Undersökningens utgångspunkter är att studera hur pedagoger i år 1 arbetar med bildämnet, samt vad de anser om ämnet bild. I studien ingår fyra pedagoger som alla är verksamma i år 1. De arbetar två och två. Undersökningen genomfördes med hjälp av separata semistrukturerade intervjuer med de fyra pedagogerna samt ostrukturerade observationer av pedagogernas arbete i klassrumsmiljöerna. Det framkom att tre av pedagogerna har bild i sin utbildning, mer eller mindre. Den första via sin tidigare förskollärarutbildning, den andra genom sin lärarutbildning, dock tycker pedagogen att det är för längesedan och därmed inte längre aktuellt och färskt i minnet. Den tredje har bild i sin lärarutbildning som tillval och känner sig mycket nöjd med den. Alla önskar dock fortbildning och det förefaller råda brist på den fronten. Pedagogerna är eniga om att bildämnets status bör höjas och de arbetar aktivt för det. Det framgick också att ingen av de fyra pedagogerna anser att klassrummen inbjuder till bildarbete. Slutsatser som dragits är att skolan har resurser som inte nyttjas till fullo. Bildämnet är viktigt och ses som en viktig del av barnens utbildning. Pedagogerna upplever att bildämnet har relativt låg status i jämförelse med grundskolans övriga ämnen. Dock upplever de inte att bildämnet prioriteras bort helt.

Detta examensarbete är en undersökning om hur det kan se ut då vi tar oss olika sökvägar på internet.      Hur kan man synliggöra det vi gör då vi söker på nätet?   För att undersöka detta har jag låtit gymnasieelever, studiekamrater och vänner utföra olika typer av internetbaserade sökningar och med hjälp av semiotiska analysverktyg har undersökningsmaterialet analyserats och reflekterats. Syftet med undersökningen är att få en fördjupad förståelse för hur man på olika sätt kan använda sig av visuellt material som elever och pedagoger redan använder. Som blivande bildpedagog vill jag tillsammans med mina elever utforska de tankeprocesser som sker då vi söker och delar information på internet. Genom att synliggöra mina egna tankeprocesser kan jag förstå andras. En förståelse som också gör det möjligt att förhålla sig till vår tids visuella kulturer. Tolkning och resultat har prövats med hjälp av internatbaserade undersöknings metoder. Även pedagogiska filosofier och teorier som jag stött på under min egen lärarutbildning samt situationer som jag själv upplevt på den gymnasieskola där jag arbetar har legat till grund för undersökningen. Resultat som framkommit ur bearbetningen av informanternas och mina egna internetsökningar har fått skapa det visuella abstraktet. Abstraktet med namnet Från Astrid till Bobby är framställd med video och har även fått ge namn åt det skriftliga examensarbetet.

No description available.

Det finns stora skillnader mellan min utbildnings två inriktningar konst och matematik, men då min intention från början varit att undervisa bild och matematik integrerat har jag under utbildningen strävat efter att hitta likheter. Med socialkonstruktionistisk och multimodal teori som grund har jag därför genomfört en studie utifrån frågeställningen, Vilka möjligheter och fördelar finns med ämnesintegrering i bild och matematik? Då jag hittat begränsat med tidigare forskning inom mitt undersökningsområde genomförde jag en aktionsforskning i form av en lektion där bild och matematik integreras. Jag har även analyserat kursplanerna i ämnena för att hitta likheter och genomfört en intervju med elever där vi diskuterade de föreställningar som finns om bild och matematik och jämförde ämnena. Aktionsforskningen visade på möjligheter och fördelar med ämnesintegrering, som exempelvis att bryta skolans träningslogik och att bredda uttrycks- och kommunikationsmöjligheterna i matematik. I kursplanerna anges att båda ämnena ska arbeta undersökande, utforskande och kreativt för att eleverna ska utveckla förmågor som att analysera, tolka och kommunicera med sitt material. I dessa likheter finns grunden för en givande ämnesintegrerad undervisning. I intervjun framkom det en stor diskrepans mellan hur skolverket föreskriver att bild och matematik ska undervisas och hur det faktiskt ser ut i skolan. Det blev också tydligt att det finns djupt rotade föreställningar om bild och matematik och en väl förankrad träningslogik. Mycket av arbetet handlar om att bryta skolans träningslogik och jag tror att en ämnesintegrerad undervisning som kullkastar gamla traditioner och bryter ny mark kan vara en väg. Även min gestaltande undersökning behandlar vad som händer när man bryter de strikta föreställningar om konst och matematik som finns och luckrar upp ämnestraditionerna. Det jag har undersökt är en annan sida av matematiken än den vi vanligtvis lär oss i skolan, en matematik som är spännande, fantasifull och rolig. Detta genom att förskjuta matematiken från att bara vara något användbart till att genom konsten undersöka andra kvaliteter hos den. Genom att leka med den matematiska tanken har jag hittat nya sätt att förstå och förhålla mig till den matematik jag använt i undersökningen. Jag har genom konsten arbetat med att tänja på de föreställningar som finns om matematiken som torr, tråkig och svår. Undersökningen har visat på likheter mellan konst och matematik, som att mycket av arbetet inom de båda disciplinerna handlar om att utforska, ifrågasätta och förklara världen omkring oss. Undersökningen har utmynnat i 800 kvadratiska lådor tillverkade av mina anteckningar från tre terminers matematikstudier, lådorna bildar en projektionsyta där en föreläsning i topologi visas. Två objekt, en torus och en kaffekopp, även de bestående av mina matematikanteckningar har lämnat föreläsningen och flyttat ut i vår verklighet i form av tredimensionella objekt. / BI

