Syftet med studien är att identifiera strategier som barn i en syskongrupp på förskolan använder sig av för att förhandla om lekutrymmet i den fria leken samt att analysera förskollärares uppfattningar av och om barns förhandlingsstrategier. Genom observationer och i en fokusgruppsintervju har vi fått svar på forskningsfrågorna: vilka förhandlingsstrategier vi kan se att barnen använder för att få tillträde: vad strategierna leder till: vilka förhandlingsstrategier förskollärarna kan se samt hur förskollärarna arbetar för att motverka exkludering i den fria leken. Materialet i studien har analyserats och diskuterats utifrån tidigare forskning kopplat till hur barn förhandlar i leken, barndomssociologisk teori samt förhandlingsstrategier som barn använder sig av i den fria leken som Corsaro har formulerat. Studiens resultat visar att barn använder sig av olika strategier, det kan vara indirekta och direkta strategier för att få tillträde, för att förneka andra barn tilltäde samt uteslutningsstrategier. Studien visar också att barn använder sig av makt i den fria leken, vilket blev synligt i observationerna i den fria leken och togs även upp i fokusgruppsintervjun med förskollärare. Corsaro (1979) tar i sin forskning upp hur strategier kan leda till negativ eller positiv respons (1979, s. 321). Detta har vi även sett i vår studie men främst hur barn bemöter varandra med negativ respons. I fokusgruppssamtalet fick vi exempel på hur förskolan arbetar förebyggande mot exkludering genom att ha ett stöttande arbetssätt och att vara närvarande som pedagog.

Syftet med denna studie är att få kunskap om hur förskollärare agerar och stödjer barn i deras tillträde i den fria leken samt undersöka vilka tillträdesstrategier som används av barnen utifrån ett förskollärarperspektiv. Studien är kvalitativ och använder semistrukturerade intervjuer med sju förskollärare som metod. Data transkriberades och analyserades genom att använda Corsaros studier med begreppen tillträdesstrategier samt kamratkulturer. Vid analysen framkom två teman: stöttning och tillgänglighet samt ”får jag vara med?”. Båda teman har flera underrubriker. Studien visar att det fanns två olika uppfattningar kring stöttning och tillgänglighet, där den aktiva förskolläraren uppfattas som att förebygga exkludering långsiktigt medan den avvaktande förskolläraren har en mer kortsiktig plan och löser problemen som finns här och nu. Studien visar även förskollärarnas upplevelser kring barnens hinder och vägar till lek och vilka tillträdesstrategier som förskollärarna anser fungerar mer eller mindre bra för att få tillträde till den fria leken. En slutsats som framkom i vår studie utifrån tillträdesstrategier ur ett förskollärarperspektiv är att det inte är den strategi som förskollärarna uppfattar förekommer mest som är den som oftast leder till lek, något som även Corsaro har kommit fram till i sina studier. / <p>Fastställt via akademichefsbeslut HIG-STYR 2019/7 den 2019-01-07</p><p>Daniel Petterson, fil dr, univ. lekt Pedagogik och Erika Björklund, fil dr, univ. lekt Pedagogik går in som examinatorer på PEG700 under veckorna 1 till och med 3, 2019 då Peter Gill, prof. Pedagogik, gått i pension från och med 2019-01-01.</p>

Denna studie har som syfte att öka kunskapen om pedagogers föreställningar om barns tillträdesstrategier och exkluderingar av varandra i leken samt pedagogernas egen roll i leken. För att undersöka detta har kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomförts med tre förskollärare på olika förskolor.   Resultatet visar att pedagogernas föreställningar om barns tillträdesstrategier är att barnen använder följande sätt för att starta upp en lek och ta sig in i en påbörjad lek: producera en liknande handling, observera och leka vid sidan om, fråga om lov att vara med, fråga en pedagog om hjälp samt att förstöra leken. Pedagogernas föreställningar om barns exkludering i leken är att de protesterar mot att någon försöker ta sig in genom att förstöra och klagar hos en vuxen, sätter upp ramar och förutsättningar för att hindra andra från att vara med samt verbalt neka tillträde. Att verbalt neka tillträde tar en pedagog upp som ett sätt att neka vuxna att vara med. Utifrån pedagogernas berättelser har jag urskilt tre övergripande roller som pedagogerna tar i barnens lekar. Dels att vara med bara för att det är roligt, dels för att styra leken så att den inte går överstyr och något barn far illa samt för att lära barnen sociala färdigheter och sakkunskaper.

