The purpose of this study was to investigate perceptions and experiences of compassion fatigue that exist among social workers who work with the investigative work of unaccompanied children and adolescents. The study further investigated their experiences of preventive and counteracting actions. In this qualitative study, interviews were conducted with six social workers who worked with unaccompanied children and adolescents. The results show that social workers have experiences of compassion fatigue. There are many descriptions of burnout syndrome, and a few descriptions of secondary traumatic stress. The results also show that social workers have many ideas about how to prevent or counteract compassion fatigue, both with ideas in the form of self-care or ideas about organizational changes. / Syftet med studien var att undersöka vilka upplevelser och erfarenheter av compassion fatigue som finns bland socialsekreterare som arbetar med utredningsarbete av ensamkommande barn och ungdomar. I studien undersöktes också deras upplevelser av förebyggande eller motverkande åtgärder. Studien är kvalitativ och sex socialsekreterare som arbetar med ensamkommande barn och ungdomar intervjuades. Resultatet visar att socialsekreterarna har upplevelser och erfarenheter av compassion fatigue. Det finns många beskrivningar av utmattningssyndrom, och ett fåtal beskrivningar av sekundär traumatisk stress. Resultatet visar också att socialsekreterarna har många tankar om hur man förebygger eller motverkar compassion fatigue, både i form av egenvård eller idéer om organisatoriska förändringar.

Bakgrund: Personer med funktionsnedsättning är mindre fysiskt aktiva, upplever sämre livsvillkor och mindre delaktighet än övriga befolkningen. Fysisk aktivitet på recept (FaR) uppvisar evidens och utvecklingspotential för att öka fysisk aktivitet hos personer med funktionsnedsättningar. Enligt Socialstyrelsen behöver antalet förskrivna FaR öka för särskilda utsatta grupper. Således behövs mer kunskap om fysioterapeuters erfarenheter av att förskriva av FaR till personer med funktionsnedsättningar och därigenom stödja beteendeförändring. Syfte: Att undersöka fysioterapeuters erfarenheter av att förskriva fysisk aktivitet på recept (FaR) till personer med funktionsnedsättning med fokus på hur de stödjer beteendeförändring av fysisk aktivitetsnivå. Metod: Kvalitativ semistrukturerad intervjustudie och deskriptiv design, där induktiv kvalitativ innehållsanalys användes vid analys av materialet. Resultat: Analysen gav tolv underkategorier fördelade på fyra kategorier: Att beakta skäl till förskrivning och beteendeförändring, Att skapa förståelse för förskrivningen hos brukare och nätverk, Att hitta fungerande aktivitet samt Att stödja en beteendeförändring. Genom dessa beskrev fysioterapeuterna sina erfarenheter. Slutsats: Fysioterapeuternas erfarenheter av att förskriva FaR till personer med funktionsnedsättning och därigenom stödja beteendeförändring av fysisk aktivitetsnivå, beskrev en utmanande och komplex uppgift. Omgivningsrelaterade faktorer som ekonomi och aktivitetsutbud kan ibland hindra förskrivning och beteendeförändring hos brukare, trots att fysioterapeuterna skapat förutsättningar. Detta kan försvåra uppgiften att stödja en marginaliserad grupp till ökad fysisk aktivitet. / Background: Individuals with disabilities are less physically active, report lower  life conditions and a lower participation then the rest of the population. Physical activity on prescription (PAP) show a high degree of evidence and potential for development to improve the physical activity among people with disabilities. The amount of PAP within vulnerable groups needs to increase according to the National guidelines from the National board of Health & Welfare. Therefore more knowledge are needed about physiotherapist’s experiences of prescribing PAP to support behavior change for individuals with disabilities. Aim: The aim was to explore physiotherapist’s experiences of prescribing physical activity on prescription (PAP) for individuals with disabilities with the focus on behavior change towards increased physical activity. Method: A qualitative, semi structured interview study with descriptive design. An inductive, qualitative content analysis were used when analyzing the material. Result: The analysis resulted in twelve subcategories divided into four main categories: Reasons considered when prescribing and for behavior change, To create understanding among patients and their community about the prescription, To find a suitable activity and last To support behavior change. The physiotherapist’s within the study used these categories to depict their experiences. Conclusion: The physiotherapist’s experiences when prescribing physical activity on prescription for individuals with disabilities and to support their behavior change towards increased physical activity depicted a challenging and complex task. Environment-related factors such as economy and the availability of activities could hinder the prescription and patient’s behavior change despite preconditions created by the physiotherapist’s. This could hinder the task of supporting a marginalized group towards improvements in physical activity.

