Abstract   ”I hate you!” -         An essay about preschool teacher's challenges with extroverted children   Behavior problems among extroverted preschool-aged children have been subject to a lively debate for many years. Research in this area is extensive. Preschool teachers have a lot of information available to them about how extroverted children should be interacted with in practice. However, many important issues remain unanswered. One of these issues concerns the subjective feelings that arise in the preschool teacher in its meeting with an extroverted child. The subjective feelings may give rise to unprofessional behavior and thus becoming an obstacle.                                                                                                                                           This scientific essay concerns two similar situations in which extroverted children are the focus, but where I as a teacher react differently in each situation. My aim has been to highlight the extent to which the teacher's feelings - in this case my own - prevents the preschool teacher to sustain a professional behavior towards extroverted child. In the first situation, I acted instinctively, driven by fear of the children’s and my own safety. In the second situation, I could act more professionally.                       In this paper, I reflect on the reasons why I, as a preschool teacher and educator, reacted differently in the two situations. Furthermore, I reflect on what importance the preschool teacher's knowledge of extroverted children may have for the teacher’s treatment and interactions with these children. In addition, I seek to analyze reactions and perceptions that arise in the two situations.

<p>Denna kvalitativa kunskapsöversikts syfte är att påvisa vilken syn man idag har på patienter med Fibromyalgisyndrom, hur detta syndrom behandlas och hur dagens synsätt har växt fram. Fibromyalgisyndrom drabbar 2-4% av befolkningen, och 80-90% av dessa är kvinnor. Eftersom sjukdomen inte "syns utanpå" är det svårt för anhöriga, arbetskamrater och läkare att inse svårighetsgraden av patientens besvär. En genomgång av forskningsrapporter och annan litteratur visar att diagnosen karaktäriseras av diffusa symtom, funktionella störningar och obestämda smärt- och värktillstånd. Diagnosen har låg status, är inte lokaliserad till något bestämt organ och det finns ingen bot, bara lindring och symtombehandling. Tidigare har behandlingsmöjligheterna varit mycket begränsade, men idag finns en uppsjö av behandlingsalternativ för den som söker sig till alternativmedicinen. Däremot är forskningen begränsad om behandlingsmetodernas effektivitet och behandlingarna är vanligtvis mycket dyra. Massage beskrivs och framstår som en effektiv lindring tillsammans med psykoterapi. Resultaten i kunskapsöversikten är analyserade utifrån livskvalitetsbegreppet och ett genusperspektiv.</p>

<p>Bemötandet är centralt i det psykologiska arbetet. Syftet för denna studie var att undersöka på vilket sätt som psykologer och patienter inom psykiatrisk öppenvård beskrev bemötande i samband med utredning och återkoppling av utredning och diagnos. Den teoretiska ramen utgick ifrån holistisk-interaktionistisk teori, komplexitetsteori och resiliensbegreppet. Studien var en kvalitativ intervjustudie där 21 djupintervjuer genomfördes, fördelade över två grupper bestående av psykologer respektive patienter. Urvalet var strategiskt och grupperna var icke-matchade. Reflexiv intervjumetodik varvades med tematisk analys vid databearbetningen. Tio teman kring bemötande framkom. Resultatet visade på en rad strategier för att hantera bemötandet i de båda grupperna och modeller för bland annat förförståelse, medvetandenivåer och modifieringar av diagnos presenteras. Resultatet väckte frågeställningar om diagnosens anpassning till individen och om nya diagnossystem med utgångspunkt i studiens teoriram.</p>