I denna kvalitativa studie var syftet dels att undersöka om förskollärare upplever att barn med språkligsårbarhet blir uteslutna ur leken och dels att undersöka vilka tillträdesstrategier barn med språkligsårbarhet använder sig av för att få tillträde till leken. Jag genomförde intervjuer med två förskollärarepå en förskola.Resultatet visar att de inte upplever att språksårbara barn med svenska som modersmål blir uteslutna urden fria leken. De upplever däremot att barn med annat förstaspråk än svenska blir uteslutna i störreutsträckning. De upplever även att dessa barn inte heller söker sig till fri lek i samma utsträckning sombarnen med svenska som modersmål. Resultatet visar även att barn oavsett språklig förmåga användersig av liknande icke-verbala strategier när de söker tillträde till leken. Variationen beror på barnens olikapersonligheter och beroende på sin personlighet väljer man olika sätt att söka tillträde i leken. Barnenanvänder sig av kroppsspråket i form av blickar, kroppskontakt och även TAKK förekommer i vissasituationer när de söker tillträde till lek. Språkstarka barn använder sig av kroppsspråket när de sökertillträde samtidigt som de förlitar sig på sitt verbala språk. / This qualitative study examines preschool teachers’ experience concerning if children with languageimpairment suffer from exclusion from play with other children. The study also examines theirexperience about what kind of access rituals children with language impairment use to gain access inother children’s free play. Interviews were conducted with two preschool teachers.The result shows that according to preschool teachers’ experience, exclusion can depend on the child’snative language. They notice more exclusion among the children with other native language thanSwedish. They also experience that these children don’t search access to play in the same extent aschildren with Swedish as mother tongue. The result shows that children, no matter speech competence,use the same kind of non-verbal access rituals when they search access to play. The variation of ritualsdepends on the child’s personality, not on language competence. Children use their body language inthe shape of eye contact, body contact and also sign language is used in some situations. Children withdeveloped language use the body language when they want access but they also rely on their speechwhen they search for access.

Syfte med denna studie har varit att få en förståelse om barns interaktioner, i den fria leken, för att utveckla kompetensen kring kamratkulturer och därigenom kunna stötta barnens samspel. Därtill vill vi belysa hur barn använder makt, inom den existerande kamratkulturen, samt hur inkludering och exkludering påverkar barns välmående. För att synliggöra barns interaktionsprocess blev vårt metodval en mediaetnografisk studie, en icke-deltagande observation med stöttning av ett semistrukturerat observationsschema. Empirin hämtades från TV-programmet “Våra barns hemliga liv” (2020). I vår analys, utifrån symbolisk interaktionism och Corsaro, har vi kommit fram till hur barn inkluderar, exkluderar samt använder makt inom kamratkulturen. I både analysen och diskussion visualiseras olika strategier samt hur barn skyddar interaktionsutrymmet. Slutsatsen visar att det är viktigt att professionen har kompetens om hur barnen konstruerar relationer och vikten av hur dessa konstruktioner skall stöttas för att stimulera barnens välbefinnande.

Syftet med studien är att få en djupare förståelse för vad som kan vara orsak till om barn får tillträde eller nekas tillträde till lek. Beror detta endast på valet av tillträdesstrategi?Leken är viktig för lärandet och utvecklingen. Det är därför alla barn ska ges möjlighet att delta i denna gemenskap. Genom leken utvecklar barn bland annat sina kommunikativa och sociala kompetenser. Vygotskij (1995) menar att i det sociokulturella perspektivet, i barns samspel med andra utvecklas deras lärande och kunskapen förs vidare. Johansson & Pramling Samuelsson (2003) menar också att det är genom samspel som barn utvecklar sin samvarokompetens. Det är genom en väl utvecklad samvarokompetens, som barn har lättare för och vet hur man ska gå tillväga för att få tillträde till lek.Vi har valt att på två förskolor med barn i åldern tre-fem år, göra en kvalitativ studie med hjälp av öppna observationer och videokamera.I vår studie kunde vi se barn använda sig utav olika tillträdesstrategier, när de ville ha tillgång till lek. Några tillträdesstrategier förekom mer än andra. Vi kunde också utläsa av vår analys, att det inte är enbart valet av tillträdesstrategi som spelar roll, utan hur de redan lekande barnen försvarar sitt interaktionsutrymme. Utifrån den amerikanske forskaren William A Corsaros och lektor Britt Tellgrens strategier, undersökte vi sedan om det fanns några likheter eller skillnader mellan deras studie och vår. Vi kunde i Corsaros och Tellgrens studie läsa, att den icke-verbala strategin var den mest framgångsrika när barn fick tillträde till lek, medan vår studie visar det motsatta.