Denna undersökning har sin utgång i en designpedagogisk situation där fokus ligger kring frågan: Hur kan samverkan och samarbete synliggöras i ett designpedagogiskt projekt där en artefakt skapas gemensamt av gymnasielever? Frågeställningen syftar främst till att synliggöra hur en grupp agerar i en utarbetad workshop. Sammanhållning är ett centralt motiv i undersökningen. Workshopens utformning avser att synliggöra hur elever samverkar i en grupp. Underfrågan är: Hur ser eleverna på en pedagog som medverkar i det gemensamma arbetet i form av en workshop? På motsvarande sätt är det intressant att se hur pedagogens roll kan påverkas av en utarbetad workshop. Projektet bär namnet "Runda mattan". Vilket kommer av att projektets mål var att tillverka en rund matta. Materialet har till största delen bestått av plast i olika valörer. Det var tre grupper som arbetade med mattan under tre olika lektionstillfällen. Det vill säga, undersökningen studerar tre olika grupper med ett gemensamt mål. Observationerna har både riktats mot enskilda grupper och skillnader grupperna emellan. Genom att iaktta det mest vanligt förekommande mönstren i grupparbetet har förhoppningen varit att upptäcka företeelser som gynnar gemenskap. Ur interaktionen som skapats mellan deltagare bildas ny kunskap. Det avser nödvändigtvis inte den kunskap man varseblir genom teoretiska eller praktiska ämnen. Kunskapen i denna undersökning behandlar främst den kunskap vi får via samspelet människor emellan. På det sättet kan de normer som inte gynnar gemenskap negligeras. Resultatet av undersökningen består av en uppsats samt artefakten "Runda mattan". Uppsatsen resonerar kring frågeställningen med hjälp av teorier utifrån socialkonstruktionism och pedagogik. Den gestaltande delen kommer förutom mattan återges i affischform. Affischen ska med sin bildliga form relatera till essensen i undersökningen, där dess grundläggande syfte lyfts fram. Det är gruppen som är huvudaktör och arbetet är resultatet. Mattan, affischen och uppsatsen kommer att ställas ut under en vecka på Konstfack i januari 2011. / BI

I Skolverkets läroplaner och mål förespråkas ett vidgat textbegrepp som en angelägen del av undervisningen. I stark kontrast till det har estetiska ämnen, en fortsatt låg prioritet. Ett aktuellt exempel på det är att estetiska ämnen för närvarande föreslås bli valbara inom vissa gymnasieprogram. Medan läroplanerna talar för varje elevs rätt till lärande genom många olika uttrycksformer, tillmäter alltså de kunskapsideal som politiskt sett råder bildämnet en ringa status i praktiken. I skuggan av denna problematik pågår en pedagogisk forskningsdiskurs, där begrepp som multimodalitet och estetiska lärprocesser samt perspektiv som design för lärande behandlas och utvecklas. Mot bakgrund av detta och med utgångspunkt i min roll som blivande bild och designpedagog, valde jag att genomföra ett pedagogiskt projekt som undersöker hur lärande kan ske genom praktiskt, skapande arbete. Inom ramen för undersökningen fick närmare sextio skolelever i uppgift att tolka, konstruera och synliggöra resonemang kring begreppet design i en gestaltning. De gestaltningar som eleverna formgav anpassades efter och inrymdes i lådor av papp. Undersökningen behandlar följande frågor, på vilket sätt kan lärande ske när ett antal skolelever får tolka och konkretisera sina resonemang visuellt genom att formge, hur talar skolelever mellan 15 och 18 år kring innebörden av begreppet design och hur tolkar och kommunicerar de detta visuellt i en gestaltning? Undersökningens huvudsyfte är att undersöka på vilka sätt dessa elever kan tillgodogöra sig kunskap när de får synliggöra resonemang genom att utforma en gestaltning. Vidare syften är att ta reda på hur eleverna samtalar kring begreppet design, samt att utforska hur de går tillväga för att kommunicera detta visuellt. Något som blivit påtagligt i undersökningen är att kunskap och lärande kan ta form och komma till på många olika sätt. Under projektets gång växte en komplex bild av designbegreppet fram i elevernas arbeten. Trots uppgiftens förhållandevis snäva ramar, varierade metoderna för att visualisera olika idéer åtskilligt. Då det i dagens teknologiska samhälle enkelt går att finna rena faktakunskaper på exempelvis Internet, har logiska resonemang och reflekterande samtal alltmera börjat lyftas fram som en viktig del av skolans kunskapssyn. I en sådan undervisning kan de estetiska ämnena tillföra ytterligare en dimension, eftersom det i många fall kan underlätta att resonera kring något visuellt, än kring något som inte går att se på. Elevernas gestaltningar kommunicerar tillsammans med uppsatsen undersökningens resultat. / BI

