SAMMANFATTNING   Enligt den internationella etiska koden för sjuksköterskor (ICN) så ska sjuksköterskan handla för att skydda enskilda personer när deras hälsa hotas av andras handlingar. Personer med demenssjukdom kan få svårigheter att uttrycka sina behov, vilket ställer krav på omgivningen att kunna läsa av kroppsspråk vid illabefinnande. Personcentrerad vård rekommenderas vid demenssjukdom. Äldre kvinnor med demenssjukdom löper dubbel risk än andra äldre att utsättas för våld i form av vanvård från vårdare. De utsätts oftare för våld av personer som är kända för dem snarare än en främling. Tecken på våldsutsatthet skiljer sig hos personer med demenssjukdom jämfört med andra våldsutsatta och de blir inte alltid bemötta och betraktade som ett brottsoffer. Våld kan vara psykiskt, fysiskt, sexuellt, ekonomiskt eller bestå av vanvård och försummelse och är ett allvarligt hot mot kvinnornas hälsa. Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av möten med kvinnor 65 år och äldre med demenssjukdom, utsatta för våld i nära relation i ordinärt boende. Studien är genomförd med en kvalitativ forskningsansats. Resultatet baserades på sju intervjuer med sjuksköterskor, vilka arbetade i hemsjukvården inom kommunal vård- och omsorg. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer, med stöd av en intervjuguide. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera intervjudata.   Resultatet visade att de vanligaste våldsutövarna var makar/manlig partner. Ansträngd och utlämnad anhörigvårdarsituation kunde leda till våldsutövning. Kvinnornas våldsutsatthet förmedlades via kroppsspråket, beteendeförändringar och identitetsförvirring. Möten med våld kunde framkalla sårbarhet hos sjuksköterskor. Insikt om våld uppstod under intervjuerna: som till exempel vikten av lika omhändertagande som yngre våldsutsatta och erfarenheter kring specifik omvårdad. Att vård- och omsorgspersonal samt anhöriga får kunskap om demenssjukdomar och att öka medvetenhet om våld beskrevs som betydande i våldsförebyggande arbete. Likaså vikten av tidig information, utbildning och samtalsstöd till anhöriga. Sjuksköterskor kan möta äldre kvinnor med demenssjukdom som är utsatta för olika former av våld. Anhörigvårdare kan börja utöva våld mot kvinnorna som en konsekvens av livet med demenssjukdomen. Kvinnornas hälsa och identitet påverkas av våld och demenssymtomen kan förvärras. Dessa kvinnor får inte alltid samma omhändertagande som andra våldsutsatta yngre, vilket de har rättighet till. Viktiga delar i omvårdnaden av kvinnorna kan vara att inge trygghet och en känsla av inkludering. Även kontinuitet och personkännedom om kvinnorna kan vara av betydelse för att förebygga ohälsa. Anhöriga och vård- och omsorgspersonal behöver få kunskap om demenssjukdomar och våld för att kunna förebygga våld. Anhöriga är även i behov av tidig information och stöd från professioner inom hälso- och sjukvård och kommunal vård- och omsorg för att underlätta vårdarsituationen.   Nyckelord: Demenssjukdom, våld i nära relation, våldsutsatta äldre kvinnor, personcentrerad vård, intervjustudie / ABSTRACT   According to the international Code of Ethics for Nurses (ICN), a nurse should act to protect individuals when their health is being threatened by the actions of others. People with dementia may have difficulties expressing their needs, which imposes on the environment the ability to read the body language if not well-being. Person-centered care is recommended when suffering from dementia. Elderly women with dementia runs a double risk of violence than other elderly people to be subjected to violence in the form of neglect by carers. They are more often subjected to violence by people known to them rather than a stranger. Signs of abuse are different for people with dementia compared to others and people with dementia tare not always treated and regarded as victims. The violence can be mental, physical, sexual, economical, consist of neglect and they are all serious threats to women's health.   