En stor del av förskolebarns vakna tid spenderas i förskolans verksamhet, som ger barn många olika erfarenheter. Dessa erfarenheter kan pedagoger styra för att påverka och förändra barns framtida syn på normer i samhället. Syftet till denna studie är att undersöka om och hur pedagoger arbetar normkreativt i förskolan och om det skiljer sig mellan uppfattningarna av arbetet med normkreativitet mellan yrkesgrupperna förskollärare och barnskötare. För oss författare anser vi att studien har relevans då vi utgår från att vidgandet av normer har en stor inverkan på samhället i stort och barns välmående samt att vi har sett en brist på denna kunskap. Vi har utfört studien med kvalitativa intervjuer, där förskollärare och barnskötare som är aktivt verksamma i en förskoleverksamhet har deltagit. Empirin analyseras utifrån kodning och med stöd i tidigare forskning om ämnet och en utgångspunkt från en socialkonstruktionistisk teori. Studiens resultat visar att både förskollärare och barnskötare behöver mer kunskap och utbildning inom ett normkreativt arbetssätt för att kunna arbeta med det aktivt i förskolorna, men att förskollärarna har en större kunskap och medvetenhet om hur man arbetar normkreativt, och studien visar därför på skillnader mellan yrkesgrupperna. Vår studie visar även att, trots skillnader mellan yrkesgrupperna, pedagogerna på förskolan arbetar till viss del normkreativt genom att vara goda förebilder och genom reflektion kring sitt agerande och språkande. Trots detta kan vi genom intervjusvaren, tidigare forskning och teoretisk utgångspunkt konkludera att alla pedagoger på förskolan behöver kompletterande utbildning inom ett normkreativt arbetssätt.

Under 2016 fick vi en ny reviderad läroplan för förskolan. I Läroplan för förskolan (Lpfö98, 2018, s.6) står det att “Förskolan ska vara öppen för skilda uppfattningar. Alla som verkar i förskolan ska samtidigt hävda de grundläggande värden som anges i skollagen och denna läroplan och klart ta avstånd från sådant som strider mot dessa värden”. Vidare står det att ”Utbildningen ska ge barnen möjlighet att uppleva, gestalta och kommunicera genom olika estetiska uttrycksformer som bild, form, drama, rörelse, sång, musik och dans” (Lpfö98, 2018, s.9). Eftersom vi båda studerat musik och didaktik i relation till förskolan har vi skapat en förståelse för musikens betydelse för barns utveckling. Utifrån denna kunskap och detta intresse har vi skapat en studie med stöd utifrån en enkät där vi frågat barnskötare, förskollärare och förskolechefer hur de kännetecknar sin egna musikverksamhet. För att få en förståelse har vi bearbetat tidigare forskning om ämnet. De forskare vi refererar till i arbetet är Anna Ehrlin, Frede V Nielsen och Johanna Still. Vi har till stor del fokuserat på det teoretiska begreppet musikdidaktik, vilket varit en viktig grund för vår studie. Genom vår analys får vi se hur barnskötare, förskollärare och förskolechefer har olika sätt att beskriva sina musikaliska inslag i förskolan. / In 2016 preschool teachers received a readjusted curriculum with guidelines for teachers, to encourage children's expressions in music, song, dance and drama. Since we have both taken courses in music and didactics we have developed an understanding for the importance of music for children's development. Therefore we have created a study asking child caretakers, preschool teachers and preschool heads how they characterize their own work with music. To get a pre understanding we have written about previous research on the subject. The researchers we refer to are Anna Ehrlin, Frede V Nielsen and Johanna Still. We have focused on theoretical concepts such as music didactics, which has been an important base for our study. Through our analysis and results, we get to see how child caretakers, preschool teachers and preschool heads have different ways of describing their musical elements in preschools.

Syftet med denna studie är att undersöka högläsningsarbetet i förskolan, med koppling till den kommande läroplanen som kommer ut i reviderad utgåva första juli 2019. Arbete med högläsning i den planerade verksamheten står framskrivet i den nya läroplanen som ett obligatoriskt moment, och vi vill synliggöra både det arbete som sker såväl i den nuvarande verksamheten som i den kommande med hänsyn till läroplansändringar. Anledningen till att vi valde att skriva om högläsning är att vi har uppmärksammat ute i verksamheten att högläsning inte alltid finns med. Genom semistrukturerade intervjuer och informella samtal med personal i förskolan och skolan har vi undersökt vårt syfte med kvalitativa metoder för att kunna skapa meningsfullhet, se samband och kunna jämföra personalens svar och berättelser. Två förskolor medverkar i denna studie för att kunna påvisa likheter och skillnader i arbetssätt. Vi kommer presentera denna studie med koppling till ett sociokulturellt perspektiv med Vygotskijs arbete som grund. I analysen presenteras empirin, det vill säga de svar som vi har fått utifrån de intervjuer och samtal som utförts. Dessa kommer sedan jämföras och diskuteras i studiens diskussion. Utifrån gjorda intervjuer och samtal kunde vi se ett tydligt mönster i högläsningens funktion med koppling till hur mycket det faktiskt arbetas med det ute i verksamheten. I samtliga intervjuer och samtal som utförts var synen på högläsning god, men majoriteten berättade att de gärna arbetade mer med högläsning, oavsett hur mycket de arbetade med det just nu. Vi kan dra slutsatsen att högläsningen har stor påverkan på barns utveckling, och att den behöver synliggöras i verksamheten. I samband med den nya läroplanen kanske högläsningsarbetet kan omstruktureras och planeras in i verksamheten för att skapa meningsfullhet för barnen.

