Bakgrund: Antalet katastrofer i världen och Sverige ökar och därmed ökar även behovet av katastrofmedicinsk beredskap. Akutmottagningen utgör ofta den första kontakten med sjukvården och därför har akutsjuksköterskorna en mycket central roll vid en allvarlig händelse. Sjuksköterskor är den största arbetsstyrkan vid en katastrof och sjukvården är helt beroende av deras kompetens. Forskning visar att bristfällig omvårdnad, triagering eller oförmåga till att finna den kritiskt dåliga patienten i ett tidigt skede, ökar mortaliteten. Dock visar forskningen även att sjuksköterskor inte känner sig tillräckligt förberedda. Sjuksköterskor som har arbetat i samband med allvarliga händelser beskriver starka och motstridiga känslor. Utbildning, övning och tidigare erfarenheter inom katastrofmedicin har uppgetts förbättra sjuksköterskornas beredskap. Trots vetskapen om sjuksköterskornas nyckelroll är forskningen angående sjuksköterskors uppfattningar om den katastrofmedicinska beredskapen begränsad. Fler studier inom området vore av värde med tanke på att behovet av katastrofmedicinsk beredskap ökar. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors uppfattningar om den katastrofmedicinska beredskapen på akutmottagningar i Storstockholm. Metod: Studien utfördes med en kvalitativ metod och en induktiv ansats. Tio semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor från fyra akutmottagningar inom Storstockholm utfördes. Intervjuerna analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Fyra teman kunde urskiljas: ”oro för organisationens begränsningar”, ”behov av struktur”, ”erfarenhet och övning skapar trygghet i nya situationer” samt ”motstridiga känslor och tankar om copingstrategier”. Inom det första temat beskrev deltagarna en stark oro för att akutsjukvården redan är högt belastad och att detta skulle äventyra patientsäkerheten ännu mer vid en allvarlig händelse. I ”behov av struktur” beskrev sjuksköterskorna att de uppfattade sin roll som central vid allvarliga händelser och att de hade behov av en tydlig struktur. Tema nummer tre, ”erfarenhet och övning”, förklarade sjuksköterskornas önskan om mer övning och att erfarenhet gynnar dem i deras arbete. Motstridiga känslor såsom skräck blandad med nyfikenhet inför arbete vid en allvarlig händelse belystes i tema fyra, liksom arbetsgruppens viktiga, stöttande funktion. Slutsats: Den katastrofmedicinska beredskapen behöver förankras bättre i akutsjukvårdens hektiska vardag. Sjuksköterskornas uppfattning var att en allvarlig händelse skulle kunna orsaka ett kaos som fordrar starka copingstrategier. Behov av ett nytt, strukturerat arbetssätt uppdagades. Realistiska övningar skulle kunna kompensera för bristen på erfarenhet från allvarliga händelser. Ett strukturerat arbetssätt och en stark arbetsgrupp är måsten för att kunna upprätthålla patientsäkerheten vid en allvarlig händelse. / Background: As the number of disasters increases in the world the need for an adequate disaster preparedness develops. Registered nurses in emergency departments have a significant role since they often constitute the first encounter with the healthcare after a disaster. Healthcare is dependent on the nurses' ability to effectively respond to an event of disaster. Studies have shown that a deficient triage, nursing and inability to identify a critically ill patient increase patient mortality. However, previous research reveal that nurses don’t feel properly prepared. Registered nurses with experience from disaster response describe strong and conflicting emotions. Experience, education and disaster-related training have been shown to improve registered nurses’ self-reported disaster preparedness. Despite the fact that there is knowledge about registered nurses’ key role in disaster response, research is limited regarding their perceptions of disaster preparedness. Since the need for disaster preparedness increases, more studies within the area would be worthwhile. Aim: The aim was to describe registered nurses’ perceptions of disaster preparedness in emergency departments. Methods: A qualitative interview study was carried out and ten interviews with registered nurses from four emergency departments were performed. During the interviews a semi structured method was used. The interviews were analyzed through content analysis. Results: Four themes emerged: “concern for organizational insufficiency”, “need for structure”, “experience and training create a feeling of security in new situations” and “conflicting emotions and thoughts about coping strategies”. Within the first theme the participants described a strong concern for the already existing high pressure in emergency care and that this could jeopardize patient safety in an event of a disaster. The second theme illustrates the registered nurse’s perception of having a central role and their need for a clear structure while working in an event of disaster. “Experience and training”, theme three, is about the registered nurses’ wish for more disaster-related training and the importance of experience in their work. The thought of disaster response generated conflicting emotions, such as fear mixed with curiosity, was highlighted in theme four, as well as the importance of a supportive work group. Conclusion: The disaster preparedness needs to be better anchored in reality’s crowded care situation within the emergency care. Registered nurses believed a disaster would result in a chaotic work environment with the need for coping strategies. A new and structured way of working was seen as necessary. Realistic disaster-related training might compensate for the lack of experience. To be able to withhold patient safety during a disaster structure and stability within the workforce is essential.