The aim was to describe the nurses' experiences of encounters with women of 65 years of age and older with dementia, victims of violence in close relationships in ordinary accommodation.   The study is conducted by a qualitative research approach. The result was based on seven interviews with nurses who worked in home care in municipal health care. Data were collected through semi-structured interviews, with the support of an interview guide. Qualitative content analysis was used to analyze interview data.   The results showed that the most common practitioners of violence were spouses/male partners. Situations of tension and lacking support for relatives could lead to violence. Women's vulnerability conveyed through body language, behavior change and identity confusion. Meetings with violence makes the nurses’ situation vulnerable too. Understanding of violence occurred during the interviews, as well as the importance of equality of care as younger battered and experiences around specific cared. If the health and social care staff and the relatives gain knowledge about dementia and increasing awareness of violence, the result is significant in violence prevention efforts. Likewise, was the importance of early information, education and counselling to relatives.   Nurses can meet elderly women with dementia who are exposed to various forms of violence. Family carer can begin to practice violence against women as a consequence of life with dementia. The health and identity of women are affected by violence and symptoms of dementia may deteriorate. These women do not always receive the same care as other younger people vulnerable to violence, for which they are entitled. Important aspects of the care of women can be to provide security and a sense of inclusion. Continuity and personal awareness of women can also be important for preventing ill health. Relatives and healthcare professionals need knowledge about dementia and violence in order to prevent violence. Relatives are also in need of early information and support from health care professions and municipal care to facilitate the care situation. Keywords: dementia, violence in close relationships, abused older women, person-centered care, interview study

No description available.

Dagspressen har en samhällsfunktion som skapar intresse, förargelse, glädje eller avsmak för att lyckas med detta behöver varje journalist, redaktör och läsare bearbeta och fundera över den rapportering som görs. I denna undersökning har tjugo olika artiklar fördelat hälften var i dagstidningarna Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter analyserats kring hur de har rapporterat, debatterat eller bara diskuterat våld i nära relation och hustrumisshandel under 1970-talet. Forskningsläget har indikerat att dagspressen har ansvar i vilka frågor och vad som skapar stora samhällsfrågor. Undersökningen har visat att pressen rapporterar om orsaker, konsekvenser och detaljerade scenarion kring våld i nära relation men också att den arbetar med stora frågor i debatterande och diskuterande former. Dagspressen har dessutom förändrat hur rapporteringen ser ut under den undersökta perioden, vad som blivit viktigt att förmedla och hur det har förmedlats. / The daily press has a social function that creates interest, anger, joy, or distaste. To succeed in this, every journalist, editor, and reader needs to process and think about the reporting that is done. In this survey, twenty different articles, divided equally between the daily newspapers Svenska Dagbladet and Dagens Nyheter, have been analyzed. The analysis has focused on how the articles have reported, debated, or just discussed violence in intimate relationships and wife abuse during the 1970s. Previous research shows that the daily press has responsibility in critical issues in society. The survey has shown that the press reports on causes, consequences and detailed scenarios around violence in close relationships and that it works with major issues in debating and discussions as well. Over the investigated period, the daily press has also changed how the reporting presented, what is seen as important to convey and how.