<p>Undervisning av barn med koncentrationssvårigheter i vanligt klassrum. En intervjustudie med utgångspunkt i tre lärares livshistoria Gunilla Windahl Sammanfattning Syftet med denna studie är att undersöka hur ”erkänt duktiga” klasslärare anpassar klassrumsmiljö, bemötande och undervisning för barn med koncentrationssvårigheter i grundskolans vanliga klasser. Frågeställningarna var: Anser de intervjuade lärarna att man genom anpassningar av klassrumsmiljön kan underlätta skolgången för barn med koncentrationssvårigheter och vilka är i sådana fall dessa anpassningar av klassrumsmiljön? Anser de intervjuade lärarna att man genom anpassningar av bemötande och i undervisning kan underlätta skolgången för barn med koncentrationssvårigheter och vilka är i sådana fall dessa anpassningar av bemötande och i undervisning? De data som används i denna studie är kvalitativa. Genom att göra djupintervjuer med tre verksamma lärare har jag undersökt och försökt förstå hur det kommer sig att en del lärare lyckats att göra skolgången ”bra” för barn med koncentrationssvårigheter. Intervjuerna var utforskande och genomfördes som en ”livshistoria”. Detta innebär att forskaren tillsammans med den intervjuade diskuterar olika händelser med speciell och central innebörd, som påverkat dennes val i livet. Urvalet av lärare gjordes via rekommendation och personlig kännedom. De lärare som valdes ut för intervju kan sägas vara nyckelpersoner med unika egenskaper. De var kända på sina arbetsplatser för att ”klara av de barn som behöver lite extra”. Genom att genomföra en ”Livshistorie-intervju” med dem hoppades jag, att genom analys, kunna se likheter i deras erfarenheter och undervisningsmetoder som till någon del kan förklara deras framgångar i klassrummet. Efter analys av intervjuerna skrevs tre ”Porträtt” och tre olika temaområden växte fram. Resultatet av undersökningen blev att de tre lärarna visade sig ha flera gemensamma erfarenheter och gemensamma uppfattningar om hur man bäst anpassar skolgången för barn med koncentrations-svårigheter. De reflekterade mycket över hur klassrumsmiljön kunde anpassas och var i rummet elever med koncentrationssvårigheter bäst placeras. De var överens om att dessa elever behöver struktur i undervisningen och under hela sin skoldag. Lärarna sa att de arbetade medvetet med att främja ett accepterande klassrumsklimat genom att medvetandegöra eleverna om att alla människor är olika. De ville låta eleverna känna delaktighet och inflytande. De försökte stärkta elevernas självkänsla genom att ”se alla”. Lärarna lyckades att kombinera struktur med ett bra samspel med eleverna. NYCKELORD: Koncentrationssvårigheter Skola Grundskola Livshistoria ADHD Diagnos Inkludering</p><p>Teaching children with attention difficulties in an ordinary classroom. An interview study based on the Life Histories of three teachers. Gunilla Windahl Abstract The purpose of this study is to investigate how teachers with “acknowledged skill” adapt classroom environment, interplay and teaching methods to children with attention difficulties in compulsory school classes. The questions at issue in the study are: Do the interviewed teachers believe that teachers, through adaptation of the classroom environment, can facilitate schooling for children with attention difficulties and if so, in what way? Do the interviewed teachers believe that teachers, through adaptation of interplay and teaching methods, can facilitate schooling for children with attention difficulties and if so, in what way? Data used in this study are qualitative. I have, by conducting deep interviews with three currently active teachers, investigated and tried to understand how some teachers succeed in making school a “good experience” for children with attention difficulties,. The interviews were explorative and were conducted as “Life Histories”. This means that the researcher and the interviewee discuss different events, “critical incidents”, which have affected the respondent’s choices in life. The selection of the teachers was done through recommendations and personal knowledge. The selected teachers can be considered as “key people” with unique qualities. They are known at their schools for being able to “handle children who need a little extra”. By conducting “Life History” interviews I hoped, through analysis, to be able to see similarities in there experiences and teaching methods, which could in some way explain their success in the classroom. I wrote three “Portraits” after analysing the interviews and three different themes developed. The results of the study showed that the teachers had multiple experiences and ideas in common about how to best adapt schooling for children with attention difficulties. They reflected a lot about how to adapt classroom environment and where to best seat children with attention difficulties. They all agreed on the importance of structure for these students both in teaching and throughout the day. The teachers said that they deliberately promote an accepting climate in the classroom by making the students aware of the differences in people. They wanted the students to feel participation and the ability to influence. They tried to strengthen the student’s self-esteem by “seeing them all”. The teachers succeeded in combining structure with a good interplay with the students. Keywords: Attention difficulties, School, Compulsory School, Life History, ADHD, Inclusive Education.</p>