<p><strong>Introduktion</strong>Utifrån den samhällssyn som råder diskrimineras ofta personer med funktionsnedsättningar genom att betraktas som otillräckliga för att inkluderas i samhället. Inkludering av barn och ungdomar inom idrottsorganisationer ser olika ut. Å ena sidan inkluderas de i idrottsrörelsen genom handikappsidrottsföreningar, å andra sidan inkluderas de i idrottsföreningar som erbjuder dem att vara medlemmar i verksamheten. Genom att inkluderas i idrottsföreningar kan allmänhetens attityd om olika funktionsnedsättningar avdramatiseras. Orter med begränsat deltagarantal kan även försvåra bildandet av speciella handikappidrottsorganisationer. Genom en öppenhet hos idrottsföreningar att ta emot barn ungdomar som är i behov av särskilt stöd så möjliggörs att olikhet inte ses som ett hinder, utan som en tillgång. Det handlar om att inte se brister hos individer med funktionsnedsättningar, utan att förändra de brister som organisationen har, om den inte kan ta emot alla individer.</p><p> </p><p><strong>Syfte</strong></p><p>Studiens syfte var att belysa föreningsledares erfarenheter av en idrottsverksamhet som anpassats för barn- och ungdomar med funktionsnedsättningar. Syftet är även att utröna vilka möjligheter och begränsningar som finns, inom inkludering av utövare med funktionsnesättningar.</p><p> </p><p><strong>Teoretisk ram</strong></p><p>I likhet med Deweys transaktionella teori, där människa får sin personlighet först vid en socialisation, kan en utövare med funktionsnedsättning anses bli en medlem först när de ingår i socialt samspel med övriga medlemmar. Dewey menar även att det sociala samspelet inte går att undvika utan uppstår spontant i lek och idrott.</p><p><strong> </strong></p><p><strong>Metod</strong></p><p>Urvalet av föreningar följde ett strategiskt geografiskt urval med hänsyn till typ av idrottsgrenar, typ av projekt som lagidrott respektive individuell idrott samt pojk- alternativt flickinriktning på verksamheten. Med inriktning från data av halvstrukturerade intervjuer med fem manliga samt en kvinnliga föreningsidrottsledare, har denna studie analyserats genom kvalitativ analys<strong>. </strong> Avsikten har inte varit att arbeta fram någon ny teori, utan att istället att fördjupa kunskaper inom fenomenet inkludering, genom att problematisera fram ett tema. Tidigare forskning har analyseras som textuell enheter, där jag urskiljt konturerna av resultatet från studiens tema.<strong></strong></p><p><strong> </strong></p><p><strong>Resultat</strong></p><p>Utövarna har kommit att få en accepstans inom föreningen av övriga medlemmar, tack vare att det är med och syns vid olika evenemang, och därigenom visar en vilja att sträva framåt. Enligt föreningsledarna har aktivitetsledarna bemött utövarna genom att visa tillit, utövarna har vågat göra fel, för att kunna driva sin utveckling av förmågor framåt. Då utövarna skulle övergå till ordinarie verksamhet, fanns det tveksamheter vilka som skulle ta det ekonomiska ansvaret över gruppen.</p><p>Ur föreningsledarnas perspektiv har aktivitetsledarna tagit för givet att gängse traditioner inom verksamheten ska följas, med föräldrar som hjälptränare, vilket bör kunna höja kompetensen, där ledarna visat osäkerhet.</p><p> </p><p><strong>Diskussion</strong></p><p>Mitt induktiva resonemang har föranlett att slutsatserna dragits från de idrottsprogram, som anpassat idrottsverksamhet för utövarna med funktionsnedsättningar. Min uppfattning är de som tagit lärdomar inom en idrottsligkultur, också är förtjänta av uppmärksamhet, oavsett funktionsnedsättningar eller inte. Intresset bör riktas mot deras idrottsliga prestationer, med framgångar som uppnåtts. De utövarna som då sätts i rampljuset, kan möjliggöra en ökning av kunskaper, som föranlender nya inkluderingstankar.</p><p> </p><p> </p>

