BAKGRUND:Utomhuspedagogik är något vi uppmärksammat bli mer och mer vanligt att arbeta med runt om på förskolorna. Dock blir utflykterna i förskolorna färre, och utemiljöerna blir begränsade av olika faktorer. Förskolegården blir då allt viktigare för barns intellektuella förståelse för sin närmiljö. Att arbeta i utomhusmiljön är ett processinriktat arbetssätt där miljön blir till en medupptäckare i barnens lek, lärande och utveckling. Det utmanar pedagogens roll och ställer krav på de miljöer som förskolan erbjuder.SYFTE:Vårt syfte är att undersöka hur verksamma pedagoger i förskolan resonerar kring användandet av utomhuspedagogik och utomhusmiljö som ett pedagogiskt verktyg för barns utveckling och lärande.METOD:Vår studie utgår från en kvalitativ metod. Vi har intervjuat 12 förskollärare på fem förskolor.RESULTAT:Pedagogerna använder sig av utomhuspedagogik som ett sätt att stimulera barns utveckling och lärande till exempel när det gäller konkret matematik, språkstimulering, barns motoriska utveckling samt utmanande av lek och fantasi. Även den egna rollen i utomhusmiljön var något pedagogerna berättade om. Det som framträtt är tre olika roller, dessa är att finnas till hands, medupptäckaren och att finnas där som observatör vid konflikter. I arbetslagsdiskussioner prioriterades inte diskussioner om utomhuspedagogik och utemiljö.

Denna studie har gjorts i syfte att se hur förskollärare förhåller sig till den pedagogiska verksamheten i förhållande till den fysiska inomhusmiljön. Vi ville se om lokalerna med dess olika förutsättningar hade betydelse för hur man arbetar utifrån målen för barns utveckling och lärande i förskolans läroplan. En till aspekt var att se hur förskolans inomhusmiljö påverkar välmående hos pedagoger och barn. Genom kvalitativa intervjuer har sex yrkesverksamma förskollärare på olika förskolor i Mellansverige medverkat. Studien har visat att utformningen av den fysiska inomhusmiljön är viktig för barns utveckling och lärande samt välmående i förskolan. Det framkommer att lokalernas planlösning inte är avgörande för hur den pedagogiska verksamheten blir. Däremot utformas verksamheterna olika beronde på hur förskolornas planlösning ser ut och vilka förutsättningar som råder.

Detta arbetet syftar till att synligöra pedagogers syn på förskolans inomhusmiljö och hur de ser på förändringsarbetet av den pedagogiska miljön i relation till barns utveckling och lärande. Arbetet syftar även till att ta reda på vilka begränsningar pedagogerna i förskolan upplever att de kan möta. De frågeställningar som arbetet utgår från är: Vilken syn på förskolans miljö ger pedagoger uttryck för? På vilka sätt ger pedagoger uttryck för att den pedagogiska miljön kan bidra till barns kunskapsutveckling? samt Vilka faktorer påverkar utformandet av förskolans miljö?   Som metod för att ta reda på detta användes enkätundersökning där 45 enkäter delades ut på förskolor i tre olika kommuner. Dessa besvarades av 42 pedagoger på olika avdelningar, vilket endast gav ett bortfall på tre pedagoger. Resultatet analyserades med hjälp av Nordin-Hultmans hem- och verkstadsdiskurser, samt Eriksson Bergströms studie kring ”ordning och reda” i förskolan.   I resultatet framgår att pedagogerna anser sig ha en relativt god miljö på sina avdelningar vilken kan stimulera barns utveckling och lärande samt att de genomförde förändringar med jämna mellanrum. Det som tydligast framkom i resultatet i frågan om vad som kan utgöra hinder i pedagogers förändringsarbete var ekonomiska begränsningar. Vidare visade pedagogerna att bristen på tid att genomföra förändringar var en annan faktor som påverkade möjligheten att förändra den pedagogiska miljön.

Syftet med denna studie är att synliggöra möjliga mönster som kan finnas i musikens användning och funktion samt vilka faktorer som kan påverka pedagogers medvetenhet kring vad musik och sång kan bidra med till barns lärande. För att uppnå detta syfte har dessa frågeställningar använts: Hur mycket använder pedagoger sång och musik i förskolan? Vilken funktion har sång och musik i förskolan? Vilka bakgrundsfaktorer kan påverka pedagogers förhållningssätt kring användningen av musik och sång i förskolan? Enkäten skickades ut till pedagoger som arbetar i förskolan i 2 olika kommuner och har en svarsfrekvens på 44 %. Resultatet från denna studie visar att det flesta deltagarna använder musik och sång dagligen på förskolan, men att det finns en viss variation bland svaren. Musik och sång har en huvudsaklig funktion för att bidra med språkutveckling, men en viss medvetenhet i en mängd fler funktioner har också visats. Det sätt barn mestadels får uppleva musik och sång är i samband med samlingar, via dans och rörelselekar samt via IT. Denna studie har visat att skillnader i medvetenhet mellan förskollärare och barnskötare kan påverka valet hur ofta musik och sång använts vilken funktion det fyller.

