Att höja statusen på förskolläraryrket är en pågående debatt, likaså sker för närvarande revideringar av förskolans styrdokument för att säkra förskolans kvalitet. Trots detta tycks en tabubelagd hierarki råda där känsligheten i att göra skillnad på kompetenser står i vägen för en tydlig arbets- och ansvarsfördelning. Studiens syfte är att belysa komplexiteten i hierarkin mellan förskollärare och barnskötare. Genom en kvantitativ forskningsansats framställs ett resultat som visar på att en stark tabu upplevs av att skilja på kompetenser mellan yrkeskategorierna och att hierarki existerar i förskolan på olika sätt. Slutsatsen av studien är att tabun och de dolda maktstrukturer som råder riskerar att påverka förskolans kvalitet om inte diskussionen gällande arbetsfördelning utifrån skilda kompetenser lyfts fram i ljuset.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares och barnskötares tal kring nyanlända barn och familjer i förskolan. Följande forskningsfrågor har ställts; 1. Vad framträder i förskollärares och barnskötares uttalanden om nyanlända barn och familjer i förskolan? och 2. Hur framställs nyanlända barn och familjer i förskolan utifrån förskollärares och barnskötares uttalanden? Studien tar sin utgångspunkt i forskning som pekar mot att nyanlända ger uttryck för utanförskap samt att förskollärare och barnskötare ger uttryck för kulturella och språkliga hinder där en tanke om ”vi och dem” framträder. En kontrast kan här urskiljas i relation till förskolans uppdrag kring skapandet av en tillitsfull relation mellan förskola och hem samt förebyggande av diskriminering. Studiens vetenskapsteoretiska utgångspunkt är socialkonstruktionism. Diskurspsykologi har valts som analysmetod med tolkningsrepertoar, retorik samt positionering som analysverktyg. För att producera empiri till studien genomfördes åtta semistrukturerade intervjuer där fem förskollärare och tre barnskötare deltog, verksamma på två olika förskolor i södra Sverige. Resultatet visar att det genom förskollärarnas och barnskötarnas uttalanden framträder tolkningsrepertoarer vilka presenteras som tre teman; Nyanländas otrygghet, Nyanländas ovetande och Nyanländas ovillighet. Ur förskollärarnas och barnskötarnas uttalanden framträder därtill retoriska strategier samt positioneringar av nyanlända barn och familjer. Genom förskollärarnas och barnskötarnas uttalanden framställs nyanlända barn och familjer som innehavare av trauman i bagaget, som oförstående kring förskolans regler och som obenägna att följa dessa uppsatta regler inom förskolans ramar.

No description available.

The preschool teacher’s responsibility has changed over the years as the preschool's curricula has changed. The purpose of this essay is therefore to increase knowledge about childminders' expectations of the preschool teacher's responsibility. The research questions are what the preschool teacher should take responsibility for according to childminders experience and how this responsibility should be exercised. In order to understand the phenomenon of preschool teacher’s responsibility, theories about responsibility and leadership are used in the analysis of data.  The empirical data of the study is collected through a phenomenological approach where qualitative interviews were used. The interview questions have been of a semi-structured nature. The study includes interview with six childminders in metropolitan regions.  The results show that the preschool teacher’s responsibility, according to childminders experience, means leading the activities and teaching, being responsible for keeping the curriculum alive and being responsible for each child's development and learning. Childminders also include, due to the preschool teacher’s higher knowledge and competence, that they are responsible for communication with guardians and other parties, concerning children in need of support. The childminders experience is that everyone in the team is responsible for the daily tasks. Childminders experiences of how responsibility should be exercised show a complex leadership in which the preschool teacher's leadership is adapted based on the situation and person. The preschool teacher is expected to support the childminder and guide and explain how and why tasks should be carried out. In addition, the preschool teacher is expected to have a trust in the childminder's competence and thus also delegate tasks and make them involved in decisions. The essay discusses what happens to the preschool's assignment if there is not a preschool teacher in the department who undertakes the expected responsibility or if the preschool teacher does not see herself or himself as a leader.

