Barnskötares och förskollärares uppdrag har i och med den reviderade läroplanen för förskolan (Utbildningsdepartementet, 2010) förändrats och förtydligats. För att kunna anställas som förskollärare, krävs numera en yrkeslegitimation. Hur uppfattas dessa förändringar av förskolepersonalen och hur har de påverkat relationerna mellan de två yrkeskategorierna? Har arbetsfördelningen mellan barnskötare och förskollärare påverkats? Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare respektive barnskötares uppfattningar av hur deras yrkesroller har förändrats ute i verksamheterna efter att den reviderade läroplanen samt yrkeslegitimationen trädde i kraft sommaren 2011, vad gäller ansvarsfördelning, resurser samt befogenheter. För att undersöka detta utförs individuella intervjuer med barnskötare, förskollärare samt förskolechefer. Metoden möjliggör att uppfattningar, tankar och åsikter lättare uppmärksammas, detta ligger sedan till grund för resultatet samt slutsatser. Resultatet visar att det existerar olikartade uppfattningar kring respektive yrkesroll inom förskolan. Många är positiva till de förändringar som nu sker inom verksamheten, medan ett fåtal ställer sig skeptiska till omställningarna.

No description available.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare respektive barnskötare upplever sina yrkesroller och sitt samarbete emellan varandra i förskolan. Vi använder en kvalitativ metod i vår studie, där semistrukturerade intervjuer har genomförts med fyra förskollärare och fyra barnskötare. Studien visar att förskollärarna anser att de har större ansvar jämfört med barnskötare, att båda har viktiga roller i arbetslaget, samt att de är medvetna om att samarbetet mellan dem är viktigt och nödvändigt för verksamheten. Resultat visar även att barnskötarna upplever att de har samma arbetsuppgifter som förskollärarna har, trots att förskollärarna har mer ansvarsområden inom förskolans uppdrag. En slutsats av studien är att båda yrkesgrupperna anser att grundläggande för ett bra samarbete i arbetslag är ett professionellt förhållningssätt, såväl som att kompetensskillnader mellan personalen betraktas som positiva redskap inom arbetslaget. Utifrån de tre dimensionerna pedagogisk kompetens, ämneskompetens och didaktisk kompetens framstår det som att förskollärare har en högre ämneskompetens och didaktisk kompetens. Samtidigt upplever båda yrkesgrupperna att de kompletterar varandras kompetenser till ett bra gemensamt arbete.

This surveys purpose is to find out how educators work with science and technology in preschool, what effects occur if the teaching does not take place and if there’s any difference with the science and technology class in preschool depending on what education the staff has. Four preschool teachers and three childcare workers in six preschools in a small municipality has been interviewed by qualitative interviews. The result shows that the interviewed used activities, experiments, theme work and the free game to teach the children science and technology. Biology is the topic in science that is being worked the most with. Lack of knowledge, interest, time and staff are factors that are seen as obstacles to the work of science and technology. My conclusion is that all educators working with science and technology in preschool but in different ways. One can see the difference between childcare workers and preschool teachers because of their knowledge of the subject. More knowledge results in better teaching.

No description available.

Denna studie syftar till att undersöka hur förskollärare respektive barnskötare ser på sitt omsorgs- och undervisningsuppdrag i förskolan. Studien syftar även till att undersöka om yrkeskategoriernas utbildningsbakgrund har någon inverkan på synen på detta uppdrag. Bakgrunden till studien var den nya läroplanen Lpfö18 vilken träder i kraft 1 juli 2019 där undervisning ges en större plats än tidigare samtidigt som omsorgen lyfts ytterligare. Materialet i studien samlades in genom en enkätundersökning vilken genomfördes via en digital plattform. Materialet har därefter noga analyserats och diskuterats med utgångspunkt i det läroplansteoretiska perspektivet och dess centrala begrepp.     Utifrån studiens resultat fann vi att yrkeskategorierna är eniga kring undervisningens form, definitionen av omsorg samt vad deras uppdrag som förskollärare respektive barnskötare innebär. Det finns även områden där yrkeskategorierna är oeniga i det eniga. Dessa områden gäller omsorgsbegreppets fortsatta plats i läroplanen samt undervisningsbegreppets plats i den nya läroplanen. I fråga om vem som får bedriva undervisning i förskolan visar studiens resultat att yrkeskategorierna är oeniga. Ytterligare en slutsats kunde därför dras utifrån vår tredje frågeställning, nämligen att utbildning i vissa fall har betydelse.     Studiens resultat har väckt vidare intresse och vi anser att en kvalitativ, mer omfattande undersökning skulle vara intressant att genomföra. Studien kan i vissa fall stödja våra inledande frågor samtidigt som den i andra fall har utmanat våra tankar.