Vi vill med denna studie skapa en förståelse för hur förnödenhetsförsörjningen inom hälso- och sjukvården hanteras med ett fokus på hur människorna som arbetar inom funktionen upplever det. Människor tolkar verkligheten och ger den en mening. Genom att tolka uppfattningar i stället för att mäta data vill vi skapa en ny djupare förståelse för komplexiteten inom förnödenhetsförsörjningen och därmed bidra till en positiv utveckling för det militära och civila försvaret. Denna studie bygger på en kvalitativ och en induktiv ansats där vi genom intervjuer och gruppintervjuer samlat in vår empiri. Empirin är strukturerad med hjälp av Grounded Theory. Efter struktureringen av empirin har en bild framträtt som beskriver komplexiteten i hur sektorn hälsa, vård och omsorg är organiserad. Detta har lett oss till att använda Mintzbergs strukturella konfigurationer som perspektiv i vår referensram. Med anledning av omvärldsutvecklingen de senaste åren har medvetenheten ökat kring behovet av ett fungerande totalförsvar. Arbetet med förnödenhetsförsörjningen försvåras på grund av regelverk och organisationsstukturer som inte anses vara anpassade för att effektivt stödja förnödenhetsförsörjning inom hälso- och sjukvården i ett totalförsvarsperspektiv. De organisationsstrukturer som finns idag saknar en tydlig förmåga till ledning och samordning ur ett nationellt perspektiv. Lagar, avtal och koncept för upphandling är inte anpassade för en fungerande förnödenhetsförsörjning ur ett beredskapsperspektiv och Sverige har idag en för liten egen produktion av läkemedel och sjukvårdsprodukter. Förnödenhetsförsörjningen inom detta område är beroende av en fungerande global värdekedja. De rekommendationer som vi vill lämna till riksdagen och regeringen är att klargöra mandaten för hur området förnödenhetsförsörjning inom hälsa och sjukvård i totalförsvaret ska ledas. Detta genom att skapa en centraliserad ledningsfunktion. En översyn av lagar bör ske så att de bättre harmonierar med totalförsvarets behov. Vi rekommenderar även att riksdagen beslutar om egen tillverkning av prioriterade läkemedel inom landets gränser och utökar samarbetet inom området med EU. Socialstyrelsen bör fastställa vilken förmåga myndigheter och aktörer inom sektorn ska uppnå samt vilket typ av vård som vårdgivare ska kunna leverera, för att möjliggöra deras planering, upprättande av lager, egen träning och utbildning. Slutligen bör Socialstyrelsen leda scenarioträning med myndigheter och aktörer inom sektorn hälsa, vård och omsorg i syfte att skapa en bättre förståelse för vad totalförsvaret och sektorn ska klara av i händelse av kris eller krig, mot fastslagna målsättningar. Regioner bör i samråd med Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) se över möjligheten att frivilligt överlämna en del av sitt självbestämmande till en överordnad ledning samt överse utbudet av sjukvårdsprodukter. Försvarsmakten bör se över hur militärregionerna är tänkt att utgöra länken mellan det militära och det civila försvaret för att stärka interoperabiliteten inom totalförsvaret samt tydliggöra sina egna målsättningar i syfte att skapa en fungerande förnödenhetsförsörjning. / With this thesis, we want to create an understanding of how the chain of supplies in health and medical care is handled within the civilian and military defence. We have a focus on how the individuals who work in the function experience it. People interpret their reality and gives it a meaning. By interpreting perceptions instead of measuring data, we want to create a new, deeper understanding of the complexity of the chain of supplies and thereby contribute to a positive development for military and civil defence. This study is based on a qualitative and an inductive approach where we collect our empirical data through interviews and group interviews. The empirical data is structured using Grounded Theory. After structuring the empirical data, a picture emerges that deals with the complexity of how the national system of emergency management concerning health and welfare is organized. This leads us to use Mintzberg's structural configurations as perspectives in our frame of reference.  