Syftet är att studera hur förskollärare och barnskötare upplever uppdraget gällande kvalitetsarbetet utifrån läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018). Även förskollärares och barnskötares ansvar och arbetsuppgifter i kvalitetsarbetet samt hur kvalitetsarbetet genomförs i förskolans praktik. Studien syftar inte till en jämförelse mellan yrkesrollerna, utan att förtydliga vikten med ett fungerande kvalitetsarbete, förbättringar förskolor behöver för en ökad kvalitet. Förskollärare har svårt att utföra kritisk granskning av utbildningen (Eidevald & Engdahl, 2018). Strukturella och materiella förutsättningar är grundläggande för en hög kvalitet (Skolinspektionen, 2018). Analys sker utifrån Bronfenbrenners utvecklingsekologiska systemteori. Hur personal understödjer varandra, hur förskolan planerar och genomför kvalitetsarbetet, hur kommunens samt läroplanens mål och riktlinjer påverkar barns möjligheter i utveckling (Andersson, 1980; Sandberg, Sheridan & Williams, 2012). Studien utgår ifrån en kvalitativ ansats, data samlas in från respondenternas svar i semistrukturerade intervjuer. Likheter och skillnader framgår i studiens resultat och analys. Studien tar hänsyn till etiska överväganden. I resultatet tolkar respondenterna att läroplansbeskrivningen av kvalitetsarbetet innebär ett regelbundet arbete. Förskolan följer, analyserar och får resultat för att förbättra och säkerhetsställa kvaliteten. Uppdraget innefattar att arbeta utifrån läroplanen, undervisa och höja kvaliteten. De har inte goda förutsättningar att fullfölja uppdraget. Förskollärare har ett särskilt ansvar till kollegor, att uppdraget fullföljs, delegera ut arbetsuppgifter och planera och utvärdera utbildningen. Dokumentation och reflektion är båda yrkesrollernas arbetsuppgift. Barnskötare får ett för stort ansvar, det finns få förskollärare. Förskolan arbetar medvetet med kvalitetsarbetet utifrån läroplanen (Skolverket,2018). Arbetet sker genom samarbetet i arbetslaget, de finner stöd av varandra och alla oavsett yrkesroll är lika viktiga.

I förskolan är det förskollärarnas och barnskötarnas uppgift att skapa en inkluderande verksamhet för samtliga barn i barngruppen samt att se till att alla barn i förskolan får sina behov tillgodosedda. Har förskollärare och barnskötare tillräcklig kompetens kring barn i behov av särskilt stöd och inkludering? Syftet med denna studie är att undersöka förskollärare och barnskötares arbete för en inkluderande verksamhet med barn i behov av särskilt stöd. Genom samtalsintervjuer som metod har vi fått en fördjupad kunskap kring inkludering och barn i behov av särskilt stöd. Med utgångspunkt i Haugs (1998) teori kring integrering, har vi i två separata delstudier analyserat förskollärares och barnskötares uppfattning kring begreppet inkludering, miljöns betydelse för en inkluderande verksamhet samt hur förskollärare och barnskötare uppfattar sin egen kompetens i relation till arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Studiens resultat visar att förskollärarna i studien besitter en bredare kompetens kring inkludering med barn i behov av särskilt stöd än vad barnskötarna väljer att beskriva i studien. Dock är de båda yrkesgrupperna överens om att inkludering i förskolan är viktigt och att miljön har stor betydelse för ett inkluderande arbetssätt. De båda yrkesgrupperna är överens om att inkludering innebär att alla barn kan vara med. Barnen ska ges möjligheten att delta samt att varje barns behov och förutsättningar ska tillgodoses.

Studiens syfte är att undersöka hur barnskötare och förskollärare upplever att musik kan vara ett verktyg för språkutveckling samt hur de arbetar med musik som ett redskap för språkutveckling i förskolan, Studiens deltagare är endast barnskötare och förskollärare, dessa benämns även som pedagoger. Till grund för studien formuleras två forskningsfrågor. En av frågorna är hur barnskötare och förskollärare upplever att musik är ett redskap för språkutveckling. Detta undersöks i den första delstudien som grundas på en enkätundersökning. Den andra frågan behandlar hur barnskötares och förskollärares arbetssätt synliggörs vad gäller musik och språkutveckling. Detta undersöks och presenteras i den andra delstudien, vilken grundas på observationer.  Studien är uppbyggd på resultat utifrån dels kvantitativa enkätsvar från barnskötare och förskollärare, dels kvalitativa observationer gjorda på en förskola som arbetar med språkutveckling genom musik. Det material som samlas in från enkäten och observationerna analyseras och presenteras under avsnittet resultat och analys. Studien baserar sig på det sociokulturella perspektivet och Vygotskijs tankar och idéer om hur människor kan utvecklas i samspel med sin omgivning. Centrala begrepp från Vygotskijs teori som studien lutar sig mot är proximal utvecklingszon, mediering och artefakter för att förankra arbetet i hans teori och tankegångar. De båda deltagande yrkesgrupperna är väl överens om att musiken är ett verktyg för språkutveckling och att barnen genom musiken lär sig att använda språket. I enkäten synliggörs det genom barnskötarnas och förskollärarnas svar. 93,7 procent av de som besvarar enkäten instämmer helt i att man kan använda musik som ett verktyg för språkutveckling. Att musik är ett verktyg för språkutveckling är något som förstärks genom resultaten från observationerna. Där syns det tydligt att barnskötares och förskollärares arbete med musik med fokus på språk resulterar i en språklig utveckling hos barnen. Det framkommer även att barnens ord- och meningsförståelse förbättras. Barnen utvecklar sin förmåga att kommunicera och reflektera vilket bidrar till att barnen får lättare att förstå vad pedagogerna försöker förmedla. Barnen blir mer språkligt aktiva och visar ett större intresse och en vilja att utvecklas vidare genom musikaktiviteter med språkliga inslag som pedagogerna erbjuder. Detta tyder på att musik och språk kan kombineras för att utmana barns språkutveckling.