Pedagogiken tar allt mer plats på museer och konsthallar i Sverige. Vad en konstpedagog gör och varför är däremot inte lika självklart. Utvecklingen tycks gå mot en mer publikcentrerad pedagogik där det talas om att besökare ska aktiveras och delta. I praktiken färgas däremot den konstpedagogiska yrkesrollen av den traditionstyngda funktionen som förmedlare mellan det som ställs ut och besökarna. I min undersökning inom ramen för examensarbetet på Konstfacks institution för bildpedagogik studerar jag närmare hur det går att utmana en sådan förmedlingstradition i praktiken och behandlar frågeställningen: Hur kan konstpedagogens traditionella roll som förmedlare utmanas och utvecklas? Hur påverkar en sådan utmaning relationen mellan pedagog och utställning? Undersökningen är en jämförande studie mellan tre fall (Africa Remix på Moderna Museet 2006, Jihani Kalapour på Tensta konsthall 2006 och Tumult på Gustavsbergs konsthall 2009) där den förmedlande traditionen angripits. I ett av dessa fall har jag tillsammans med ett antal besökare utvecklat ett pedagogiskt material som erbjuder andra ingångar och nycklar till utställningen än de som en utställningsproducent eller förmedlingspedagog ger. Genom att analysera de tre fallen utifrån den danska forskaren Helen Illeris tankar kring den konstpedagogiska visningen som en performativ ritual, synliggör jag med de tre exemplifierande utställningarna hur tolkningsföreträden, maktstrukturer och cementerande roller kan omförhandlas i praktiken. Undersökningen redovisas i uppsatsform och även genom utställningen på Konstfack där dokumentation och material från undersökningen presenteras visuellt. Bildpedagogik som fält täcker främst in skolan och därför ser jag det som viktigt att med denna undersökning uppmärksamma andra arenor där lärande sker, här i mötet mellan pedagog, besökare och utställning. Något som blivit tydligt under mitt arbete är den diskrepans som råder mellan å ena sidan en framåtskridande diskussion kring pedagogiska teorier och utmanande strategier där besökaren står i centrum och å andra sidan en reell yrkespraktik präglad av kulturpolitiska mål i form av kvantitativa besökarsiffror. Gemensamt för de exempel jag studerat är att pedagogen trotsar förmedlarrollen genom att avsäga sig ensamrätten på en performativ roll. På så sätt möjliggör hon en omformulering av andra positioner i det konstpedagogiska mötet. Med en annan pedagogroll följer även en annan syn på utställningen. I ett performativt konstpedagogiskt möte uppträder den snarare som en samling frågor än som en fysiskt konstant samling objekt. / BI

Bildtraditioner, ämnesintegrering och elevperspektiv är viktiga ingredienser i denna C-uppsats. Undersökningen tar sin plats på en gymnasieskola som arbetar ämnesintegrerat, KF Gymnasiet, där jag själv är bild- och medielärare. Jag har valt att följa eleverna i en projektgrupp genom deras arbetsprocesser i ett ämnesintegrerat filmprojekt. Genom intervjuer och enkäter har eleverna fått berätta om sina uppfattningar om bildämnet; ett material som sedan bearbetas genom diskursanalytisk metod. Jag har arbetat med eleverna med både teckning och måleri, för att sedan ämnesintegrera bild med svenska och engelska i ett filmprojekt. Syftet är att ta reda på vad eleverna väljer att berätta för mig om sina erfarenheter av bildämnet. Hur uttrycker eleverna sina åsikter om bildämnet då det är ämnesintegrerat grupparbete i projekt och handlar om film/media snarare än handgjorda bilder? Resultaten i min undersökning visar att elevernas svar kan ringas in i fyra huvudsakliga diskurser, eller traditioner, som ofta vävs in i varandra eller existerar parallellt. I slutdiskussionen resonerar jag kring rimliga konsekvenser av resultaten, jag låter bla elevernas svar bli motiveringen till bildämnets fortsatta existens i gymnasieskolan. Komplexiteten med samarbetet i grupp belyses också utifrån elevernas berättande. Jag riktar ett stort tack till alla mina handledare; Kersti, Emelie och Lisa. Ni har alla bidragit till inspiration och tankeutveckling på olika sätt. Tack också till Per som har stöttat mig med allt från tekniktrassel till bildpedagogiska diskussioner, en ovärderlig sparringpartner.