Ce travail propose une analyse des pratiques de bénédiction et des relations de proximité dans une ville du centre-ouest brésilien. L’ethnographie dans les quartiers de Goiás permet d’interroger tout à la fois un univers mu par des formes de religiosité désignées par le terme de caseiras, et la notion de proximité telle que le quotidien des habitants la révèle. Favorisant une approche sensible des pratiques de bénédiction et des relations de proximité, la photographie est mobilisée comme outil de terrain, dispositif analytique et mode de connaissance, pour souligner la particularité des expériences ethnographiques autour du regard et des images et élaborer un récit ethnographique articulant texte et images. Sont ainsi privilégiés dans cette thèse le contenu anthropologique et les aspects esthétiques et émotionnels de la bénédiction. Ces pratiques permettent d’appréhender les relations de solidarité, conflictuelles et intergénérationnelles, qui participent à l’élaboration du lien social entre proches. Impliquant aussi des processus de transmission entre femmes, les relations de proximité sont dynamisées par des ambiguïtés affectives faites à la fois de complicités et de rivalités. Les troubles qu’elles provoquent trouvent leurs formes d’expression et de résolution à partir des religiosités caseiras, les pratiques de bénédiction étant un moyen de réguler les conflits du quotidien, du fait qu’elles prennent en charge les maux du corps et de l’esprit qui en découlent. Ces éléments d’analyse ratifient que le rapport au proche n’est pas toujours harmonieux, et valorisent des modes de connaissance et des pratiques thérapeutico-religieuses non officialisées bien que centrales pour des groupes sociaux entiers, donnant ainsi une autre image de la société goiane et donc de la société brésilienne, à partir des marges du savoir / This work presents an analysis of blessing practices and “close” relationships in a city of central-western Brazil. Ethnography in the neighbourhoods of Goiás allows to question forms of religiosity designated by the term caseiras and the notion of closeness in the everyday life of Goiás inhabitants. Promoting a sensible approach of blessing practices and of “close” relationships, photography is mobilized as a tool for fieldwork, but also an analytical device and as a form of knowledge, to emphasize the particularity of ethnographic experiences of the sight and images. It also allows to develop an ethnographic narrative articulating text and images. Anthropological content as well as aesthetic and emotional aspects of blessing practices are privileged in this research. To focus on the blessing practices allows to grasp relations of solidarity, of conflict and intergenerational relations, which participate in the development of social ties between “close” people. As they also involve transmission between women, “close” relationships are driven by emotional ambiguities based on both complicity and rivalry. The disorders such relationships can cause find forms of expression and resolution into caseiras religiosities, as blessing practices are a way to regulate conflicts of everyday life by working on body and mind illnesses resulting from such conflicts. This work demonstrates how “close” relationship is not always harmonious. It also intends to show how unofficial forms of knowledge and therapeutic-religious practices, although central for entire social groups, can give a fresher look of the goiana society and of the brazilian society from the angle of the margins of institutional knowledge.

There are few studies done on the work of social services on women exposed to violence. The work of social services with women exposed to violence has been a hot topic in the social policy debate. There have also been legislative changes to strengthen the work and help around women who are exposed to violent. The overall issues of the study focus on investigating the importance of social workers experiences in the work around the womens exposed to violence with the different types of policies, guidelines, action plan and regulations? We also wanted to explore how we can understand the importance of policies, guidelines, action plan and regulations and how it works when social workers use these in their work around women exposed to violence?                                                                   