Undersökningen fokuserar på fyra Indiska pedagogers erfarenheter kring att arbeta i en barngrupp. Syftet är bidra med uppfattningar kring hur pedagoger i Indien upplever arbetet i större barngrupper i de yngre åldrarna. Forskningsfrågorna utgår från pedagogernas förhållningssätt, erfarenheter samt vad pedagogerna anser den totala barngruppens storlek bör vara. Använda teorier är sociokulturellt perspektiv samt Hofstedes kulturdimensionsteori.   Sammanlagt har fyra semistrukturerade intervjuer gjorts med pedagoger i Goa, Indien. Resultatet visar att dessa pedagoger använder sig utav olika strategier för att försöka nå alla barnen i barngruppen. Det är ett stort fokus på lärande och i Indien ses pedagogen som en person med hög aktoritet. Prioritering i arbetet är att arbeta efter skolan riktlinjer som de blir tilldelande. Det resulterar att pedagogerna blir mer stressade. För barnen att vara i en större barngrupp menar pedagogerna utvecklar olika sociala kompetenser hos barnen. Det som påverkar pedagogernas fårhållningssätt är kulturen och synen på läraren.   Pedagogerna använder sig utav olika strategier för att barnen ska rikta uppmärksamheten mot dem och sånger är en av metoderna. Flera av pedagogerna menar att de vill nå barn som inte är intresserade av skolan genom att ge dem mer tid och uppmärksamhet. Då fokus riktas mot de barnen som behöver mer övning hinner pedagogerna inte med att arbeta med alla barnen i gruppen. Pedagogerna i Goa arbetar med vad vi i Sverige anser är en stor barngrupp och för dem är en idealisk barngrupp 20-35 barn.

Syftet med denna studie är att ta reda på vilket inflytande det pedagogiska ledarskapet har på en barngrupp vid av- och påklädning i hallen. Vi vill få en fördjupad syn på hur stort inflytande en förskollärares förhållningssätt och ledarskap har på en hel barngrupp vid ett moment som sker dagligen. Vi vill ta reda på om ledarskapet som utövas har så stor effekt att en hel barngrupp beter sig olikt dag för dag samt hur förskollärarna anser att det kan påverka deras lärande och utveckling. Som metod har vi använt oss av sex observationer och semistrukturerade intervjuer där sex förskollärare har deltagit. Vi har i vår studie utgått från det sociokulturella perspektivet. Vår slutsats är att ett pedagogiskt ledarskap påverkar både barn och vuxna på förskolan. Det är av stor vikt att man som förskollärare är medveten om vilken roll man vill ha och vilken roll man intar i ett arbetslag.

Bakgrund Bakgrundskapitlet börjar med historik om hur barngruppsantalet i svensk förskola harförändrats och utvecklats. Under tidigare forskning redogörs det för forskning och litteratur som berör barngruppsstorlekar i förskolan och dess påverkan på förskollärarensarbetssituation. Den teoretiska utgångspunkten i studien är Bronfenbrennersutvecklingsekologi. Syfte Syftet är att belysa hur förskollärare upplever att storleken på barngruppen påverkar deras arbetssituation. Metod Undersökningen genomfördes med kvalitativ metod. Vid intervjuerna användes ensemistrukturerad intervjumetod för att få ta del av förskollärarnas tankar och åsikter ombarngruppsstorlekar. Studien omfattade sex förskollärare och genomfördes vid tre förskolor itvå olika kommuner i Västra Götalands län. Resultat Resultatet redogörs under fyra kategorier: barnets behov, kontakt med vårdnadshavare, omgivningens påverkan samt skolinspektion/styrdokument. I resultatet framkom det att förskollärarna tyckte att barngrupperna var för stora. De arbetade dagligen med att dela uppbarnen i mindre grupper för att kunna tillgodose alla barns behov samt att de alla betonadeförskolans miljö som en viktig faktor vid uppdelandet av barngrupperna. Det fanns en önskan hos majoriteten av förskollärarna att de kunde vara med och bestämma barnantalet i barngrupperna.

Vår kvalitativa intervjustudie fokuserar på yrkesverksamma pedagogers uppfattningar om barns stress i relation till stora barngrupper i förskolan. Forskning visar att stora barngrupper kan vara mindre gynnsamt för barns välbefinnande och stressnivå. Studiens syfte är att skapa ökad förståelse för hur yrkesverksamma pedagoger i förskolan uppfattar och pedagogiskt förhåller sig till barns stress i relation till stora barngrupper, samt vilka kunskaper de menar sig ha gällande detta problemområde. Med hjälp av det relationella och kategoriska perspektivet försöker vi skapa förståelse för och analysera inkommen empiri. Empirin är insamlad genom intervjuer med yrkesverksamma pedagoger i förskolan. Resultatet visar att pedagogerna känner sig osäkra angående området då de sällan har stött på barns stress i fortbildningar eller diskuterat det på varken grupp, individ eller organisationsnivå. Trots detta har pedagogerna uppfattningar om barns stress i relation till stora barngrupper och kan relatera det till barns välbefinnande. De intervjuade pedagogerna anser sig alla jobba i en stor barngrupp och bär på tankar kring hur de kan arbeta för att minska stressnivån hos vissa barn. Studien visar även att yrkesverksamma pedagoger i förskolan kan dra nytta av kunskapen inom de ovan nämnda forskningsområdet, för att medvetet kunna utforma förskolans verksamhet och därmed jobba förebyggande med barns stressreducering.