Due to developments in the world in recent years, awareness has increased for the need of a functioning civilian and military defence. The work with the chain of supplies is made more difficult due to regulations and organizational structures that are not considered to be adapted to effectively support the chain of supplies in health care in a military and civilian defense perspective. The organizational structures that exist today lack a clear ability for management and coordination from a national perspective. Laws, agreements and procurement concepts are not adapted for supporting chain of supplies from a readiness perspective and Sweden currently has too little of its own production of pharmaceuticals and healthcare products. The chain of supplies in this area is dependent on a functioning global market. The recommendations we want to submit to the Swedish government are to clarify the mandates for how the area of chain of supplies in health and medical care in the civilian and military defence is to be managed. This by creating a centralized management function. A review of laws should take place so that they are more harmonized with the needs of civilian and military defence. We also recommend that the government decide on its own production of basic medicines within the country's borders, in association with EU. The National Board of Health and Welfare should determine what capacity authorities and actors in the sector should achieve and what type of care providers should be able to deliver. Finally, they should lead scenario training with authorities and actors in the sector in order to create a better understanding of what the civilian and military defence and the sector should be able to manage in the event of crisis or war. Regions should, in consultation with the The Swedish Association of Local Authorities and Regions (SKR), review the possibility of voluntarily handing over part of their right of self-determination to a superior management and overseeing the range of healthcare products. The Armed Forces should review how the military regions are intended to be the link between military and civil defence, to strengthen interoperability in total defence and clarify their own objectives so they can create a functioning chain of supplies.

Dagens samhälle präglas av globalisering och hög grad av sammankoppling mellan länder och sektorer, vilket även bidrar till sårbarheter. Komplexa risker som präglas av osäkerhet, tvetydighet och konsekvenser med potentialen att få spridningseffekter hotar samhällsviktig verksamhet och därigenom samhällets funktionalitet. Sjukhus är en typ av samhällsviktig verksamhet som behöver upprätthållas för att samhället ska kunna fungera. Skydd av samhällsviktig verksamhet kan uppnås genom en kombination av riskhantering, kontinuitetshantering och incidenthantering. Kontinuitetshantering syftar till att minimera avbrottstider i kritisk verksamhet och tillse att oacceptabla konsekvenser undviks. Internationellt sett har kontinuitetshantering visat sig vara ett effektivt verktyg om det nyttjas korrekt och med rätt kompetens. Det har hittills saknats studier som undersökt hur kontinuitetshantering används på svenska sjukhus, och hur representanter för regionala aktörer som arbetar med kontinuitetshantering ser på verktyget. Syftet med den här studien var därför ”att bidra till en ökad förståelse för implementeringen av kontinuitetshantering på svenska sjukhus, samt synliggöra faktorer som bidrar till respektive hindrar den implementeringen”.Datainsamling skedde genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fem respondenter med erfarenhet av kontinuitetshantering på svenska sjukhus. Insamlade data bearbetades därefter genom kvalitativ innehållsanalys, och resulterade i två huvudkategorier med två respektive sex underkategorier. Resultatet visar att kontinuitetshantering ses som både ett förhållningssätt och ett verktyg, där målbilden är att genom kontinuitetshantering som verktyg utveckla en plan B för inom sjukhus kritisk verksamhet. Samtidigt ses kontinuitetshantering även som ett förhållningssätt, som präglar den vardagliga verksamheten och i förlängningen har förmåga att bidra till ökad resiliens på svenska sjukhus. Resultatet visar även att risken för att kontinuitetshantering inte ger önskat resultat kan bero på låg kompetens, att underliggande vägledningar upplevs svåra att följa eller att resurser prioriteras till andra arbetsuppgifter.Studiens resultat diskuteras utifrån tidigare vetenskapliga fynd, framgångsfaktorer och hinder för praktisk implementering och även i förhållande till katastrofmedicinsk beredskap, samhällssäkerhet och huruvida kontinuitetshantering kan anses bidra till ökad resiliens på svenska sjukhus. Framtida forskning bör bland annat fokusera ytterligare på det praktiska genomförandet på verksamhetsnivå och lärdomar från störningar där kontinuitetsplaner använts skarpt på svenska sjukhus. / Modern society is largely globalized and different countries as well as sectors are intertwined to a large extent, giving arise to increased vulnerabilities. Complex risk characterized by uncertainty, ambiguity, and consequences with the potential of spill-over effects threaten vital societal functions with the possibility of huge consequences for society. Hospitals are an example of these types of institutions that are critical for a society’s functionality to be upheld. The protection