De yngsta barnen tillbringar en stor del av deras vakna tid i förskolan. Pedagogerna som arbetar i förskolan följer dessa barn, i många fall varje dag, i flera år. Förskolan ska vara likvärdig, men är den det? Är förskolan en plats där alla barn, med stöd av pedagogerna, har möjlighet att utvecklas till starka individer? Vi läser tidningsrubriker och rapporter om att den psykiska ohälsan hos barn och unga ökar, vilket kopplas samman med försämrade skolprestationer (Hagqvist, 2015). Vi frågar oss vilken roll förskolan har i dessa dystra besked. Kan förskolan och dess pedagoger göra skillnad? Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare och barnskötare i förskolan beskriver sitt arbete med att stärka barns självkänsla, och om beskrivningarna hos yrkeskategorierna skilde sig åt med tanke på deras olika utbildningsbakgrund. För oss författare är ämnet angeläget, då vi är av den uppfattningen att en god självkänsla utgör en fundamental förutsättning för barns välmående och möjligheter till utveckling och lärande. Genom kvalitativa intervjuer med drag av en tolkande hermeneutisk metod, har vi fått en inblick i hur förskollärare och barnskötare på fyra olika förskolor i Mellansverige reflekterar över ämnet. Med utgångspunkt i självpsykologisk teori har vi analyserat det empiriska materialet och försökt synliggöra hur förskollärare och barnskötare beskriver sitt arbete med att stärka barns självkänsla i förskolan, hur förskollärare och barnskötare reflekterar över sin egen roll i den sociala interaktionen med barnen och vilka skillnader som kunde utrönas i de olika yrkeskategoriernas beskrivningar av sitt arbete med att stärka barns självkänsla i förskolan. Studiens resultat indikerar att förskollärarna i studien har en djupare medvetenhet än barnskötarna angående arbetet med att stärka barns självkänsla. Vi ser dock att både förskollärare och barnskötare, utifrån vår tolkning, arbetar med de aspekter som inom självpsykologin anses nödvändiga för barnets optimala självutveckling. Dessutom tycker vi oss se en stor medvetenhet hos samtliga pedagoger, om deras roll i den sociala interaktionen med barnen. Arbetet med att stärka barns självkänsla, är något som sker hela tiden, integrerat i den övriga verksamheten.

Syftet med undersökning var att undersöka om kränkning förekommer på förskolan, hur personalen i förskolan definierar begreppet kränkning och hur förskolepersonal beskriver sitt arbete med att motverka kränkning. Åtta förskolepersonal intervjuades för att kunna uppnå studiens syfte. Intervjudeltagarna fick bland annat förklara hur de såg på två specifika situationer och hur de skulle arbeta utifrån de båda fallen. Resultatet visade att nästan alla deltagarna som vi intervjuade nämnde att kränkningar kan förekomma under den fria leken och när ingen vuxen är närvarande. Undersökningen visade också hur viktigt det är att vara aktiv och närvarande som pedagog och att estetiska uttrycksformer kan vara till stor hjälp för att förklara för barnen vad kränkning innebär samt hur man är mot varandra.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur ofta förskollärare och barnskötare utför planerade rörelseaktiviteter på förskolan och vad som påverkar att vissa av dessa rörelseaktiviteter inte blir av. I bakgrunden ges en översikt om hur rörelsen i förskolan ser ut, hur förskollärarens förhållningssätt till rörelse är samt rörelsens positiva effekter utifrån vetenskapliga artiklar och för ämnet relevant litteratur. Forskning visar att barnen behöver röra på sig för att stärka kroppsuppfattning, motorik och koordination. Genom att dessa delar stärks bidrar det till att barnens koncentrationsförmåga ökar. Forskning visar även att förskollärarnas inställning till rörelse påverkar ifall barnen erbjuds rörelseaktiviteter på förskolan. Genom en enkätstudie som delades ut till 110 respondenter på nio olika förskolor har vi undersökt hur ofta förskollärare och barnskötare planerar rörelseaktiviteter på förskolorna. Av de 110 enkäterna som delades ut fick vi in 103 stycken som vi kunde använda i vår studie. Vi valde att använda oss av pappersenkäter som vi personligen delade ut till varje förskola, för att få ett sådant högt deltagande som möjligt. För att få fram ett resultat har vi analyserat svaren i enkäterna mot varandra med hjälp av figurerna som lyfts i resultatet, där kan det tydligt utläsas vilka svar vi fått in. Avslutningsvis har vi en diskussion där vi diskuterar och jämför våra resultat mot forskning vi lyft i bakgrunden. Vårt resultat visar på att det är förskollärarna som planerar flest rörelseaktivitet på förskolan, och största anledningen till att vissa rörelseaktiviteter inte blir av är för att förskollärarna känner sig rädda för att utföra rörelseaktiviteter, det är stora barngrupper och att det var många ur personalen borta när de hade planerat att utföra rörelseaktiviteterna.

Studien syftar till att utifrån ett läroplansteoretiskt perspektiv undersöka hur förskollärare respektive barnskötare resonerar gällande hur arbetsfördelningen mellan förskollärare och barnskötare ser ut, samt om arbetsuppgifterna skiljer sig åt mellan yrkesrollerna i praktiken. I och med förskolans nya läroplan (2018) har förskollärares särskilda ansvar förtydligats, vilket medfört ett särskilt ansvar att realisera läroplanens intentioner och att delegera ut arbetsuppgifter i arbetslaget. Studien kan därmed bidra till att synliggöra huruvida förskollärare resonerar gällande delegeringsarbetet samt hur barnskötare resonerar gällande arbetsfördelning inom arbetslaget. Materialet samlades in via strukturerade kvalitativa intervjuer med både förskollärare och barnskötare, för att synliggöra resonemang från de olika yrkesgrupperna i arbetslagen och för att tydliggöra hur arbetet kan se ut i praktiken. Utifrån studiens resultat går det att utläsa att en ramfaktor som brist på utbildad personal, påverkar hur arbetsuppgifterna skiljer sig mellan yrkesrollerna i arbetslaget. Resultaten visar även att de skildrade synsätt som finns hos förskollärare gällande hur läroplanen ska realiseras i verksamheten kan påverka hur arbets- och ansvarsfördelningen ser ut i praktiken.  Det framgår även att det finns rädslor från både förskollärare och barnskötares perspektiv, gällande att delegeringsarbetet ska skapa kollisioner mellan yrkesgrupperna.