En kvalitativ studie där syftet är att undersöka förskollärare och barnskötares uppfattningar av fenomenet interkulturellt arbetssätt. Studiens forskningsfrågor är: Hur uppfattar pedagoger att de arbetar med interkulturalitet? Vilka olika uppfattningar om hur de vill arbeta med interkulturalitet ger pedagogerna uttryck? Studien utgår från en fenomenografisk ansats där uppfattningar är det centrala begreppet. Empirin samlas in genom halvstrukturerade intervjuer där två barnskötare och 3 förskollärare intervjuades. Utifrån empirin bildades fyra kategorier: Uppfattningar om utmaningar med flerspråkighet, Uppfattningar om samverkan, Uppfattningar om hur deltagarna vill arbetat med språket, och Uppfattningar om hurdeltagarna vill arbetar med kultur och traditioner. Resultatet visar på varierande uppfattningar om hur de arbetar interkulturellt samt hur de vill arbeta interkulturellt. Studiens slutats är att deltagarna vill arbeta mer med barns olika kulturer och traditioner i förskolan.

Förskolan idag består av två yrkeskategorier, barnskötare och förskollärare. Tidigare har läroplanen inriktat sig på arbetslagets ansvar, som består av både förskollärare och barnskötare, men i och med revideringen av läroplanen 2010 så flyttades ansvaret till förskolläraren. Vi har därför valt att undersöka om den reviderade läroplanen2010 har fått en betydelse i den praktiska verksamheten. Vi har valt att använda oss av begreppen profession och jurisdiktion för att förstå personalens tankar och funderingar kring sin del i detta. Profession och jurisdiktion innebär att skaffa sig monopol i en yrkesroll och makt över vissa arbetsuppgifter i en verksamhet. Vi vill undersöka om arbetsuppgifterna har förändrats i och med den reviderade läroplanen 2010 och hur personalen ser på sin roll i den pedagogiska verksamheten.För att få syn på detta har vi gjort en kvalitativ studie och för att samla in vår empiri valde vi att göra semistrukturerade intervjuer. Vi har valt att intervjua förskollärare och barnskötare ifrån två olika kommuner för att få ett bredare perspektiv på våra forskningsfrågor.Vår studie visar att regeringens avsikt att höja förskollärarnas status inte lyckats på de förskolor som vi har besökt och gjort intervjuer på. Barnskötare har en stark position i verksamheten och anser att deras yrkeserfarenhet väger tyngre än förskollärarnas teoretiska utbildning. Den visar även att på grund av detta väljer förskolläraren ibland att ta ett steg tillbaka. Alla informanter delar nämligen också samma syn på att individens kompetens ska värdesättas mer än utbildningen i sig. Att förskollärarna inte värdesätter sin utbildning och vågar äga arbetsuppgifter gör att de inte heller uppnår monopol i verksamheten.

I förskolan finns det två yrkeskategorier, barnskötare och förskollärare. Förskolan har blivit en egen skolform som fått egen läroplan som reviderats och fått tydligare riktlinjer för förskollärare och arbetslag. Som en följd av detta har kraven på personalen höjts. Med utgångspunkt i begreppen identitet och kompetens samt i identitetsteorier vill vi försöka närma oss en förståelse för hur de båda yrkeskategorierna ser på sin egen och varandras yrkesroll och kompetens. Vi undrar också hur de tänker kring förskolans framtid, kommer det fortsatt att finnas två yrkeskategorier i förskolan? För att få syn på detta har vi gjort en kvalitativ studie och för att samla in vår empiri valde vi att göra halvstrukturerade intervjuer. Vi valde att intervjua tre förskollärare och tre barnskötare från olika arbetslag. Studien visar att förskollärare och barnskötare inte gärna uttalar några tydliga skillnader i yrkesrollerna. En anledning till detta kan vara att det skett en kompetensutjämning vilket innebär att man känner lojalitet i arbetslaget och därför lägger sig på minsta gemensamma nivå trots olika kompetenser. Trots att de gärna inte vill uttala några skillnader blir det tydligt att de faktiskt ser skillnader mellan yrkeskategorierna. Studien visar även att språket är en central del i identitetskonstruktionen, i talet om sin kompetens och yrkesroll urskiljer man sig från de andra. Vidare finns det en allmän uppfattning om att en yrkeskategori vore det optimala och att detta är ett rimligt mål att sträva mot.