I samband med att den nya läroplanen för förskolan (Lpfö 18) publicerades, infördes begreppet fysisk aktivitet. Enligt WHO avser den fysiska aktiviteten all kroppslig rörelse som produceras av skelettmuskler och kräver energiförbrukning (WHO, 2020a). En omfattande definition som gör det relevant att analysera förskollärare och barnskötares förhållningssätt gentemot fysisk aktivitet i förskolan. Denna studie syftar till att analysera på vilket sätt förskollärare respektive barnskötare möjliggör en livslång relation till fysisk aktivitet för barn i förskolan. Studiens material samlades in genom kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare och fyra barnskötare. Därefter analyserades materialet utifrån teorin KASAM och de didaktiska frågorna vad, hur och varför. Med utgångspunkt i KASAMs tre komponenter begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet samt de didaktiska frågorna har förskollärare respektive barnskötares definition av begreppet, den egna relationen till fysisk aktivitet samt deras förhållningssätt gentemot fysisk aktivitet i förskolan analyserats. Studiens resultat visar att förskollärarna och barnskötarna har en gemensam förståelse av begreppet, samt att deras relationer till fysisk aktivitet i viss mån skiljer sig åt. Resultatet visade även att pedagogerna erbjöd barnen fysisk aktivitet dagligen och att de anser att de aktiviteter som erbjuds ska vara intressanta och lustfyllda för barnen. Detta sätt att erbjuda rörelseglädje bidrar till att fysisk aktivitet känns meningsfullt och därmed får barnen möjlighet att bilda en god relation till fysisk aktivitet som varar resten av livet. Studien visar också att pedagogernas individuella intresse och erfarenheter har betydelse för i vilken utsträckning de erbjuder fysisk aktivitet i förskolan.

Föreliggande studie syftar till att undersöka förskollärares ledarskap i relation till arbetslaget och hur utformandet av deras gemensamma arbetssätt som främjar barngruppens trygghet kan se ut. För att undersöka syftet har vi skickat ut enkäter med frågor inriktade på ledarskap, arbetssätt, och barns trygghet. Vi har använt oss av en diskursanalys för att identifiera ledarskapets och arbetssättets likheter och skillnader. Utifrån frågeställningarna, beskrivningarna och diskurserna har vi fått ett resultat som visar på att ledarskapet varierar mellan förskollärarna. Ett tydligt ledarskap synliggörs om förskolläraren har fler erfarenheter. Vanliga strategier som vi har kunnat urskilja för att leda ett arbetslag till ett gemensamt arbetssätt är att arbeta nära läroplanens mål i och med ansvaret för kvalitén i undervisningen. Det är även förekommande att som ledare vara inlyssnande för kollegors åsikter och tankar. I det gemensamma arbetssättet i arbetslaget visar resultaten i diskursen att öppen dialog, ha samma förhållningssätt och olikheter främjar att verksamheten vidareutvecklas. Resultaten visar även att arbetslagen arbetar på olika sätt för barns trygghet i relation till barngruppen. En del prioriterar närvarande pedagoger medan andra betonar vikten av rutiner på avdelningen.

Syftet med den här studien är att synliggöra förskollärares och barnskötares uppfattningar av teknikundervisning på förskolegården. Studien utgick från en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer genomförts med fyra förskollärare och en barnskötare. Den teoretiska utgångspunkt som studien haft som grund är det sociokulturella perspektivet, där begrepp som socialt samspel, mediering, proximala utvecklingszonen och scaffolding används för att analysera resultatet. Resultatet visade att förskollärare och barnskötare sällan undervisar i teknikämnet. Förskolegården används vid sällsynta tillfällen för teknikundervisning. Förskollärarnas och barnskötarens uppfattningar och egna beskrivningar av material som används framkommer även i resultatet. En slutsats av den här studien är att förskollärarna och barnskötaren är överens om att teknikundervisning på förskolegården kan ske mer frekvent. Däremot anser de att mer kompetens behövs för att kunna genomföra mer av teknikundervisning.

