För att förstå dagens förskola och rådande barnsyn behöver vi förstå vår historia. Syftet med denna studie är att undersöka ledarinnors föreställningar om barn och barndom genom att studera observationsprotokoll från 1940-talets barnträdgårdar, där ledarinnor under flera år har följt 28 barns utveckling. Med stöd av kritisk diskursanalys (CDA) har jag undersökt hur ledarinnornas språk konstruerar barnens identitet - inom CDA benämnt som ’etos’. Resultatet tyder på att ledarinnorna hade en mångfacetterad och tillåtande barnsyn med en verksamhet präglad av glädje och värme. Resultatet visar att flickorna och pojkarna på många sätt beskrevs i liknande ordalag, såsom glada och duktiga men att skillnader förekom mellan könen. Flickorna beskrevs oftare som hjälpsamma och lugna medan pojkarna beskrevs med mer varierade ord.  Pojkarna fick även mer plats i form av att ledarinnorna skrev längre anteckningar om dem än om flickorna. Studien har gett värdefull ny information inom ett negligerat forskningsfält, men ytterligare empiri behövs för att se tydligare mönster.

Syftet med denna uppsats har varit att visa hur barnträdgårdslärarinnor positionerade sig i förhållande till föräldrar och andra experter i det sociala territoriet, under efterkrigstidens första decennium. För att göra detta har årsberättelser från Svandammsgårdens barnträdgård och daghem, samt artiklar i tidningen Barnträdgården undersökts. Analysen utgår ifrån ett biomaktsperspektiv, och de analytiska begreppen är hämtade från Foucault, Donzelot och Rose. Resultatet visar att barnträdgårdslärarinnan organiserade föräldrakontakt genom föräldramöten, föredrag, kurser, underhållning och vardagskontakt. Föräldrakontaktens främsta syfte var att stärka föräldrarnas föräldrakompetens. Detta skedde genom upplysning vid föredrag, kurser och dagliga möten. Det skedde även genom att barnträdgårdslärarinnorna ledde diskussioner, där föräldrarna utvecklade sin förmåga till självreflektion. Föräldrakontakten hade även till syfte att vänja föräldrarna vid att rådfråga experter. Barnträdgårdslärarinnorna positionerade sig bland andra sociala experter på det sociala territoriet som en mellanexpert, med särskilda kompetenser att nå och utbilda föräldrar med kunskaper från andra experter. Sett ur studiens anlagda biomaktsperspektiv framträder en bild där barnträdgårdslärarinnorna positionerar sig som aktörer i den framväxande välfärdsstatens folkhälsoarbete och där de uttrycker ett långsiktigt mål – ”att fostra lyckliga barn, som in sin tur kan bli lyckliga föräldrar”.

Syftet med studien är att spåra kontinuitet och förändring i ideal kopplat till förskolans arkitektur och interiörer genom att undersöka artiklar i tidskriften Förskolan mellan åren 1939-2022. Vidare ämnar studien spåra om samtidens barnsyn avspeglats i dessa framträdande ideal. Metod Genom en empiridriven frågestyrd metod har ett historiskt källmaterial samlats in från tidsskriften Förskolan som resulterade i nio artiklar med både text och bilder (fotografier, planritningar och montage). En multimodal tematisk innehållsanalys har genomförts utifrån en konstruktionistisk världsbild i relation till en språklig ansats, vilket innebär att språket ses som en social handling som i sin tur konstruerar människors föreställningar om världen. Vidare förekommer inslag av Faircloughs kritiska diskursanalytiska perspektiv. Resultatet påvisar att det går att spåra kontinuitet och förändring i beskrivningarna av arkitektur och interiörer under 1939-2022 samt i relation till samtidens barnsyn. De ideal som framträder i resultatet går dels att koppla till samhällsförändringar och internationella strömmningar samt att olika perspektiv synliggjorts via artiklarnas skribenter. Kontinuitet har spårats till ambitionen att bygga efter ett hemlikt ideal med anpassningar efter barns fysiska förutsättningar och inte efter en anstaltsliknande tvåplansbyggnad. Vidare har pedagogers och barns behov beskrivits och konkretiserats genom byggnaders arkitektur och interiörer. Förändring sker i relation till hälsa och hygien i mitten på 1900-talet och talet om byggnadens proportioner tonas ut efter 1973. Det går emellertid att spåra en oreflekterad återgång år 2022 då en tvåplansbyggnad återkommit. Likväl går det att tolka denna återgång som en blandning av ett hemlikt ideal och den anstaltsliknande byggnad man tidigare tagit motstånd till. Slutsats Genom att göra nedslag i historien har studien konstaterat att spår av tidigare val finns med oss i samtiden. I mötet mellan tidskriftens skribenter samt intressenter har ideal skapats, omförhandlats och iscensatt de materiella förutsättningarna för barns villkor i förskolan. Studien kan ses som en hjälp för vår samtid att uppmärksamma och kritiskt granska vad som tas för givet idag och vilka beslut som behöver fattas i morgon.