<p>Syftet med studien var att studera grundskolors organisation av undervisningen för elever med ADHD diagnos. Då detta är en mindre studie drar vi inga generella slutsatser av studien.</p><p>I denna kvalitativa studie deltar sex intervjupersoner som är yrkesverksamma specialpedagoger med ett övergripande ansvar över flera klasser. Studien undersöker hur sex olika grundskolor i ett storstadsområde organiserar undervisning runt elever som fått diagnosen ADHD. Studien undersöker även om specialpedagogerna anser att kunskapen om ADHD diagnosen är tillräcklig på skolorna.</p><p>Resultatet av undersökningen visar att det finns elever med ADHD diagnos på samtliga skolor. Hur man organiserar undervisningen skiljer sig från skola till skola samt från elev till elev. Tre av skolorna var mindre skolor med färre än 250 elever. Där det inte fanns mindre elevgrupper, hade istället förändringar gjorts i klassrummet för eleverna. På två av de större skolorna fanns tillgång till mindre undervisningsgrupper.</p><p>Kunskap om ADHD diagnosen menade specialpedagogerna berodde på personalens yrkeserfarenhet och engagemang. Flera av specialpedagogerna ansåg att det inte var något pedagogerna hade med sig från lärarutbildningen.</p><p>Det stöd som erbjöds lärare som arbetade med elever med ADHD diagnos var i första hand handledning från olika resurscentrum men specialpedagogerna ansåg att många lärare på skolorna i första hand önskade mer praktiskt stöd i sitt arbete med eleverna.</p><p>Enligt specialpedagogerna var det inte alltid själva undervisningssituationen som blev en svårighet för eleven med ADHD diagnos utan den fria tiden som till exempel raster, matsalen eller fritids där vuxenstödet minskar och eleven måste klara mer på egen hand.</p><p>Specialpedagogerna ansåg att diagnosen i sig inte gjorde någon märkbar pedagogisk skillnad för eleven i skolan, men att den kunde vara en hjälp för skolan att kunna förklara för eleven och föräldern vad svårigheterna kunde bero på.</p>

<p>Syftet med denna studie har varit att ta reda på vad som ligger till grund för de åtgärder man som pedagog väljer för att hjälpa elever med läs- och skrivsvårigheter. Studien har även syftat till att ta reda på om man som pedagog resonerar annorlunda vid val av åtgärder beroende på om en elev har diagnosen dyslexi eller ej. Forskningen har bedrivits med kvalitativa metoder där data har samlats in via intervjuer av pedagoger och specialpedagoger. Det vi kommit fram till är att det finns ett antal relativt tydliga tecken som man bör vara observant på för att kunna identifiera elever med läs- och skrivsvårigheter och att pedagoger i allmänhet tycks ha en positiv inställning till genomförandet av kartläggningar och diagnostiseringar. Det har dock framkommit att en diagnos inte har någon betydelse vid val av åtgärder som pedagoger använde. Som pedagog tar man hänsyn till de specifika symtom som finns hos en individ, oavsett om det finns en diagnos eller inte.</p>

<p>Syftet med studien var att belysa tre personers egna upplevelser av stigmatisering i samband med att få och att ha en psykiatrisk diagnos. Studien byggde på tre kvalitativa semistrukturerade intervjuer med en man och två kvinnor. Intervjupersonerna hade en psykiatrisk diagnos. Fokus på studien är riktad mot deras upplevelser av stigmatisering i samband med att få sin diagnos, i kontakter med familj, vänner och andra som de möter i det dagliga livet, i kontakt med psykiatrin samt om denna stigmatisering påverkat deras självbild. Resultatet visade att olika typer av upplevd stigmatisering förekom hos samtliga intervjupersoner. Den upplevda stigmatiseringen var mest framträdande i kontakter med vänner och andra som de möter i det dagliga livet samt i kontakten med psykiatrin. I vissa sammanhang upplevde sig intervjupersonerna som avvikande i förhållande till omgivningen. Intervjupersonernas självkänsla har påverkats negativt eller inte alls av stigmatiseringen som de upplevde. Slutsatsen är att även om intervjupersonerna placerats i avgränsade diagnoskategorier och upplevt stigmatisering från omgivningen har de inte reducerats till sina diagnoser utan alla är aktiva subjekt och har inte accepterat en passiv sjukroll.</p>

