Sverige har skrivit under Förenta Nationernas barnkonvention (1989) och är därmed skyldigt att göra sitt yttersta för att följa den. Konventionen beskriver barns rättigheter, varav en av dessa är delaktighet och en annan är omsorg och skydd. Dessa två upplevs ibland krocka med varandra, inte minst inom socialtjänstens verksamheter där denna bedömning kan bli aktuell. Syftet med denna kvalitativa studie är att belysa barns delaktighet i samband med socialt stöd för familjeproblematik. För att få kunskap om detta gjordes åtta halvstrukturerade intervjuer med yrkesverksamma inom socialtjänstens del Råd & Stöd. Intervjuerna har tolkats utifrån en hermeneutisk ansats och metod samt analyserats utifrån de två teorierna, Harts delaktighetsstege (1992) och empowerment. Resultatet framhåller att det finns tre olika sätt att se på barns delaktighet bland studiens informanter samt att arbetet med att delaktiggöra barn även görs på tre olika sätt, vilket anpassas från fall till fall. Å ena sidan påverkas synen på och arbetet med barns delaktighet av barnets mognad, å andra sidan av informanternas vana i att bemöta barn samt den personliga inställningen till om det är riskerna eller möjligheterna med att delaktiggöra barn som får styra. De slutsatser som dragits är därmed att barns delaktighet beror på de yrkesverksammas subjektiva bedömning, då det inte finns någon vägledning i varken barnkonventionen (1989) eller svensk lag. Detta medför att barns delaktighet inte är en självklarhet, trots att det är en rättighet.

In 2007 a project began in the Uppsala region, which aimed to help municipalities implement BBIC (Barns behov i centrum). BBIC is a system that helps social workers increase children’s participation in investigations relating to social work. This study follows up on BBIC’s implementation process in Enköping, a municipality in the Uppsala region. The overarching aim of this study is to highlight the implementation of BBIC in Enköping and more specifically the social workers’ experiences in making children participate. One of the studied topics is whether the social workers think they have adequate and sufficient resources to make children participatory. The study is qualitative and has been conducted through interviews with eight social workers in Enköping who use BBIC daily. For this study Shiers’ model of participation for children and implementation theory has been used as a theoretical perspective. These theories were chosen since they aid in exploring the social workers’ experiences and whether or not they can increase children’s participation, and if the social workers think they have the organizational resources needed to use BBIC. The results show that the social workers can make children participatory, but they also show that participation varies due to lack of organizational resources, such as time, workspace and education.

<p>Godkännandedatum: 2015-06-07</p>

Syftet med studien är att undersöka pedagogers syn på dokumentationsprocessen med surfplatta och hur de involverar barnen i denna process. Detta gjordes genom semistrukturerade intervjuer med sex stycken pedagoger samt videoobservationer med  tre stycken av dem. Studien har utgått från ett sociokulturellt perspektiv med fokus på fyra analysbegrepp, kommunikation, samspel, kulturellt verktyg och den proximala utvecklingszonen. I resultatet framkom att pedagogerna använder sig av surfplatta i olika utsträckning för dokumentation. De använder sig även av olika sociala medier för publicering av den pedagogisk dokumentation. I studien visade det sig även att det skett en förändring när det gäller hur pedagogerna gör barnen mer delaktiga i dokumentationsprocessen. Forskningen och även denna studie visar att dokumentation är tidskrävande. En hel del av det insamlade materialet bearbetas inte på grund av pedagogernas utsvävande svar.   Slutsatsen är att surfplattan används som ett dokumentationsverktyg och även ett sätt att göra barnen delaktiga. Pedagogerna har fått ett verktyg som de kan kommunicera med vårdnadshavarna och hålla dem ajour med barnens vardag på förskolan.