Syftet med detta arbete var att undersöka om det finns likheter och skillnader mellan barnskötare och förskollärares syn på lekens betydelse för barns utveckling och lärande. Undersökningen skedde genom semistrukturerade intervjuer med förskollärare och barnskötare baserat på deras tankar och åsikter. Fyra förskollärare respektive fyra barnskötare intervjuades på två olika förskolor. I analysen uppkom ett antal teman som också blev underrubriker i resultatet. Dessa var, Leken i relation till lärande och utveckling, Det sociala samspelet, Aktivt deltagande, Lekens betydelse för utveckling av kommunikativa förmågor, En närvarande vuxen för att stötta barnen i olika leksituationer och Personalens förändrade syn på lek i relation till utveckling och lärande. Utifrån resultatet kan vi urskilja att samtliga deltagare anser att leken är en stor del av förskolans verksamhet och ses som något positivt. Dock har vi kunnat synliggöra skillnader i motiveringarna beroende på antal år i yrket och vissa skillnader beroende på yrkesroll. Resultatet visade även på likheter, vilket var att samtliga deltagare ansåg att barnen utvecklar språkliga och kommunikativa förmågor i samband med leken.

Kompetent pedagogisk personal utgör en av de viktigaste faktorerna för förskolors kvalitet. För att höja kvaliteten i förskolan har många kommuner ett uttalat mål om att öka andelen förskollärare i verksamheten, vilket indikerar att det finns en syn att förskollärare är mer kompetenta än barnskötare. I tidigare forskning framgår dock att förskollärare och barnskötare utför samma arbetsuppgifter. Syftet med studien är således att undersöka huruvida det finns en skillnad mellan vad som i litteraturen kännetecknas som kompetensmässiga förutsättningar och de kompetensmässiga förutsättningar yrkesverksamma barnskötare och förskollärare ger uttryck för. Den första forskningsfrågan som besvaras berör vilka skillnader i kompetensmässiga förutsättningar att utöva förskolans pedagogiskauppdrag med hög kvalitet mellan förskollärare och barnskötare som kan identifieras. Den andra frågan ämnar att besvara vilka skillnader som finns mellan forskning om kvalitet och de kompetensmässiga förutsättningar att utöva ett arbete med hög pedagogisk kvalitet som yrkesverksamma förskollärareoch barnskötare uppvisar. Den vetenskapsteoretiska utgångspunkten för studien är post-positivism, som kombinerats med en enkätmetod, där enkäten besvarats av 443 yrkesverksamma barnskötare och förskollärare i kommunala förskolor i södra Sverige. Slutsatsen för studien är att det i resultatet både framkommer områden där respondenternas svar överensstämmer med det som pekats ut som kompetensmässiga förutsättningar att bedriva förskolans pedagogiska uppdrag med hög kvalitet och områden där svaren inte överensstämmer. Några av de områden där svaren överensstämmer med de kompetensmässiga förutsättningarna är synen på att vuxna kan spela stor roll för barns utveckling, att måltidssituationerna är ett tillfälle att bedriva undervisning på samt att viktiga faktorer för hög kvalitet i förskolan är stor självinsikt hos de som arbetar där, att de granskar sitt eget arbete och att de deltar i meningsfull kompetensutveckling. Några av de områden där det i olika utsträckning finns skillnader mellan respondenternas svar och de kompetensmässiga förusättningarna är synen på huruvida det är bra att påverka barn som leker ensidigt så att de istället leker mer varierade lekar, vad som är absolut viktigast vid måltidssituationen utifrån en kvalitetsaspekt samt undervisning som en del av förskolans uppdrag. Vidare finns det statistiskt signifikanta skillnader mellan hur barnskötare och förskollärarehar svarat inom olika specifika områden, men det finns även skillnader baserat på andra bakgrundsfaktorer, som ålder och antalet år i yrket samt examensår för förskollärarna. En av de största skillnaderna baserade på yrkestitel är synen på undervisning som en del av förskolans uppdrag. En annan skillnad, baserat på åldern hos respondenten, är att korrelationer fanns mellan respondenternas ålder och i vilka situationer de ansåg att det är en del av deras uppdrag att stimulera barns lärande i riktning mot läroplanens mål. De samlade resultaten pekar på att det kan vara nödvändigt med kompetensutveckling inom vissa områden i förskolor, för att höja den pedagogiska kvaliteten.

Denna kvalitativa intervjustudie syftar till att beskriva och analysera hur ledarskap inom förskolans arbetslag konstrueras genom diskurser, men även diskutera positioneringar och ledarskap som möjliggörs och omöjliggörs för arbetslagets pedagoger. Med feministisk poststrukturalism som ett teoretiskt ramverk och med fokus på begreppen diskurs, språk, subjektivitet och positionering genomför vi en diskursanalys. I vår konstruerade empiri identifierar vi tre teman: Det osynliga ledarskapet, Mötestid som arena för ledarskap och Delat eller delande ledarskap inom vilka vi synliggör olika diskurser. En diskurs som dominerar är den som på olika sätt handlar om att ledarskapet är gemensamt och att alla pedagoger i arbetslaget får vara med och bestämma. Parallellt råder andra diskurser. Till exempel en som beskriver ledarskap och beslutsfattande processer som något som inte talas om, eller en annan om idén om rutiner och strukturer som kan reglera arbetslagen. Vår slutsats av studien är att ledarskap i form av ett ledande lärande i förskolans arbetslag är ett sätt att möjliggöra ett ledarskap som både gynnar kvaliteten i verksamheten och tar hänsyn till olika kompetenser i arbetslaget.