IntroduktionUtifrån den samhällssyn som råder diskrimineras ofta personer med funktionsnedsättningar genom att betraktas som otillräckliga för att inkluderas i samhället. Inkludering av barn och ungdomar inom idrottsorganisationer ser olika ut. Å ena sidan inkluderas de i idrottsrörelsen genom handikappsidrottsföreningar, å andra sidan inkluderas de i idrottsföreningar som erbjuder dem att vara medlemmar i verksamheten. Genom att inkluderas i idrottsföreningar kan allmänhetens attityd om olika funktionsnedsättningar avdramatiseras. Orter med begränsat deltagarantal kan även försvåra bildandet av speciella handikappidrottsorganisationer. Genom en öppenhet hos idrottsföreningar att ta emot barn ungdomar som är i behov av särskilt stöd så möjliggörs att olikhet inte ses som ett hinder, utan som en tillgång. Det handlar om att inte se brister hos individer med funktionsnedsättningar, utan att förändra de brister som organisationen har, om den inte kan ta emot alla individer.   Syfte Studiens syfte var att belysa föreningsledares erfarenheter av en idrottsverksamhet som anpassats för barn- och ungdomar med funktionsnedsättningar. Syftet är även att utröna vilka möjligheter och begränsningar som finns, inom inkludering av utövare med funktionsnesättningar.   Teoretisk ram I likhet med Deweys transaktionella teori, där människa får sin personlighet först vid en socialisation, kan en utövare med funktionsnedsättning anses bli en medlem först när de ingår i socialt samspel med övriga medlemmar. Dewey menar även att det sociala samspelet inte går att undvika utan uppstår spontant i lek och idrott.   Metod Urvalet av föreningar följde ett strategiskt geografiskt urval med hänsyn till typ av idrottsgrenar, typ av projekt som lagidrott respektive individuell idrott samt pojk- alternativt flickinriktning på verksamheten. Med inriktning från data av halvstrukturerade intervjuer med fem manliga samt en kvinnliga föreningsidrottsledare, har denna studie analyserats genom kvalitativ analys.  Avsikten har inte varit att arbeta fram någon ny teori, utan att istället att fördjupa kunskaper inom fenomenet inkludering, genom att problematisera fram ett tema. Tidigare forskning har analyseras som textuell enheter, där jag urskiljt konturerna av resultatet från studiens tema.   Resultat Utövarna har kommit att få en accepstans inom föreningen av övriga medlemmar, tack vare att det är med och syns vid olika evenemang, och därigenom visar en vilja att sträva framåt. Enligt föreningsledarna har aktivitetsledarna bemött utövarna genom att visa tillit, utövarna har vågat göra fel, för att kunna driva sin utveckling av förmågor framåt. Då utövarna skulle övergå till ordinarie verksamhet, fanns det tveksamheter vilka som skulle ta det ekonomiska ansvaret över gruppen. Ur föreningsledarnas perspektiv har aktivitetsledarna tagit för givet att gängse traditioner inom verksamheten ska följas, med föräldrar som hjälptränare, vilket bör kunna höja kompetensen, där ledarna visat osäkerhet.   Diskussion Mitt induktiva resonemang har föranlett att slutsatserna dragits från de idrottsprogram, som anpassat idrottsverksamhet för utövarna med funktionsnedsättningar. Min uppfattning är de som tagit lärdomar inom en idrottsligkultur, också är förtjänta av uppmärksamhet, oavsett funktionsnedsättningar eller inte. Intresset bör riktas mot deras idrottsliga prestationer, med framgångar som uppnåtts. De utövarna som då sätts i rampljuset, kan möjliggöra en ökning av kunskaper, som föranlender nya inkluderingstankar.