Studiens syfte är att skapa ett pedagogiskt redskap i form av en musikhandledning för att ge förskollärare och andra yrkesverksamma ett hjälpmedel för lärande och utveckling i musikaktiviteter med barn. Musikhandledningen har utformats för att uppmärksamma barns utveckling i samband med musik och har sedan prövats och utvärderats av åtta förskoleavdelningar. Förskollärare och barnskötare på avdelningarna har besvarat en enkät och deras åsikter har sedan analyserats och diskuterats. Resultaten visar att musikhandledningen gav inspiration samt underlättade för musikaktiviteter tillsammans med barn och kan användas som ett återkommande pedagogiskt redskap i förskoleverksamheten. / <p><strong>Fastställt via akademichefsbeslut HIG-STYR 2019/7 den 2019-01-07</strong></p><p><strong> </strong>Daniel Petterson, fil dr, univ. lekt Pedagogik och Erika Björklund, fil dr, univ. lekt Pedagogik går in som examinatorer på PEG700 under veckorna 1 till och med 3, 2019 då Peter Gill, prof. Pedagogik, gått i pension från och med 2019-01-01.</p>

No description available.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare resonerar kring den fysiska lärandemiljön inomhus och hur delaktiga barnen är i utformningen av den. Studien utgår från en kvalitativ ansats och bygger på semistrukturerade intervjuer. Vi har genomfört intervjuer med fem förskollärare på tre olika förskolor. Det insamlade materialet har analyserats utifrån teorierna om loose parts och affordances. Resultatet i undersökningen visar att förskollärarna anser att den fysiska lärandemiljön är viktig och att den diskuteras ofta i arbetslaget. Förskollärarna säger vidare att de ofta ändrar om i miljön men hur mycket barnen görs delaktiga i processen varierar. Hur tillgängligt materialet kan vara för barnen lyfts men delar också förskollärarnas svar åt. Men alla ser problematiken i att ha en fysisk lärandemiljö där precis allt är tillgängligt för alla. En slutsats som vi kunnat dra utifrån resultatet är att förskollärarna förstår att den fysiska lärandemiljön är viktig för barns utveckling och lärande men att de ser olika hinder för att kunna skapa den fysiska lärandemiljö som de önskar.

Syftet med denna studie är att beskriva sex pedagogers uppfattningar om hur digitala verktyg kan användas till stöd för barns lärande och utveckling. Det är en kvalitativ studie som är genomförd med strukturerade intervjuer med inspiration från fenomenografin grundar sig i människors uppfattningar av olika fenomen. Fenomenografins syfte är att beskriva människors uppfattningar, detta genom intervjuer. Genom intervjuer med sex pedagoger har vi fått fram ett resultat som visar på att digitala verktyg i förskolan är ett existerande fenomen samt vilka uppfattningar pedagoger har om digitala verktyg i förskolan. Resultaten är varierande och det framkommer både positiva och negativa aspekter. Resultatet visar också på att digitala verktyg kan verka som ett komplement till befintlig undervisning i förskolan och digitala verktyg kan även stötta barnen i deras utveckling och lärande, detta syns i pedagogernas egna erfarenheter samt tidigare forskning. Detta är en liten studie som fokuserar på att synliggöra sex pedagogers uppfattningar om digitala verktyg i förskolan samt hur pedagogerna uppfattar digitala verktyg till stöd för barns lärande och utveckling i förskolans verksamhet. / <p>2019-10-21</p>

Denna studie syftar till att belysa förskollärares upplevelser av barngruppens storlek och dess påverkan på undervisning, miljön samt barns utveckling och lärande i förskolan. Studien har sin utgångspunkt i tidigare forskning kring barn och förskola i framför allt nordiska länder. Kvalitativa intervjuer genomfördes med åtta förskollärare från två separata förskolor utifrån en fenomenologisk metod. Resultatet påvisar att förskollärare upplever barngruppens storlek som en bidragande faktor för deras möjligheter att planera miljön samt undervisningen för att främja barnens utveckling och lärande. Samtliga förskollärare uppgav att de delade barngruppen i mindre grupper som en strategi att hantera den mängden barn. Majoriteten av förskollärarna upplever att en optimal barngrupp bör bestå av max 15 barn per avdelning vilket stöds av Skolverkets rekommendationer. Några slutsatser är att majoriteten av förskollärarna upplever begränsningar i den fysiska miljön utifrån barngruppens storlek då de upplevs svårt att kunna uppmärksamma varje enskilt barn. Förskollärarna upplevde att stora barngrupper kan leda till försämring i arbetsmiljön på grund av trängsel och hög ljudnivå

Syftet med studien är att undersöka pedagogiskt verksammas beskrivningar av deras arbete med, samt tankar om, AKK som tydliggörande pedagogik. Studien belyser olika insatser med AKK och den positiva påverkan AKK har för kunskaps- och språkutvecklingen. Studien har ett sociokulturellt perspektiv som teoretisk grund, då lärande och kommunikation är två centrala delar i det sociokulturella perspektivet. Vi har utgått ifrån två frågeställningar som lyder; Hur beskriver förskoleverksamma att de arbetar med AKK som tydliggörande pedagogik, och varför? och Vad är förskoleverksammas syn på, och erfarenhet av, AKK som tydliggörande pedagogik? Studien utgår ifrån en kvantitativ forskningsmetod med enkät som består av både enkätfrågor och beskrivande frågor. Enkäten distribuerades till förskoleverksamma, både förskollärare, barnskötare och personal med annan/ingen pedagogisk utbildning. Innan den huvudsakliga studien genomfördes också en pilotstudie med fem förskoleverksamma som testade enkäten och gav respons. I studiens resultat framkommer en positiv syn på arbetet med AKK bland förskoleverksamma pedagoger. Det framkommer även att AKK gynnar alla barn och inte endast de barn som är i behov av särskilt stöd. Den positiva synen på AKK möjliggör även att kunna arbeta multimodalt vilket gör att AKK främjar inkludering. Genomgående i resultatet framkommer även vikten av att använda AKK som tydliggörande pedagogik i såväl rutinsituationer som i spontana och planerade undervisningssituationer. Respondenterna belyser även vikten av kunskap kring ämnet, vilket går hand i hand med tidigare forskning.