of vital societal functions can be achieved by risk management, business continuity management [BCM] and incident management. BCM aims to minimize disruptions in critical activities and to make sure that unacceptable consequences are avoided. In an international context BCM has been proved efficient when used properly and with the correct competencies in the organization in which it is to be applied. So far, no studies have investigated the usage of BCM in Swedish hospitals, and how the method and concept is viewed by actors on a regional level. Due to this, the aim of this study was to “contribute to knowledge regarding the implementation of business continuity management in Swedish hospitals, as well as map factors promoting and hindering that implementation.”. Data was collected through qualitative semi-structured interviews with five respondents who work with BCM on a regional level in Sweden with a focus on health care. Collected data was analyzed through qualitative content analysis and resulted in two main categories with two and six subcategories respectively. The result shows that BCM is viewed as both an approach and as a tool. As a tool with the goal of creating a plan B for critical operations within a system, as well as an approach to everyday operations within the organization. Together these two viewpoints have the ability of increasing resilience in Swedish hospitals. The result also shows that the risk of BCM not resulting in the aspired outcome might be due to low level of understanding of the concept and method, or that resources needed are prioritized to other areas.The result is discussed from a perspective of past research, as well as practical implementations based on hindering and promoting factors. It is also discussed in relation to disaster medicine, societal safety and how BCM can contribute to increased resilience in Swedish hospitals. Future research should focus on the practical implementation of BCM on an organization’s operative level and lessons learned from real incidents where business continuity plans have been used.

Problem statement: Violence against women and intimate partner violence is a bigproblem in society and the healthcare system has an obligation to act already when thereis suspicion of exposure to violence, but there is a lack of clear guidelines in ophthalmiccare. Aim: The aim was to examine nurses´ experiences of caring for patients exposedto IPV. Method: A systematic literature review with qualitive design and inductiveapproach was performed. Result: The emerged categories were readiness to deal withintimate partner violence, different views on exposure to violence, emotions are evoked,having the courage to ask, and organizational support. The result showed that trainingabout intimate partner violence was unusual both in the nursing program and for theprofessional nurses. Because of this they did not feel prepared for neither detect, reportsuspected cases or correctly meet these patients. Conclusion: There is a lack ofknowledge and education about how exposure to violence can be discovered andhandled. In addition, the subject needs to be highlighted and be developed further tostrengthen the societal responsibility to act when there is suspicion about violence. Tobe able to conduct evidence-based care in ophthalmic care more research is neededabout violence against women and intimate partner violence. / Problemställning: Våld mot kvinnor och våld i nära relationer är ett stort problem isamhället och hälso- och sjukvården har skyldighet att vidta åtgärder redan vidmisstanke om våldsutsatthet, men det saknas tydliga riktlinjer inom ögonsjukvården föromhändertagande. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter avomhändertagande av patienter som är utsatta för våld i nära relationer. Metod:Litteraturstudien var systematisk och hade en kvalitativ design med en induktiv ansats.Resultat: Kategorierna som framkom var att ha beredskap att bemöta våld i närarelation, olika syn på våldsutsatthet, vårdrelationen väcker känslor, att fråga omvåldsutsatthet och att ha stöd i organisationen. Det visade sig att utbildning kring våld inära relation var ovanligt både under sjuksköterskeutbildningen och föryrkesverksamma sjuksköterskor. De upplevde sig därför inte vara tillräckligt förbereddaför vare sig att upptäcka, rapportera misstänkta fall eller att på ett korrekt sätt bemötadenna patientkategori. Konklusion: Det saknas tillräcklig kunskap och utbildning omhur våldsutsatthet kan upptäckas och hanteras. Dessutom behöver ämnet belysas ochutvecklas ytterligare för att stärka det samhälleliga ansvaret att agera vid misstanke omvåldsutsatthet. För att kunna bedriva evidensbaserad vård inom ögonsjukvården behövsmer forskning om våld mot kvinnor och våld i nära relationer.