The empirical study has mainly been gathered through qualitative semistructured interviews with professional social workers in the Swedish municipalities social services. We have interviewed six different social workers in four different municipalities all in the southern part of Sweden. Previous research has also been studied, national and international. The collected empiricism has been analyzed using the theory developed by Michael Lipsky, and we have also used Roine Johansson's interpretation of grassroots bureaucracy to gain a deeper understanding of our data material. We received data showing that the social worker decides on actions motivated by the policies, guidelines, action plans and regulations they relate to. We saw that the policies, guidelines, action plan and regulations that the social workers worked with were very different in their design, which meant that there were different structured structures within the organizations in the different municipalities, which resulted in differences in how to work. We also saw that the social worker had different experiences of how far and wide the use of these documents was, and that we could see the significance of social workers who experienced the documents in their work. The study depicts how social workers perceive that policies, guidelines, action plans and regulations affect their work around women exposed to violence, and how we can understand the importance of policies, guidelines, action plan and regulations and how it works when social workers use them in their work around women exposed to violence. The main conclusion in this study is that the social worker provides assistance, support and assistance to the woman as she fits into what the social worker's policies, guidelines, action plans and regulations describe. If the woman exposed to violence does not comply with the criteria such as policies, guidelines, action plans and regulations, then there are reasons for granting the victim of violence to receive support and assistance. The study also shows how clients are categorized to fit into the organization, they are interpreted renegotiated and adapted to fit the social services organization. The study also shows that some of the social workers use and follow the policies, guidelines, action plan and regulations more than others and it is also clear that they can be used in order to give more specialized efforts to the victim of violence. / Det finns få studier kring socialtjänstens arbete med våldsutsatta kvinnor. Socialtjänstens arbete med våldsutsatta kvinnor har utgjort ett hett ämne i den socialpolitiska debatten. Det har även skett lagförändringar för att stärka arbetet och hjälpen kring de våldsutsatta kvinnorna. Studiens övergripande frågeställningar fokuserar på att undersöka vilken betydelse socialarbetaren upplever att olika typer av policy, riktlinjer, handlingsplan och föreskrifter har i sitt arbete kring de våldsutsatta kvinnorna. Vi ville även undersöka hur vi kan förstå betydelsen av policy, riktlinjer, handlingsplan och föreskrifter och hur det går till när socialarbetaren använder sig av dessa i sitt arbete kring våldsutsatta kvinnor. Studiens empiri har huvudsakligen samlats in genom kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma och professionella socialarbetare inom Sveriges kommuners socialtjänster. Vi har intervjuat sex olika socialarbetare inom fyra olika kommuner alla inom området södra Sverige. Tidigare forskning har även studerats, nationell och internationell. Den insamlade empirin har analyserats med hjälp av teori som har utvecklats av Michael Lipsky och vi har även använt oss av Roine Johanssons tolkning av gräsrotsbyråkrati för att få en djupare förståelse för vårt datamaterial. Vi fick fram data som visar att socialarbetaren beslutar om insatser begrundat i den policy, riktlinjer, handlingsplaner och föreskrifter som finns att förhålla sig till. Vi såg att de policys, riktlinjer, handlingsplan och föreskrifter som socialarbetarna arbetade utefter var väldigt olika i sin utformning och det gjorde att det blev olika uppbyggda strukturer inom organisationerna i de olika kommunerna vilket resulterat i att det är skillnader i hur man arbetar. Vi kunde även se att socialarbetaren hade olika upplevelser av hur stor och bred användning dessa dokument har samt att vi kunde se vilken betydelse socialarbetarna upplevde att dokumenten hade i sitt arbete. Studien skildrar hur socialarbetare upplever att policy, riktlinjer, handlingsplaner och föreskrifter påverkar deras arbete kring våldsutsatta kvinnor. Studien skildrar även hur vi kan förstå betydelsen av policy, riktlinjer, handlingsplan och föreskrifter och hur det går till när socialarbetaren använder sig av dessa i arbetet kring våldsutsatta kvinnor. Den huvudsakliga slutsatsen i den här studien är att socialarbetaren ger insatser, stöd och hjälp till kvinnan när hon passar in i det som socialarbetarens policy, riktlinjer, handlingsplaner och föreskrifter beskriver. Om den våldsutsatta kvinnan inte stämmer överens med de kriterier som policy, riktlinjer, handlingsplaner och föreskrifter har så krävs det motiveringar för att bevilja att den våldsutsatta kvinnan ska få stöd och hjälp. Studien visar även hur klienterna kategoriseras för att passa in i organisationen, de tolkas omförhandlas och anpassas för att passa in i socialtjänstens organisation. Studien visar även att en del av socialarbetarna använder sig och följer de policy, riktlinjer, handlingsplan och föreskrifter mer än andra och det är även tydligt att de kan användas i syfte att ge den våldsutsatta kvinnan mer specialiserade insatser.

