Denna studie syftar till att undersöka hur förskollärare respektive barnskötare ser på sitt omsorgs- och undervisningsuppdrag i förskolan. Studien syftar även till att undersöka om yrkeskategoriernas utbildningsbakgrund har någon inverkan på synen på detta uppdrag. Bakgrunden till studien var den nya läroplanen Lpfö18 vilken träder i kraft 1 juli 2019 där undervisning ges en större plats än tidigare samtidigt som omsorgen lyfts ytterligare. Materialet i studien samlades in genom en enkätundersökning vilken genomfördes via en digital plattform. Materialet har därefter noga analyserats och diskuterats med utgångspunkt i det läroplansteoretiska perspektivet och dess centrala begrepp.     Utifrån studiens resultat fann vi att yrkeskategorierna är eniga kring undervisningens form, definitionen av omsorg samt vad deras uppdrag som förskollärare respektive barnskötare innebär. Det finns även områden där yrkeskategorierna är oeniga i det eniga. Dessa områden gäller omsorgsbegreppets fortsatta plats i läroplanen samt undervisningsbegreppets plats i den nya läroplanen. I fråga om vem som får bedriva undervisning i förskolan visar studiens resultat att yrkeskategorierna är oeniga. Ytterligare en slutsats kunde därför dras utifrån vår tredje frågeställning, nämligen att utbildning i vissa fall har betydelse.     Studiens resultat har väckt vidare intresse och vi anser att en kvalitativ, mer omfattande undersökning skulle vara intressant att genomföra. Studien kan i vissa fall stödja våra inledande frågor samtidigt som den i andra fall har utmanat våra tankar.

Studien syftar till att utifrån ett läroplansteoretiskt perspektiv undersöka hur förskollärare respektive barnskötare resonerar gällande hur arbetsfördelningen mellan förskollärare och barnskötare ser ut, samt om arbetsuppgifterna skiljer sig åt mellan yrkesrollerna i praktiken. I och med förskolans nya läroplan (2018) har förskollärares särskilda ansvar förtydligats, vilket medfört ett särskilt ansvar att realisera läroplanens intentioner och att delegera ut arbetsuppgifter i arbetslaget. Studien kan därmed bidra till att synliggöra huruvida förskollärare resonerar gällande delegeringsarbetet samt hur barnskötare resonerar gällande arbetsfördelning inom arbetslaget. Materialet samlades in via strukturerade kvalitativa intervjuer med både förskollärare och barnskötare, för att synliggöra resonemang från de olika yrkesgrupperna i arbetslagen och för att tydliggöra hur arbetet kan se ut i praktiken. Utifrån studiens resultat går det att utläsa att en ramfaktor som brist på utbildad personal, påverkar hur arbetsuppgifterna skiljer sig mellan yrkesrollerna i arbetslaget. Resultaten visar även att de skildrade synsätt som finns hos förskollärare gällande hur läroplanen ska realiseras i verksamheten kan påverka hur arbets- och ansvarsfördelningen ser ut i praktiken.  Det framgår även att det finns rädslor från både förskollärare och barnskötares perspektiv, gällande att delegeringsarbetet ska skapa kollisioner mellan yrkesgrupperna.

Studiens syfte är att skapa en större förståelse för hur undervisningsbegreppet färdas från teoretiska styrdokument till pedagogisk utbildning inom den förskoledidaktiska kontexten. Då studien ämnar synliggöra förskollärares erfarenheter intas en fenomenologisk hermeneutisk ansats där kvalitativa semistrukturerade intervjuer utgör empirin. Resultatet tyder på motsättningarna kring undervisningsuppdraget som visar sig i lokala förutsättningar där organisation, tid och samstämmighet ses som återkommande faktorer som påverkar förskollärarens möjlighet att genomföra uppdraget. Även förskollärarnas förtydligade rollbeskrivning anses ha skapat friktion mellan förskolans verksamhetstradition och styrdokumentets framskrivning. Trots olika förutsättningar presenteras bilden av samstämmighet bland förskollärarna kring synen på undervisningsuppdraget som positivt och viktigt för förskolans utbildning. Det lyfts exempel på hur förskolor tagit fram undervisningsplaner och reflektionsmallar med avsikt att säkerställa undervisningens kvalitet. Studiens resultat visar att undervisningsuppdraget har påverkat, och fortsätter att påverka, det arbete som pågår i förskolans utbildning där traditioner utmanas och framtiden är oskriven.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om undervisning i förskolan. Mer specifikt intresserar vi oss för hur förskollärare arbetar med undervisning för att främja barns lärande och utveckling. Följande frågeställningar har bearbetats för att besvara studiens syfte: Hur beskriver förskollärare sitt förhållningssätt till undervisning? Vilka strategier beskriver förskollärare att de använder i sin undervisning för att främja barns utveckling och lärande? Studien är kvalitativ och baseras på semistrukturerade intervjuer som genomfördes med sex förskollärare från fyra olika förskolor. I resultatet beskriver förskollärarna hur de tar hänsyn och förhåller sig till undervisningen för att främja barns lärande och utveckling, vidare framkommer förskollärarnas syn på undervisning i förskolan och barns delaktighet i undervisningen. I resultatet framkommer även strategier som förskollärare använder sig av i sin undervisning för att främja barns lärande och utveckling. Dessa är dokumentation, växlingen mellan spontana och planerade moment, temaarbete och att utgå från barns olika förutsättningar.