Projektet är en designpedagogisk undersökning som genomförts på ett rehabiliteringscenter på södra Gotland. I projektet har designpedagogen verkat och integrerat tillsammans med ungdomar, socionomer och psykologer på en akut- och utredningsenhet, fyra veckor under hösten 2011. Undersökningen har utgått från frågeställningen: Hur kan man arbeta med ett designpedagogiskt projekt i en behandlingsmiljö för ungdomar? Frågeställningen undersöks och redovisas med hjälp av två olika pedagogiska verktyg, dels genom skriftlig form, dels genom en gestaltning på Konstfack vecka två 2012, där båda delarna integrerat kommunicerar undersökningens innehåll. Projektet är ett kvalitativt forskningsprojekt där etnografiinspirerade metoder används för att analysera och skapa nya kunskaper utifrån ungdomarnas berättelser och aktiviteter, samtidigt som undersökningen betraktar sättet designpedagogen och informanterna lär och utbyter erfarenheter med varandra utifrån socialkonstruktivism och sociokulturell teori. Studiens syfte handlar om att undersöka det estetiska skapandets potential utifrån informanternas behov på rehabiliteringsinstitutionen. Projektet undersöker själva möjligheten att involvera ungdomarna på rehabiliteringsinstitutionen som informanter, medskapare och slutanvändare under en designprocess som syftar till en förändring av ungdomarnas interiörmiljö. Utifrån ett designpedagogiskt perspektiv samt participatory design och transformationdesignens diskurser utgår undersökningen från brukarens position, från idé till färdigt resultat och påverkar tillsammans med institutionen undersökningens olika val och händelseförlopp. Arbetet baseras på en längre tids närkontakt med ungdomarna och rehabiliteringscentrets personal, i syfte att förstå deras värderingar, relationer och beteenden. Undersökningens resultat visar på ett stort intresse för designpedagogikens arbetsmetoder inom institutionens rehabiliteringssammanhang eftersom projektets deltagarperspektiv bidrog till att informanterna gemensamt kunde mötas och samarbeta i utbildande syfte. Arbetet kretsar kring respekt, trygghet och kommunikation i olika pedagogiska möten, samtidigt som meningsskapande av situationer, ungdomarnas identitet, personlighet och individualitet behandlas. Designpedagogiken har i denna undersökning förflyttats till en kontext, i vilken designpedagogikens verktyg inte har används tidigare inom forskningssammanhang. Undersökningen vill därmed öppna upp för frågor och diskussioner om designpedagogikens innehåll, tillvägagångsätt och verkandesammanhang inom den metodutveckling som sker kring designpedagogik i övrigt. / Linda Bendelin

Bildtraditioner, ämnesintegrering och elevperspektiv är viktiga ingredienser i denna C-uppsats. Undersökningen tar sin plats på en gymnasieskola som arbetar ämnesintegrerat, KF Gymnasiet, där jag själv är bild- och medielärare. Jag har valt att följa eleverna i en projektgrupp genom deras arbetsprocesser i ett ämnesintegrerat filmprojekt. Genom intervjuer och enkäter har eleverna fått berätta om sina uppfattningar om bildämnet; ett material som sedan bearbetas genom diskursanalytisk metod. Jag har arbetat med eleverna med både teckning och måleri, för att sedan ämnesintegrera bild med svenska och engelska i ett filmprojekt. Syftet är att ta reda på vad eleverna väljer att berätta för mig om sina erfarenheter av bildämnet. Hur uttrycker eleverna sina åsikter om bildämnet då det är ämnesintegrerat grupparbete i projekt och handlar om film/media snarare än handgjorda bilder? Resultaten i min undersökning visar att elevernas svar kan ringas in i fyra huvudsakliga diskurser, eller traditioner, som ofta vävs in i varandra eller existerar parallellt. I slutdiskussionen resonerar jag kring rimliga konsekvenser av resultaten, jag låter bla elevernas svar bli motiveringen till bildämnets fortsatta existens i gymnasieskolan. Komplexiteten med samarbetet i grupp belyses också utifrån elevernas berättande.