This paper is a study about outdoor education in pre- school. The main purpose is to look over if outdoor education in pre- school is a restraint or a resource. The study is based on two questionnaires, one to personnel in pre- school and one to parents who have children in pre- school. The study showed that outdoor education is mostly viewed to be a resource but there can be some problems in how to use it. Time, planning and knowledge were problems that were often mentioned by teachers. Parents often thought that outdoor education was important, but they didn’t choose pre- school because of the outdoor education orientation. It showed that location was more important. / Arbetet beskriver utomhuspedagogik i förskolan. Syftet med studien var att se om utomhuspedagogik i förskolan var ett tvång eller en tillgång. Studien är baserad på två enkäter, en till personal på förskolan och en till föräldrar som har barn på förskolan. Resultatet visade att utomhuspedagogik i förskolan oftast var en tillgång, men det fanns problem i hur man använde det. Tid, planering och kunskap var problem som ofta nämndes av lärarna. Föräldrar tyckte oftast att utomhuspedagogik var viktigt,  men de valde inte förskola på grund av utomhuspedagoik som inriktning, läget var viktigare.

Enligt (Skolverket, 2016) har alla som verkar inom förskolan ett ansvar att motverka traditionella könsmönster och könsroller. Syftet med studien är att visa på hur pedagogers bemötande av flickor respektive pojkar kan se ut i förskolan. Därmed görs ett försök att bidra till ökad kunskap kring hur genus kan göras i förskolan. Syftet uppnås med hjälp av följande frågeställningar: Hur ser personalens bemötande av flickor respektive pojkar ut på den observerade förskolan? Vilka skillnader blir tydliga i bemötandet av flickor respektive pojkar? I studien används ett poststrukturellt perspektiv som ser på språket som en grund som bildar sociala strukturer som styr hur vi ser på oss själva, hur andra ser på oss samt hur vi agerar i olika situationer (Davies, 2003). Skapandet av kön och genus baseras på performativitet vilket betyder att vi inte är man eller kvinna, vi konstruerar vad begreppet man och kvinna innebär (Butler, 2007). Studien är kvalitativ och datainsamlingen har skett genom observationer på en förskola. Resultatet av studien visar följande: (1) pedagogerna använder olika metoder för att påkalla barnens uppmärksamhet, (2) pedagogerna försöker se och bekräfta alla barn, (3) pedagogerna ställer olika typer av frågor till barnen samt (4) att pedagogerna upplever en osäkerhet kring hur de ska bemöta barnen för att motverka stereotypa könsnormer men samtidigt respektera deras fria val.

Syftet med denna studie var att ta reda på hur digitala verktyg i form av lärplatta används för att främja barns språkutveckling i förskolan samt att ta reda på pedagogers förhållningssätt gentemot lärplattan. Som datainsamlingsmetod har vi använt oss av kvalitativa intervjuer med fem stycken verksamma pedagoger som sedan transkriberats och analyserats efter den induktiva tematiska analysmetoden. Resultatet har sedan delats in i respektive frågeställning. I resultatet visas det att pedagoger ser språkets plats i utbildningen som det viktigaste verktyget för lärande och att språket genomsyrar utbildningen på alla plan. Pedagoger har olika förhållningssätt gentemot lärplattan. Det ena där pedagogen intog en undervisande expertisroll och det andra där pedagogen är medforskande med barnen. Gällande pedagogers syn på lärplattan rådde enighet att denna ska användas som undervisande verktyg och inte som underhållning för barnen.

Syftet med den här studien är att undersöka hur ett urval av vårdnadshavare och pedagoger i den svenska förskolan beskriver den samverkan som enligt Läroplanen för förskolan (Lpfö 98/16) ska bedrivas mellan hem och förskola. Som teoretisk utgångspunkt används Bourdieus begrepp socialt rum, kapital och habitus med vilka förutsättningarna för samverkan mellan pedagoger och vårdnadshavare kan förstås. För insamlandet av material har kvalitativa intervjuer genomförts med fyra pedagoger på två olika förskolor samt fyra vårdnadshavare med barn på fyra olika förskolor. Resultatet av vår studie visar att synen på förskolan, engagemang och bemötande är avgörande för förtroendet, vilket i sin tur har betydelse för hur samverkan mellan pedagog och vårdnadshavare upplevs. Relationen mellan pedagog och vårdnadshavare tycks påverkas av statussymboler som även tillskrivs värde i andra sammanhang. Slutsatsen är att även om pedagogers och vårdnadshavares kapital skiljer sig från varandra förenas de genom det habitus som intresset för barnet bildar.