åskådaren i arenan, även om Örebro Hockey, exempelvis genom en egen studio med intervjuer, gör närmanden mot det. På plats i Behrn Arena får åskådaren däremot uppleva en stämning som är svår att förmedla via en tv-sändning. / The aim of the present thesis is to examine the arena experience of the Swedish Hockey League (SHL) club Örebro Hockey. Örebro Hockey has had the highest spectator coverage   in SHL both season 2013/2014 and 2014/2015, reaching 97 % and 99 % of the arena respectively. Of that reason, it is of interest to examine what has made the club that successive. The aim of the thesis is also to examine the differences between a game watched live in Behrn Arena, in the arena of Örebro Hockey, and a televised SHL game. The thesis uses a qualitative research method, with three semi-structured interviews with respondents from Örebro Hockey and also a semi-structured interview with Dan Persson. Two additional email interviews are completed with respondents from Örebro Hockey. Furthermore, two un­structured observations are carried out. The observations are made during a game in Behrn Arena and during a televised game. The conclusion of the thesis is that Örebro Hockey primarily uses special events connected to the actual game and theme games to enhance the arena experience of the spectators. Another important conclusion is that while televised games provide the spectator information that is difficult to obtain in the arena, such as replays, statistics, analysis and interviews, games live in the arena provide the spectator an atmosphere that cannot be experienced in a televised game.

Relationsmarknadsföring används allt mer av revisorer för att behålla klienter. Eftersom relationsmarknadsföring kan leda till vänskap och eftersom vänskap försvårar revisorns oberoende kan detta påverka hur revisorsyrket uppfattas. För bland annat kreditgivare är det viktigt att redovisningen fått en opartisk granskning och om inte ett oberoende föreligger kan detta potentiellt bli ett problem. Syftet med denna studie var att se om kreditgivare tror att revisorernas relationsmarknadsföring kan resultera i ett uppfattat försvagat oberoende. I den teoretiska referensramen tas olika teorier upp som hänger ihop med revision. Bland annat talas det om tankesättet profession-independence; uppfattningen om revisorers förmåga att arbeta oberoende. Metoden som användes var kvalitativ. Totalt sex professionella kreditgivare intervjuades, i sex separata intervjuer. Intervjuerna var öppna och semistrukturerade, de spelades in på diktafoner och renskrevs efteråt. Empirin visade att nästan alla kreditgivare hade samma uppfattning, att relationsmarknadsföringen inte är ett hot mot oberoendet. Det fanns flera faktorer som gav kreditgivarna förtroende för revisorerna och detta förtroende var så starkt att de inte trodde relationsmarknadsföringen skulle orsaka problem. Analysen som gjordes av inhämtade data är att de intervjuade kreditgivarna ser revisionen som försäkran, samt att relationsmarknadsföringen inte tros leda till förstört oberoende eftersom den vänskap som relationsmarknadsföringen kan generera inte tros ha effekter på oberoendet. Svaren från de intervjuade förknippades med tidigare teorier, inkluderandes teori kring revisionsarenan, och studien finner potential till möjlig utveckling av befintlig teori. Slutsatsen var att det framkommit indikationer på att relationsmarknadsföring inte kommer att skada revisorernas profession-independence och att detta går att härleda till tre faktorer: Upplevda mekanismer som förhindrar beroendeställning, Goda erfarenheter av revisorer och Eget behov av att agera i oberoende projiceras på revisorerna. Ytterligare förslag till framtida forskning presenterades.

Esta dissertação tem como tema central os musicais Arena conta Zumbi (1965) e Arena conta Tiradentes (1967) e se propõe a investigar como o Teatro de Arena lidou com a conjuntura pós-golpe. Ambas as peças são encenadas entre o golpe e o AI-5, correspondendo a um período de tentativa de resistência a uma nova conjuntura repressiva que estancou um projeto modernizante e democrático que teve importância no imaginário do grupo. O Teatro de Arena teve grande importância na história do teatro brasileiro dos anos 1950 e 1960, encenando peças que apresentaram questões sociais e políticas nos palcos, e a ditadura civilmilitar trouxe a necessidade de reformulação do trabalho do grupo. Para analisar as peças, construímos um trajeto que passa pela contextualização histórica e cultural do período em questão e traçamos uma série de articulações teóricas que iluminam as relações entre teatro e política e os debates estéticos com os quais o Arena vinha dialogando, nacional e internacionalmente. Propusemos também uma leitura contrastiva com a peça O rei da vela, encenada pelo Teatro Oficina em 1967, e com os filmes O Desafio (1965), de Paulo Cesar Saraceni, e Terra em Transe (1967), de Glauber Rocha. Procuramos discutir os dilemas estéticos e ideológicos que o Arena enfrenta ao ter que lidar com a ideia de criticar uma movimentação revolucionária malograda sem, no entanto, descartar a ideia de revolução. Ao criar o Sistema Coringa, que articula teorias díspares como as de Stanislavski e Brecht, Augusto Boal e o Teatro de Arena apresentam problemas interessantes que esclarecem sua leitura sobre o período e demonstram uma trajetória importante de acúmulo de debate no teatro nacional. / This dissertation has as central subject the musicals Arena conta Zumbi (1965) and Arena conta Tiradentes (1967) and aims to investigate how the Teatro de Arena handled the post-coup situation. Both performances are staged between the coup and the AI-5, corresponding to a period of attempt to resistance to a new repressive situation that stagnated a modernizing and democratic project which had importance in the imaginary of the group. The Teatro de Arena had great importance in the history of brazilian theater of the 1950s and 1960s, staging plays that showed social and political issues in the stage, and the civic-military dictatorship brought the need to recast the group's work. To analyze the plays, we build a path that passes through the historical and cultural context of the period in question and draw a series of theoretical articulations that illuminate the relationship between theater and political and the aesthetic debates with which Arena was dialoguing, nationally and internationally. We also propose a contrastive reading with the play O rei da vela, staged by the Teatro Oficina in 1967, and the films O desafio (1965), by Paulo Cesar Saraceni, and Terra em Transe (1967), by Glauber Rocha. We seek to discuss the aesthetic and ideological dilemmas that Arena faces when had to deal with the idea of criticizing a revolutionary movement unsuccessful without, however, rule out the idea of revolution. Creating the Sistema Coringa, which combine disparate theories such as Stanislavski and Brecht, Augusto Boal and the Teatro de Arena presents interesting problems that clarify their reading of the period and demonstrate an important course of debate accumulation at the national theatre.