This is a qualitative study designed to investigate how professional support group leaders talk about their role as supervisor of support groups for children and adolescents with problematic home situations. We also examine how these supervisors talk about the method they use and how they talk about the individual child. We have chosen critical discourse analysis to help us explore if there are different ways to talk about these territories. Our questions are: How does the support group leader talk about his role? How does the support group leader talk about the method? How does the support group leader talk about the individual child? The theories we have chosen to use in the analysis of our material is Aaron Antonovsky's Sense of Coherence and social constructivism. We have, as mentioned, chosen to do a qualitative study using semi-structured interviews conducted with seven active support group leaders at three different support group organizations. We transcribed the interviews and coded them separately and then went through the coded material together. The analytical method we have chosen is discourse analysis focusing on Norman Fairclough´s critical discourse analysis. Along with Fairclough´s three-dimensional model, we analyzed the interviews at the following levels: text practice, discursive practice and social practice. Based on our purpose and our questions we managed to distinguish six different discourses, within each territory we found two discourses that stood in contrast to each other. In the territory "How the support group leader talks about his own role," we found the knowledge discourse and the playful discourse. In the territory "How the support group leader talks about the method" we were able to discern a discourse view of the method as complete and a view of the method as adaptable. In the territory "How the support group leader talks about the individual child" we found the discourse about the perception of the child as a subject and the perception of the child as an object. These discourses were put together to constitute two discourse chains which showed two different orientations of the support group leader. We then analyzed these discourse chains our theories and questioned them based on how the two different types of leader’s we located could affect the method’s design and the children participating in support groups. The study concludes with a part in which we compare our results with earlier research within this field followed by suggestions for further research.

This qualitative study aims to contribute to increased knowledge of how collaboration between social services, schools and health centers works and can be improved in the work with children and youths with mental illness. This study focuses on the obstacles and opportunities that according to professionals often arises when different areas of the field collaborate. In order to achieve the purpose of the study, six qualitative interviews were conducted with professionals who are currently employed within each organization. The empirical data was analyzed using a theoretical framework that consists of the followingtheoretical concepts:collaboration, knowledge and explanation factors, formal and informal rules, organizational situation, external and internal conditions, opportunities for collaboraton and multidiciplinary teams. The results of this study indicates that the professionals interpret that obstacles and opportunities for collaboration occurs on both a structural and individual level. There is an awareness of how and why obstacles are created, but according to the professionals there is a lack of personal contact and communication between the organisations, which is needed to get a better understanding of each other's work and responsibilities. Having a discussion about collaboration is, according to the professionals, central for them to be able to provide children and youths with mental illness the optimal support and assistance that they may require / Denna kvalitativa studie har som syfte att bidra med ökad kunskap om hur samverkan mellan socialtjänst, skola och första linjens psykiatri fungerar och kan förbättrasi arbetet med barn och ungdomar med psykisk ohälsa. Studiens fokus är att undersöka vilka hinder och förutsättningar som de professionella uppfattar uppstår när verksamheterna samverkar. För att uppnå studiens syfte har sex kvalitativa intervjuer genomförts med professionella som har en nuvarande anställning inom respektive verksamhet. Det empiriska materialet har analyserats med hjälp av ett teoretiskt ramverk som består av de teoretiska begreppen: samverkan, kunskaps-och förklaringsmässiga faktorer, formella och informella regler, organisatorisk situation, yttre och inre betingelser, förutsättningar för samverkan och multidisciplinära team. Resultatet i denna studie pekar på att de professionella uppfattar att hinder och förutsättningar för samverkan uppstår på både en strukturell och individuell nivå. Det finns en medvetenhet om hur och varför hinder skapas, men enligt de professionella saknas personlig kontakt och kommunikation mellan verksamheterna som behövs för att få en ökad förståelse för varandras arbete och ansvarsområden. Att diskutera och tydliggörasamverkan,är enligt de professionella, en central förutsättningför att de tillsammans ska kunna erbjuda barn och ungdomar med psykisk ohälsa optimala stöd-och hjälpinsatser.