Syftet är med den här uppsatsen är att undersöka vilka strategier som förskollärare säger sig använda för att möjliggöra trygghet i en pressad verksamhet. I dagens samhälle står förskolan inför många utmaningar såsom brist på utbildad personal, lokaler som inte är anpassade till verksamhetens behov och en begränsad ekonomi. Samtidigt som förskollärare upplever att deras uppdrag blir allt större upplever de också att barngruppernas storlek ökar. Många förskollärare menar att detta påverkar deras arbete i verksamheten. Därför undersökte uppsatsen vilka strategier förskollärare säger sig använda för att möjliggöra trygga relationer till barn och barnen emellan, samt hur förskollärare organiserar verksamheten för att skapa en social trygghet. För att undersöka detta har en digital enkät skickats ut och fyra intervjuer genomförts. I resultatet framkom det att de vanligaste strategierna var att dela upp barngruppen i mindre grupper, att inkludera barnen i arbetet med trygghet och att skapa tydliga rutiner för barnen i verksamheten.

Ny statistik från Skolverket visar att en femtedel av alla barngrupper i förskolan består av 21 eller fler barn. I dag finns över 4 800 barngrupper och de stora grupperna blir allt fler (Skolverket, 30.03.2011). Samtidigt kan vi läsa i Lpfö 98 (reviderad 2010) att personalens uppdrag är att tillgodose alla barns behov och lägga grunden för ett livslångt lärande. Förskolan har ett demokratiskt uppdrag och ska värna om delaktighet och dialog (a.a.). Det finns en motsägelsefullhet i hur man ser på varje barns rätt att utvecklas när man i samma veva fattar politiska beslut om gruppstorlekar, där storlekarna kanske hindrar det pedagogiska arbetet. Barngruppernas storlek och personaltätheten i förskolan är en kvalitetsfråga som har diskuterats mycket under de senaste åren. Vi har läst vad litteratur och tidigare forskning skriver om stora barngrupper och om barns socioemotionella utveckling. Det visar sig att det är många olika faktorer som påverkar kvaliteten i förskolan och det enskilda barnet utveckling. Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares syn på hur gruppstorleken påverkar barnets sociala och emotionella utveckling. I undersökningen använde vi oss av en kvalitativ metod i form av informella intervjuer. Vi intervjuade tio pedagoger från två olika förskolor och med olika lång erfarenhet. Resultatet i denna studie visade att gruppstorleken uppfattades ha en både positiv och negativ inverkan på barns socioemotionella utveckling. Stora barngrupper uppfattades att främja möjligheterna till ömsesidigt samspel där barnen lär av varandra både socialt och emotionellt samtidigt som det kan försvårar arbetet för pedagogerna att se det enskilda barnet och dess behov. Sammanfattningsvis visade det sig att storleken på barngruppen inte påverkade arbetet i verksamheterna i så lång utsträckning som, enligt informanterna, deras attityd och kompetens gör.

I läroplanen för förskolan står det bland annat att man ska sträva mot att barnen utvecklar sin förmåga att lyssna och berätta. Idag finns inga direkta krav på lärande i förskolan samtidigt som förskolan ska vara en lärande miljö. Pedagoger måste därför vara väl medvetna om hur deras arbete kan påverka barnen. Syftet med denna undersökning är att lyfta fram pedagogers tankar i sitt arbete med högläsning i förskolan. I undersökningen har totalt sex pedagoger, från två olika förskolor, svarat på mina frågor genom kvalitativa intervjuer. Svaren från mina informanter har sedan analyserats med hjälp av den litteraturgenomgång som presenteras i arbetet. Utifrån följande forskningsfrågor, ”hur beskriver pedagogerna att de arbetar med högläsning” samt ”vilken betydelse anser pedagogerna att högläsning har för barns utveckling” har resultatet delats in i två teman; pedagogers arbete med högläsning och högläsning för barns utveckling. Vad som framkommer i mitt resultat är att samtliga pedagoger har en stor medvetenhet om den betydelse högläsning har både i deras pedagogiska arbete samt för barns utveckling. Samtliga pedagoger menar att barn genom högläsning utvecklar sin språkliga förmåga. Detta genom att barnen får höra nya ord användas och att tillsammans samtala om boken. Pedagogerna svarar att de genom högläsning kan bearbeta barns känslor på så sätt att de läser böcker där bokens ämne överensstämmer med något som ligger barnen nära. Vad som även framkommer i min undersökning är att pedagogerna skiljer på planerade och spontana högläsningstillfällen. Att arbeta planerat säger pedagogerna handlar mycket om barns utveckling. De spontana högläsningstillfällena säger pedagogerna snarare handlar om närhet tillsammans med en vuxen.