Våld i nära relationer är ett stort folkhälsoproblem som orsakar ohälsa hos de personer som är eller varit utsatt för våld. Det kan vara svårt för den våldsutsatta att förstå situationen den befinner sig i och att söka hjälp från samhället. I vissa former av relationer, som exempelvis relationer där den våldsutsatta är beroende av våldsutövaren kan det vara extra svårt att söka stöd och hjälp från samhället. Socialtjänsten ansvarar för det lokala arbetet mot våld i nära relationer. Studiens syfte var att studera socialtjänstpersonalens erfarenheter från att arbeta med personer som utsatts för våld i nära relationer. Urvalet för studien var socialtjänstpersonal som arbetar med stödsamtal i Mellansverige. Datainsamlingen bestod av semi-strukturerade intervjuer som har analyserats enligt Elo och Kyngäs innehållsanalys. Resultatet visar att stödsamtalen är individanpassade till personer som söker stöd, men det finns svårigheter att bemöta vissa grupper av våldsutsatthet. Exempelvis funktionsnedsatta, barn, missbrukare och hedersrelaterat våld. Socialtjänstpersonalen upplevs vara i behov av en tvärsektoriell samverkan med bredare kunskap om våld i nära relationer för att tillsammans kunna stödja våldsutsatta grupper i samhället. / Violence in close relationships is a major public health problem that causes ill-health in people who are or have been subjected to violence. It can be difficult for a victim of violence to understand the situation in which it is located and to seek help from society. In some forms of relationships, such as relationships where the victims of violence depend on the violent practitioner, it may be particularly difficult to seek support and help from society. The social service is responsible for the local work against violence in close relationships. The aim of the current study was to investigate social services workers experience from working with people who have been exposed in violence in close relationships. The sample for the study was social services workers working on counselling in central Sweden. The data collection consisted of semi-structured interviews that have been analyzed according to Elo and Kyngäs content analysis. The results show that counselling is individualized for people seeking support, but there is difficulty in responding to certain groups of violent vulnerability. For example, disabled, children, addicts and honor related violence. The present study found that social services workers are perceived to be in need of cross-sectoral cooperation with increased knowledge of close-relationships violence, in order to reach all violent exposed groups in society.

Syftet med denna studie var att undersöka hur artiklar från två välkända svenskakvällstidningar beskriver det våld som män brukar mot kvinnor i nära relationer. Vidare har det undersökts vilka orsaksförklaringar tidningsartiklar använder för att beskriva mäns våld mot kvinnor. En kvalitativ textanalys har genomförts där resultatet har tematiserats med teoretisk ansats genom socioekologiska modellen och Socialstyrelsens definition av våld i nära relationer. Media har visat sig ha en betydande roll för människors förståelse av sociala problem. Det som beskrivs i media blir ofta människors verklighet, därför är det av betydelse att media ger en rättvis och korrekt bild av det stora och utbredda fenomen som våld i nära relationer utgör. Resultatet indikerar att fysiskt våld är den vanligast förekommande typ av våld som beskrivs av tidningsartiklar. Vidare skildrar studien att flest tidningsartiklar beskriver orsaker till mäns våld mot kvinnor med ett strukturellt perspektiv. Endast en av alla inkluderade tidningsartiklar beskriver mäns våld mot kvinnor i nära relationer genom den socioekologiska modellens alla fyra perspektiv. Modellen som i enlighet med Socialstyrelsen är av stor vikt för att få en helhetsbeskrivning av mäns våld mot kvinnor i nära relationer. / The aim of this study was to investigate how articles from two well-known Swedish evening newspapers describe the violence that men use against women in close relationships. Furthermore, the study examined which causal explanations the newspaper articles use in the descriptions of the violence. This is done through a qualitative text analysis of newspaper articles' descriptions of violence. The results of the study have been thematized with a theoretical approach through the socio-ecological model and the National Board of Health and Welfare's definition of violence in close relationships. The media has proven to play a significant role in helping people understand social issues as what is described in the media often becomes people's reality. Therefore, it is important that the media provide a fair and correct picture of the large and widespread phenomenon that violence in close relationships constitutes. The results show that physical violence is the most described violence of newspaper articles. Furthermore, most causes of men's violence against women are described by newspaper articles with a structural perspective. Only one of all included newspaper articles describes men's violence against women in close relationships through all four perspectives of the socioecological model. The model which, in accordance with the National Board of Health and Welfare, is of great importance for obtaining a comprehensive description of men's violence against women in close relationships.

