Studiens syfte är att undersöka hur barns egentid tas tillvara i förskolan. Målet med undersökningen är att belysa hur barns behov av egentid möjliggörs eller begränsas i förskolan. För att få svar på vår undersökning har vi använt oss av följande frågeställningar: Hur ser förskollärarna på barns egentid? Vilka möjligheter ger personal på förskolan barn i behov av egentid? För att komma fram till vårt resultat har vi valt att utföra en kvalitativ forskningsmetod. Vi har kombinerat observationer dokumenterade med fältanteckningar och intervjuer. Studiens resultat visar att förskollärarna belyser vikten av egentid i förskolan, men uttrycker även att barngruppens storlek och begränsad tid är begrepp som krockar med egentiden. Resultatet visar även att den fysiska miljön har stor betydelse för hur barns egentid tas tillvara i förskolan. Detta kräver en medvetenhet och flexibilitet hos personalen och resultatet visade att personalen som medvetet använde sin makt på ett positivt sätt främjade barns behov av egentid.

Abstract Titel: Inkludering i förskolan - Pedagogers tankar om möjligheter och svårigheterInclusion in pre-school – Teachers’ thoughts about actabilities and difficulties.Författare: Petra Bauer och Petra JohanssonTyp av arbete: C-uppsats 15 högskolepoängHandledare: Kristian Lutz, Examinator: Marie LeijonKurs: förberedande kurs i specialpedagogik, Malmö högskolaDatum: 29 mars, 2011SyfteVi vill med vår undersökning få en bild av på vilket sätt pedagoger i förskolan arbetar mot en ”förskola för alla” . Hur lyckas man skapa inkluderande miljöer? Är förskolan anpassad för att möta alla barn? Inkludering, exkludering utesluter det ena begreppet det andra eller går det att kombinera dem?MetodVi valde att låta vår studie anta ett kvalitativt perspektiv med en hermeneutisk inriktning. Vi använde oss av kvalitativa intervjuer och enkäter. Intervjuerna genomfördes i två kommuner med olika social karaktär. Åtta förskollärare valdes ut för att delta i intervjuerna. Utifrån resultatet i intervjuerna gjordes sedan en enkät. Denna delades ut på 18 förskoleavdelningar där samtliga pedagoger svarade.ResultatI vår undersökning kan vi se att begreppet inkludering inte är förankrat hos pedagogerna. Vi får ändå uppfattningen att det finns en vilja att arbeta utifrån ett inkluderande perspektiv, men att man inte har orden och förutsättningarna för det. Vi har i vår studie kommit fram till två avgörande faktorer som påverkar utsikterna med att skapa en inkluderande verksamhet och de rör pedagogens roll och barngruppens storlek. Tiden för diskussion och reflektion har stor betydelse för hur pedagogerna upplever sin roll, samt sina möjligheter att planera och organisera verksamheten. Behovet av att använda sig av exkluderande lösningar finns, även om pedagogerna inte gärna talar i dessa termer. Vi har även kunnat se att man upplever att det finns tillfällen när denna form av lösning kan komma att gynna både det individuella barnet och gruppen.

Abstrakt   Stora barngrupper i förskolan är något som alltmer visas på media, och betraktas vara ett samhällsenligt problem av många. Stora barngrupper i förskolan är ett område där det inte finns så mycket forskning om kopplat till lärande och utveckling. Vilket skapade undersökningens problemområde. Ur problemområdet skapades syftet, som i sin tur var att studera pedagogernas upplevelser kring fysisk miljö och personaltäthet i relation till barns lärande och utveckling. För att kunna besvara syftet i undersökningen skapades frågeställningar, som även blev centrala genom hela arbetet. Frågeställningarna är följande: Hur ser den fysiska miljön ut i relation till barns lärande och utveckling? och Vilka konsekvenser upplever pedagoger att personaltätheten får för barns lärande och utveckling?. Under studiens arbetsgång gjordes kvalitativa forsknings intervjuer om barngruppen, fysisk miljö och persontäthet. Vidare kopplades successivt de teoretiska utgångspunkterna in i form av sociokulturella perspektiv och begrepp.    Utifrån det som kommit fram av frågeställningarna, metoden, och teoretiska perspektiven kunde analyser framställas. Analyserna visade i sin tur vilka resultat som kommit fram i undersökningen om syftet och problemområdet. Resultatet som visade sig var att det skapas många olika konsekvenser i barns lärande och utveckling i följd av de olika faktorer som finns i förskolans verksamhet. Det visade även att förskolans ytor ofta inte är utformade efter barngruppernas storlek och behov, vilket i sin tur kan leda till oro och konflikter. Vidare kom det fram hur personaltätheten i förskolors verksamheter är låga och att detta ofta leder till att pedagoger känner sig otillräckliga. Analysen visade även hur pedagoger i förskolans verksamhet hela tiden försöker arbeta utifrån barnens behov. Avslutningsvis kom det fram till att det behövs forskas vidare om stora barngrupper i utemiljön och hur det påverkar barns lärande och utveckling, samt hur ett vidare utvecklingsarbete kan genomföras.