Sverige har genom åren ratificierat en mängd internationella traktater inom folkrättens område som gäller vid krig och konflikt. Enligt Totalförsvarets folkrättsförordning ska de bevakningsansvariga myndigheterna ha kunskap om folkrättens regelverk i krig. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har till uppgift att erbjuda utbildning i det folkrättsliga regelverket i krig till dessa myndigheter. Denna uppsats ämnar därför undersöka hur denna folkrättsliga utbildning ser ut och hur väl den implementeras i enlighet med det som står i Totalförsvarets folkrättsförordning.

Mellan åren 1934-1946 pågick en debatt i Sverige om kvinnlig samhällstjänst skulle införas som en frivillig eller obligatorisk tjänst. År 1939 startades Riksförbundet kvinnlig samhällstjänst som en ideell organisation. Studiens syfte var att undersöka Riksförbundet kvinnlig samhällstjänst under och kort efter andra världskriget. Undersökningen utfördes med hjälp av en kvalitativ textanalys med genusperspektiv. Riksförbundet kvinnlig samhällstjänsts huvudsakliga syfte var beredskap och fostran.  Grundtanken var en frivillig tjänst för unga kvinnor, mellan 17–25 år, med en teoretisk och en praktisk del med arbete på landsbygden hos överbelastade husmödrar. Tjänsten hade tydliga nationalistiska drag och skulle verka för landets gemenskap. Initiativtagaren för Riksförbundet kvinnlig samhällstjänst var  Nora Torulf som hade kopplingar till flera nazistiska rörelser. / Between the years of 1934 – 1946 a debate was held in Sweden about whether female civil service should be a voluntary or an obligatory service. In 1939 the National Organization of Female Civil Service started as a voluntary organization. The purpose of the study was to investigate this national organization during and shortly after World War II.  The study was carried out through a qualitative text analysis with a perspective on gender. The organization’s main purpose was mobilization and nursing. The idea was a voluntary service for young women, between 17 – 25 years of age, with one theoretical and one practical part working in the countryside for overburdened housewives. The service had clear nationalistic traces and would help the nation’s community. The originator of the organization, Nora Torulf, had connections to many Nazi movements.

<p> Arbetets syfte har varit att identifiera erfarna gymnasielärares förhållningssätt och strategier för att genom detta klara av ett långt yrkesliv utan att påverkas alltför mycket av stress. Under arbetets gång har lärare intervjuats på ett sådant sätt att dessa har fått möjlighet att fördjupa sina svar, vilket har givit arbetet en djupare insikt genom lärarnas egna berättelser. Den teoribakgrund som har legat bakom undersökningen bygger på Antonovskys teori om Känslan Av SaMmanhang, Kasam. Förutom intervjuer har lärarna fått svara på den korta versionen av Antonovskys livsfrågeformulär, där tyngdpunkten ligger på hur individen reagerar i olika livssituationer och där grundkomponenterna begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet leder fram till god förmåga att hantera och stressfulla situationer. Genom intervjuer och frågeformulär har arbetet försökt att finna de förhållningssätt som varit framgångsrika för att hantera situationen i skolan. Dessa strategier har vi indelat i kategorierna gränssättning, beredskap, ambitionsnivå och fritid. Resultatet har åskådliggjort lärarnas synpunkter och uppfattningar om vad som var viktigt för att långsiktigt klara av yrkesrollen. Informanternas svar som givits genom livsfrågeformulärets frågor har dessutom visat på att de lärare som intervjuats äger dessa egenskaper.</p>

Militärförband utsätts för olika stressmoment i sitt arbete på insats och de behöver optimal förberedelse inför detta, annars kan det få katastrofala följder. Föreliggande studie syftar till att fördjupa förståelsen för den praktiska och mentala förberedelse Försvarsmaktens anställda får inför utlandstjänstgöring och hur den hjälper dem att hantera de olika stressmomenten, samt att bidra med förståelse för hur man kan utveckla denna förberedelse ytterligare. Studien baserades på djupintervjuer med åtta deltagare som tjänstgjort i Afghanistan och analyserades med tematisk analys. Resultatet visade på hur socialt stöd, kamratskap, erfarenhet, mental beredskap, praktisk träning och utbildning gynnar individer i sammanhang med psykologisk stress medan oro för anhöriga och maktlöshet missgynnar, även om det till stor del är individuellt. Detta diskuteras i termer av stress, anpassning, brister, konsekvenser och utvecklingsmöjligheter.