The purpose of the current study is to examine the experiences of social workers who have worked with violence in close relationships during the restrictions of the Covid-19 pandemic. In addition, the study aims to investigate how social workers felt that their approach and discretion were affected during the pandemic's restrictions. The previous research as well as the theoretical concepts Discrection and Coping Strategy have formed the study's theoretical basis which has been used to analyze the study's results through a thematic analysis. The study has a qualitative approach with five semi-structured interviews whose respondents work on various supportorganizations that work with violence in close relationships. The results of the study showed that the social worker's experiences clarified that the organizations have followed the restrictions and designed new approaches to be able to reach victims of violence who need support and help. The social workers' personal competence and discretion were decisive factors as to whether the social workers' approach was shaped during the pandemic. The results also showed that it varied in the experiences around the pandemic's impact. The organizations had to adapt to the digitalization of social work, which in turn resulted in varying challenges in social work. / Den aktuella studiens syfte är att undersöka erfarenheter hos socialarbetare som har arbetat med våld i nära relationer under Covid-19 pandemins restriktioner. Dessutom syftar studien till att undersöka hur socialarbetare upplevde att deras tillvägagångssätt och handlingsutrymme påverkades under pandemins restriktioner. Den tidigare forskningen samt de teoretiska begreppen Handlingsutrymme och Copingstrategi har utgjort studiens teoretiska underlag som har använts för att analysera studiens resultat genom en tematisk analys. Studien har en kvalitativ ansats med fem semistrukturerade intervjuer vars respondenter arbetar på olika stödverksamheter som arbetar med våld i nära relationer. Studiens resultat visade att socialarbetarens erfarenheter synliggjorde att verksamheter har tillämpat restriktionerna och utformat nya tillvägagångssätt för att kunna nå våldsutsatta personer som behöver stöd och hjälp. Socialarbetarnas personliga kompetens och handlingsutrymme var avgörande faktorer till huruvida socialarbetarnas tillvägagångssätt formades under pandemin. Resultatet visade dessutom att det varierade i upplevelserna kring pandemins påverkan. Den främsta påverkan som verksamheterna fick anpassa sig efter var digitaliseringen av det sociala arbetet som i sin tur resulterade i varierande utmaningar i det sociala arbetet.

Våld i nära relationer (VNR) är ett utbrett samhällsproblem som kan få förödande konsekvenser, både för den utsatta individen och för samhället i stort. Många som utsätts för VNR är tveksamma till att söka hjälp och upprätta en polisanmälan. Hälso- och sjukvården besöks vid olika typer av problem och vårdcentraler kan vara en av de få instanser individer utsatta för VNR söker sig till. Syftet med studien är att undersöka personal på vårdcentralers möjligheter och förutsättningar att identifiera och hantera VNR genom sin yrkesroll utifrån kunskap om Region Skånes vårdprogram mot VNR med förhoppningen att styrka vårdcentralers brottspreventiva arbete mot VNR. Intervjuer har genomförts med personal på vårdcentral och resultatet visade att kännedom och användning av Region Skånes vårdprogram mot VNR varierade mellan studiens informanter. Många informanter kände till att ett vårdprogram mot VNR existerar men hade endast lite kunskap om innehållet. Gemensamt för alla informanter var dock att vårdprogrammet ofta inte användes som ett stöd i arbetet. Det fanns möjligheter till identifiering och hantering av VNR på vårdcentraler då frågan om utsatthet ofta ansågs lätt att ställa, men det var svårt för informanter att avgöra vem som skulle tillfrågas. Informanter kände sig även osäkra gällande hanteringen av identifierad VNR. Det uppgavs dock finnas goda möjligheter för detta arbete men hinder sågs i form av tidsbrist, otillräcklig kunskap om VNR, otillräckliga riktlinjer för hanteringen av VNR och osäkerhet kring dokumentation av VNR. Informanter menade att de ser arbetet med VNR som en del av deras ansvar men inte uttalat tänkt på vårdcentraler som en del av samhällets brottsprevention. / Violence in close relationships (VCR) is a widespread societal problem that may have devastating consequences for the victim and the society. Many victims of VCR are hesitant to seek help. The Swedish healthcare system is widely visited by the public and primary health centers (PHC) can be one of the few places victims of VCR visit. The aim of the study was to examine the possibilities and barriers medical professionals working in PHC have to be able to identify and manage VCR with the basis in the knowledge of Region Skåne’s care program against VCR. The results showed that many informants know that the care program exists but have little knowledge of the contents and rarely use the program. There were possibilities to identify and manage VCR in PHC as the question regarding patient’s victimization is seen as easy to ask but it was difficult to determine who should be asked. Informants felt insecure regarding the management of VCR and barriers were identified in the form of lack of time, inadequate knowledge about VCR, inadequate guidelines for the management of VCR and uncertainty regarding the documentation of VCR. The informants saw identification and management of VCR as part of their responsibility, however they did not outspokenly think about PHC as part of society’s crime prevention.