Syftet med denna studie har varit att utifrån skolkuratorers perspektiv öka förståelsen om skolkuratorers arbete för att hjälpa unga mellan 12-19 år som lider av någon form av psykisk ohälsa. För att analysera vårt material har vi använt oss av tre teorier: KASAM - känsla av sammanhang av Aaron Anthonovsky, Utvecklingsekologi av Urie Bronfenbrenner och Krav- Kontroll - Stöd av Robert Karaseks och Töres Theorells. Studien har genomförts med en kvalitativ metod med hjälp av sex semi- strukturerade intervjuer med sex skolkuratorer. Resultatet som vi kom fram till i vår studie är att skolan medför stress och oro för unga. Hemförhållanden och sociala medier är även två faktorer som bidrar till psykisk ohälsa bland unga. Skolkuratorers huvudfokus är individuella stödsamtal till elever, dock visade vårt resultat att på grund av tidbrist kan de inte jobba lika förebyggande som de vill. Skolkuratorernas svårigheter med arbetet är att upptäcka psykisk ohälsa bland unga. / The purpose of the study is to, from the perspective of the school curators, increase understanding of the work of school workers to help young people between 12- 19 years suffering from some of mental illness. To analyze our material, we have used three theories: Aaron Anthonovsky about KASAM, Urie Bronfenbrenner theory about Developmental Ecology, and Robert Karaseks and Töres Theorells theory about Requirements- Control - Support. The study has been conducted with a qualitative method using six semi- structured interviews with six school counsellors. The serults we found in our study are that the school brings stress and concern to the young people/students. Home relationships and social media are also two factors that contribute to mental ill health among young people. Schools main focus is individual support talks for students, however, our results showed that due to lack of time they can not work as preventively as they like. The school counsellors diffculties with the work are to detect mental ill health among young people.

The aim of this study was to increase the understanding of how foster parents of unaccompanied children and youths build and maintain relations with the foster placed children. Furthermore, this study highlights the foster parents’ view of being a foster parent and the effects of the commitment of being a foster home. The empirical material data has been collected by interviews with seven foster parents’ in Sweden and the theories that have been used for the analysis of the result are systems theory and a concept from the attachment theory, called internal working models. The conclusions of this study are that foster parents of unaccompanied children and youths have an ability to establish a valuable relationship with said children, however they experience cultural and linguistic difficulties in the process of establishing a relationship with the youths and children. Another conclusion is that the foster parents’ family lives have changed in positive terms while being a foster home.

Socialt samspel är en viktig komponent för individens utveckling av verklighetsuppfattning, personlighet och identitet. Eftersom barn och ungdomar med autism har nedsättningar som påverkar deras sociala samspel blir insatser kring social färdighetsträning en åtgärd som påverkar deras och hela deras familjs livskvalitet. Denna studie undersöker hur praktisk användning av den manualbaserade sociala färdighetsträningen KONTAKT-gruppbehandling upplevs av vårdpersonal i Sverige. Kvalitativa intervjuer har genomförts med 17 personer inom vård som har erfarenhet att vara KONTAKT-tränare från sex olika regioner i Sverige. Frågeställningar som lyftes i denna studie handlar om i) Hur uppfattar vårdpersonalen användningen av den manualbaserade sociala färdighetsträningen KONTAKT i arbetet med barn och ungdomar med autism och deras föräldrar? ii) Vilka upplevelser har vårdpersonalen av sin roll som KONTAKT-tränare? och iii) Finns det eventuella gap mellan teori och praktik kring användningen av den manualbaserade träningen av sociala färdigheter KONTAKT inom olika delar av vårdverksamheten? Utifrån grundad teori har en teoretisk modell genererats som beskriver respondenternas upplevelse av KONTAKT-tränarens roll, vilken påverkar och påverkas av tidsaspekter och samspelsförmågor. Studiens resultat indikerar att känslan av meningsfullhet och lärdom genom erfarenhet upplevs i rollen som KONTAKT-tränare. Studien visar att med rollen följer ett ansvar att planera och rekrytera deltagarna till KONTAKT-gruppbehandling. Rollen som KONTAKT-tränare beskrevs av respondenterna påverkas av tidsaspekter som kopplas till det praktiska utförandet utifrån behandlingsmanualen. Studiens resultat indikerar att det i rollen som KONTAKT-tränare krävs en förmåga att samspela med föräldrar, andra i team (kring rekrytering), partner/kollega (den andra KONTAKT-tränaren) och barn eller unga med autism inför och under pågående gruppbehandling. I studien diskuteras implikationer för organisation och implementering. Det långsiktiga syftet med denna studie är att bidra till utveckling av insatser som stödjer barn och ungdomar med autism och deras anhöriga. / Social interaction is an important component for the individual's development of perception of