Denna studie syftar till att undersöka förskollärares och barnskötares uppfattningar om ett fungerade samarbete mellan hem och förskola. Tidigare forskning visar att relationsskapande ligger till grund för ett fungerade samarbete, däremot saknas forskning kring hur goda relationer mellan pedagoger och vårdnadshavare skapas. Materialet samlandes in genom kvalitativa intervjuer med barnskötare och förskollärare från kommunala förskolor i Mälardalen.  Resultatet har analyserats utifrån fenomenografin och det didaktiska begreppet educare. Begreppet lägger vikt vid omsorgshandlingar och omsorg som förhållningsätt. Resultatet visar att vårdnadshavares inflytande och delaktighet är viktigt för arbetet kring ett relationsskapande. Det leder till att pedagoger ges förståelse för barns utveckling och lärande.  En skillnad mellan förskollärare och barnskötare som framkommer av resultatet är att samtliga förskollärare betonar trygghet för barnet under introduktionen medan barnskötarna istället fokuserar på trygghet för vårdnadshavaren. Resultatet visar också att förskollärares och barnskötares arbete kompletterar varandra i förskolan.

Detta är en kvalitativ intervjustudie utifrån ett sociokulturellt perspektiv, där åttasemistrukturerade intervjuer genomförts. Syftet är att undersöka hur rektorer möjliggör kommunikativ kompetensutveckling för förskolepersonalen. Resultatet visar att kommunikation är centralt i förskolekontext där förskolepersonalen och rektorerna visar sig tillfreds med förutsättningarna angående kompetensutveckling. Samtidigt visar slutsatsen att ett kollegialt kontinuerligt lärande i arbetslaget är något som anses vara av vikt för en samsyn i arbetslaget.

Denna studie syftar till att bidra med kunskap genom att undersöka hur förskollärare respektive barnskötare uppfattar uppdraget gällande barn i behov av särskilt stöd, samt hur de menar att de arbetar med uppdraget i praktiken.Studien genomfördes i form av semistrukturerade kvalitativa intervjuer med yrkesverksamma förskollärare respektive barnskötare där de svarade på intervjufrågor framarbetade utifrån syfte och forskningsfrågor. Resultaten från intervjuerna analyserades med hjälp av tematisk analys och bearbetades utifrån Framework-metoden (Bryman, 2018). Därefter presenteras empirin i två olika delstudier. Den teoretiska utgångspunkten har varit Nilholms (2020) tre specialpedagogiska perspektiv som lyfts fram inom teorin för studien.Utifrån studiens resultat framgick att de responderande förskollärarna och barnskötarna uppfattade sitt uppdrag gällande att stötta barn i behov av särskilt stöd som att det bestod av att göra olika typer av anpassningar. Följande anpassningar framhölls kräva olika typer av förutsättningar så som en relation till de individuell barnet, stöttning från ledning, kollegialt samarbete och vid behov specialpedagogiska kunskaper i olika omfattningar. Hur ett sådant arbete kan se ut i praktiken uttrycks av både förskollärarna och barnskötarna vara väldigt olika då det ansågs vara beroende av vilket behov barnet i fråga har. Det belystes emellertid hur olika metoder och förhållningssätt så som arbete med konkret material, fasta rutiner och tydlighet hos pedagogerna sågs som framträdande och upplevdes vara effektiva i arbetet med barn i behov av särskilt stöd.