Vi har valt att göra en diskursanalytisk studie med fokus på pedagogers resonemang kring pekplattan som ett pedagogiskt verktyg. Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagoger resonerar kring sin tekniska kompetens samt sitt användande av pekplattan i den pedagogiska verksamheten. Våra forskningsfrågor är: Vilka tolkningsrepertoarer kommer till uttryck i samtal mellan pedagogerna om pekplattan som ett pedagogiskt verktyg? Hur uttrycker sig pedagogerna kring vad som påverkar användningen av pekplattan i förskolan? Studien genomfördes genom fokusgruppsintervjuer med nio stycken pedagoger med två till tre pedagoger i varje fokusgrupp. Då vi vill undersöka pedagogernas resonemang kring pekplattan har vi valt att använda oss av socialkonstruktionismen som teoretisk utgångspunkt. För att kunna analysera vårt material har vi tagit hjälp av tre olika analysverktyg vilka är tolkningsrepertoar, retorik och effekt. Genom vår analys kommer vi fram till fyra tolkningsrepertoarer Barns delaktighet kring pekplattan, Pedagoger och barns kompetens, Pedagogers kunskapsbrist som tidsrelaterad och Pedagogers användning som intressestyrd. Vår övergripande slutsats med denna studie gentemot tidigare forskning kan det tyda på att majoriteten av pedagogerna i denna studie är omedvetna kring deras egna kompetens och kapacitet.

En generell utmaning inom samhällsplaneringen är att utföra medborgardialoger som dels säkrar att alla grupper av medborgare får komma till tals och dels att förväntningarna på resultatet är realistiska. En grupp som har svårt att på egen hand göra sin röst hörd i planeringsprocessen är barn. Syftet med uppsatsen är att kartlägga varför och hur inkludering av barn i planprocessen bör ske. Detta med utgångspunkt i Örebro kommuns uttalade mål att öka medborgardeltagande av barn. Barnkonventionen fastställer barns rättigheter och det finns flera aspekter som talar för nyttan att inkludera barn i planeringen. Definitionerna av barnperspektiv och barns perspektiv skiljer sig åt där det förstnämnda innebär att man bedömer och förklarar barns behov medans det sistnämnda tar vara på barns egna erfarenheter genom olika deltagandemetoder. Det finns en betydelse i hur barn utforskar och använder den fysiska miljön kopplat till deras utveckling. Genom beprövade metoder för hur dialog med barn sker på bästa sätt samt hur resultatet ska förvaltas så kan denna betydelse identifieras. Analysverktyget barnkonsekvensanalys (BKA) används inom olika kommuner för att säkra barnperspektivet i planprocesser. Det är ett analysverktyg som med fördel skulle kunna förstärka barnperspektivet i Örebro kommun. Att arbeta med BKA i planprocesser genererar uppenbara fördelar då barns status som medborgare likställs med andra grupper i samhället samt att deras rättigheter säkras. Flera andra sociala, ekonomiska och ekologiska aspekter gynnas också av utförandet av BKA på både lång och kort sikt för både kommunen, barnen själva och samhället som helhet.

Genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer har vi undersökt hur utvalda pedagoger vid två förskolor arbetar med pedagogisk dokumentation samt vilka synpunkter de har gällande verktyget. Studien har visat att pedagoger har en relativt likvärdig uppfattning om syftet med pedagogisk dokumentation men samtidigt visar sig en variation i hur denna används i det pedagogiska arbetet. Tid för dokumentationsutövande har uppmärksammats vara pedagogers största dilemma. Pedagogerna uttrycker att tiden de inte är i barngrupp är mycket begränsad. En möjlighet som vi ser är därför att utföra dokumentationen när man arbetar tillsammans med barnen. En slutsats vi drar är att barns delaktighet är betydelsefullt, och därmed något vi bör främja, för att få till ett så bra arbete med pedagogisk dokumentation som möjligt.