reality, personality, and identity. Because children and adolescents with autism have disabilities that affect their social interaction, interventions in social skills training become a measure that affects their and their entire family's quality of life. This study examines how practical use of the manual-based group training treatment KONTAKT is experienced by clinicians in Sweden. Qualitative interviews with altogether 17 caregivers from six different regions in Sweden were conducted with the aim of answering the following research questions: i) How do caregivers perceive the use of the manual-based social skills training concept KONTAKT when working with children and adolescents with autism and their parents? ii) What experiences do the caregivers have in their role as a KONTAKT coach? and iii) Are there any gaps between theory and practice regarding the use of the manual-based social skills training concept KONTAKT in different areas of care giving activities? Based on grounded theory, a theoretical model has been generated that describes the respondents' experience of the role as a KONTAKT coach, a role that affects and is affected by time aspects and cooperation ability. The results of the study indicate that the feeling of meaningfulness and learning through experience is experienced in the role as a KONTAKT coach. The study shows that the role comes with a responsibility to plan and recruit participants for KONTAKT group treatment. The role as a KONTAKT coach was described by the respondents as affected by time aspects that are linked to the practical implementation of the manual. The results of the study indicate that the role as a KONTAKT coach requires the ability to interact with parents, others in the team (around recruitment), partners / colleagues (the other KONTAKT coach) and children or adolescents with autism before and during ongoing group treatment. The study discusses implications for the organization and implementation of the treatment. The purpose of this study is to contribute to the development of interventions that support children and adolescents with autism and their relatives.

Psykisk ohälsa ses som ett folkhälsoproblem bland barn och ungdomar. Psykiska besvär tidigt i livet ökar risken för suicidförsök. I åldersgruppen 10–19 år begår ungefär 50–60 personer suicid per år i Sverige. Psykologer på barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) arbetar bland annat med suicidnära barn och ungdomar. Syftet med studien var att undersöka psykologers upplevelse av att arbeta med suicidnära barn och ungdomar. Studien har även ämnat till att undersöka vilket stöd organisationen erbjuder psykologerna i arbetet med suicidnära barn och ungdomar samt hur stödet upplevs. Sju psykologer på BUP intervjuades med semistrukturerade intervjuer som analyserades med tematisk analys. Majoriteten av deltagarna upplevde arbetet med suicidnära barn och ungdomar som ensamt, utmanande och emotionellt belastande samt att känslorna följde med efter arbetstid. Stödet från organisationen beskrevs som svagt och bestod oftast av handledning, riktlinjer och utbildning. Det kollegiala stödet upplevdes som bra men otillräckligt. Det stöd som psykologerna upplevde som viktigast att få från organisationen var emotionellt stöd. Slutsatsen var att psykologerna upplever en obalans i arbetskrav och arbetsresurser som har resulterat i känslor som stress och oro. Förslag till framtida forskning är att studera patienternas och ledningens perspektiv på BUP samt jämföra arbetet på privatiserade BUP för att undersöka skillnader i upplevelse och stöd från organisationen. / Mental illness is seen as a public health problem among children and adolescents. Mental disorders early in life increase the risk of suicide attempts. In Sweden, approximately 50 to 60 people between the ages of 10 and 19 commit suicide each year. Among other things, psychologists in child and adolescent psychiatry (BUP) work with suicidal children and adolescents. The purpose of this study was to examine psychologists' experiences of working with suicidal children and adolescents. The study also aimed to investigate what organizational support is offered to psychologists working with suicidal children and adolescents and how the support is experienced. Semi-structured interviews of seven psychologists in BUP were conducted and analyzed using thematic analysis. The majority of the participants experienced their work with suicidal children and adolescents as lonely, challenging, and emotionally draining and that these emotions followed them home after working hours. The organizational support was described as weak and usually consisted of supervision, guidelines, and training. The support from colleagues was perceived as good but insufficient. The organizational support that psychologists felt was most important to receive was emotional support. The conclusion was that psychologists experience an imbalance in professional demands and resources that has resulted in emotions such as stress and anxiety. Suggestions for future research are to study patient and management perspectives on BUP and compare existing research with the work in privatized BUP to see if there are differences in experiences and organizational support.