Denna studie syftar till att undersöka undervisningsmiljöer i förskolans högläsningssituationer. Studien blir angelägen då det saknas forskning inom ämnet. Genom vår undersökning vill vi få syn på hur pedagoger skapar möjligheter för barns utveckling och lärande. Lärande och undervisning kan ske på olika sätt och detta kan belysas genom fem undervisningsmiljöer. Datamaterialet samlades in genom observationer av högläsningar och efterföljande intervjuer med vardera pedagog. Materialet har sedan analyserats och bearbetats med utgångspunkt från Blooms taxonomi.       Resultatet visade att pedagogernas undervisning till stor del påverkades av yrkeserfarenheter, särskilt av yrkeslängd. Vid observationerna synliggjordes fyra undervisningsmiljöer utav fem möjliga. Under förskollärarnas observationer fick vi syn på scaffoldingstöttande, allmän och barnutforskande undervisningsmiljöer. För barnskötarna synliggjordes barnutforskande, moralisk, allmän och scaffoldingstöttande undervisningsmiljöer. När det kom till pedagogernas egna tankar kring högläsning framkom det att läsning kan bidra med så mycket mer än bara språkutveckling. Om pedagoger är kreativa och aktiva i högläsningsaktiviteter kan lärande ske på ett fantasifullt och kreativt sätt.

Avhandlingen är en kvalitativ studie som presenterar diskussioner om pedagogers förhållningssätt gentemot barn som utmanar arbetsron i förskolan. Vi vill se om det finns en förståelse för att kunna bemöta och hantera dessa barn som utmanar. I avhandlingen presenteras kunskapens betydelse att bemöta barn som utmanar arbetsron i den fria leken inomhus. Förskollärarnas kunskaper utgår ifrån styrdokumentens betydelse samt teori. I vår studie har vi utgått från ett sociokulturellt teoretiskt perspektiv. I undersökningen benämns huruvida miljön har betydelse och påverkan angående barns utmanande beteende. Vårt empiriska material består av semistrukturerade intervjuer med två förskollärare och två barnskötare på olika förskolor. Resultat vi kom fram till var att både inomhusmiljön samt ett gemensamt förhållningsätt var det som påverkade barn som utmanar den frialeken inomhus. Vi såg även att det fanns skillnader mellan yrkesrollernas bemötande gentemot barn som utmanar arbetsron, detta framkom genom deras kunskap, personlighet samt erfarenhet.

Syftet med studien har varit att undersöka hur pedagoger använder sig av det digitala verktyget lärplattan i det vardagliga pedagogiska arbetet i förskolan. Studien syftar även till att undersöka hur de två yrkesgrupperna barnskötare och förskollärares uppfattningar skiljer sig åt, samt om inställning påverkar pedagogers användning av verktyget. Bakgrunden till studien är en rekommendation utifrån en rapport från Världshälsoorganisationen, vilken gäller barn i förskoleålder och skärmtid. Rekommendationerna är bland annat att barn under två år inte ska vistas framför skärmar alls. Denna rekommendation riskerar att hamna i konflikt med förskolans digitaliseringsuppdrag, vilket tydliggjordes i samband med läroplanen Lpfö18. Detta eftersom lärplattan är ett väldigt vanligt digitalt verktyg i förskolan. Studien bygger på en digital enkätstudie, vars insamlade empiriska material analyserats och diskuterats utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Centrala begrepp från perspektivet innefattar appropriering, proximal utvecklingszon, mediering och samspel.  Huvudsakliga resultat som konstaterades var att den positiva inställningen till lärplattan som digitalt verktyg var utbredd i båda yrkesgrupperna. Resultaten visade vidare på att användningen av lärplattan är som störst i samband med pedagogisk dokumentation och vid läsvila. Utöver dessa situationer så visade resultatet på att lärplattan också används för att förstärka lek- och lärmiljöer i förskolan, samt att barn oftast använder lärplattan i samspel med pedagog eller andra barn. Resultatet talade också för en positiv korrelation mellan användning av lärplattan per dag och en positiv inställning till densamma. Detta indikerade att det fanns ett samband mellan inställning och användning av lärplattan i den pedagogiska verksamheten.

Syftet med denna studie var att undersöka hur förskolepersonal beskriver sitt arbetssätt med och vid måltider utifrån ett pedagogiskt förhållningssätt. För att ta reda på det ställdes följande frågeställning “På vilka sätt beskriver förskolepersonal sitt arbetssätt med måltider i förskolan?”. Det teoretiska ramverket som valdes till studien är läroplansteorin. För att genomföra studien valdes en kvantitativ metod i form av en enkätundersökning. Sammanlagt deltog 31 respondenter, varav 17 var förskollärare, 13 var barnskötare och 1 hade en övrig pedagogisk utbildning. Resultatet visar att de arbetssätt som beskrivits av såväl förskollärare som barnskötare synliggör ett engagemang i att skapa trygga och lustfyllda måltidssituationer, detta utifrån både lika och olika strategier. Utifrån studiens resultat möjligt att utläsa att förskolepersonalen upplever en viss brist av tillfällen för diskussion om måltider. Slutsatsen för denna studie blir därmed att det finns både likheter och olikheter i hur förskolepersonalen beskriver sitt arbetssätt med och vid måltider i förskolan. Även hur viktigt det är att ta vara på varandras kompetenser, vilket kan uppnås genom diskussioner i hela arbetslaget. Det med förhoppning om att ge ämnet måltid ett större utrymme i förskolan.