In this study I wanted to find out what is said about the preschool in a media debate that took place on a discussion forum of a Swedish newspaper’s web site in 2016. Through critical discourse analysis I have tried to find out what is said and reflect upon what it says about the preschool. Critical discourse analysis focuses on the text, the interaction and the context to find out how different discourses are being drawn upon within the interaction to reproduce or modify the given context. My results show that the studied media debate takes place within a modernistic order of discourse where the preschool as a producer of results and as a business company is at stake. This is the preschool as an institution, where the child needs to develop certain abilities, and as a producer, offering a service to the consumer; the parent. Half of the participants of the debate are questioning the preschool and claim that the institutionalization of children has gone too far. The preschool isn’t able to deliver when it comes to care and security for the little child, according to the critics. The other half of the participants defend the preschool as an institution and see it as a necessary part of the childhood, both as a practical solution for the modern society and for what it can give the child when it comes to learning and preparing for the future. The critics and the defenders can be understood as acting within different historical discourses of the preschool. The critics use arguments from the discourse of the child-crib, a socially determined childcare from the 19th century. The defenders use arguments from the discourse of the kindergarten, a pedagogically determined nursery school with its roots at the turn of the last century. The debate takes place within a certain understanding of the preschool which therefore is being reproduced, even though there are tendencies towards a more postmodern understanding in some of the written arguments. The preschool in the debate show signs of colonization by the systems of money and power, through what Fairclough calls marketization of discourse, discourse of bureaucracy and discourse of counseling. The preschool under debate is a preschool within the global market of free trade, where changing power relations lead to feelings of insecurity and the need for control. Throughout the debate one power relation is taken for granted, that is the relation between the debater and the debated, between the adult and the child.

Syftet med studien har varit att med en mikrohistorisk ansats lyfta fram Anna Wemans roll som en föregångare i den svenska förskolans historia. I undersökningen av Wemans pedagogiska material skapas en bild av hur den småbarnsskolornas pedagogiska utveckling i riktning mot Fröbel såg ut vid sekelskiftet 1900. Med hjälp av en analys som påbörjades redan vid arkivet har jag hittat tecken på spårberoende, förändring och kontinuitet gentemot såväl dåtid som nutid. I arbetet har en empiridriven metod använts och empirin har visat tydliga tecken på att Anna Weman var engagerad och påläst inom gängse pedagogiska metoder och att förändringsarbetet bedrevs med en respekt och ödmjukhet inför det förflutna.

Syftet med studien har varit att med en mikrohistorisk ansats lyfta fram Anna Wemans roll som en föregångare i den svenska förskolans historia. I undersökningen av Wemans pedagogiska material skapas en bild av hur den småbarnsskolornas pedagogiska utveckling i riktning mot Fröbel såg ut vid sekelskiftet 1900. Med hjälp av en analys som påbörjades redan vid arkivet har jag hittat tecken på spårberoende, förändring och kontinuitet gentemot såväl dåtid som nutid. I arbetet har en empiridriven metod använts och empirin har visat tydliga tecken på att Anna Weman var engagerad och påläst inom gängse pedagogiska metoder och att förändringsarbetet bedrevs med en respekt och ödmjukhet inför det förflutna.