Förskollärarnas arbete i stora barngrupper är ett för tiden relevant och viktigt ämne att lyfta. Många aktuella debatter handlar om storleken på barngruppen och dess inverkan på det enskilda barnet, inte lika många lyfter hur stora barngrupper påverkar förskollärarna och deras arbete. Syftet med denna studie var därför att undersöka hur förskollärare menar att deras psykosociala arbetsmiljö påverkas i en stor barngrupp. Vidare var syftet även att åskådliggöra hur förskollärarna menar att en stor barngrupp påverkar deras möjligheter att tillgodose barns behov av omsorg och interaktion.I studien har jag använt mig av kvalitativ metod, och empirin består av sex intervjuer med tre olika förskollärare på samma avdelning samt observationer av pedagogernas interaktion och bemötande av barnens olika omsorgsbehov.Studiens resultat visar att det är konsekvenserna av en stor barngrupp som påverkar pedagogerna, till exempel att administrativa och praktiska arbetsuppgifter ökar ju fler barn det finns i barngruppen. Pedagogerna menar att de på grund av ökade arbetsuppgifter blir stressade, känner sig otillräckliga och att de inte når upp till de krav som de har på sig själva men även de krav som bland annat Läroplanen (Lpfö 98/10) ställer. Pedagogerna menar även att deras möjligheter att tillgodose barns behov av omsorg och interaktion är begränsade, till exempel genom att omsorgssituationer och interaktionstillfällen som blöjbyten, på- och avklädning, måltider, konflikthantering samt sagoläsning präglas utav stress och brist på tid.

Syftet med vår undersökning är att synliggöra några verksamma pedagogers syn på barns utanförskap i förskolan samt deras förebyggande arbete för att förhindra utanförskap i förskola. Studien grundar sig på en kvalitativ enkätundersökning, där totalt 13 förskollärare, barnskötare och fritidspedagoger medverkade. Resultat visar en samstämmighet bland pedagoger i synen på utanförskap samt flerdimensionell syn på förebyggande arbete. Svaren i undersökningen korrelerar med forskning inom barns utanförskap. Vi utgår från Vygotskijs teorier som kan visa på relationer mellan människor och hur relationer kan forma en individ genom sociala samspel. Juul och Jensen har också en teori om huruvida pedagogers relationskompetens kan ha betydelse i arbetet med barn. Meads teori kan visa på hur ett barn kan hamna i utanförskap och genom Bowlbys anknytningsteori försöker vi visa på hur barns tidiga relationer med vuxna kan påverka barnets framtida sociala samspel med andra barn. I vår studie kom vi fram till att pedagoger uppfattar ett barns utanförskap när ett barn står utanför gemenskapen och inte får vara med i leken. Pedagogernas svar på våra frågor i studien om vad som kan orsaka barns utanförskap inriktade sig särskilt på barns bristande sociala kompetens, problem med kommunikationen eller blyghet. / The survey´s aim is to identify the view on alienation in preschool and to identify methods to prevent alienation. The questionnaire survey is qualitative and answered of totally 13 preschool educators. The result in the survey shows that there is harmony in the view of alienation and multidimensional view on avoidance efforts. These views agree well with scientific research of children alienation. Keywords: alienation, preschool, companionship, fellowship.

Syftet med detta arbete var att få ökad förståelse för hur pedagogerna ser på sitt arbete i en större barngrupp. Vi ville undersöka hur barnens lek, samspel och lärande möjliggörs eller begränsas i en större barngrupp, och vilken roll tryggheten har för de yngre barnen i barngruppen. Vi har genomfört observationer i barngruppen samt intervjuat 4 pedagoger med kvalitativ metod på en förskola med en större barngrupp. Det arbetar 7 pedagoger på avdelningen där vi gjort vår studie men de övriga 3 pedagogerna ville inte ställa upp. Samtliga intervjuer och observationer har transkriberats och analyserats var för sig. Vi har haft fortlöpande kontakt med pedagogerna som deltagit i studien. Den teoretiska utgångspunkten i vårt arbete är Mazlows behovshiarki samt tidigare forskning som behandlar begreppen barns relationsskapande i förskolan, de yngre barnens trygghet och leken. Några slutsatser är att pedagogerna ser både möjligheter och begränsningar i en större barngrupp. De yngsta barnen får inte den trygghet de behöver, och omsorgen om de små barnen tar en stor del av pedagogernas tid. Det positiva är att de äldre barnen får fler aktörer att samspela med i en större barngrupp.