Läroplanen för förskolan (Skolverket 2018) är ett styrdokument som möjliggör tolkingsutrymme för dess olika mål. Det demokratiska utbildningsuppdraget kan vara ett svårdefinierat område i övergången från tolkning till praktiserande. Syftet i den här studien är att undersöka hur förskollärare tolkar det demokratiska utbildingsupdraget i lpfö18 samt hur de applicerar denna tolkning i praktiken. Analysen består av två begrepp: Didaktiskt tillvägagångsätt av Liljestrand, och undervisningsprincip av Hedefalk. De två analysverktygen används för att lyfta fram osedda aspekter inom det tolkande och praktiserande skedet. Metoden i detta arbete består av en kvalitativ metod där intervjuer används för insamling av empiri. Urvalet består av fyra förskollärare verksamma på fyra olika avdelningar. Den insamlade empirin har analyserats med hjälp av nämnda analysverktyg i ljuset av ett abduktivt förhållingsätt. Resultatet antyder att förskollärare har en god uppfattning om det demokratiska utbildingsuppdraget. Det kan dock uppfattas som problematiskt att förflytta dessa uppfattningar från tolkande till praktisk applicering. Resultaten visar även på att egna uppfattningar och värderingar från förskollärare kan ha en påverkan om hur det demokratiska utbildingsuppdraget praktiseras inom verksamheten.

I den reviderade läroplanen för förskolan, Lpfö18 som började gälla 1 juli 2019, är uppdraget kring digitalisering förändrat och förstärkt. Denna studie syftar till att att undersöka förskollärares inställning till förändringarna i Lpfö18 angående digitalisering inklusive deras uppfattning om vad den skärpta framskrivningen rörande digitaliseringen inneburit för arbetet i olika åldersgrupper. Materialet till studien samlades in genom kvalitativa intervjuer. Två delstudier genomfördes, där ena studien riktades mot förskollärares arbete med äldre barn, den andra delstudien mot förskollärares arbete med yngre barn. Studien har sin utgångspunkt i sociokulturella teorin och det är denna teori som studiens resultat analyserats genom. Studiens resultat visar på olikheter i det konkreta arbetet med yngre och äldre barn. De yngre barnen får möjlighet att skapa förståelse och uppleva digital teknik. Medan resultatet visar att äldre barn får möjlighet till fler aktiviteter och möjlighet att fördjupa sin förståelse gällande digitalisering. I fråga om förskollärares kompetens visar resultatet att förskollärarna beskriver att de har kunskap för att arbeta med uppdraget kring digitalisering, men att kompetensen kan fördjupas och förbättras för att utveckla arbetet. De materiella möjligheterna skulle kunna vara bättre. Resultatet visar även att förskollärna är eniga om att det är viktigt att skrivelserna om digitalisering förstärks i Lpfö18, då förskollärarna menar att det idag är av vikt att ge barn digital kompetens redan i förskolan som en förberedelse för vårt alltmer digitaliserade samhälle. Detta gör dem positiva till det nya digitaliseringsuppdraget. Förskollärarna menar att det är tydligt i Lpfö18 att barns utbildning ska innehålla en möjlighet att utveckla en digital kompetens under tiden på förskolan. Förändringen i Lpfö18 har lett till ett mer medvetet arbete om hur undervisning ska bedrivas med digitala verktyg.

I dagens läge ska lärplattan i förskolan användas av både barn och förskollärare. Förskollärare ska ta ansvar till att varje barn får använda digitala verktyg på ett sätt som ska stimulera utveckling och lärande.Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare låter barnen använda lärplattan i både planerade aktiviteter men även i spontana tillfällen utifrån ett pedagogiskt syfte. Den teori som använts för att stärka studien är den sociokulturella perspektivet. Som metod har jag använt mig av webbaserade enkäter som både rektorer och förskollärare i sydöstra Sverige svarat på.  I resultatet går jag igenom vad samtliga förskollärare svarade på min enkät utifrån svaren från förskollärarna visades olika grader på kompetens kring användandet av lärplattan i förskolan trots att alla rektorer tycker att förskollärarna har bra kompetens till lärplattan som ett pedagogiskt verktyg i förskolan. Samtliga rektorer förklarar att de har varsin IT-pedagog som har ansvaret att ge ut kompetensutbildningar till förskollärarna om hur digitala verktyg och lärplattan kan användas i ett pedagogiskt syfte.  Avslutningsvis kommer det en slutsats kring hela uppsatsen och även tips på förslag till vidare forskning.