Att arbeta som socialsekreterare inom socialtjänsten innebär att ha ett visst handlingsutrymme. Det handlingsutrymmet möjliggörs och begränsas genom ett antal faktorers påverkan. Syftet med denna studie är att ta reda på hur socialsekreterarna ser på och beskriver sitt handlingsutrymme när det gäller att få till ett så bra umgänge som möjligt utifrån barnets bästa, när barnet är placerat i ett familjehem. Genom att belysa hur handlingsutrymmet påverkar placerade barns umgänge med sina föräldrar hoppas jag komma fram till en djupare förståelse för komplexiteten i umgänge och socialsekreterarens handlingsutrymme. För att få fram socialsekreterares upplevelser av den egna påverkan vid umgänge för barnets bästa vad gäller bedömningar och beslut har jag intervjuat socialsekreterare verksamma inom familjevården. Familjevården är den del inom socialtjänsten som arbetar med familjehemsplacerade barn och då med umgänge mellan barnen och deras föräldrar.  Resultatet synliggör socialsekreterarnas stora möjligheter till påverkan som innebär att de har ett stort handlingsutrymme. Resultatet visar också att det finns ett antal påverkande faktorer som försvårar och begränsar arbetet med umgänge. Detta är det som gör att handlingsutrymmet till viss del kan ses som begränsat.  Vad gäller barns delaktighet är detta inte heller något som är helt enkelt. Att göra barn delaktiga anses som en självklarhet bland intervjupersonerna men hur det görs skiljer sig åt till viss del. Anses exempelvis barnen som informerade om informationen om ett beslut ges av familjehemmet istället för socialsekreteraren? Är barnet delaktig om information samlas in från de vuxna runt om barnet om hur barnet reagerat inför, under och efter ett umgänge? För att det ska bli så bra som möjligt för barnet är intervjupersonerna överens om att barnet behöver känna sig trygg och för att få fram vad som gör barnet trygg behöver barnet konsulteras och få komma med önskemål.

No description available.

Denna studie har undersökt hur barns delaktighet i beslut som rör dem konstrueras i pedagogers samtal då det är något som saknades i den tidigare forskningen. Studien är av relevans för all verksam personal inom förskola som möjliggörare för barns delaktighet i beslut som rör dem. Syftet med denna studie är att synliggöra hur barns delaktighet i beslut som rör dem konstrueras i pedagogers samtal. Syftet är även att pedagoger i samtal med varandra, genom att svara på frågor utifrån två fiktiva scenarier eller case ska kunna bidra med lösningsfokuserade alternativ och/ eller förslag till hur barn kan tillåtas bli delaktiga i beslut som rör dem. Utifrån syftet skapades forskningsfrågorna: Vilka tolkningsrepertoarer och kategoriseringar framträder i pedagogernas samtal om barns delaktighet i beslut som rör dem? Vilka tolkningsrepertoarer och kategoriseringar framträder i pedagogernas samtal utifrån casen kring hur organisation och arbete med miljö kan bidra till barns delaktighet i beslut som rör dem? Den vetenskapsteoretiska utgångspunkten i studien är socialkonstruktionismen med diskurspsykologi som metod och tolkningsrepertoarer, konstruktioner och retorik som analysredskap. Studien genomfördes med två stycken fokusgruppsamtal där sex pedagoger deltog, varav fem var kvinnor och en man. Pedagogerna arbetade på olika förskolor i tre olika kommuner i södra sverige. Det framkommer flera olika tolkningsrepertoarer och kategoriseringar i studiens resultat och analys. Det uttrycktes ett behov av att definiera delaktighet som begrepp i arbetslag och barngrupper samtidigt som det påtalades flera kategoriseringar av vad barns delaktighet kan innebära. Det synliggörs en tolkningsrepertoar om barnet som kompetent samtidigt som en kategorisering om barns delaktighet som hot mot en rättfärdig utbildning framkommer. Det framkommer även en kategorisering där pedagogerna framhålls ansvar för att möjliggöra barns delaktighet i beslut som rör dem på förskolan. Mestadels betonas att barns delaktighet möjliggörs först när pedagoger utgår från barns intressen och låter barnen vara delaktiga i arbetet på förskolan, samt ser barnen som jämlikar i delaktighetsarbetet. Dock påtalades barns delaktighet i vissa avseende enbart handla om engagemang och intresse i en aktivitet. En slutsats blir därför att pedagogers förhållningssätt och människosyn blir avgörande för i vilken utsträckning barn får vara delaktiga i beslut som rör dem. Vår förhoppning är att diskussionerna fortsätter ute på förskolorna och i arbetslagen för att lyfta frågan om barns delaktighet i förskolan.