Syftet med denna studie var att utifrån ett förskollärarperspektiv undersöka barns möjligheter till delaktighet och inflytande i realtion till barngruppens storlek. Vi har genomfört en kvalitativ studie, baserad på åtta semistrukturerade intervjuer med legitimerade förskollärare. Studiens data analyserades med hjälp av en tematisk analys. Studien utgår från ramfaktorteorin vilket rymmer de centrala begreppen inre och yttre ramar. De inre ramarna innefattar områden som förskolläraren kan påverka medan de yttre ramarna handlar om faktorer som är utom förskollärarens kontroll, till exempel styrdokument och barngruppens storlek. Förskolläraren behöver förhålla sig till dessa ramfaktorer i planeringen av undervisningen. I resultatet framkommer det att förhållningssättet är en viktig del i att möjliggöra barns delakttighet och inflytande i relation till barngruppens storlek. Resultatet visade att förskollärare behöver anpassa sin undervisning efter de yttre faktorerna. Genom strukturer och rutiner kan det möjliggöra för barns delaktighet och inflytande i de olika barngruppstorlekarna.

Denna kvalitativa studie riktar sig till yrkesverksamma pedagoger i förskolan. Syftet är att undersöka och analysera så kallade dramakompetenta förskollärares erfarenheter och resonemang om vilka förutsättningar drama kan ha i mångkulturella barngrupper. Med förutsättningar menas såväl möjligheter som utmaningar. Studien genomfördes i södra Sverige genom individuella semistrukturerade intervjuer med två dramakompetenta förskollärare, som avser förskollärare som har kunskap och erfarenhet av drama, såväl i som utanför arbetet. De dramakompetenta förskollärarna ingår även i en särskild dramagrupp på förskolan där de möts för att planera och utvärdera dramaundervisningen. Studien har tagit stöd i och analyserats utifrån fyra olika dramapedagogiska perspektiv för att kunna förstå och analysera förskollärarnas resonemang. Resultatet visar olika förutsättningar med dramaundervisning utifrån de dramakompetenta förskollärarnas erfarenheter och resonemang. Studiens resultat pekar även på att olika förutsättningar med dramaundervisning kan bero på pedagogers förhållningssätt till olika kulturer och ämnet drama. Slutligen visar studien att dramagruppen kan ha en betydelse i verksamheten för att kunna reflektera, diskutera och utvärdera olika förutsättningar i dramaundervisningen tillsammans med andra verksamma pedagoger.

Inledning.   Storleken på barngrupperna i den svenska förskolan har under de senaste åren ökat, samtidigt som allt fler förskollärare känner sig otillräckliga i sin yrkesprofession. Barnen i förskolans verksamheter har fått längre vistelsetid samtidigt som förskollärarna fått fler kringuppgifter. Förskollärarna påpekar att ökningen av barn i barngrupperna ger mindre tid för varje enskilt barn samtidigt som det försvårar arbetet med läroplanen.  Syfte  Syftet med denna studie är att undersöka vilken påverkan storleken på barngruppen har för förskollärarens arbetsmiljö samt vilka möjligheter förskolläraren har att dela barngruppen. Metod  Studien bygger på en mixad metod och inbegriper både kvantitativa och kvalitativa inslag. Datainsamlingsmetoden som används är en digital enkätundersökning skapad via SUNET Survey. Enkäten bestående av elva frågor mailades till tjugoåtta rektorer på förskolor i en större stad och mindre stad som sedan distribuerades vidare till förskollärarna inom rektorernas områden. Resultaten presenteras med hjälp av korstabeller och diagram.  Resultat  Studiens resultat visar att det förekommer allt större barngrupper inom förskolans verksamheter vilket skapar känslor av otillräcklighet och stress hos förskollärarna. Undervisningen påverkas då förskollärarna finner det viktigare att skapa lugn och ro i barngruppen genom att lösa konflikter och släcka bränder som uppstår på grund av barnantalet. Detta leder till att arbetsmiljön för barnen och förskollärarna påverkas negativt.