<p>Syftet med studien är att beskriva hur kvinnor som fått diagnosen borderline personliglighetsstörning upplever att deras liv har varit innan, under och efter diagnostiseringen. Syftet är också att ge en inblick i hur dessa kvinnor beskriver begreppet borderline. Studien har en kvalitativ ansats med narrativ teori som utgångspunkt, där sex kvinnor med diagnosen BPD har intervjuats. En inblick i informanternas subjektiva upplevelser har strävats efter genom berättelser. Detta för en förståelse för hur de ser på sin omvärld och sig själva. Resultatet visade en tendens bland informanterna att fly, vilket ofta grundats i en otillräcklighetskänsla. Tillståndet har främst präglats av impulsivitet och ett skiftande mellan ytterligheter. Att diagnostiseras med BPD har medfört en känsla av lättnad, men har också orsakat att informanterna blivit stigmatiserade. Resultatet påvisade även ett samband mellan ålder och valet av att tala öppet om diagnosen.</p>

<p>Genom att göra en studie med fenomenografisk ansats, har jag försökt att studera hur föräldrar och lärare upplever att det är att få en neuropsykiatrisk diagnos på sitt barn. Jag har i min studie utgått från min egen förförståelse, eftersom jag är förälder till en pojke med DAMP. Efter att ha intervjuat, skrivit ner och analyserat mitt material upptäckte jag två kategorier med tillhörande underkategorier. Jag har också försökt att kortfattat förklara diagnoserna AD/HD, DAMP och Asperger syndrom. I min litteraturgenomgång har jag presenterat de som företräder det positiva med en neuropsykiatrisk diagnos och de som företräder det negativa med att få en neuropsykiatrisk diagnos. I min slutdiskussion har jag försökt att knyta samman min litteraturgenomgång med min kvalitativa studie. Sammanfattningsvis kan sägas att vissa tycker att en diagnos bra när barnet lider av större svårigheter eftersom man av diagnosen kan få en förklaring och förståelse av barnets svårigheter så att man kan sätta in åtgärder i form av exempelvis kortare arbetspass, ändrad fysisk miljö eller byte till mindre grupp medan andra tycker att en diagnos i de lindrigaste fallen kan leda till att föräldrar och lärare stirrar sig blinda på diagnosen utan att se till hela barnets personlighet. Innan man sätter en diagnos på ett barn så ska man alltid väga fördelar mot nackdelar.</p>

<p><strong>Bakgrund: </strong>Downs syndrom är den vanligaste formen av kromosomförändring hos människan. En person med Downs syndrom har totalt 47 kromosomer istället för människans vanliga 46 och bär på en extra kromosom 21. ADHD står för Attention Deficit Hyperactivity Disorder vilket innebär uppmärksamhetsstörning, koncentrationssvårigheter och planeringssvårigheter, nedsatt arbetsminne samt dålig tidsuppfattning.</p><p><strong>Syfte: </strong>Att få större kunskap om hur föräldrar upplevde och reagerade, när de blev informerade om att deras barn har Downs syndrom eller ADHD. Med större kunskap ökar vår och andras förståelse och därmed möjlighet till förbättrade relationer till både föräldrar och barn.</p><p><strong>Metod:</strong> Examensskrivarna har intervjuat tre föräldrapar vars barn har fått diagnosen ADHD och två föräldrapar som fått barn med Downs syndrom. Genom intervjuerna och dess svar har vi jämfört föräldrarnas eventuellt olika sätt att bearbeta sin sorg</p><p><strong>Resultat och analys:</strong> En mamma hade bara negativa tankar kring dotterns diagnos – Downs syndrom. Första dygnet på sjukhuset ville mamman bara sova och aldrig vakna upp ur vad hon då ansåg vara en mardröm. En pappa vars dotter fick diagnosen – ADHD, tänkte att han hade ett livslångt engagemang, som han aldrig skulle kunna släppa taget om.</p><p><strong>Diskussion: </strong>Mer kunskap och information om Downs syndrom kan ge människor en mera förstående syn på personer med Downs syndrom. Barn med ADHD har ett starkt behov av stadga, struktur och fasta ramar. Stabilitet och fasta rutiner som rör tid, plats, personer och aktiviteter skapar ofta den trygghet som behövs.</p><p><strong>Slutsats:</strong> Föräldrarna med barn med Downs syndrom respektive ADHD påvisar att vardagslivet har förändrats mer eller mindre, efter barnens födelse. Barn med Downs syndrom har ett synligt handikapp och omgivningen kan därför enklare uppfatta att något är annorlunda medan barn med ADHD har ett osynligt handikapp och omgivningen kan felaktigt tro att barnets avvikande uppförande främst handlar om att det är bortskämt och ouppfostrat.</p>