Våld i nära relation och hedersrelaterat våld och förtyck är ett samhällsproblem där det finns en kunskapslucka kring analyser av policydokument på kommunal nivå. Kunskapsluckan gäller främst analys kring hanteringen av ärenden gällande hedersrelaterat våld och förtryck inom kommunens socialtjänst. Syftet med studien är att undersöka hur hedersrelaterat våld och förtryck framställs i kommunala handlingsplaner och vilka de potentiella effekterna av detta kan bli för individ och samhälle. Resultatet i studien bygger på analysen av tre kommuners handlingsplaner gällande hedersrelaterat våld och förtryck. Metoden som använts för att analysera policydokument är Bacchi´s kritiska analysmetod (WPR). Handlingsplanerna som analyserats är från tre kommuner med olika befolkningsmängd i olika delar av SVerige eftersom det finns skillnader i kommuners uppbyggnad, resurser och deras arbete med hedersrelaterat våld och förtryck. Skillnaden gäller främst hur mycket resurser kommunen har till förfogande, befolkningsmängd samt möjlighetet till samverkan med andra myndigheter. Studien visar på att hedersrelaterat våld och förtryck framställs på liknande sätt men att det även finns viktiga skillnader i kommunernas policydokument. Resultatet visar att hedersrelaterat våld och förtryck framställs som ett patriarkalt normsystem, kvinnor och flickor beskrivs som målgrupp och gärningspersonen som man. Det framställs även att HRVF till viss del beskrivs som ett kulturellt och kollektivt problem. Det finns vissa skillnader i handlingsplanernas framställning av HRVF, tillexempel i kopplingen mellan HRVF och det kollektiva. / Violence in a close relationship and honor-related violence and oppression is a societal problem where there is a knowledge gap around analyzes of policy documents at the municipal level. The knowledge gap mainly applies to analysis of the handling of cases concerning honor-related violence and oppression within the municipality´s social services. The expectation with the study is to be able to contribute to filling part of this knowledge gap and to generate even more research on this current topic in society. The purpose of the study is thus to investigate how honor-related violence and oppression is presented in municipal action plans and to discuss what the potential effects of this can be for the individual and society. The results of the study are based on the analysis of three municipalities action plans regarding honor-related violence and opression. The method used to analyze policy documents is Bacchi´s Critical Analysis Method (WPR). The material analyzed consists of three municipalities with different populations in different parts of Sweden because there are differences in the minicipalities structure, resources and their work with honor relate violence. The different mainly concern how much resources the municipality has at its disposal, population and opportunity for collaboration with other authorities. The study shows that honor-related violence and oppression are presented in a similar way but there are also important differences in the municipalities policy documents. The results show that honor-related violence and oppression is presented as a patriarchal norm system, women and girls are described as the terget group and the prepetrator as a man. It is also stated that HRVF is to some extent described as a cultural and collective problem. There are some differences in the action plans presentation of HRVF, for example in the connection between HRVF and the collective.