I vår studie vill vi bidra med kunskap om hur rektorer och förskollärare arbetar för att skapa en likvärdig förskola. I läroplanen för förskolan finns det inga konkreta riktlinjer om hur arbetet ska gå till för att skapa en likvärdig förskola för alla barn. Skolverket (2021) skriver att alla barn ska ha lika tillgång till utbildning, lika kvalité och utbildningen ska verka kompenserande mot hemmet. I läroplanen (2018, s. 7) står att läsa att ” i samarbete med hemmen ska förskolan främja barnens utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar”. Studien behandlar rektorers och förskollärares syn på arbetet mot en likvärdig förskola. Genom intervjuer med fyra förskollärare och två rektorer har vi försökt få svar på våra frågeställningar: Vilka möjligheter med att arbeta mot en likvärdig förskola beskrivs i förskollärarnas och rektorernas utsagor? samt Vilka utmaningar med att arbeta moten likvärdig förskola beskrivs i förskollärarnas och rektorernas utsagor? Studien har använt delar av Sven Perssons (2015) rapport om likvärdig förskolan som ett teoretiskt verktyg. Resultatet i vår studie visar att rektorer och förskollärarna strävar efter att utbildningen ska utgå från barnens förutsättningar och behov men att utmaningar finns såsom ökade barngrupper, tidsbrist och personal med otillräcklig utbildning. Sammanfattningsvis visar studien att arbetet mot en likvärdig förskola ska utgå ifrån barnens förutsättningar och ge barnen möjlighet att utforska och utvecklas. Enligt Persson (2015, s. 16) ska personalen på förskolan lägga stor vikt vid att skapa pedagogiska relationer med barnen där personalens utbildningsnivå blir betydelsefull för att uppnå en god kvalité på utbildningen. Samarbetet med vårdnadshavare gör det möjligt för personalen på förskolan att skapa bättre förutsättningar utifrån barnens intresse .Det är ledning och huvudmän som har det största ansvaret att skapa förutsättningar åt personalen på förskolan så att de kan skapa en hög kvalité på utbildningen.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare förstår anknytning i relation till introduktion av barn i förskolan. ·       Hur beskriver förskolläraren att anknytning tillämpas vid introduktion? ·       Vilken förståelse kring trygghet hos barnet framträder hos förskollärarna? Studiens syfte och frågeställningar har besvarats med hjälp av fokusgruppsintervjuer som totalt omfattat nio deltagare, alla är utbildade förskollärare eller barnskötare. Detta har skett i tre separata fokusgruppsintervjuer. Studiens forskningsansats är kvalitativ och den teoretiska inramningen är anknytningsteorin. Den insamlade empirin har med hjälp av en tematisk analysmetod analyserats och resultatet visar hur personal i förskolans verksamhet arbetar för att ge barnen en god introduktion. I studien framgår hur samverkan med hem och förskola anses central i att skapa trygghet för barnet. Studien visar även hur personalen använder sig av den befintliga barngruppen som en hjälp i introduktionen för att skapa relationer mellan barnen på avdelningen, på så vis skapas anknytning till andra barn och till personalen på avdelningen.

I dagens samhälle ser ålderssammansättningen av förskolans barngrupper olika ut. I denna studie behandlas fem och sexåringars perspektiv på åldersblandade barngrupper. Syftet är att få en förståelse för hur de äldre barnen kan uppleva att gå tillsammans med de yngre och även om de anser att det påverkar deras lärande inom olika områden. Den valda metoden för att besvara detta är kvalitativ barnintervju. Det har genomförts fyra intervjuer med barn som är fem till sex år gamla. Barnen gick på fyra olika förskoleavdelningar. De teoretiska utgångspunkterna för studien är samläran och den närmsta utvecklinszonen. Tidigare relevant forskning kring området har presenterats och använts tillsammans med de teoretiska utgångspunkterna som underlag i förberedelser, genomförande och efterarbete av intervjuer. Resultatet visar att de äldre barnen både har positiva och negativa erfarenheter kring att gå i en åldersblandad barngrupp. De äldre har stor förståelse för de yngre barnens omvårdnadsbehov och hjälper gärna till för att de ska ha det bra. Närkontakt och att vara de yngre barnens hjälpande hand upplevs som positivt. I de äldre barnens värld upplevs de yngre även som jobbiga. De slåss, skriker, stör deras lek och kommunikationen är svår. Utifrån barnintervjuerna går det att dra slutsatsen att de äldre barnen inte upplever att de yngre barnen bidrar till deras lärande och utveckling, men de påverkar heller inte deras verksamhet negativt.

Syftet med denna studie var att undersöka en grupp förskollärares erfarenheter av relationsskapande arbete med barn i förskolan, för att kunna se vilka förutsättningar som blir synliga i pedagogernas berättelser om relationsskapande. För att ta reda på förskollärares erfarenheter har vi använt oss av intervjuer med sex verksamma förskollärare. Vi valde att använda oss av ramfaktorteorin för att kunna upptäcka förutsättningar i förskollärarnas berättelser om relationsskapande arbete och vad de upplever kan påverka detta arbete. Resultatet visade på att det finns, som vi uppmärksammat, två övergripande ramfaktorer som verkar kunna påverka. Ekonomi som en yttre övergripande ramfaktor som förskollärare ej kan styra över i den mening att de inte kan bestämma antal barn eller antalet pedagoger och en inre ramfaktor som vi valt att kalla för organisering där pedagogerna i studien kan påverka det relationsskapande arbetet genom att exempelvis dela upp barnen i mindre grupper. Slutsatserna vi har dragit av denna studie är att förskollärare verkar välja att organisera sina verksamheter så att det ska vara lättare att kunna genomföra ett relationsskapande arbete genom att organisera för mindre grupper. I alla olika verksamheter, oavsett privata eller kommunala, upplevs pedagogerna göra det bästa de kan inom de ramar som finns att förhålla sig till och påverkar genom organisering för att komma runt stora barngrupper. / <p>Godkännande datum: 2019-01-04</p>