Vår studie belyser kontrasten mellan förskollärarnas uppdrag utifrån den nya läroplanen för förskolan (2018) kring att introducera digitala verktygen i förskolan, samtidigt som WHO (2019) rekommenderar att minska barns skärmtid. Målet med vår studie var att undersöka hur förskollärare resonerar kring digitala verktyg i förskolan utifrån läroplanen och WHO, då vi ser att det finns en kunskapslucka om förskollärares resonemang kring digitala verktyg. Det är en kvalitativ studie som består av semistrukturerade enskilda intervjuer och kan fokusgruppsintervjuer. Vi har analyserat vårt empiriska material utifrån ett sociokulturellt perspektiv det har hjälpt oss i vår analys eftersom vi ville utgå från ett lärande när vi tittade på vår analys. Våra begrepp som vi har använt oss av har varit den närmaste utvecklingszon, artefakt, mediering och leken. Studiens resultat visar att förskollärarna ser på digitala verktyg i förskolan som något bra men att det också kan vara mindre bra om de inte används på rätt sätt. Förskollärarna beskriver att med rätt sätt menas att det finns ett lärande och ett syfte i användandet. I resultatet blev det även synligt att digitala verktyg uppfattas som något bra när barnen använder dessa på ett aktivt sätt tillsammans med andra barn och/eller vuxna. När barn använder digitala verktyg ensamma eller på ett passivt sätt så uppfattades detta som mindre bra. Genom denna studie har vi bidragit med en ökad förståelse för hur förskollärare resonerar kring användandet av digitala verktygen i förskolan i förhållande till barns lek och lärande.

Diskussionen kring implementeringen av digitala verktyg i förskolan har blivit mer aktivsedan läroplanen reviderades 2018, då blev det ett krav att digitala verktyg skall vara en del avundervisningen i förskolan. Denna studie handlar om att analysera vad Skolverket har skrivitom hur undervisningen ska gå till i relation till digitala verktyg i förskolan. Analysen utgårfrån Lpfö18 och andra relevanta skrifter av Skolverket. Studiens resultat påvisar att det går atttolka att Skolverket menar på att det digitalas implementering i skolväsendet är en självklarhetmen att det är osäkert hur exakt undervisningen ska gå till. Det digitala ska finnas både sominnehåll samt som metod, vilket leder till att pedagogerna på förskolan behöver inneha en visskompetens för att kunna använda digitala verktyg på ett ansvarsfullt och planerat sätt för attuppnå den goda kvalitén som förskoleverksamheten ska inneha.

Studiens syfte var att undersöka hur förskolor, både kommunala och fristående, beskriver sitt arbete med språk på sina hemsidor. Studien ville bidra med en diskussion om detta fenomen ur ett didaktiskt perspektiv för att belysa relationen mellan förskollärares arbete med språk och barnens lärande. Tre forskningsfrågor ställdes, kopplade till studiens syfte, nämligen vilka begrepp och formuleringar som används, i vilken utsträckning språkarbetet berörs samt om skillnader finns mellan kommunala och fristående förskolor. Studiens teoretiska utgångspunkter är läroplansteori och ramfaktorteori som är en del inom läroplansteori. Metoden för studien utgjordes av kvalitativ systematiserad och komparativ textanalys. Empirin bestod av kommunala och fristående förskolors hemsidor i Uppsala kommun. För att skapa två delstudier gjordes en analys av de kommunala förskolorna samt en av de fristående förskolorna. Delstudierna presenterades separat under resultat- och analysavsnittet och avslutades med en gemensam komparativ analys. Under resultatet och analysens gång fick forskarna fram ett huvudsakligt resultat. Det visade att skillnader och likheter mellan de kommunala respektive fristående förskolorna fanns. De likheter som upptäcktes var att förskolorna berörde vissa begrepp och formuleringar i lika stor utsträckning. Samtidigt fanns det skillnader i hur de berörde andra begrepp och formuleringar. Resultatet i den komparativa analysen visade även att flera fristående förskolor (i majoriteten av fallen) nämner begreppen än de kommunala förskolorna. Vi har dessutom visat att språk och kommunikation är ett begrepp som används i hög grad på båda kategorierna av hemsidor, vilket är ett intressant resultat med tanke på att studien har haft ett didaktiskt perspektiv med fokus på lärande och kunskapsbildning kopplat till språkarbetet i förskolan.