Arbetets syfte har varit att identifiera erfarna gymnasielärares förhållningssätt och strategier för att genom detta klara av ett långt yrkesliv utan att påverkas alltför mycket av stress. Under arbetets gång har lärare intervjuats på ett sådant sätt att dessa har fått möjlighet att fördjupa sina svar, vilket har givit arbetet en djupare insikt genom lärarnas egna berättelser. Den teoribakgrund som har legat bakom undersökningen bygger på Antonovskys teori om Känslan Av SaMmanhang, Kasam. Förutom intervjuer har lärarna fått svara på den korta versionen av Antonovskys livsfrågeformulär, där tyngdpunkten ligger på hur individen reagerar i olika livssituationer och där grundkomponenterna begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet leder fram till god förmåga att hantera och stressfulla situationer. Genom intervjuer och frågeformulär har arbetet försökt att finna de förhållningssätt som varit framgångsrika för att hantera situationen i skolan. Dessa strategier har vi indelat i kategorierna gränssättning, beredskap, ambitionsnivå och fritid. Resultatet har åskådliggjort lärarnas synpunkter och uppfattningar om vad som var viktigt för att långsiktigt klara av yrkesrollen. Informanternas svar som givits genom livsfrågeformulärets frågor har dessutom visat på att de lärare som intervjuats äger dessa egenskaper.

Bakgrund: Våld i nära relationer innebär fysiskt, psykiskt och/eller sexuellt våld. Det anses vara ett stort hälsoproblem som främst drabbar kvinnor och ger fysiska, psykiska och sociala konsekvenser. Hälso- och sjukvården har ett stort ansvar gällande att upptäcka och hjälpa utsatta kvinnor samt förebygga våld i nära relationer, men många kvinnor upplever att de inte fått adekvat stöd och hjälp från hälso- och sjukvården. Syfte: Att belysa faktorer som påverkar sjuksköterskors beredskap inför och agerande vid mötet med kvinnor som misstänks vara eller är utsatta för våld i nära relation. Metod: Allmän litteraturöversikt med analys och sammanställning av tio vetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ data. Resultat: Faktorer som påverkade beredskap och agerande var dels relaterade till sjuksköterskan som person; attityder och tankar kring sjuksköterskans professionella roll, sjuksköterskans känslor samt personliga och professionella erfarenheter av våld i nära relationer. Dels påverkade också faktorer som var relaterade till sjuksköterskans omgivning och förutsättningar; utbildning och praktiska färdigheter, miljö samt organisation. Slutsats: Fördjupade kunskaper, erfarenhet och en mer öppen, förstående attityd hos sjuksköterskor visade sig kunna vara avgörande för kvaliteten på vården av kvinnor som har blivit utsatta för våld i nära relationer. Klinisk betydelse: Utbildning inom våld i nära relationer skulle kunna utvecklas, attityder diskuteras och handlingsplaner införlivas på ett tydligare sätt i vården. / Background: Intimate partner violence involves physical, psychological and/or sexual violence. It is viewed as a major health problem that mainly affects women and has physical, psychological and social consequences. The health care system has a great responsibility in identifying and helping subjected women and in preventing intimate partner violence, yet many women feel that they do not get adequate support and help from the health care services. Aim: To illuminate factors affecting nurses‟ preparedness for and interaction with women who may be or are subjected to intimate partner violence. Method: General literature review with analysis and synthesis of ten research articles with both qualitative and quantitative data. Results: Factors were partly related to the nurse in person; attitudes and conceptions about the nurses‟ professional role, the nurses‟ feelings, and personal and professional experiences of intimate partner violence. Other factors were related to the nurses‟ environment and conditions; education and practical skills, environment and organization. Conclusion: Enhanced knowledge, experience and more open-minded and understanding attitudes among nurses could be determining for the quality of care of women subjected to intimate partner violence. Clinical significance: Education about intimate partner violence could be developed, attitudes discussed and guidelines implemented in a more explicit manner in healthcare.